torsdag 31 oktober 2013

Snabba ryck

Någon tyckte jag skriver lite väl långa inlägg då man bara vill titta in som hastigast.

Allt har sin tid.
Predikaren 3:1-8
















Sunt förnuft

Det finns gånger då jag går i taket. En gång gästade jag en kyrka under en allhelgonagudstjänst. Ljus skulle tändas för alla de som som dött under året. (Nu bör jag tillägga för alla nya läsare att jag studerar teologi och fördjupar mig i predikokonst och sorg efter plötslig död.)
Predikanten började bra genom att ta upp saligprisningarna. Men sedan...
- Ni som är anhöriga kunde ha gjort mera för era kära som nu är döda. Nu är det för sent.
I den här stilen fortsatte han ännu ett tag och skuldbelade människorna i bänkarna. Jag såg hur folk skruvade på sig och började tissla och tassla.

Alla präster är olika och alla behövs. Men också präster behöver ha sunt förnuft och omdömesförmåga. Människor som sörjer har kanske gjort allt de kunnat och mera därtill. Andra vet med sig själva att det blev som det blev. Var och en har sitt eget samvete och bär sina egna bördor. Då man kommer till kyrkan behöver man inte tyngas ner ännu mera en så svår dag som allhelgonadagen. På domsöndagen är det tungt. Kristendomen är både himmel och helvete - det kommer vi inte undan. Men om vi i kyrkan vill nå människorna där ute är inte det första vi ska tala om vad de inte har lyckats med, när de väl hittar till kyrkan.

Jag blev så upprörd den gången och lika upprörd blir jag nu fastän det här är flera år sedan. Kyrkan ska vara rakryggad men mänsklig. Gud är suverän - alla vi andra är bara människor.

Vad jag har skrivit, det har jag skrivit. Joh. 19:22

Inget att avundas

I somras läste jag en bok som vägrar lämna mitt sinne. Gång på gång dyker den upp i mina tankar. 

I Barbara Demicks prisbelönta bok Inget att avundas får man en inblick i det slutna landet Nordkorea. Ju flera sidor man läser desto svårare är det att förstå att detta verkligen sker i nutid. Att det kan finnas människor som är så totalt avskärmade från den övriga världen både fysiskt och psykiskt! Om man uppifrån ser på jorden då landet har kväll ser man en svart fläck. Elektriciteten är avstängd. Nordkorea är helt enkelt ett svart hål på kartan.

Boken är kunskap, förfäran och fascination. Och en vilja att förstå. Läs den!
http://www.adlibris.com/fi/product.aspx?isbn=9127135039



onsdag 30 oktober 2013

Kungen, Snövit och Kloker 1+1=3

Snövit och de sju dvärgarna bodde i den lilla röda stugan i den stora mörka skogen. En dag knackade självaste kungen på dörren. Snövit och dvärgarna hade alla tider varit goda vänner med kungen.
- God dag i stugan!
- Var välkommen, käre kung. Vad gör oss denna glädje?
- Jag kommer i ett speciellt ärende, kära Snövit. Jag vill att du blir min guide.
- Guide? Och guida vem då och vart då?
- Människorna går vilse där ute i skogen. De irrar runt och hittar inte till mitt kungarike. Jag tror inte att de förstår vad jag kan erbjuda dem där.
- Kan jag verkligen hjälpa dig?
- Du kan. Men du behöver lära dig mera om mig och mitt rike. Du måste veta hur du ska få människorna att lyssna på dig. Du ska tala till dem - men orden är mina. Du behöver studera flitigt under tre års tid.
- Tre år?? Men allt här hemma...
Nu blandade sig Kloker i samtalet.
- Det fixar jag, Snövit. Gör som kungen säger. Jag tar hand om allt det andra.
- Där hör jag visst en klok man tala, sade kungen förnöjt och nickade mot Kloker. - Ta emot hans erbjudande Snövit och följ mig.
- Är ni båda två alldeles säkra på detta?
Kungen och Kloker såg på varandra. Då Snövit såg värmen mellan dem förstod hon.
- Jag har visst inget val.
- Egentligen inte, svarade kungen och tog adjö. - Vi håller kontakt.

De två som nu stod kvar såg på varandra. 
1+1=3


Lev på!

Har återvänt till civilisationen och ljuden. Allhelgonahelgen står för dörren och det känns i luften på något sätt. Kanske för att jag andats katastrof flera dagar. Hemma väntade ett bokpaket från ett antikvariat. Jag måste erkänna att jag inte mindes vad jag hade beställt. Titlar och författare flyter ihop just nu och allt är bara - böcker. 

Ni vet den där känslan då man får ett bokpaket... Ni som inte läser kan tänka på något annat som är roligt att få på posten. Då man får paket från antikvariat är de alltid väl förslutna. Massor av tejp och sedan tidningspapper som tejpats ihop och sist brukar det ännu vara en plastpåse. Men sen ser man boken och titeln.

Inför döden.

Jaha-a... Det var den boken jag beställde. Jag undrar vad han tänkte han som paketerade in den. 

Jag är övertygad om att alla våra dagar är räknade så egentligen är det bara att leva på - men innerligt, innerligt minnas våra kära som är döda. 

Ta hand om varandra där ute!


tisdag 29 oktober 2013

Sen - när avhandlingen är klar

Kaffepaus. Har fått mycket gjort. Tänker avhandling, andas avhandling - snart äter jag den också. Kylskåpet gapar nästan tomt men jag har ju 56 böcker med mig så jag klarar mig. Inte vill jag leva i denna isolering hur länge som helst! Jag saknar livet och ljuden runt mig. Vill komma ut, andas frisk luft, motionera och få intryck från annat än böcker. 

Hela min tillvaro är pausad. 

Sen - när avhandlingen är klar ska jag göra det.
Sen - när avhandlingen är klar ska jag åta mig det.
Sen - när avhandlingen är klar ska jag gottgöra det. 
Sen - när avhandlingen är klar ska jag kontakta dem. 
Sen - när avhandlingen är klar ska jag finnas mera för er. 
Sen - när avh.....

Förlåt mig - ingen är glömd!
Sen - när...


Mot målet - tillsammans

Hon hade placerat sig på en bänk och där satt hon nu och tänkte inte gå vidare.

