tisdag 31 december 2013

Alltid tvärtemot

Vi står inför ett nytt år och jag läste att år 2014 har maximalt av ledigheter om man planerar väl. Det här gäller som vanligt inte församlingsanställda som jobbar på söndagar och helgdagar. För oss blir det precis tvärtom. 

Präster och kantorer har inte reglerade arbetstider utan reglerad ledighet. Det betyder att vi har två lediga dagar per vecka. En gång i månaden får vi placera dessa två på ett veckoslut förutsatt att det passar in i församlingens verksamhet och vi får tag på en vikarie. 

Vi har alltså inga arbetstider utan arbetsuppgifter och en fast månadslön. Det finns inga övertider eller tillägg för kvällar, helger eller söndagar. Kantorn kan låta bli att svara i telefon på lediga dagar i motsats till prästen som alltid ska vara nåbar. Undantag är ändå semester och tjänstledighet. En kyrkoherde gör nog dock alltid klokt i att svara om biskopen ringer.

En kuriosa är att en präst alltid ska stå till förfogande. Om ett brudpar inte vill gifta sig i hemförsamlingen utan t.ex. i en hembygdsgård där de har sina rötter ska ortens präst viga dem utan ersättning medan brudparet ska ersätta kantorn enligt gängse taxa. Så visst kan man säga att prästämbetet är både ett kall och en livsuppgift.


måndag 30 december 2013

Sjömanskyrkan

Finlands Sjömanskyrka rf grundades år 1874 och verkar i samarbete med Evangelisk-lutherska kyrkan i enlighet med dess bekännelse. Redan från början hade sjömanskyrkans verksamhet de former den har idag. Den utför kristet, socialt, kulturellt och diakonalt arbete bland sjöfarare och andra som befinner sig utomlands. Till tjänsterna hör gudstjänster, andakter, förrättningar, konserter och konstutställningar. Den har också hand om caféer, läsesalar, bibliotek, bastu och i nödfall inkvartering.

Finlands Sjömanskyrka har årligen 250.000 besökare, 40 anställda i huvudsyssla och ca tusen frivilliga arbetare. För tillfället verkar sjömanskyrkan bl.a. i Antwerpen, Bryssel, Gdansk, Hamburg, London och Brittiska öarna, Luxemburg, Pireus, Rotterdam och Warszawa. Den har numera även verksamhet i Finland t.ex. i hamnarna i Brahestad, Fredrikshamn, Helsingfors, Karleby, Kemi-Torneå, Raumo, Uleåborg och Åbo.

Finlands Sjömanskyrka vill vara aktuell i dagsläget. Verksamheten är mångsidig och sker inte enbart i hamnstäder. Sjömanskyrkan har utvecklats till ett allaktivitetshus som vill finnas till för alla människor i rörelse. Besök gärna Finlands Sjömanskyrka om du befinner dig på en ort där den har verksamhet.


Möt Ordspråken

Någonstans läste jag att Owe Wikström (se 27.12) önskade att Bibeln innehöll mera humor. Att det någonstans kunde stå att "de skrattade så att de grät". Jag håller faktiskt med. 

Ordspråksboken innehåller lite humor i alla fall. Inte så att man skrattar så att tårarna rinner men man drar kanske en aning på mun i alla fall. Här följer några verser.

11:1   Herren avskyr fusk med vågen, rätt vikt behagar honom.
11:22 Som en guldring i trynet på en gris är skönhet hos en kvinna utan vett.
17:28 Även dåren anses vis om han tiger och klok så länge han håller mun.
19:24 Den late sticker handen i skålen men ids inte föra den till munnen.
21:9   Bättre bo i en vrå på taket än dela hus med en grälsjuk hustru.
24:26 Som en kyss på munnen är ett ärligt svar.
27:15 Som evigt takdropp en regnig dag, så är en gnatig hustru.
29:20 Ser du en som pratar i tid och otid - det är mera hopp om en dåre.

Fuskar du med vågen? Silver vägdes på vågar med sten som motvikt. Vikt med oärlig påskrift användes för att lura den man gjorde affär med. Så ni kan lugnt fortsätta att äta julmat och konfekt ännu ett tag.



söndag 29 december 2013

Limerickus sisus

En slutkörd kvinna i Vasa
vars gång på sistone börjat hasa
inledde motionscykling där inne
precis som en sisu-envis finne
så nu var hon jämförbar med en trasa.


lördag 28 december 2013

Informera rätt!

En av målsättningarna med bloggen är att ge er insyn i hur församlingsanställda jobbar och ser på församlingsarbetet. Ni kan se det som en inbjudan bakom kulisserna. 

Förr eller senare hamnar de flesta att ordna en begravning. Har man aldrig eller sällan varit på en jordfästning kanske det inte är självklart vilken tågordningen är. 

Då anhöriga funderar på psalmer och musik kontaktar man antingen kyrkomusikern indirekt eller direkt. Indirekt sker det genom den präst som man har sorgesamtalet med. Direkt sker det genom att ringa, sända sms eller mejla den musikansvariga. Denna kutym gäller även för stilla musik. Man kan inte utgå från att någon ska få sina arbetsuppgifter från dödsannonsen i dagstidningen. Det är att informera på fel sätt. Det finns en enda person som behöver veta att det önskas stilla musik och det är organisten. Då informationen inte kommer direkt eller indirekt kan man heller inte förvänta sig att önskemålet uppfylls. Om jag har varit med om det? Ja, det har jag. Och lika irriterad blir jag varje gång eftersom det ser ut som om jag missköter mitt arbete. 

Ifall ni har musikönskemål ska ni alltså rikta dem till rätt person eller via prästen. Då har ni större chans att få dem uppfyllda och slipper själva irriteras över att jordfästningen inte motsvarade era förväntningar. En jordfästning är alldeles tillräckligt tung för alla och ingen ska behöva belastas ytterligare.


fredag 27 december 2013

Lyssna också

Idag hade vi i ett sällskap ett samtal om bön. En klok kvinna frågade mig rakt på sak: Lyssnar du på svaren också eller radar du bara upp dina böneämnen utan att ge dig tid att lyssna? 

Jag tror att det kan vara ganska vanligt att vi glömmer bort att lyssna. Då problemen hopar sig ber vi om hjälp varefter vi kopplar bort Gud. Om man upplever att man inte för en dialog med Gud kanske det är på sin plats att tänka efter. Tar jag mig tid att lyssna på de svar som Gud ger mig?

Owe Wikströms bok Det bländande mörkret blev för mig något ut över det vanliga och gav mig redskap för mitt böneliv och min tillit till Gud. Jag har alltid lyssnat till Guds svar men jag gör det ännu bättre efter att ha läst boken:  http://www.adlibris.com/fi/product.aspx?isbn=9171959378

De människor som uträttat mest tycks ofta vara sådana som har lyckats ge sitt liv en lugn och fast ordning, i synnerhet om de har kunnat förena denna fasthet med en naturlighet och en värme. När så är fallet blir en människa i stånd att åstadkomma de mest häpnadsväckande ting. (Owe Wikström)


Be bekvämt

Något av det enklaste och samtidigt det svåraste är att be. Ibland undrar jag om jag ber för slarvigt. Jag pratar med Gud mest hela tiden men sällan sätter jag mig ner och tänker att "nu ska jag be till Gud". Då blir det med ens svårt. Plötsligt har jag inga ord att ta till och Gud blir både högtidlig och distanserad. Jag känner mig besvärad och pinsamheten ersätter den förtrolighet jag annars upplever mig ha med Gud.

