lördag 30 november 2013

Framåt i alla väder

Vilken snösörja! Snöslasket fullkomligen vräkte ner och trafiken löpte sakta då jag körde till jobbet. Plötsligt släcktes vägbelysningen och det blev riktigt svårt att se snösörjespåren som var smala och djupa.

Medan jag körde hann jag tänka på hur snabbt livet kan förändras. Ack hur skör livstråden är! På samma sätt som ljuset försvann då gatlyktorna släcktes måste det kännas då någon upplever att Guds ljus släcks. Spåren blir svåra att se och det är lätt hänt att man tappar kurs.

I livet ställs vi inför frågor som vi inte har svar på och inför situationer där vi hamnar att välja spår. Men jag är alldeles övertygad om att bara vi bevarar tryggheten är det lättare att följa Guds väg - även om ljuset tillfälligt syns ha slocknat.
Med Gud inombords kommer man framåt i alla väder.

fredag 29 november 2013

Jesustejp

Iltalehti skrev i veckan om ett forskningsresultat som visade att Jesustejp (silvertejp) kan hjälpa om man vill få bort vårtor. Rengör huden och lägg på Jesustejp. Byt var tredje dag och fila bort hudrester. Efter två månader har 85 procent av vårtorna försvunnit så det är bara att fortsätta tills alla är borta. Om man jämför med de 60 procent som försvinner då man fryser dem så kan man lugnt säga att Jesustejpen är ett riktigt bra alternativ. Precis som Jesus själv är.


torsdag 28 november 2013

Lyckligt naiv

"Har du aldrig tvivlat på att Gud finns?" Jag har fått frågan med jämna mellanrum. Mitt svar är enkelt: Nej, jag har aldrig tvivlat på Guds existens. Men många gånger har jag inte förstått mig på de vägar jag upplevt att jag varit tvungen att gå. Då har jag nog riktat mina frågor till Gud. Men jag har inte tvivlat, bara undrat. Jag har litat på att jag småningom får svar. Fast ibland har jag kunnat tycka att han tagit lite väl god tid på sig för att besvara mina frågor. 

Kanske är det naivt att tro utan att tvivla. Jag träffar, hör och läser om människor som brottas med sina tankar och tvivel. De kan vara djupt troende kristna som upplever att Gud har övergivit dem. Vad kan jag säga? Jag har inte varit där.

Då Gud får leda upplever jag att det är lätt att ta beslut och livets värden har rätt prioriteringsföljd. Kanske är det lättare att tro och leva om man är lite naiv. Åtminstone är det inte svårare. 


onsdag 27 november 2013

Möten i lavalampan

På fönsterbrädan står en lavalampa. Då den blivit tillräckligt varm börjar gula formlösa "bollar" röra på sig upp, ner, upp, ner. Det är rogivande att titta på hur färger i gult, blått och grönt flyter samman. Lavalampan kan säkert bli otroligt stressande för den som lever sitt liv i ett högt tempo. Det kan vara så pass svårt att gå ner i varv så att lavalampans långsamma rörelser inte gör annat än irriterar.

Då tempot blir för högt missar man mycket runtomkring sig och ännu mera inom sig. Den snabba rytmen gör att vidvinkeln försvinner, detaljerna försvinner och dialogen försvinner - den inre dialogen och dialogen med Gud.

Kan man placera Gud på hyllan om man får för bråttom? Placera istället en lavalampa på hyllan. Sätt dig bekvämt, titta på den länge och du kommer att uppleva hur du småningom går både dig själv och din Skapare till mötes.


tisdag 26 november 2013

Svårcharmad

Idag har det gått trögt med tentläsningen i vetenskapsteori. Fastän boken är svensk hamnar jag ständigt att slå upp ord som jag inte förstår och därefter är det ändå svårt att förstå innehållet i texten. Men det jag slutligen fattat är egentligen ganska intressant (antagligen bara för att jag lyckats hiffa det) även om jag nog har svårt att riktigt ge mig hän åt metoder för teologisk forskning.