- Jag är inte motiverad just nu.
- Varför inte det då?
- Därför att jag inte vet om något väntar på mig i målet.
- Vi måste tro på att något väntar där.
- Men jag skulle inte orka just nu...
- Du orkar! Kom nu så går vi vidare.
- Hur orkar du?
- Jag vill orka.
- Jag vill också orka.
- Då så. Kom ihåg prästdräkten du prövade.
- Det kändes bra att ha den på.
- När vi är klara kan vi fast gå på café i dem.
- Kan vi det?
- Varför skulle vi inte kunna det? Folk ser bara tro i vardagen då de ser oss.
- Och kvinnor.
- Tror du att de ser kvinnor eller prästkragar först?

Nu skrattade hon gott. Jag tog hennes hand och drog upp henne från bänken. Den här gången stretade hon inte emot. 
Med förnyad energi gick vi mot närmaste café. 
Bara som kvinnor - än så länge.

måndag 28 oktober 2013

Utmanad kyrka och Linnart

Idag har jag skummat igenom kyrkans fyraårsberättelse Utmanad kyrka. Vi får veta vad som hänt i vårt lands evangelisk-lutherska kyrkan åren 2008-2011. Jag läser bl.a. följande: Trots att allt flera finländare uppger att de inte alls tror på Gud är det andliga sökandet karaktäristiskt för dagens finländska samhälle. Människor är intresserade av livsåskådningsfrågor. Ett tecken på detta är den allt starkare alternativa andligheten. Fenomenet utmanar kyrkan att föra en dialog om livsåskådning och värderingar. Enligt kyrkans strategi har kyrkan år 2015 beredskap att möta människors sökande och på ett klart och begripligt språk samtala om grunderna i kyrkans tro. Detta förväntar sig finländarna av kyrkan.

Varför har vi i kyrkan inte redan länge mött sökande människor på ett klart och begripligt språk? Eller har vi? Vårt lands befolkning förväntar sig det. Jag hoppas att min blogg kan bidra till att diskutera tro på ett så vardagligt språk så att de 63% av finländarna som önskar att kyrkan mera kraftfullt deltar i diskussionen om vad som är viktigt i livet ser att kyrkan verkligen vill tillmötesgå deras behov.

Omslaget till Utmanad kyrka är gjort av konstnär och grafiker Linnea Ekstrand. Hon har förutom sina underbara målningar också gjort bland annat cd-omslag, planscher, vykort, sidbrytningar för böcker och tidsskrifter t.ex. Kummin. Besök gärna hennes hemsida Linnart. Jag länkar till mitt favoritvykort (sist bland korten) där Nykarlebystjärnan hänger i fönstret i en liten röd stuga i den stora mörka skogen. http://www.linnart.com/vykortsid13.html


söndag 27 oktober 2013

Minne af bror Gustaf

För några år sedan fick jag en gammal sångbok som gåva. Givaren hade hittat den på loppis och tyckte jag kunde behöva den. Boken har tillhört Ester och är ett "minne af bror Gustaf". Sångboken Hemlands-Klockan består av 731 andliga sånger för väckelse- och uppbyggelsemöten, söndagsskolan och hemmet. Sångerna är utgivna av P. Benson och tryckta år 1907 i Minneapolis.

Är detta månne en sångbok för alla amerikaemigranter? Jag antar det och leker med tanken att bror Gustaf sänt detta exemplar hem till sin lillasyster Ester. 

Så här skriver utgifvaren i förordet:

Hemlands-Klockan har under de nära sju år den varit utgifven rönt stor efterfrågan och har utgått i många upplagor samt är spridd öfverallt i detta land. Den användes i församlingar, i söndagsskolor, i ungdomsföreningar, i sångkörer och i strängband. Behofvet att få boken tillökt med ett flertal sånger, i synnerhet församlingssånger, äfvenså sånger för särskilda tillfällen har dock gjort sig gällande och det är att hoppas, att detta rikligen tillfredsställes genom 306 kärnfriska sånger, som nu med stora omkostnader blifvit tillagda. 

Alla sånger har fyrstämmig sättning, det finns en ackordtabell för gitarr och en prislista. Mitt exemplar i mjukt läder och med guldsnitt har kostat 2,25 dollar och portot inom Amerika 12 cent. Det måste ha varit en förmögenhet år 1907.

Tänk att emigranterna månat om att få en så här omfattande sångbok utgiven. Förordet visar också att de tog med sig sin tro och sina traditioner eftersom de fortsatte att samlas och sjunga svenska sånger också over there.

Men vilka vägar sångboken tagit för att komma från Ester till mig lär jag nog aldrig få veta.

lördag 26 oktober 2013

Förlåt varandra

Kyrksöndag. I morgon har vi den 23:e söndagen efter pingst och temat är "Förlåt varandra". Andra läsningen är riktigt bra!

Ef. 4:25-32
Lägg därför bort lögnen och tala sanning, var och en till sin nästa, vi är ju varandras lemmar. Grips ni av vrede, så synda inte. Låt inte solen gå ner över er vrede. Ge inte djävulen något tillfälle. Den som stjäl ska sluta stjäla och istället arbeta och sträva med egna händer, så att han kan dela med sig av sitt goda åt dem som behöver. Öppna inte munnen för ofruktbart prat, utan säg bara sådant som tjänar till att bygga upp där det behövs, så att det blir till välsignelse för dem som hör på. Gör inte Guds heliga ande bedrövad, den är sigillet som utlovar frihetens dag åt er. Gör er av med all elakhet, vrede och häftighet, med skymford och förolämpningar och all annan ondska. Var goda mot varandra, visa medkänsla och förlåt varandra, liksom Gud har förlåtit er i Kristus.

Psaltarpsalmens hallelujavers Ps. 133:1
Vad det är gott och ljuvligt
att bröder är tillsammans!

Vi ses i kyrkan!

Texten krympte

Ett par dagar nu har jag suttit med mitt skriftliga arbete som blev klart på vårkanten. Jag har försökt plocka ut vad jag kan använda av det färdigt skrivna materialet med tanke på min avhandling. På det här sättet sparar jag ett par tre veckor koncentrerad arbetstid istället för att börja om från början. Jag satte mycket tid på det skriftliga arbetet och vill förstås dra nytta av det nu. 

Efter att ha strukit allt som inte leder mot en katastrof (skriver ju om predikan efter en katastrof) så återstår knappa tre och en halv sida text med fotnoter. Texten krympte kan man gott säga. Jag hade hoppats på mera men det blir bra så här och nu ser jag fram emot att fylla på med allt nytt jag har läst. Jag har drygt två veckor på mig att få ihop det material som ska sändas in till graduseminariet och dess kritiska granskning. Det gäller att vara alert de få sammanhängande timmar som finns till förfogande. Heltidsarbete och graduskrivande är inte den bästa av kombinationer.