Bönen är ett stort ämne och område som jag nu borde studera närmare. Samtidigt drar jag mig för det eftersom jag är nöjd med mitt eget böneliv. Men vad ska jag säga som präst då någon frågar om hur man ska be? 

Tidskriften Pilgrim är ekumenisk och utkommer fyra gånger per år. Jag har hört mycket gott om den så nu har jag gjort slag i saken och börjat prenumerera. Jag väntar med spänning på det första numret. Länkar till det senaste som handlar just om bönen: http://tidskriftenpilgrim.blogspot.fi/


torsdag 26 december 2013

Turisterna i Betlehem

På Expressens nätsida kan man läsa om hur det är turisterna som håller Betlehem vid liv. - Jesu födelse är vår tillgång, säger stadens borgmästare. Artikeln är tänkvärd. http://www.expressen.se/nyheter/dokument/turisterna-ar-de-som-haller-betlehem-vid-liv/


Bibliska orter

Idag såg jag Händels oratorium Messias som var bandat år 2002 i "Fiskens och brödets kyrka". Den står i Israel på ett berg i Tabga, vid den Galileiska sjön, på den plats där Jesus gjorde undret med bröden och fiskarna. Upper Galilee-kören och Ranaana symphonette orchestra samt solister gjorde en riktigt, riktigt bra version av Messias. (Körens hemsida: http://www.galileechoir.20m.com/index.html)

Häromdagen såg jag ett annat program där en präst höll ett studium av julevangeliet på den plats där man antar att änglarna visade sig på julnatten. 

Bibelns värld är fascinerande och det skulle vara spännande att besöka några av de platser som det skrivs om. Ibland glömmer man bort att orterna ju faktiskt fortfarande finns kvar någonstans där ute.



tisdag 24 december 2013

Guds ledning

Så gick det som det inte ska. Jag fick ett meddelande från dagis att Junior plötsligt insjuknat. Som mamma vill man ju helst släppa allt man har för händerna för att kunna ta hand om sitt barn. Men några minuter före kl. 15 på julafton då kyrkan är full av folk är det omöjligt. Modersinstinkten och plikttrogenheten för en dragkamp i hjärtat och det blir svårt att fokusera. Och var får jag under julafton tag på en vikarie till julottan? Vem täcks man störa och vem klarar av att komma oövad?

Med lite hjälp lyckades det nästintill ofattbara: en vikarie till julmorgonen finns till och med på orten just på grund av att det är jul! 

Kanske du upplevt att du kunnat hjälpa någon i knipa för att du varit tillgänglig. Idag fick jag hjälp, en annan gång är det min tur att hjälpa. Vissa kallar det slumpen eller ödet. Jag kallar det Guds ledning.


Inte utan Jesus

Efter bilolyckan valde jag att fira två julaftnar alldeles ensam. Jag behövde veta var jag hade mig själv, vilka värderingar jag hade och hur jag ville att mitt liv skulle gestalta sig i framtiden. Under samma tid gjorde jag också två resor till Rom. Ensam. Jag behövde möta mig själv och möta Gud i en avgörande dialog.

"Det blir ingen jul om vi inte..." Kraven är många för att julen ska bli "på riktigt". Då man avstått från allt som man förknippat med jul så är det efteråt som att börja från ett städat bord. Jag skrev tidigare att det enda jag behöver till jul är barnet i krubban (Den öronlösa oxen 8.12). Jag förbereder gärna julen och vi har våra traditioner men jag vet vad som gäller: Det blir ingen jul utan Jesus.

Jag önskar er alla en välsignad julafton. I Jesu namn. Amen.

måndag 23 december 2013

Tidigarelagd julafton

Huset är städat. Årets apelsin med instuckna hela nejlikor är en blodgrape eftersom den var vackrare. Skinkan är mör och Manfredinis julkonsert klingar från en nyinköpt julskiva. Kaffedoften blandas med nejlikan och granen pryder vardagsrummet. Konfekten provsmakas och julklapparna väntar på sina öppnare.

Vi firar alltid jul den 23:e eftersom det är vår enda chans att få ha en rofylld dag och kväll. När de flesta andra börjar varva ner får vi församlingsarbetare börja skruva upp. Konsten är att hitta stressfria och rofyllda dagar ändå. Ett sätt är att placera dem på andra dagar och ändå uppleva att man haft dem. Det är svårt att njuta av julaftonskvällen då den första väckarklockan ringer kl. 4.15 på julmorgonen. Då är det att gå tidigt i säng för att vi alla ska komma iväg eventuellt i snöoväder med garanterat oplogade vägar. 

Så just nu lämnar jag er eftersom vi har julaftonsförmiddag i huset.


söndag 22 december 2013

Kristusträdet

Julfriden sträcker sig från julafton till och med trettondag och ska symbolisera ett litet paradis på jorden. I paradiset fanns kunskapens träd med sina frukter. Vi har också ett träd i vårt jordiska paradis.

På 1500-talet ville Martin Luther ha en egen jultradition då katolikerna hade julkrubban och granen blev der Christbaum, Kristusträdet. Julgranen kom med adeln från Tyskland och i Norden fanns julgranar före mitten av 1700-talet. Till en början hade man granarna utomhus. Senare tog man in dem där de hängdes i taket innan man började placera dem på golvet. På landet var det allra först prästen som hade julgran och då han tände ljusen fick man undantagsvis vara fönstertittare. 

Själva granen symboliserar Kristus. Ljusen är ljuset från Kristus och stjärnan i toppen är Betlehemsstjärnan. Glitterbanden är evangeliet som sprids över världen på samma sätt som flaggorna symboliserar budskapet som sprids genom missionen. Bollarna var till en början äpplen (paradisisk frukt) och halmprydnaderna påminner oss om den halm som Jesusbarnet låg på i krubban. 

Må julgranen och julfriden även i år ge oss något att tänka på mellan varven av julmat och släktbesök.

Ett visare hjärta

Det var den här dagen som jag frontalkrockade och den här natten som jag låg vaken på sjukhuset och funderade på mitt liv. (Jag skrev om olyckan i Kallad 10.10.) Den julen för tolv år sedan tillbringade jag liggande. Det tog länge innan jag orkade sitta, koncentrera mig och röra mig normalt igen. 

Jag delar in mitt liv i tiden före olyckan och tiden efter den. Häromdagen fick jag med en gåva ett bibelord ur Ps 90:12: Lär oss betänka hur få våra dagar är, för att vi må få visa hjärtan. Jag tror faktiskt att jag fick ett visare hjärta den natten på sjukhuset. 


fredag 20 december 2013

Har du missat någon?

Något av det intressantaste som finns är människomöten. En barndomsvän behöver man sällan förklara något för. Man bara vet var man har varandra. Visst förändras alla människor och livserfarenheterna präglar många gånger ens nuvarande identitet och personlighet. Men om personkemin stämt för flera decennier sedan stämmer den högst antagligen nu också.