"Varken den naivt induktivistiska tonvikten vid induktiv härledning av teorier ur observation eller det falsifikationistiska mönstret av gissningar och falsifieringar kan ge en adekvat karaktäristik av realistiskt komplexa teoriers uppkomst och tillväxt. I de mer adekvata framställningarna ingår avbildningar av teorier som något slags strukturerade helheter." (Alan F Chalmers)

Det här är ju helt enkelt inte min grej. Men detta behövs för att bli präst så jag kommer att bita ihop genom bokens alla 342 sidor. Och jag har bara börjat...


måndag 25 november 2013

Nocturne för manskör

Man kan faktiskt få vakna till äkta manskörssång
och undra om det händer, om det är sant
man kan känna sig ung och vara ständigt på gång
men dock ej förbise att man går mot att bli tant.

Sköna låga toner smeker varsamt mitt öra
målbrottsbrutna i kristallklara fång
jag vill inte vakna, jag vill mycket mera höra
innan sången kommer förbytas i kännspakt bulleribång.

Idag går det inte att sova på beslut
utan kisa mot fotograf och kaffe dricka
veckla välvalda gåvor ur guldpapper ut
och chokladbitar i allas händer sticka.

Att åren går fortare med tiden jag nog tycker
för jag trodde faktiskt redan att jag fyller fyrtiosju
tänk hur minnet allt förtrollar och har konstiga nycker
ett helt år till skänks  ja, det blev det ju nu!

O ljuva jordiska liv  mitt eget, mitt enda
givet av min Herre, min Fader och min Gud
ett oskrivet nytt blad i min livsbok jag får vända
jag tackar med ett fröjdefullt lovsångsljud!

söndag 24 november 2013

Världen 24.11.1967

Björneborgaren Aarne Heljakka grundade 24.11.1967 Nelostuote Oy för att kunna ge ut sin finska licensversion av det amerikanska brädspelet Trouble. Vi känner spelet som Kimble - ett familjespel som finns i hyllorna i många finländska hem. Vid den här tiden gick en tv-serie i finsk TV som hette Takaa-ajettu (The Fugitive) och i huvudrollen sågs David Janssen som rollfiguren Richard Kimble. Därifrån kommer spelets namn.

Denna samma fredag 24.11.1967 besökte Monacos prinsessa Grace (Kelly) en galleria i Madrid för att titta på antikviteter och den populära gruppen The Beatles gav ut singeln Hello Goodbye i England.

Vidare höll kompositörerna Erik Bergman, Alfred Schnittke och Kaj-Erik Gustafsson (Psb 584 Jag har ett hem) sina födelsedagskalas och idag kan ni gratulera Viktor Klimenko som fyller år.

Denna fredag kväll då livet i världen rullade på som vanligt med film- och operapremiärer blandade med vanligt fredagsmys föddes också en liten flicka. 


Valet

Domsöndagen eller Kristi konungaväldes söndag är kyrkoårets sista söndag. I kyrkokonsten har Kristus ofta framställts som världshärskaren som förrättar den yttersta domen. I texterna för dagen kommer Gud nära och ställer oss inför sitt ansikte. Människan ska komma att svara för hur hon har levt sitt liv.

Många känner kanske obehag inför Domsöndagen som handlar om domen och att bli dömd. Jesus ställer oss inför alternativen himmel eller helvete. Som präst behöver man tala om vad Jesus säger. Samtidigt ska vi alla minnas att Gud inte har sagt allt till oss. Det finns gudomliga mysterier som ännu är fördolda och det finns mycket som övergår vårt jordiska förstånd. Men vägen har vi fått. 
"Ge oss nu viljan att gå den." (Psb 433)


fredag 22 november 2013

Sov på saken

Huru jag väntat på mitt lediga veckoslut! Jag tycker om att jobba på veckosluten men alla behöver vila någon gång. Nu hade jag tänkt promenera till kyrkan på söndag morgon. Jag hade också planerat att titta på TV eftersom det är något som jag sällan har tid att göra. Dessutom skulle jag njuta av en långpromenad eftersom marken var bar. Den var bar. Tidigare.

Nu råkar det sig att denna söndag hålls ingen gudstjänst just i den enda kyrka jag skulle orka promenera till. Marken är täckt av antingen sörja eller is, precis sådär lagom så att man går och spänner sig på en promenad. Bolaget som sände ut en reparatör för att fixa den hackande TV-bilden har lyckats med det h-e-l-t ofattbara: rutan är svart till måndag morgon!! 