Nu är matpausen slut och skrivandet tar vid igen. Självdisciplin är ett absolut måste om en avhandling ska bli klar som planerat. 


Intressant ansiktsbok

Jag läste någonstans att vår biskop är den aktivaste av landets biskopar i de sociala medierna. Följ gärna hans arbete och se vad som sker i kyrkans ledning i "realtid". 


fredag 25 oktober 2013

Helst bums

Ni som sökt hus och gått på en massa husvisningar vet att man funderar en hel del. Hur ska man veta när man ska slå till? Ibland har husen varit sålda redan innan visningarna börjat och ibland undrar man vad det är för fel på de hus som aldrig tycks bli sålda.

Nu hade jag sett en annons om en husvisning. Än en gång. Huset såg ut som en skolåda men läget var rätt. Väl framme bad jag till Gud: "Om det är tänkt att det ska bli affär - ge mig ett tydligt tecken. Helst bums." Jag hann bara öppna bildörren så kom en man gående rakt emot mig. 

Han hade prästkrage.
Och jag hade hittat hem.


torsdag 24 oktober 2013

Aptitretare

Det finns olika sätt att komma igång med att läsa Bibeln. Jag tror att man tröttnar ganska fort om man tänker att den ska läsas som en vanlig bok från pärm till pärm. Så är Bibeln ingen vanlig bok heller. 

Det finns en tunn bok som kan fungera som en aptitretare för den som aldrig riktigt kommit igång med att ta ner Bibeln från bokhyllan. Bibeln på 100 minuter är perfekt för den lilla hungern och ger dig snabbt en överblick.

http://www.fontanamedia.fi/component/page,shop.product_details/flypage,shop.flypage/product_id,6649/category_id,80/manufacturer_id,0/keyword,/option,com_virtuemart/Itemid,26/

Om du har större aptit men ändå inte vill gå rätt på Bibeln kan du läsa Öppningar. Möten med Bibeln. Fem teologer visar på olika sätt att möta bibeltexterna.

http://www.adlibris.com/fi/product.aspx?isbn=9157804338

Jag kommer att återkomma till Bibeln. 
Förstås.


onsdag 23 oktober 2013

Tron i en rysk docka

Matrjosjka är den delbara ryska dockan som barn på besök brukar tycka om att plocka itu. Konstnären Sergej Maljutin skapade den första dockan år 1890. Den bestod av sex flickor, en pojke och längst in ett spädbarn. 

Kanske är det så med vår kristna tro att vi behöver öppna oss i omgångar, stanna upp och begrunda, söka vidare, stanna upp och ta in det vi erfarit för att slutligen hitta det lilla spädbarnet.

Vi står inför julförberedelserna. Tänk om vi i år skulle låta den ryska dockan på hyllan påminna oss om det värdefulla som finns längst därinne.

Vi väntar på Jesusbarnet. 
Vad vi lätt glömmer är att Jesusbarnet dagligen troget väntar på oss.


Barn om att gifta sig

När är den rätta åldern att gifta sig?
- När jag är färdig med förskolan ska jag hitta en fru.
Martin, 5 år

Hur bestämmer man sig för vem man ska gifta sig med?
- Ingen bestämmer sig förrän de växt upp. Gud har bestämt det långt innan och tids nog inser du vem du får dras med resten av livet.
Helena, 10 år

Hur kan en främling se om två personer är gifta med varandra?
- Du måste kanske gissa, men en bra ledtråd är om de skriker åt samma barn.
Sebastian, 8 år

tisdag 22 oktober 2013

Den tomma oblaten

Idag läser jag om riter och symboler. Minnesgudstjänster i den akuta fasen efter storolyckor blev vanliga i slutet av 1980-talet. De är inte någon form av terapi utan en ritual som knyter individen till en gemenskap och kan få lite ordning i det rådande kaoset. 

Apropå symboler. Jag tänker på oblaten (nattvardsbrödet). Till det yttre är den en tunn bit bröd men på det inre symboliska planet är oblaten en delaktighet i en helig realitet. Människans identitet sammanlänkas med något som ligger ovan mångfaldens värld.

Vid en nattvardsgång fick jag en oblat i min hand - den var tom! Jag vände på den och där var det lika tomt. Vart hade Jesus försvunnit? Jesus på korset tryckt på den tunna oblaten är något jag tagit för givet. 

Jag tog för givet att Jesus skulle finnas på korset. Hur kunde jag? 

Den tomma oblaten ruskade om mig rejält.


måndag 21 oktober 2013

Andra versen

Avhandlingen börjar ta allt klarare former i mitt huvud. Fortfarande vet jag inte riktigt hur jag ska koppla ihop predikan och kris. Men jag litar på att insikten kommer småningom. Jag pratar högt för mig själv och lägger böckerna i olika högar vartefter jag skummat igenom dem: en nej-hög, en ja-hög och en kanske-hög. Hittills är ja-högen minst. Har läst högt på finska och norska för att riktigt ta in innehållet. I alla dessa sorgeböcker hittade jag något som ändå fick mig att skratta.

En kirurg visslade på en psalm. 
- Jaså, du visslar "Vår Gud är oss en väldig borg", sade sköterskan.
- Nej du, jag visslar andra versen.

Vår egen kraft ej hjälpa kan,
vi vore snart förströdda.
Men med oss står den rätte man,
vi står, av honom stödda.
Frågar du vad namn han bär?
Jesus Krist det är!
Han är den Herren Gud
som, klädd i segerskrud,
sin tron för evigt grundat. 

Gudsbilder

Jag har ägnat hela dagen åt att försöka komma underfund med hur människan ser på Gud. Enligt teologiedoktor och psykoanalytiker Matti Hyrck föreställer vi oss undermedvetet en bild av Gud. Han menar att det finns två grundtyper av människor: de som längtar efter närhet och de som vill vara självständiga och fria. Samtidigt talar han om fem olika bilder av Gud: som Frestaren, Härskaren, Den tillbakadragne, Den krävande och Förbättraren. 

Människans förhållande till Gud formas redan då hon som spädbarn knyter an till sina föräldrar. Denna emotionella relation kan människan senare föra över på andra människor och - på Gud.

Vi närmar oss det gudomliga utifrån olika perspektiv. Vi kan inte forma Gud så att han behagar oss. Gud är suverän och måste få komma till dig såsom han är. Även om vi kämpar med vår inre trasighet tycks vi ha svårt att ta till oss beskrivningar av Gud som inte bekräftar vårt eget jag. 