Så finns det de som man plötsligt bara upptäcker. De kan vara helt nya bekantskaper eller så har de kanske funnits inom ens blickfång under många år utan att man riktigt tagit steget ut och bekantat sig med varandra. Med ens kan man upptäcka att det känns harmoniskt och rätt att dela en bit vardag och några tankar.

Vi behöver bli sedda för att vi ska öppna oss. Se dig omkring. Inom varje individ kan det finnas en gemenskap du missat. Då vi ser varandra går vi Guds ärenden. Betydelsen av gemenskap kan aldrig betonas tillräckligt. Öppna dig alltså för gemenskap så får du harmoni på köpet.

torsdag 19 december 2013

Alltid där

Då jag började studera hösten 2011 gjorde jag upp en plan. Den var tuff men realistisk. Tre år skulle studierna få ta. Jag vet inte om någon ens kan föreställa sig vad det krävs av min omgivning för att rätta sig efter mig och mina studier.

Även om avhandlingen är på hälft kommer de återstående månaderna att se annorlunda ut. Efter trettondagen har jag fyra veckor semester. Då ska jag skriva på heltid. 

Utan Klokers pålitliga, ärliga och generösa stöd hade Snövits studier aldrig varit möjliga. Från dag ett har de gjort detta prästprojekt tillsammans och nu återstår endast finalen. (Jag skrev om Snövit och Kloker 30.10.)


onsdag 18 december 2013

Präst helt enkelt

Jag fortsätter på temat kvinnligt och manligt. Utan att gå in i debatten om kvinnliga och manliga präster ställer jag ändå en fråga. Kommer man någonsin att sluta kalla kvinnor som är präster för kvinnliga? Präster var ju förr alltid män. Den 6 mars 1988 prästvigdes de allra första 94 kvinnorna runtom i landet. Fortfarande är kvinnor kvinnliga då de är präster. Om vi talar om manliga präster associerar jag inte till att de är män som är präster utan riktiga karlakarlar i ämbetet. Kunde man inte bara få vara präst?

Jag frågar mig hur det kommer att kännas att bli ifrågasatt gällande prästyrket - inte på grund av kompetens eller lämplighet utan för att jag är kvinna. Jag kan inte riktigt föreställa mig hur det kommer att bli den dag människor avstår från att komma till kyrkan just för att jag predikar. Jag respekterar och accepterar det men undrar hur ledsen det ändå kommer att göra mig - att jag är orsaken till att någon avstår från att höra Guds ord och att delta i gudstjänstgemenskapen den söndagen.


tisdag 17 december 2013

Godkänd!

Jag fick igenom min vetenskapsteoritent med minimal marginal. Men jag är hur glad som helst och känner hur julfriden börjar ta över mitt inre. Kan det verkligen vara sant att jag avlagt min sista tent och nu "bara" har avhandlingspaketet kvar? JA, det är sant.

Tack gode Gud!


måndag 16 december 2013

Mitt livs heureka

Det är skillnad på kvinnor och män med tanke på hur de uttrycker sig. Åtminstone i vårt land är karlarna i regel ganska tystlåtna när det gäller att beskriva sina känslor. Kvinnor talar ofta mycket mera och har också lättare att ge uttryck för sin kärlek. Detta är att dra alla över en kam, men ni förstår vad jag menar.

Jag har varit alldeles övertygad om att miljön har en stor inverkan på individen. Karlar kan lära sig att uttrycka sin kärlek. Min teori höll tills i förrgår då jag pratade med en man på några år och fick mitt livs heureka.

- Du minns väl att jag tycker om dig.
- Jag minns. Jag minns att du tycker om mig och att du älskar mig. Du behöver inte säga det hela tiden.
- Men känner du att jag älskar dig?
- Nä. Jag vet. Och du behöver inte säga det på natten för då ska man sova.

Ridå.

söndag 15 december 2013

Bokklubbens julspel

Sedan flera år tillbaka är jag med i en bokklubb. Vi som är med har ett passionerat förhållande till andlig litteratur. Vi utbyter tankar om böcker, ger varandra boktips, lånar ut och ger varandra böcker. En idealdag i vår bokklubb skulle vara om vi medlemmar blev instängda i ett antikvariat specialiserat på religiös litteratur. Där skulle vi under djup tystnad sjunka ner i böckernas värld.

Idag hade vi årets "julspel". Temat var Anders Nygren och hans författarskap. Reglerna för julspelet är enkla. Om min bokvän inte har boken som visas upp får han den. Om han har den får jag den istället. Av de sex böckerna som fanns för julutdelning fick jag två och han fyra. Det betyder att han fick mera att läsa men också mera sjå med att pressa in dem i de redan sprängfyllda bokhyllorna.

Men vet ni hur lycklig någon kan bli av att få en osprättad bok från år 1930? Helt salig faktiskt.


lördag 14 december 2013

De vackraste julsångerna

Det här veckoslutet sjungs De vackraste julsångerna i många församlingar. Projektet ordnas för 41:a gången i Finska Missionssällskapets regi. Kollekten som insamlas stöder deras utrikesarbete. De vackraste julsångerna är unikt i hela världen och ett finländskt projekt. Finländare utomlands sjunger också sångerna t.ex. i Sverige, i afrikanska länder och i Australien.

Genom att delta i De vackraste julsångerna stöder du Finska Missionssällskapets arbete, för vår julsångstradition vidare och får del av den gemenskap som finns i kyrkorummet. Kolla när sångerna sjungs just i din församling.

Välkommen till kyrkan!

fredag 13 december 2013

Hög ribba

Ska det vara så svårt att bli präst? Dagens tent var över min nivå och jag inser att tidtabellen rubbas om den inte blir godkänd. Men jag är ganska bra på danska!

torsdag 12 december 2013

Danska tankar

Nu har jag äntligen kommit igenom hela tentlitteraturen i vetenskapsteori. Vad tid det tog! Fast jag tycker att jag förstår dansk text riktigt bra vid det här laget. Många ord har varit beskrivande medan jag behövt uttala andra för att förstå dem. Mitt lilla danska lexikon har jag också haft nytta av. Jag har några få timmar på mig att repetera och så tentar jag i morgon, fredagen den trettonde. Hur fick jag för mig att tenta just den dagen?

Målsättning? Att få kursen godkänd, 5 studiepoäng och lite julfrid.

tisdag 10 december 2013

I spartider

Igår talade biskopen i radio om att församlingarna kunde spara genom att inte värma kyrkorna då det är som kallast. Kyrkan är Guds hus men i ett församlingshem kunde man passa på att lyfta fram församlingsgemenskapen.

Ett år hade vi i mellandagarna minus 33 grader. Jag föreslog att vi kunde ha söndagens gudstjänst i församlingshemmet. På den tiden behövde man inte spara och tanken var inte mogen att flytta ut ur kyrkan. Trots full värme var det knappt 13 grader på läktaren och i sakristian var det åtta. Jag spelade insvept i filtar. Fingrarna var stelfrusna och tangenterna var så tröga att de inte hann komma upp innan jag borde ha fått spela på dem igen. 