Det blir ingen promenadkyrka. Inte heller någon "nojatuolikirkko" (fåtöljkyrka). Men det är faktiskt inte så katastrofalt som jag låter påskina. Jag behöver ingen TV. Jag kan ta bilen till vilken kyrka som helst och frisk luft går det att få också då man bygger en snögubbe på gården. 

Vi människor är experter på att planera. Speciellt då det gäller ledigheter och semestrar. Vi måste hinna med så mycket. Tar vi oss tid att lyssna inåt? Vi behöver varva ner, vila kropp och själ och låta Gud tala till oss. 

Jag har börjat läsa Bibeln en stund varje morgon. Sen låter jag texten vila inom mig under dagen och så förundras jag över hur mycket mera jag förstår av den på kvällen. Det händer mycket med saker som får tid att mogna. Ibland kan det vara värt att sova på saken innan man tar ett beslut. I morgon bitti tror jag att jag har ett superstort beslut som jag absolut måste sova på!


Snö i Bibeln

Under kvällen har den första tunga, tjocka snön lagt sig på marken. Det snöar faktiskt i Bibeln också. 

I Ordspråksboken 26:1 står det:
Som snö om sommaren och regn vid skörden,
lika illa passar ära för dåren.

I Ordspråksboken 31:21 får vi veta hur en god hustru ska vara: 
När snön kommer ängslas hon inte: hela familjen har kläder av ylle.

Läs gärna hela avsnittet om denna goda hustru i Ordspråksboken 31:10-31. 
Hur hann hon med allt det där?!

onsdag 20 november 2013

Namn i Bibeln

Bibliska namn tycks alltid vara populära. Det är Isak, Joel, Simon, Lukas, Johannes, Adam, Aron, Noa, Markus, Levi, Samuel, Daniel, Jona, David, Andreas, Tomas, Jakob, Mikael, Jonatan, Dan, Benjamin, Elias, Lemuel, Cornelius, Matteus, Nikodemus, Paulus, Petrus, Ruben, Josef, Laban, Natanael, Immanuel och många, många fler. Men fortfarande har jag inte varit med om att någon liten pojke döpts till Judas, Mose eller Abraham.

Bland flicknamnen finns t.ex. Ester, Lydia, Noomi, Marta, Maria, Sara, Elisabet, Hanna, Rut, Rakel, Rebecka, Eva och Priscilla.

Jag tycker att Jojakim är ett fint namn. 

"Kom in och ät Jojakim!"
"Men mamma... Laban, Noomi, Mose och Noa får leka ännu."
"Inga men, Jojakim. Marta och Lydia äter redan."
"Får jag leka med Judas eller Abraham sen då?"

Tja. Jag inser att jag har svårt att besvara Jojakims fråga på grund av mina färgade glasögon.

Julrusch för tanten

Än en gång är en tågresa och en lång seminariedag i antågande. Ser fram emot att träffa mina studiekamrater och lärare. Det känns alltid bra efter att ha fått diskutera med andra som delar erfarenheterna av graduskrivandet. 

Studierna fortskrider precis enligt min plan. Nu behöver jag bara kunna kombinera mitt eget arbete med tentläsning på danska. Båda kräver engagemang och närvaro. Hoppas hinna tenta före julen. Ja, det måste jag göra för att hålla tidtabellen. December blir sig alltså lik med spring mellan jobb och studier. 

Som studerande får jag titt som tätt mejl beträffande allt möjligt roligt man kunde få uppleva på studieorten: fotboll, körsång, rodd, filmkvällar och nu senast glöggkväll. Det är bara att konstatera att det tåget gått för min del. Tanten är passé både som fotbollsspelare och roddare. Som sagt: Allt har sin tid.


måndag 18 november 2013

Möt Jona

Kommer du ihåg Jona som blev uppäten av den stora fisken? Berättelsen förekommer ofta i kristen litteratur för barn. I boken i Bibeln berättar huvudpersonen profeten Jona i en enda mening om vad som ska komma att ske (3:4). Resten av boken avslöjar vad som ledde fram till profetian och vad som hände efteråt. 