Hur föreställer jag mig Gud? 
Hur föreställer du dig Gud?

söndag 20 oktober 2013

Alla dagar

Mörkret hann före henne. Strålkastarna fick en vilsen hare att hoppa sicksack framför bilen. Vägen i den stora mörka skogen var på sina håll full av gropar. Den lilla röda stugan såg trolsk ut i månskenet. Utan månen hade det varit lika mörkt som då man blundar. Hon låste upp och kände stugdoften slå emot. Hon hade torr ved och tände vant i den slitna vedspisen.

- Är du hemma?
- Jag är alltid här.
- Det var en innerlig kyrksöndag idag. 
- Jag märkte det. Det gläder mig.
- Mig också. Jag kände att du var där.
- Jag är med dig alla dagar. 
- Ja. Det är jag övertygad om.

Hon kände hur tröttheten kom smygande. Flammorna som syntes i vedspisens springor blev dansande skuggor på väggarna. Också mössen på vinden lät som om de dansade. 

Tack gode Gud för en fin dag. Amen.

Prästostbröd

ca 20 bitar i 250 graders ugn

1 paket jäst
6 dl vatten
2 dl riven prästost
2 msk olivolja
1 tsk salt
1 tsk honung
11 dl vetemjöl

- smula ner jästen i vattnet
- blanda i de övriga ingredienserna
- blanda snabbt ihop till en smidig, ganska lös deg
- låt jäsa ca 1 timme
- skär i bitar och lägg på bakplåtspapper
- grädda mitt i ugnen 15-20 min 

Lycka till!


lördag 19 oktober 2013

Reformationsbullar

Vi står inför reformationsdagen och temat är "Trons grund". 

Den 31 oktober 1517 slog Martin Luther upp sina 95 teser på dörren till slottskyrkan i Wittenberg. I Tyskland är 31.10 helgdag i vissa delstater men man kan se att dess betydelse håller på att minska. Däremot är man mån om det lutherska arvet i länder där den evangelisk-lutherska kyrkan är liten. 

I Magleby kyrka i Danmark håller prästen Lise Flindt Hansen reformations-gudstjänst för konfirmanderna som inte nödvändigtvis känner till historien om Martin Luther. "Gudstjänsten där vi sjunger Lutherpsalmer understryker att folkkyrkan är en evangelisk-luthersk kyrka. Efteråt får de se en film om Luther och baka reformationsbullar. Bullarna är en gammal tradition från Saxen i Tyskland."

Före Luther blev bannlyst av påven 1520 hade påven sänt honom ett brev som innehöll en varning. Brevet kallades påvlig bulla och bullan brände Luther offentligt.

Undrar hur det går med de danska ungdomarnas bullar.


Kryddat med livlig fantasi

Tack vare mitt regelbundna skrivande, reflekterande och analyserande här hos er håller jag igång tankeverksamheten så att jag kan se detaljer och helheter samtidigt. Inläggen är som miniatyrer av kapitlen i avhandlingen. Jag har hittat min röst! 

Det heter att jag ska se på min text utifrån. Idag såg jag med ens hur inledningen skulle omformas med hjälp av gårdagens upphittade material bland forsknings-centralens publikationer. Jag såg mig själv sväva runt med famnen full av ord som jag nappat åt mig. Efter ett tag släppte jag ner orden på nya ställen i texten.

Förstår ni hur underbart det kan vara att skriva avhandling då man kryddar processen med livlig fantasi? Nu ska jag pausa och sedan i skydd av nattens omfamnande dunkelhet sväva vidare bland bokstäverna.


Medmänsklig präst önskas

Under några timmar har jag gått igenom publikationer som Kyrkans forskningscentral givit ut under 2000-talet. I en undersökning från år 2003 har man tagit reda på vilken bild av prästen och vilka förväntningar på prästen finländarna har. Här följer några röster:

- Prästen ska predika så att folk förstår. 

- Prästen ska kunna uppföra sig.

- Prästen borde vara stark i sin egen tro.

- Prästen borde vara lätt att kontakta men kunde ändå vara lite högtidlig.

- Prästen borde ha en egen person, egen stil, eget liv.

- Prästen får inte vara egoistisk eller manipulerande. 

- Prästen får inte tvinga någon tro.

- Prästen kunde låta tron synas i det vardagliga livet. 

- Prästen borde bemöta människor likvärdigt oberoende av ålder, kön, yrke. 

Men finländarna önskar framförallt att prästen ska vara - medmänsklig.


fredag 18 oktober 2013

Vilket flyt!

Jag har jobbat med avhandlingen hela dagen. Vilken lyx att kunna göra det ostört dagtid! Jag har möblerat om i texten enligt anvisningar jag fick under handledningen förra veckan. Har också hittat referenslitteratur som styrker mina påståenden. Datorn är en jättehejsanfin uppfinning då den funkar!

Dessutom... Jag såg just att jag fått 20 studiepoäng för mina bokreferat jag jobbat med under hela hösten. Yes! Bra vitsord som pricken på i. Nu har jag verkligen flyt. Ojojoj vad glad jag är!


Prästlöftet

Som blivande präst är det på sin plats att noggrant begrunda prästlöftet. Vad kommer jag att lova? 
Vid ordinationen skall den som vigs till prästämbetet avge följande prästlöfte:
”Jag N.N. lovar inför Gud den allvetande, att jag vid utövandet av prästämbetet, som jag nu står redo att motta, vill hålla mig till Guds heliga ord och den evangelisk-lutherska kyrkans därpå grundade bekännelse. Jag skall inte offentligt förkunna eller utsprida eller hemligt främja eller hylla läror som strider däremot. Jag vill även rätt förkunna Guds ord och förvalta de heliga sakramenten enligt Kristi instiftelse. Jag vill efterleva kyrkans lag och ordning samt villigt tjäna församlingen och ordets åhörare. Allt detta vill jag efterkomma så att jag kan svara därför inför Gud och människor. Härtill förhjälpe mig Gud.”

torsdag 17 oktober 2013

Då minnet sviker

Hon såg sig omkring. Cykeln var borta. Hon gick tillbaka in i kvartersbutiken och viskade i kassörskans öra. 
- Någon har tagit min cykel.
- Nej, men vad säger du? Är du alldeles säker?
- Helt säker... eller ganska säker i alla fall.
- Står den inte där du ställde den?
- Nej inte där jag vanligtvis brukar ställa den.
- Vanligtvis?
- Jag vet inte om jag cyklade idag. Jag minns inte. Men jag brukar cykla. Har jag slutat cykla? Vet du?
Kassörskan klappade henne på axeln. 
- Du har nog inte cyklat på hela hösten, kära du.
- Inte det?
- Inte vad jag har sett. Du har börjat gå istället.
- Varför det?
- Därför att...
- Vet du, utropade kvinnan plötsligt högt, någon har stulit min cykel!