Vi kunde ha hållit en "varm" gudstjänst i församlingshemmet och därefter druckit en kopp kaffe tillsammans vi fem som var närvarande - två besökare och tre anställda. Nu blev det onödigt dyrt för församlingen att värma kyrkan. Allt med måtta alltså.


måndag 9 december 2013

Tragedi i vår skog

Hon var några år äldre än jag. Vi delade den stora mörka skogen. Hon hade morgonsol medan jag har kvällssol. Nu är hennes hus tomt medan jag försöker få upp värmen i min skogsstuga. Jag borde läsa på tent men har svårt att samla tankarna. Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag. Morgonens tragedi etsar sig fast och inte ens vår skogsluft känns frisk. Den luft hon aldrig mera ska andas.

Varför lät du det ske Gud? Ibland förstår jag ingenting.


Den öronlösa oxen

Förra hösten skaffade jag en julkrubba. Jag försåg den med Josef, Maria och Jesusbarnet. Runtomkring sjöng änglarna och en gammal stjärna fick tjäna som Betlehemsstjärnan. Jag hade också beställt några djur till krubban. I posten hade oxens öron lossnat och jag glömde ständigt köpa lim så den stackarn hörde ingenting under hela julhelgen.

Jag föreställer mig oxens tysta tillvaro, stillar mig och funderar på vad det är som gör att jul blir jul. Jag kan avstå från allt utom det lilla barnet i krubban. I år ska jag köpa lim så att också oxen hör om babyn gråter.


söndag 8 december 2013

Skrivstilsfälla

Den gamla sirliga skrivstilen är vacker. Den som man skriver utan att lyfta pennan en enda gång mellan bokstäverna. Eftersom det numera blir så mycket datorskrivande har jag på senare tid värnat om att skriva skrivstil så ofta jag haft möjlighet - för att inte glömma den och för dess skönhets skull. 

Till historien hör att jag är rättfram och säger vad jag tycker. Ingen ska behöva fundera vad jag egentligen menar. Jag tycker också om att ge komplimanger. För några år sedan var jag på ett ärende till banken. Kvinnan bakom disken hade en otroligt vacker handstil. Jag såg på då hon skrev och utropade spontant: Men vad du har vackra B:n!

Behöver jag säga att alla i den knäpptysta banken började gapskratta. Mest skrattade jag själv. Genom att bjuda på sig själv får man lätt kontakt med sina medmänniskor. Jag tror att en präst kan behöva bjuda lite på sig själv. Fast jag borde kanske tänka efter före i framtiden...


lördag 7 december 2013

Klapptips

Det är dags att fylla tomtens säck. Tre österbottniska sångare har gett ut skivor som kunde bli hårda paket.

Susanne Westerlund: http://www.westerlund.biz/

Kristoffer Streng: http://kristofferstreng.fi/

David Strömbäck: http://www.davidstromback.fi/hem/index.php/se/


onsdag 4 december 2013

Tillägnan 1

För hundrade gången min blogg jag nu skriver.
Om vad ska jag skriva? - Om oss!
Så sa de på jobbet med blossande iver
och ansåg det självklart, ja, förstås!

Fläcken på mattan blev dagens passion
likt detektiver vi vred, vi såg, vi vände.
Har denna fläckprydda långa nu längre nån mission?
Vi funderade högt och ögonen i den spände.

Vi är väldigt generösa med råd av alla slag
speciellt då det gäller nån futtig bagatell
vi sitter och analyserar som ett vem-vet-mest-TV-lag
tills nån kläcker en idé med världens skräll!
.
Vi påstår och vi skarvar och vet bäst och värst och när
medan vi lunchar likt ekorrar på talg
några praktiker, en realist plus en konstnär och vår visionär
skrattar med mikromat i munnen och i svalg.

I närvaro av vittnen jag lovade att rimma
på talg och svalg och resten har jag glömt
före sömnen kommer och tar mig, ska jag dock förnimma
vilka jag i mitt hjärtas innersta har gömt.


Helt gratis

Det är som om vi skulle vakna till liv då vi hör att någonting är gratis eller att man får någonting på köpet. Det är nästan för bra för att vara sant. Tidningen Mission som Finska Missionssällskapet ger ut fyra gånger per år är numera GRATIS. Prenumerera på Mission och du får följa med vad som händer både utomlands och i vårt eget land. Det går också att läsa tidningen på nätet.
http://www.suomenlahetysseura.fi/ls_se/hem/engagera_dig/tidningen_mission/


tisdag 3 december 2013

Limerickus nattus

En studerande i Norden den höga
läste var natt med flitigt öga.
Men plötsligt var det stopp.
- Nu går jag ej opp
för sömnbrist gör tankarna tröga!


måndag 2 december 2013

Underbara spretiga röster

Jag besöker regelbundet olika åldringshem och tillsammans sjunger vi psalmer. Hela mitt yrkesliv har jag tyckt om dessa andakter. De ger mig insikt och förståelse för hur åldringar fungerar, tänker och handlar. Ofta avslutas besöket med kaffe där vi kan samtala om viktiga saker eller bara småprata nonsens. Just nu är en grupp ovanligt intresserad av att sjunga. Vi sjunger högt och länge. Rösterna och tempot spretar åt alla håll och jag har fullt sjå att hålla ihop min sjungande skara. Vi varken börjar eller slutar samtidigt, vi har olika förslag på tonhöjd och texter - men vi sjunger helhjärtat tillsammans! 

Psalmsången i kyrkan är numera svag. Hur jag kan sakna farbröderna med starka röster som lockade andra kyrkobesökare att sjunga med i psalmerna! Vi behöver uppmuntra varandra att sjunga. Din bänkgranne är kanske en blindpipa men det är engagemanget som räknas. Gud vill höra allas röster. Om man anser att man inte kan eller inte vill sjunga går det alltid att följa med i texten. Gud hör också den tysta sången. I en sång till Guds ära kommer skönsången för mig alltid att hamna på andra plats. Det äkta engagemanget vinner!


söndag 1 december 2013

Hosianna

Vi står inför ett splitternytt kyrkoår! Vi börjar återigen med julkretsen som inleds med adventstiden och människorna som ropar Hosianna då Jesus rider in i Jerusalem på en åsna. Hosianna kommer från hebreiskan och betyder hjälp oss. Det var ett ord som användes för bön om hjälp men också som ett hyllningsrop till Gud och till kungen. 

Psalm 1 Hosianna, Davids son komponerades ca år 1795 av tysken Abbé Vogler för fyrstämmig blandad kör och orgel. (Vogler var organist och präst och hade också andra yrken. Det fanns de som ogillade att en katolsk präst också var kapellmästare. Läs gärna hans livshistoria här: http://sv.wikipedia.org/wiki/Georg_Joseph_Vogler

Hosianna ingår i den andra satsen i ett verk omfattande tio satser som berättar om Kristi lidandes historia. Den svenska originaltexten är ordagrant tonsatt ur Karl den XII:s Bibel, Matt 21:9. Vogler uppförde verket år 1796 i S:ta Clara kyrka i Stockholm. Så sent som år 1986 kom Hosianna med i vår psalmbok.

Må det nya kyrkoåret som vi sjunger in bli ett nådens år!


lördag 30 november 2013

Framåt i alla väder

Vilken snösörja! Snöslasket fullkomligen vräkte ner och trafiken löpte sakta då jag körde till jobbet. Plötsligt släcktes vägbelysningen och det blev riktigt svårt att se snösörjespåren som var smala och djupa.