Vi blir allt äldre och minnessjukdomarna tycks samtidigt bli allt vanligare. Är det någon mening att hålla andakt på åldringshem då åhörarna inte ens minns att de alldeles just varit med om en andakt?

Svaret fick jag en julafton. Mannen bakom mig kunde ingen längre få kontakt med. Plötsligt började han högt sjunga med i en julpsalm. 

Fortsätt att sjunga, läsa och be med och för dem som ser ut att vara helt oemottagliga. Jag är alldeles övertygad om att vi för några ögonblick kan förmedla trygghet och ljus även till de människor som på grund av sjukdom tillbringar all tid i sin egen bubbla.

En julafton fick jag den insikten som en välkommen julgåva.

onsdag 16 oktober 2013

Öppen för alla

Jag fick frågan om man får ge vidare bloggadressen till någon man tycker kunde tycka om att följa med på "resan". Absolut! Bloggen är öppen för alla. Mina avsikter är att levandegöra den kristna tron i vardagen, undervisa och förklara svåra begrepp. Jag skriver om stora, svåra ämnen och om små, små detaljer. Jag söker min egen röst, mitt uttryck och ett ordflöde. Detta har jag nytta av inte bara i det aktuella avhandlingsskrivandet utan också i mitt kommande arbete där andakter och predikningar ska skrivas på löpande band och ibland under tidspress. Då kan det vara bra att känna sin egen röst så pass bra att den alltid får stå som grund i hantverket.

Min blogg är personlig, inte privat. Gränsen är hårfin och det är en konst att kunna balansera. Jag hänger aldrig ut någon men ibland bjuder jag på mig själv. Personerna t.ex. i inläggen Redo och Där leverfläckarna trängs är fiktiva. Idén är att skriva sådana texter så att ni kan läsa mellan raderna och själva fundera vidare. Jag ger er impulser som ni kan välja att antingen öppna er för eller lämna därhän. 

De många boktipsen är följden av mitt stora intresse för böcker och ett aktivt och idogt sökande efter berättelser som fördjupar, ger insikt, berör eller ibland bara underhåller. Jag sätter ut länkarna eftersom goda texter och böcker inte är någonting om de inte blir lästa.

Huvudsyftet med bloggen är ändå att "missionera". Dagens melodi är de sociala medierna. På detta sätt når jag många och avdramatiserar kyrkan som ett konstigt ställe med hög tröskel. "Man vill ju inte börja gå i kyrkan - någon bekant kan få för sig att man blivit religiös..." I dörren till den evangeliska kyrkan står ingen och frågar hur mycket du tror eller vad du tror. Frågan ställer du själv: "Är tron någonting för mig?"

För mig är tron allt. Genom mitt sätt att skriva och vara hoppas jag få vara en budbärare av Guds ord. I vardagen, alla dagar och alltid.


Salvete!

Salvete - hej! 
Jag har alltid velat kunna latin. Vi omges av latin överallt även om vi många gånger inte är medvetna om det. Den första kursen i latin (5 studiepoäng) gjorde jag som nätkurs. Skolan, läraren och jag fanns på tre olika platser långt ifrån varandra. Jag kunde göra mina arbetsuppgifter när som helst på dygnet bara jag lämnade in dem vid deadline. Kurserna kommer inte varje år som nätkurser så den andra obligatoriska latinkursen (5 sp) fick jag läsa helt på egen hand och sedan tenta på en allmän tentdag. 

Latinet är genialiskt uppbyggt. Tyvärr borde man hålla på och läsa latin hela tiden - man glömmer lätt ett språk som inte längre talas. Vatikanstaten är det enda land där latinet är ett officiellt språk.

Här följer några exempel på vardagsord du känner igen:

semper = alltid (t.ex. barnmatsmärke)
respirare = andas ut (respirator)
arena = arena
celeber = berömd
agricola = bonde (t.ex. Agrimarket)
exemplum = förebild (föregå med gott exempel)
renovare = förnya (renovera)
primus = först
desperare = förtvivla (desperat)
bonus = god
manus = hand
casa = hus
ego = jag
pompa = kortege (pompa och ståt)
femina = kvinna
rusticus = lantlig (rustik) 
parvus = liten (parvel)
medicus = läkare
grammaticus = lärare
memoria = minne
regio = område (region)
verbum = ord (t.ex. Verbum, ett bokförlag)
circum = runtomkring (cirka)
spectaculum = skådespel (spektakel)
regere = styra
signum = tecken
forum = torg
hortus = trädgård
mandatum = uppdrag
aqua = vatten

Cura, ut valeas! - Sköt om dig!


tisdag 15 oktober 2013

Till Amerika vi gå

De flesta av oss har amerikasläktingar. Jag har alltid faschinerats av emigranternas livsöden. Vi känner till Vilhelm Mobergs böcker och musikalen Kristina från Duvemåla. Alla emigrantöden får inte lika stor uppmärksamhet. Många får stämpeln "livsöde, inte känt".

Arlene Sundquist Empie blev oerhört nyfiken på sin farmors härkomst. Hon gjorde ett omfattande detektivarbete och fann släktrötterna i Kronoby och Nykarleby. Resultatet blev en prisbelönt historisk dokumentärroman som utkom år 2010. I somras fick jag den nyutkomna svenska översättningen i min hand - Till Amerika vi gå. Arvet efter Ida Lillbroända, finländsk emigrant 1893.  Författarinnan beskriver livfullt hur gamla traditioner och nya insikter och upplevelser formar livet i Skagit Valley norr om Seattle.

Här hittar du boken: http://www.adlibris.com/fi/product.aspx?isbn=9527005027


måndag 14 oktober 2013

Kärlek som en buljongtärning

Guds tio bud kan fungera för att förbättra dina relationer och nå ökad självinsikt. Buden visar hur man finner lycka, harmoni och mening i det vardagliga. I boken De tio budorden i vår tid tolkar UllaBritt Berglund buden så att de blir levande för den moderna människan. UllaBritt har flera decennier varit präst och själavårdare i Svenska kyrkan. Hon ger förklaringar, beskrivningar och praktiska råd om hur du kan använda dig av och tolka buden i vardagen och därmed fördjupa och förbättra din relationer.

"Vill man lära känna sig själv är det klokt att kontakta Gud."

"Gud kommunicerar så att även döva hör."

"Att leva medvetet är vilsamt samtidigt som jag blir mer vaken och alert. Enklare kan det inte bli."

"Det finns ord som är som buljongtärningar, så koncentrerade att de räcker att späda ett helt liv med. Kärlek är ett sådant ord."

Läs mera här: http://www.forum.se/Bokforlaget-Forum-Forfattare/Fler-titlar-av-forfattare/?personId=8520


e-nåbar

Nu har du möjlighet att nå mig på min nya e-postadress: 

camillapredikar@gmail.com

Mvh
Camilla



söndag 13 oktober 2013

Där leverfläckarna trängs

Han sov då hon besökte honom. Så tunn han blivit. Hon tänkte på hur hans resliga kropp tidigare fyllt ut kostymerna. Vilken pondus han haft! Hon satte sig på sängkanten. Hans slitna ansikte såg fridfullt ut. Det grånade håret var okammat och skäggstubben var en ovanlig syn. Han kunde inte längre ta hand om sig själv. Sjukdomen tog hand om honom nu.

Hon fattade hans hand. Den var inte längre kraftig utan smal och orkeslös. Hon betraktade hur leverfläckarna trängdes på den genomskinliga och slappa huden. Visst var han gammal, men inte lastgammal. 

Han andades långsamt. Stilla droppade hennes tårar ner på deras händer och vätte dem. Hade hon någonsin sagt hur viktig han var för henne? Kunde han känna det ändå? 

Hon slöt hans hand mellan sina händer. 
Med ens insåg hon - 
handen i hennes var Guds kärlek.


lördag 12 oktober 2013

Sändebudsöndag

Dagarna med människor som går igenom samma process som jag själv har varit berikande. Tillsammans har vi funderat på prästidentiteten. Alla önskar vi kunna få jobb då vi är klara. Man kan inte bli prästvigd om det inte finns en ledig plats. Det blir att fundera på andra alternativ i väntan på jobb. Det går ingen nöd på mig men otålig som jag är längtar jag naturligtvis efter att få komma ut i Herrens tjänst som präst. 

I morgon är det kyrksöndag igen. Vi firar den 21 söndagen efter pingst och temat är Jesu sändebud. Guds rike är en gåva till oss människor. Jesus förlät också de svåraste synderna. Den här nåden vill han att vi ska berätta om för alla. Han vill att vi tjänar honom. Inte bara präster är sändebud - alla kristna är sändebud. Också du är en Kristus för din nästa.

Vi ses i kyrkan! 

Här hittar du söndagens texter: http://evl.fi/Evkirja.nsf/helgdagarna/080
Vi följer just nu den första årgången.

fredag 11 oktober 2013

Tjänstedräkt för kvinnliga präster

Det har blivit mycket prat om kvinnliga prästers klädsel idag. Småningom blir det aktuellt att fundera på hur vi ska klä oss till vardags och till fest. Den nya dräkten för kvinnor har funnits knappt två år och består av åtta olika delar som går att kombinera på olika sätt. Kvinnornas gamla dräkt var tjock och varm och man hade sju lager tyg på magen. Det var nog bra med en förnyelse. 

Jag kommer att använda prästkragen de dagar jag är i tjänst. Prästens färg på skjortan kan vara svart, vit eller mörkblå. Biskopens är lila/röd medan diakonerna bär den gröna färgen. 

Prästkläder kan man köpa i en specialbutik i Helsingfors eller via nätet. I Sverige är de steget före oss och säljer bekväma vardagsprästkläder för kvinnor. Manliga präster brukar köpa ett lager prästskjortor då de besöker Rom. Den resan skulle i det syftet vara bortkastad för mig. I Rom säljer de inte tjänstekläder till kvinnor.

Via länken kan du läsa om den nya tjänstedräkten och se några bilder på hur man kan kombinera delarna.
http://evl.fi/EVLUutiset.nsf/Documents/D3A8192F72ADA460C22578AF003013CE?OpenDocument&lang=SV

Prästkragen tar över

Reser igen. Blivande präster ska tillbringa tid och samtala med stiftets biskop. 

Skulle vilja stanna upp en stund vid de spegelblanka insjöarna där dimman ligger trolsk över vattnet. Lever jag min dröm? Absolut inte. Jag följer mitt kall men gör det med stor glädje och tacksamhet. 

Min dröm lever jag i den stora mörka skogen i den lilla röda stugan. Jag bakar bröd i den slitna vedspisen eller går ut och ser vad naturen ger mig av vila och avkoppling. 

Brännässlor dras upp, ved sågas, bär plockas, buskar beskärs, löv räfsas. 
Bastu eldas. 
Snö skottas, ved hämtas, kaffe dricks, böcker läses, korsord löses. 

Prästkragarna har de senaste åren spridit sig med rasande fart. Tycker de håller på att ta över hela stället. 

Gud meddelar sig på många olika sätt.


Svar på tal

Jag har fått lära mig att kyrkvan eller kyrkovan inte har något med ålder att göra. Jag skulle förklara för en två-åring att jag småningom kommer att byta jobb eftersom jag ska bli präst.

- Tycker du att det är bra att jag ska bli präst?
- Jo. Men jag orkar inte höra på dig så länge.

Ridå.



torsdag 10 oktober 2013

Kallad

Lätta snöflingor virvlade runt och lade sig som ett mjukt täcke över den isbeklädda asfalten. Hon kom körande på den stora vägen. Det gick snabbt. Bilen från sidovägen kanade ut, slog i hennes bil och skuffade ut henne i mötande fil. Hon såg den mintgröna bilen mitt framför sig. Frontalkrocken var ett faktum.

Då hon vaknade upp insåg hon att hon hade fått en andra chans. 

- Varför lät du mig leva, Gud?
- Jag har en plan för ditt liv.
- Vad vill du att jag ska göra?
- Förbereda dig.
- För vad?
- Då tiden är mogen får du veta.

10 år senare.

- Det är dags nu. Jag vill att du går mina ärenden.
- Ska jag bli präst?
- Ja.
- Har jag något val?
- Egentligen inte.
- Men är jag lämplig?

Gud gav mig svaret i ett stort vitt kuvert.
Svaret på lämplighetstestet. 

Lönnlövsbädd

Det blev en lyckad men slitsam dag. Lyckad för att vi jobbade effektivt och jag fick bra handledning för arbetet med min avhandling. Slitsam för att nästan 17 timmar på väg känns. Inte bara för mig utan även för de sammanhang jag vanligtvis befinner mig i på onsdagar.