Medan jag körde hann jag tänka på hur snabbt livet kan förändras. Ack hur skör livstråden är! På samma sätt som ljuset försvann då gatlyktorna släcktes måste det kännas då någon upplever att Guds ljus släcks. Spåren blir svåra att se och det är lätt hänt att man tappar kurs.

I livet ställs vi inför frågor som vi inte har svar på och inför situationer där vi hamnar att välja spår. Men jag är alldeles övertygad om att bara vi bevarar tryggheten är det lättare att följa Guds väg - även om ljuset tillfälligt syns ha slocknat.
Med Gud inombords kommer man framåt i alla väder.

fredag 29 november 2013

Jesustejp

Iltalehti skrev i veckan om ett forskningsresultat som visade att Jesustejp (silvertejp) kan hjälpa om man vill få bort vårtor. Rengör huden och lägg på Jesustejp. Byt var tredje dag och fila bort hudrester. Efter två månader har 85 procent av vårtorna försvunnit så det är bara att fortsätta tills alla är borta. Om man jämför med de 60 procent som försvinner då man fryser dem så kan man lugnt säga att Jesustejpen är ett riktigt bra alternativ. Precis som Jesus själv är.


torsdag 28 november 2013

Lyckligt naiv

"Har du aldrig tvivlat på att Gud finns?" Jag har fått frågan med jämna mellanrum. Mitt svar är enkelt: Nej, jag har aldrig tvivlat på Guds existens. Men många gånger har jag inte förstått mig på de vägar jag upplevt att jag varit tvungen att gå. Då har jag nog riktat mina frågor till Gud. Men jag har inte tvivlat, bara undrat. Jag har litat på att jag småningom får svar. Fast ibland har jag kunnat tycka att han tagit lite väl god tid på sig för att besvara mina frågor. 

Kanske är det naivt att tro utan att tvivla. Jag träffar, hör och läser om människor som brottas med sina tankar och tvivel. De kan vara djupt troende kristna som upplever att Gud har övergivit dem. Vad kan jag säga? Jag har inte varit där.

Då Gud får leda upplever jag att det är lätt att ta beslut och livets värden har rätt prioriteringsföljd. Kanske är det lättare att tro och leva om man är lite naiv. Åtminstone är det inte svårare. 


onsdag 27 november 2013

Möten i lavalampan

På fönsterbrädan står en lavalampa. Då den blivit tillräckligt varm börjar gula formlösa "bollar" röra på sig upp, ner, upp, ner. Det är rogivande att titta på hur färger i gult, blått och grönt flyter samman. Lavalampan kan säkert bli otroligt stressande för den som lever sitt liv i ett högt tempo. Det kan vara så pass svårt att gå ner i varv så att lavalampans långsamma rörelser inte gör annat än irriterar.

Då tempot blir för högt missar man mycket runtomkring sig och ännu mera inom sig. Den snabba rytmen gör att vidvinkeln försvinner, detaljerna försvinner och dialogen försvinner - den inre dialogen och dialogen med Gud.

Kan man placera Gud på hyllan om man får för bråttom? Placera istället en lavalampa på hyllan. Sätt dig bekvämt, titta på den länge och du kommer att uppleva hur du småningom går både dig själv och din Skapare till mötes.


tisdag 26 november 2013

Svårcharmad

Idag har det gått trögt med tentläsningen i vetenskapsteori. Fastän boken är svensk hamnar jag ständigt att slå upp ord som jag inte förstår och därefter är det ändå svårt att förstå innehållet i texten. Men det jag slutligen fattat är egentligen ganska intressant (antagligen bara för att jag lyckats hiffa det) även om jag nog har svårt att riktigt ge mig hän åt metoder för teologisk forskning.

"Varken den naivt induktivistiska tonvikten vid induktiv härledning av teorier ur observation eller det falsifikationistiska mönstret av gissningar och falsifieringar kan ge en adekvat karaktäristik av realistiskt komplexa teoriers uppkomst och tillväxt. I de mer adekvata framställningarna ingår avbildningar av teorier som något slags strukturerade helheter." (Alan F Chalmers)

Det här är ju helt enkelt inte min grej. Men detta behövs för att bli präst så jag kommer att bita ihop genom bokens alla 342 sidor. Och jag har bara börjat...


måndag 25 november 2013

Nocturne för manskör

Man kan faktiskt få vakna till äkta manskörssång
och undra om det händer, om det är sant
man kan känna sig ung och vara ständigt på gång
men dock ej förbise att man går mot att bli tant.

Sköna låga toner smeker varsamt mitt öra
målbrottsbrutna i kristallklara fång
jag vill inte vakna, jag vill mycket mera höra
innan sången kommer förbytas i kännspakt bulleribång.

Idag går det inte att sova på beslut
utan kisa mot fotograf och kaffe dricka
veckla välvalda gåvor ur guldpapper ut
och chokladbitar i allas händer sticka.

Att åren går fortare med tiden jag nog tycker
för jag trodde faktiskt redan att jag fyller fyrtiosju
tänk hur minnet allt förtrollar och har konstiga nycker
ett helt år till skänks  ja, det blev det ju nu!

O ljuva jordiska liv  mitt eget, mitt enda
givet av min Herre, min Fader och min Gud
ett oskrivet nytt blad i min livsbok jag får vända
jag tackar med ett fröjdefullt lovsångsljud!

söndag 24 november 2013

Världen 24.11.1967

Björneborgaren Aarne Heljakka grundade 24.11.1967 Nelostuote Oy för att kunna ge ut sin finska licensversion av det amerikanska brädspelet Trouble. Vi känner spelet som Kimble - ett familjespel som finns i hyllorna i många finländska hem. Vid den här tiden gick en tv-serie i finsk TV som hette Takaa-ajettu (The Fugitive) och i huvudrollen sågs David Janssen som rollfiguren Richard Kimble. Därifrån kommer spelets namn.

Denna samma fredag 24.11.1967 besökte Monacos prinsessa Grace (Kelly) en galleria i Madrid för att titta på antikviteter och den populära gruppen The Beatles gav ut singeln Hello Goodbye i England.

Vidare höll kompositörerna Erik Bergman, Alfred Schnittke och Kaj-Erik Gustafsson (Psb 584 Jag har ett hem) sina födelsedagskalas och idag kan ni gratulera Viktor Klimenko som fyller år.

Denna fredag kväll då livet i världen rullade på som vanligt med film- och operapremiärer blandade med vanligt fredagsmys föddes också en liten flicka. 


Valet

Domsöndagen eller Kristi konungaväldes söndag är kyrkoårets sista söndag. I kyrkokonsten har Kristus ofta framställts som världshärskaren som förrättar den yttersta domen. I texterna för dagen kommer Gud nära och ställer oss inför sitt ansikte. Människan ska komma att svara för hur hon har levt sitt liv.