Lönnarna iklädda sina sprakande färger var otroligt vackra runt katedralen. Jag tycker om att räfsa ihop lönnlöv i en jättestor hög. Då jag tror att ingen ser lägger jag mig på lönnlövsbädden och betraktar himlen. Doften av jord i kombination med den oändliga rymden fyller mig med förundran.

Att tro är att förundras.

onsdag 9 oktober 2013

En äkta

- Har du en Fialisa? (Detta har hänt.)
- Ja.
- En äkta?
- En äkta.
- Jag skulle också vilja ha en sån.
- Vill du att jag länkar?
- Ja.
http://frufialisa.blogspot.fi/

- Har du en tro? (Detta har hänt.)
- Ja.
- En äkta?
- En äkta.
- Jag skulle också vilja ha en sån.
- Vill du att jag länkar?
- Ja.
http://evl.fi/EVLsv.nsf/Documents/2DBB2600AA36A404C22570290043414C?openDocument&yp=y&lang=SV

tisdag 8 oktober 2013

Knappt 6 cm

Avhandlingen har fått vila drygt en vecka så att jag kan se på den med distans och fräscha ögon i morgon. Under tiden har jag klarat av kursen i Homiletik och liturgik (predikokonst och gudstjänstfirande) som ger mig 10 studiepoäng av de 180 som krävs för magisterexamen i teologi.

Jag har två böcker kvar att tenta: en dansk och en svensk i ämnet vetenskapsteori (5 sp). Jag börjar se slutet på studierna nu. 

Om det inte kommer några överraskningar i morgon på graduseminariet så är jag alltså knappt 6 cm från präst! 

Mätt i bokrygg.


Plötsligt

Jag kan ana att du redan nu känner en förväntan att jag ska avslöja något spännande för dig, inte sant? Mitt favoritord är plötsligt. Vad är det som händer med oss då vi hör ordet? Jo, vi öppnar våra sinnen och skärper oss - detta kan vi bara inte missa! 

Egentligen behöver man inte alls använda själva ordet för att få en plötsligt-effekt. I inlägget Fem bröd och två fiskar har jag använt mig av effekten. Dessutom har jag grundat omsorgsfullt. Jag leder dig i tron att hela texten ska fortsätta i samma förutsägbara lunk. Snabbt vet du nästan hur nästa rad ska se ut - då plötsligt... "Tycker du om rökt sik?" Det bli en tvärnit och strax därefter är texten slut.

Just så här byggs en bra predikan upp. Fem bröd och två fiskar är en minipredikan. En sövande predikan känns som om man skulle köra i samma hastighet på en rak väg hela tiden. Det hjälps inte men åtminstone mina tankar börjar gå till kylskåpet och matlagningen.

En predikan som bygger upp spänningen, ändrar hastighet, svänger, bromsar, tar en serpentinväg - en sådan predikan vill vi engagera oss i. Poängen kommer mot slutet, sedan är det bara en inbromsning och så är vi framme.

Predikanten har ett stort ansvar och behöver vara en skicklig chaufför så att passagerarna inte öppnar dörrarna och faller ut en i taget. En lyckad predikan tar oss alla till mål. Dessutom planterar den en längtan i oss. En längtan efter nästa söndag och en ny chans.

Amen.


Efter år 1995

Förvånad såg jag på mannen vid kaffebordet. Han hade ett likadant armband som jag hade. Han såg inte ens generad ut fastän han bar så färggranna pärlor. Den unge mannen mitt emot mig i klassrummet bar också sitt armband på ett naturligt sätt. 

När har vi börjat använda armband med pärlor i olika färg, storlek och form? Efter år 1995. Vi är många som idag bär Frälsarkransen runt handleden. Då vi upptäcker varandra vet vi att vår tro förenar oss. Hur jag önskar att alla människomöten kunde börja med detta armband som förenande länk mellan oss. Med ett i-Jesu-namn-handslag.


Biskop emeritus Martin Lönnebo i Sverige berättar för dig om sin Frälsarkrans. Du behöver 5 minuter och 23 sekunder. Klicka på länken och titta längst ner på sidan som kommer upp.
http://webshop.verbumforlag.se/start

Lilla Frälsarkransen passar på små handleder. Boken om Skruttet och en liten Frälsarkrans är en utmärkt gåva åt ett barn. Verbum har alla rättigheter. Följ länken.

http://webshop.verbumforlag.se/fralsarkrans_start/fralsarkransen_bocker?p=1

Behöver du Frälsarkransen som pedagogiskt material t.ex. i skolan, församlingen eller inom någon form av terapi? Titta på den riktigt stora kransen här: http://www.adlibris.com/fi/product.aspx?isbn=9152635511

måndag 7 oktober 2013

Dagens lösen

- är världens äldsta andaktsbok som utkommer regelbundet
- utkommer sedan år 1731 utan ett enda avbrott (die Losungen)
- översätts till 51 språk med en total upplaga på ca 1,5 miljoner ex
- Gamla testamentets verser lottas ut bland 2 000 utvalda verser
- Nya testamentets väljs ut så att de kompletterar/förklarar verserna ur GT
- sångverserna eller bönerna väljs ut lokalt för varje språkområde
- den minsta upplagan på ca 200 ex är på eskimåspråket 
- den största är den tyskspråkiga på ca 1 miljon ex
- den näststörsta upplagan är den finska på ca 100 000 ex
- den svenska upplagan är ca 16 000 ex varav 5 000 säljs i Finland
- den första svenska upplagan utkom år 1884

Över hela världen läser man samma dag samma bibeltexter. Varje språkområde har dessutom sin egen tradition bevarad i en tredje text. 

Dagens Lösen kommer ursprungligen från den tyska byn Herrnhut, där bibeltexterna fortfarande väljs ut. Herrnhut var centrum för en andlig förnyelse under 1700-talet. Idén till andaktsboken kom från ortens markägare greve Zinzendorf.

Provläs via länken Dagens lösen 2014: http://www.libris.se/bocker/tro-vagledning/bon-och-andakt/dagens-losen-2014.html

Så och vårda

I vissa församlingar bjuds 4-åringar in till en barngudstjänst och får en Bibel. Igår var det en sådan knattesöndag. Glädjen och ivern över en alldeles egen Bibel är något som alla borde förunnas att få se. Faddrar kunde se det som en hedersuppgift att tillsammans med sitt fadderbarn gå till kyrkan. Församlingarna kunde riktigt betona att det är ett utmärkt tillfälle för dem att göra något riktigt speciellt tillsammans. 

En egen Bibel.
Tårta efteråt.

Egentligen behövs det ganska lite för att lägga spår i ett barns medvetande. En inbjudan till en 4-åring kan bli en egen tro i framtiden. Kyrkan behöver så, faddrarna kan vara med och vårda plantan. 

Vi behöver alla vara med och ta oss an de unga plantorna om kyrkan ska finnas kvar i framtiden. Vi behöver göra det - nu!


söndag 6 oktober 2013

Kyrksöndag

Idag tackar jag för denna kyrksöndag. Dagens predikan hölls av en predikant som verkligen kunde kommunicera! Dialogen mellan predikant och åhörare var så påtaglig att man nästan hade kunnat ta på den.

Kyrkan har idag fått vara "vardagsrum" för många människor. Precis som den lame mannen som blev buren av sina vänner har vi burit varandra i tro. 

Idag var kyrkan härligt mänsklig. 
Vi var mänskliga. 
Vi var kyrka.

Att få tro tillsammans bär.


lördag 5 oktober 2013

Redo

Omsorgsfullt hade hon denna kväll tagit fram sina klädesplagg ur garderoben. Hon hade plockat fram hatten ur lådan som hon förvarade på den högsta hyllan. Skorna var nyputsade, handskarna låg på byrån och den varmare kappan hade vädrats. Den stora handväskan innehöll näsdukar, anispastiller, den lilla svarta psalmboken och en liten välnött pengbörs. Hon hade sett till att spara småslantar hela veckan så nu var börsen fylld. I handväskans andra fack hade hon lagt ett litet svart paraply, gravljus och tändstickor. Håret var nytvättat och doftade sommaräng. I morgon skulle hon samla det i en knut i nacken under hatten. Hon kastade en sista blick på klänningen som hängde på galgen. Mönstret tilltalade henne och färgerna var behagliga. Hon kände sig fin i den klänningen. Hon ställde väckarklockan, släckte lampan och bad sin aftonbön. 

Hon var redo. 
För kyrksöndag.

Prästyrket är mångsidigt

Föga anade arbetaren som monterade upp strålkastaren utanför Kauhajoki kyrka måndagen den 22 september 2008 att den skulle tändas i skymningen redan kvällen därpå. Han var övertygad om att han var ute i god tid eftersom tanken var att den skulle tas i bruk till kyrkans 50-årsjubileum på första advent. Inte visste han att det upplysta korset på kyrkans tak ett dygn senare skulle leda folkmassorna till den andliga förstahjälpen. Nu vet han att Kristi ljus alltjämt lyser över slätten.

Så här inleder jag min avhandling som ska handla om predikan som kommunikation och vad som krävs för att predikan ska kommunicera. Som ett exempel på en predikan i en speciell situation ska jag tolka den predikan som Lappo stifts biskop Simo Peura höll i den televiserade minnesgudstjänsten i Kauhajoki kyrka 28.9.2008.

Vad krävs av en predikant som möter människor som drabbats av plötslig död? 
Hur kan den akuta sorgefasen se ut?

Jag tror att det obligatoriska lämplighetstestet för blivande präster är på sin plats. Prästen är inte något annat än en vanlig människa. Trots det är prästens arbetsuppgifter många gånger både krävande och utmattande. Yrket kräver en viss mängd stresstålighet och förmåga att vara medmänsklig i omänskliga situationer. Skolmassakern i Kauhajoki visar att det omöjliga kan hända var som helst och prästen förväntas utföra sitt arbete i det kaos som följer. Ingen kan vara helt förberedd då det oförutsägbara sker. Men som präst behöver man förbereda sig så att man känner igen mänskliga reaktioner och vet vad som kännetecknar akut sorg. 

Prästyrket är mångsidigt. 

fredag 4 oktober 2013

Mänsklig värme

Biskopsmötet har beslutat att de som framöver vill bli präster ska kunna visa att de har tillräcklig erfarenhet av praktiskt församlingsarbete. Man tror att den här nya reformen kan sporra ungdomar till att engagera sig i församlingen. 

Nu är jag illa ute. Jag har ingen hjälpledarskolning... Skaffa hjälpledarskolning ungdomar! Då du lär känna din församling och hittar din plats så bidrar du till att göra kyrkan mänskligare. 

Mänsklig värme uppstår då vi öppnar oss för varandra. Mänsklig värme handlar om hur vi människor är tillsammans. Det handlar om välkomnande, gästfrihet och hemkänsla. Om mänsklig värme finns kommer den kyrkovana att känna sig inbjuden. Om vi beskriver Gud som välkomnande kan vi inte gestalta gudstjänsten så att vi är i konflikt med detta. Grundattityden i församlingen bör vara att man alltid har en öppenhet för varandra.

Kom alltså till kyrkan ung som gammal - din närvaro avgör hur mänsklig vår gudstjänst och kyrka kan bli!

Välkommen!

En liten röd andaktsbok

Då jag blev konfirmerad fick jag en liten röd andaktsbok av mina faddrar. För varje dag året runt finns det en kort text. Den här boken har följt mig under hela mitt liv. Ibland har jag läst den dagligen, ibland har jag helt glömt bort den.

Boken jag ständigt återkommer till heter Kärlek som bär och är skriven av Basilea Schlink. Hon föddes i Tyskland som Klara Schlink och levde 1904-2001. År 1948 blev hon nunna och började kalla sig Moder Basilea. Hon var med och grundade Evangelical Sisterhood of Mary och var under sin livstid ledare för Mariasystrarna. De finns idag i flera länder men har sitt ursprung i Darmstadt, Tyskland, där de fortfarande är verksamma.


Min fadder har till minne skrivit följande ord i boken: 

Trofast är Han,
som kallar dig
Han skall ock
utföra sitt verk.


Under datum för min födelsedag kan jag läsa vad Moder Basilea skriver:

Gud ålägger dig bördor i ditt liv och ditt tjänande. Så tro, att Han också övertar ansvaret för att ge dig den kraft och utrustning du behöver. Han är ingen hård herre som fordrar av dig sådant som Han inte ger dig utrustning och hjälp för. Han har noga planerat vad du behöver för hjälp i din situation, efter din kraft och förmåga, och Han har också hjälpen redo för dig.


............................................................................................................
Jag vill passa på att tipsa om Bokbörsen i Sverige som via nätet säljer begagnade böcker, noter, filmer etc. Jag har köpt många slutsålda böcker härifrån. Här är länken till de böcker som finns till salu av just Basilea Schlink.
http://www.bokborsen.se/page-start?issearch=1&sall=1&scat=0&maincat=1&extendedsearch=0&mediatype=0&sallstr=basilea+schlink&screator=&stitle=