Många känner kanske obehag inför Domsöndagen som handlar om domen och att bli dömd. Jesus ställer oss inför alternativen himmel eller helvete. Som präst behöver man tala om vad Jesus säger. Samtidigt ska vi alla minnas att Gud inte har sagt allt till oss. Det finns gudomliga mysterier som ännu är fördolda och det finns mycket som övergår vårt jordiska förstånd. Men vägen har vi fått. 
"Ge oss nu viljan att gå den." (Psb 433)


fredag 22 november 2013

Sov på saken

Huru jag väntat på mitt lediga veckoslut! Jag tycker om att jobba på veckosluten men alla behöver vila någon gång. Nu hade jag tänkt promenera till kyrkan på söndag morgon. Jag hade också planerat att titta på TV eftersom det är något som jag sällan har tid att göra. Dessutom skulle jag njuta av en långpromenad eftersom marken var bar. Den var bar. Tidigare.

Nu råkar det sig att denna söndag hålls ingen gudstjänst just i den enda kyrka jag skulle orka promenera till. Marken är täckt av antingen sörja eller is, precis sådär lagom så att man går och spänner sig på en promenad. Bolaget som sände ut en reparatör för att fixa den hackande TV-bilden har lyckats med det h-e-l-t ofattbara: rutan är svart till måndag morgon!! 

Det blir ingen promenadkyrka. Inte heller någon "nojatuolikirkko" (fåtöljkyrka). Men det är faktiskt inte så katastrofalt som jag låter påskina. Jag behöver ingen TV. Jag kan ta bilen till vilken kyrka som helst och frisk luft går det att få också då man bygger en snögubbe på gården. 

Vi människor är experter på att planera. Speciellt då det gäller ledigheter och semestrar. Vi måste hinna med så mycket. Tar vi oss tid att lyssna inåt? Vi behöver varva ner, vila kropp och själ och låta Gud tala till oss. 

Jag har börjat läsa Bibeln en stund varje morgon. Sen låter jag texten vila inom mig under dagen och så förundras jag över hur mycket mera jag förstår av den på kvällen. Det händer mycket med saker som får tid att mogna. Ibland kan det vara värt att sova på saken innan man tar ett beslut. I morgon bitti tror jag att jag har ett superstort beslut som jag absolut måste sova på!


Snö i Bibeln

Under kvällen har den första tunga, tjocka snön lagt sig på marken. Det snöar faktiskt i Bibeln också. 

I Ordspråksboken 26:1 står det:
Som snö om sommaren och regn vid skörden,
lika illa passar ära för dåren.

I Ordspråksboken 31:21 får vi veta hur en god hustru ska vara: 
När snön kommer ängslas hon inte: hela familjen har kläder av ylle.

Läs gärna hela avsnittet om denna goda hustru i Ordspråksboken 31:10-31. 
Hur hann hon med allt det där?!

onsdag 20 november 2013

Namn i Bibeln

Bibliska namn tycks alltid vara populära. Det är Isak, Joel, Simon, Lukas, Johannes, Adam, Aron, Noa, Markus, Levi, Samuel, Daniel, Jona, David, Andreas, Tomas, Jakob, Mikael, Jonatan, Dan, Benjamin, Elias, Lemuel, Cornelius, Matteus, Nikodemus, Paulus, Petrus, Ruben, Josef, Laban, Natanael, Immanuel och många, många fler. Men fortfarande har jag inte varit med om att någon liten pojke döpts till Judas, Mose eller Abraham.

Bland flicknamnen finns t.ex. Ester, Lydia, Noomi, Marta, Maria, Sara, Elisabet, Hanna, Rut, Rakel, Rebecka, Eva och Priscilla.

Jag tycker att Jojakim är ett fint namn. 

"Kom in och ät Jojakim!"
"Men mamma... Laban, Noomi, Mose och Noa får leka ännu."
"Inga men, Jojakim. Marta och Lydia äter redan."
"Får jag leka med Judas eller Abraham sen då?"

Tja. Jag inser att jag har svårt att besvara Jojakims fråga på grund av mina färgade glasögon.

Julrusch för tanten

Än en gång är en tågresa och en lång seminariedag i antågande. Ser fram emot att träffa mina studiekamrater och lärare. Det känns alltid bra efter att ha fått diskutera med andra som delar erfarenheterna av graduskrivandet. 

Studierna fortskrider precis enligt min plan. Nu behöver jag bara kunna kombinera mitt eget arbete med tentläsning på danska. Båda kräver engagemang och närvaro. Hoppas hinna tenta före julen. Ja, det måste jag göra för att hålla tidtabellen. December blir sig alltså lik med spring mellan jobb och studier. 

Som studerande får jag titt som tätt mejl beträffande allt möjligt roligt man kunde få uppleva på studieorten: fotboll, körsång, rodd, filmkvällar och nu senast glöggkväll. Det är bara att konstatera att det tåget gått för min del. Tanten är passé både som fotbollsspelare och roddare. Som sagt: Allt har sin tid.


måndag 18 november 2013

Möt Jona

Kommer du ihåg Jona som blev uppäten av den stora fisken? Berättelsen förekommer ofta i kristen litteratur för barn. I boken i Bibeln berättar huvudpersonen profeten Jona i en enda mening om vad som ska komma att ske (3:4). Resten av boken avslöjar vad som ledde fram till profetian och vad som hände efteråt. 

Det centrala budskapet är att Gud ger en andra chans och använder sig även av dem som inte alltid gjort vad de borde. Guds nåd och omsorg gäller inte bara vissa människor och folkslag utan alla. Den som vänder sig till Gud tas alltid emot (2:6-10). Gud har makt över hela skapelsen men människan lyder inte alltid även om han talar tydligt. Jona ville inte lyda Gud, men Gud gav honom en andra chans genom att inte låta honom drunkna utan räddas av den stora fisken.

Läs gärna Jonas bok som är rekordkort (inte ens två sidor) och som finns mellan Obadja och Amos i Gamla testamentet. 


Lär av ungdomarna!

Under veckoslutet har jag mött många unga människor. I skriftskolan undervisade jag fräscha ungdomar som verkligen lyssnade. Allting hos ungdomar verkar vara intensivt. De lever i nuet och tar vara på ögonblicket. 

En av konfirmanderna hade ett speciellt öppet, positivt och glatt uttryck. Jag fick en känsla av att kyrkan fick en ärlig chans. I morse då jag öppnade kyrkdörren och mer eller mindre slängdes in av den starka stormen stod just den här konfirmanden i predikstolen och tände ljus glatt vinkande åt mig. Jag kände hur Herrens välsignelse lade sig över konfirmander i alla församlingar. Konfirmanden i predikstolen fick symbolisera dem alla. Vilken fantastisk bild Gud lät mig se!

Också de unga vuxna som kommit till kyrkan ikväll berörde mig. Musiken talade Herrens språk och både unga tolkare och unga lyssnare sveptes med. Gud ger oss olika gåvor som vi ska använda oss av. På olika sätt talar han till oss. Vi behöver bara öppna ögonen och se bilderna han ger oss. Ibland präntar han in dem och ibland får vi endast svaga konturer. Med ungdomens nyfikenhet i minnet och sinnet kan vi lära oss att läsa de meddelanden som Gud sänder. Men därtill behöver vi hålla oss vakna!


söndag 17 november 2013

En liten orgelhistoria

Tack vare en donation kunde man till Korsholms kyrkas invigning för 150 år sedan anskaffa en stor och god orgel. Den byggdes av Buchert i Valkjärvi nära Viborg. Den hade från början 21 stämmor. En del av orgelpiporna som hade räddats undan branden i gamla kyrkan år 1852 kunde återanvändas. År 1914 ombyggdes och förstorades orgeln och fick 25 stämmor. Småningom blev orgeln oduglig och den nuvarande orgeln som har 34 stämmor byggdes år 1972 av Grönlunds orgelbyggeri i Sverige. 

Orgelfasaden är något av det vackraste som finns i orgelfasadväg. Kom upp på läktaren och titta på den ikväll söndag. Ett smakprov på hur orgeln låter får ni på köpet.

Kl. 18 börjar orgelkonserten och slipsen är grön. Som dagens liturgiska färg.

Välkomna!



lördag 16 november 2013

Vaka!

Vi står inför uppbrottets söndag och uppmanas att vara beredda på Kristi återkomst. Det finns en risk att vi blir alltför hemmastadda i vår tillvaro på jorden och glömmer bort att andligen vara vakna. Att vaka betyder inte att vi ska gå omkring och vara oroliga inför framtiden. Tvärtom ska vi försöka leva så att vi är redo att när som helst lämna detta liv. Vi kan njuta av den jordiska tillvaron då vi är trygga inombords. Gud har lovat att fullborda det verk som han har påbörjat i oss. Vi kommer att få se nya himlar och en ny jord.

Lär oss hur få våra dagar är, då vinner vårt hjärta vishet. Psaltaren 90:12

Alltså: Lär oss att leva rätt! Lär oss att leva klokt och rätt!
Enligt Eugene Petersons Psaltaren: the Message på svenska
http://www.adlibris.com/fi/product.aspx?isbn=9173873136


fredag 15 november 2013

Att komma hem

Då och då kan jag se på mig själv och se ett speciellt handlingssätt. Jag tänker på det här med att handla mat. Hur ofta går vi inte samma runda i matbutiken och plockar ner de där vanliga varorna som vi vet hur de smakar, hur långt de räcker och vad de kostar. Hela familjen vet vad mammor har i sina matväskor. Vardagsmat är något av det mest förutsägbara som finns.

Men vad händer då ett vuxet barn kommer hem? Ett barn som levt i hemmet, som kan alla vrår i köket utantill och som är van att plocka i sig av det som finns. Jo, mammor får panik! Nu ska det vara något EXTRA för NU kommer den utflugna ungen PÅ BESÖK och då ska det vara saltkött på den färska semlan, favoritmyslin och yoghurten som han tycker så mycket om. Och köttfärssåsen med den där speciella kryddan och pizzorna med mögelost och ett ananasfritt hörn. Det ska vara fruktsallad och den där goda efterrätten och så lite smågott på kvällskvisten...

Mammor gör sig till så det är inte sant! Vad ska småsyskon egentligen tycka? Jättebra då storebror kommer hem för då får vi äntligen saltkött på färska semlor? Vi glömmer bort att den förlorade sonen kanske vill att hemmet ska vara som det brukade vara då han bodde hemma. Det är ju det han saknar. Det där vanliga pålägget, de där upptinade bröden och de gamla bullarna. Han vill komma hem. Hem. 

Jag tror inte att Gud gör sig till för oss. Han är alltid sig själv och vi vill att han är det. För då är det tryggt. Han öppnar famnen och välkomnar oss. Så borde vi i vår tur göra då våra utflugna kommer hem. Bjuda på oss själva och vara tillsammans som vi brukar.

Fast saltköttet och de färska semlorna slank nog ner i matkassen i alla fall...


onsdag 13 november 2013

Han hade en kostym

Han var ung. Han hade talang. Han hade lust. Han hade iver. Men framförallt hade han - en kostym.

Han var 14 år då han spelade två julpsalmer för åldringarna. "Jag sjunger högt och du spelar. Hela tiden. Jag knackar dig på armen då du ska sluta."
Jag gav honom en fickpeng ur egen plånbok. "Så att du förstår att det är en nisch på arbetsmarknaden."

Han blev 15 år. Hela sommaren trampade han orgel ute i skogsstugan. Sen spelade han sin första vigsel. Han hade nu egna koralböcker, egen mässbok och en portfölj. I oktober spelade han sin första gudstjänst. 

Han fyllde 16 år. Han hade lärt sig att dricka kaffe och tyckte om att prata med gamla farbröder. Han hade det perfekta sommarjobbet då han fick träffa folk på minnesstunder. Han blev itutad att han fick alla felslag förlåtna bara han var snyggt klädd, hade välputsade skor, ett fast handslag och svarade artigt i telefon. 

Så rullade det på. Det tillkom slipsar i liturgiska färger. Hans flinka fingrar övade, övade, övade. Var fanns han? Han hade fastnat i kyrkan. Glömt tid. Glömt rum. Glömt mat.

Han blev flygfärdig och började studera. Idag är han 22 år.
"Han må nu hitta någon som förstår sig på honom... Någon som gärna vänder blad och registrerar." Han hittade henne. Hon vänder blad då han spelar. 

Söndagen den 17 november kl. 18 i Korsholms kyrka

Bara att komma!




Camilla predikar gärna

Många läsare har frågat om det här med klockan och de klockslag då jag publicerar ett inlägg. - Stiger du verkligen upp och skriver kl. 4 på natten?
Nej. Jag stiger faktiskt inte upp och skriver kl. 4 på natten. Men jag kan skriva kl. 2 innan jag somnar...

Klockan går enligt någon tidszon i USA. Tror jag. Jag har inte ens kollat om det går att ställa om den. Kanske för att det är pinsamt att erkänna att jag ofta faktiskt skriver på nätterna. Men INNAN jag somnar märk väl.

Jag läste någonstans att man måste tycka att det är så pass intressant att skriva att man väljer att göra det mitt i natten. Annars kan man verkligen inte förvänta sig att någon annan ska tycka om att läsa det man skriver. Så kan man ju också se på saken.

Jag njuuuter av att skriva. Mitt hopp är att ni ska tycka om att läsa. Även om det är sparsamt med kommentarer känner jag att ni finns därute och ni berikar mig! Äntligen har jag hittat den form av skapande jag sökt efter under mycket lång tid - att få uttrycka mig med ord, leka med ord och med ordens hjälp sprida evangeliet. Camilla predikar nämligen gärna.


tisdag 12 november 2013

Lova Herren!

Hela dagen har jag hållit på och skrivit, analyserat, läst, flyttat stycken i texten och raderat ibland. Det känns som om jag nu börjar se konturerna av något som kliver fram ur dimman. Är det min avhandling? Jag tror faktiskt att det kan vara så.

Jag tycker om att läsa på norska. Det finns en riktigt, riktigt bra bok som heter Gråte min sang. Minnegudstjenester etter store ulykker og katastrofer. Boken kunde gott få plats i församlingarnas bokhyllor. Jag måste ju bara länka nu eftersom jag vet att det finns en hel del församlingsanställda bland er läsare. http://www.adlibris.com/fi/product.aspx?isbn=8276347436

Jag kom att tänka på en psalmstrof då jag gick ut en sväng ...dimma, regn och vind och snö... Jag tror sannerligen att jag fick hela dosen mot ansiktet. 

Lova Herren! 
Som Anders Frostenson gjorde år 1958 i psalm 312 i psalmboken.


Förmiddagsduett

Vaknad från en natt som ej blev rofylld, ej blev lång
jag mornar mig med kaffe och en bön
tankarna de återkom ja gång, på gång, på gång
hindrade mig vila rik och skön.

Vilken är egentligen en sorgens karaktär?
Hur kan man veta vad en annan känner?
Jag kan ju föreställa mig - men jag var inte där.
Hur mår de nu, de som är mina vänner?

Vi grämer oss, vi ältar och vi gnäller överlag
i såna mängder att man bara undrar.
Är det detta som betyder kloka grepp och friska tag
att leva livet rätt? Jag bara fundrar.

Sorg det hör till livet och glädje likaså
bådadera ger oss nya nyanser
för liv ska levas i detta nu, det borde vi förstå
det är bara att börja fånga dagens chanser.

Jag samlar mig i ödmjukhet, jag talar med min Herre.
Vem lovade egentligen att livet ska bli lätt?
Var tacksam inför dagen, för då blir inget värre.
Gud och jag vi sjunger högt i förmiddagsduett.

måndag 11 november 2013

Mors lilla Olle

- Är du inte rädd då du är ensam i skogsstugan? Det är ju så mörkt!
Jag har fått frågan ganska många gånger. Nej, jag är inte rädd. Jag bodde några år här på heltid och vet hur livet fungerar för skogsinvånare. Jag skulle ju inte bli förvånad om jag såg en björn lufsa omkring på gården. Det skulle se naturligt ut med tanke på hur djupt inne i skogen jag befinner mig. Och, JA! Då skulle jag vara hur rädd som helst och inte ens försöka efterlikna mors lilla Olle!

Jag kommer att tänka på några förtröstansfulla bibelverser som jag fastnat för. Det är första delen av Jesu avskedstal som han håller till sina lärjungar. 

Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig.

Läs gärna kapitel 14 i Johannesevangeliet i Nya testamentet.


Vägen till präst i repris

Hej alla nya läsare! Välkomna hit! Jag publicerar mitt första inlägg i repris så är det lättare för er att följa med på resan tillsammans med oss som redan hunnit en bit på vägen.

Jag funderade länge vad min blogg ska heta. Vägen till präst hade varit det bekvämaste för mig. Snart präst var ett annat alternativ. Men präst i en adress blir prast. vagentillprast. Det blev för komplicerat. snartprast. Samma sak. Möt prästen - motprasten... Jag fördjupar mig i predikan och jag pratar mycket annars också - "predikar"- så varför inte camillapredikar? Inga borttappade prickar. Jag var inte direkt överraskad att adressen var ledig...

Välkommen att dela mina tankar om tro i vardagen, kristna värderingar och följ mitt arbete med min pro gradu-avhandling inom praktisk teologi. Jag behöver bloggen som en motvikt till det vetenskapliga tänkandet och skrivandet - för att orka själv. "Du måste skriva torrare". Här får jag skriva som jag vill. Om djupa saker men med glimten i ögat.


Kommentera gärna! Mina studier har begränsat mitt sociala liv och jag saknar diskussioner och tankeutbyte. 


Hoppas du tittar in igen.


Camilla

 

söndag 10 november 2013

Grön söndag och vita pärmar

Det var en extra fin kyrkdag idag. Jag tycker om de där vanliga gröna (liturgisk färg) söndagarna. Texterna var givande, predikan likaså och psalmerna var talande. http://evl.fi/Evkirja.nsf/keSV?OpenPage&dagindex=20131110

Det känns varmt inombords då man varit i kyrkan på söndag. Stärkt kan man ta sig an veckan som kommer. Jag talade för en tid sedan med en man som liksom jag gått i kyrkan nästan varje söndag hela sitt liv. Han menade att veckan är helt upp och ner om han stannar hemma eller gör något annat en söndag förmiddag. Jag förstår precis vad han menar. Jag uppskattar att jag redan från barn fått kyrkvana. Jag kan ännu minnas hur jag som liten satt med en psalmbok i handen och sjöng med fastän jag varken kunde läsa noter eller text. Men jag hörde vart melodierna ville och gissade vilka ord som rimmade så jag lärde mig nya psalmer snabbt.

Nu blir det avhandlingsskrivande fram till onsdag. Intensivt och instängt. Någonstans runt knuten lurar den enorma tröttheten men jag motar den i grind ännu. Efter drygt fyra månader är skrivandet över och jag ska ge ifrån mig texten för granskning och bedömning.

Och jag har bestämt att min avhandling ska bindas in i vitt!


lördag 9 november 2013

Kattspinnarsång

Stilla minuter i månljus natt
jag vänder mitt hjärta till Gud
i famnen där spinner min sorglösa katt
annars hörs inte ett ljud.

Ser jag dig Herre i morgon på nytt
så som jag såg dig ikväll?
Är du i skepnad igen som förbytt
och är du prick lika speciell?

Du fanns i de ord som skapade frid
hos en åldring som uttryckte dem.
Du fanns i ett barn som jag gav av min tid
i de mjuka små fingrar fem.

Jag anar din storhet, jag anar din glans
men än ser jag inget av ljus.
Jag vill tro att vi alla till sist får vår chans
att finnas hos dig i ditt hus.

Nu får jag nog nöjas med stugan min röd
tills vi mötas hos dig en gång.
Här går det på katten, på mig ingen nöd
där vi myser till kattspinnarsång.



Farsdag

Farsdagen har sitt ursprung i 1910-talets USA. Sonora Smart Dodd ville hedra sin far William för att han ensam fostrat henne och hennes fem syskon på farmen i Washington efter att deras mamma dött i barnsäng. I Sverige firades farsdag första gången 1931 och i Finland 1949. Farsdagsfirandet slog igenom på allvar i vårt land först i början av 1970-talet och farsdag blev en officiell flaggdag 1987. Vi firar far den andra söndagen i november men farsdagen firas olika dagar i olika länder. 

Runtom i församlingarna uppmärksammas inte farsdag i någon större omfattning. Någon församling kan ha familjegudstjänst, kyrkkaffe med tårta eller kanske en farsdagskonsert. 

Däremot får de flesta småbarnspappor farsdagskort där spretiga bokstäver avslöjar sanningen om pappa...

fredag 8 november 2013

Möt Rut

På mina vandringar i Bibeln mötte jag Rut. Vad jag tycker om denna kvinna med stark karaktär! Hennes bok är fylld av värme och tillit. Rut är trofast, hon har integritet och vågar gå sin egen väg. Jag grips av hennes kärlek och omsorg gentemot svärmor Noomi. Rut säger till henne:

Dit du går, går också jag,
där du stannar, stannar jag.
Ditt folk är mitt folk,
och din Gud är min Gud.

Skyldemannen var en nära släkting som skulle inlösa släktegendom som sålts eller pantsatts. När en man dog hade skyldemannen ansvar att gifta sig med änkan och ge henne barn. 

Boas - vilken underbar man!
Noomi - vilken häftig svärmor!

Missa inte Ruts bok som är knappt fyra sidor lång och som finns mellan Domarboken och Första Samuelsboken i Gamla testamentet.