Det centrala budskapet är att Gud ger en andra chans och använder sig även av dem som inte alltid gjort vad de borde. Guds nåd och omsorg gäller inte bara vissa människor och folkslag utan alla. Den som vänder sig till Gud tas alltid emot (2:6-10). Gud har makt över hela skapelsen men människan lyder inte alltid även om han talar tydligt. Jona ville inte lyda Gud, men Gud gav honom en andra chans genom att inte låta honom drunkna utan räddas av den stora fisken.

Läs gärna Jonas bok som är rekordkort (inte ens två sidor) och som finns mellan Obadja och Amos i Gamla testamentet. 


Lär av ungdomarna!

Under veckoslutet har jag mött många unga människor. I skriftskolan undervisade jag fräscha ungdomar som verkligen lyssnade. Allting hos ungdomar verkar vara intensivt. De lever i nuet och tar vara på ögonblicket. 

En av konfirmanderna hade ett speciellt öppet, positivt och glatt uttryck. Jag fick en känsla av att kyrkan fick en ärlig chans. I morse då jag öppnade kyrkdörren och mer eller mindre slängdes in av den starka stormen stod just den här konfirmanden i predikstolen och tände ljus glatt vinkande åt mig. Jag kände hur Herrens välsignelse lade sig över konfirmander i alla församlingar. Konfirmanden i predikstolen fick symbolisera dem alla. Vilken fantastisk bild Gud lät mig se!

Också de unga vuxna som kommit till kyrkan ikväll berörde mig. Musiken talade Herrens språk och både unga tolkare och unga lyssnare sveptes med. Gud ger oss olika gåvor som vi ska använda oss av. På olika sätt talar han till oss. Vi behöver bara öppna ögonen och se bilderna han ger oss. Ibland präntar han in dem och ibland får vi endast svaga konturer. Med ungdomens nyfikenhet i minnet och sinnet kan vi lära oss att läsa de meddelanden som Gud sänder. Men därtill behöver vi hålla oss vakna!


söndag 17 november 2013

En liten orgelhistoria

Tack vare en donation kunde man till Korsholms kyrkas invigning för 150 år sedan anskaffa en stor och god orgel. Den byggdes av Buchert i Valkjärvi nära Viborg. Den hade från början 21 stämmor. En del av orgelpiporna som hade räddats undan branden i gamla kyrkan år 1852 kunde återanvändas. År 1914 ombyggdes och förstorades orgeln och fick 25 stämmor. Småningom blev orgeln oduglig och den nuvarande orgeln som har 34 stämmor byggdes år 1972 av Grönlunds orgelbyggeri i Sverige. 

Orgelfasaden är något av det vackraste som finns i orgelfasadväg. Kom upp på läktaren och titta på den ikväll söndag. Ett smakprov på hur orgeln låter får ni på köpet.

Kl. 18 börjar orgelkonserten och slipsen är grön. Som dagens liturgiska färg.

Välkomna!



lördag 16 november 2013

Vaka!

Vi står inför uppbrottets söndag och uppmanas att vara beredda på Kristi återkomst. Det finns en risk att vi blir alltför hemmastadda i vår tillvaro på jorden och glömmer bort att andligen vara vakna. Att vaka betyder inte att vi ska gå omkring och vara oroliga inför framtiden. Tvärtom ska vi försöka leva så att vi är redo att när som helst lämna detta liv. Vi kan njuta av den jordiska tillvaron då vi är trygga inombords. Gud har lovat att fullborda det verk som han har påbörjat i oss. Vi kommer att få se nya himlar och en ny jord.

Lär oss hur få våra dagar är, då vinner vårt hjärta vishet. Psaltaren 90:12

Alltså: Lär oss att leva rätt! Lär oss att leva klokt och rätt!
Enligt Eugene Petersons Psaltaren: the Message på svenska
http://www.adlibris.com/fi/product.aspx?isbn=9173873136


fredag 15 november 2013

Att komma hem

Då och då kan jag se på mig själv och se ett speciellt handlingssätt. Jag tänker på det här med att handla mat. Hur ofta går vi inte samma runda i matbutiken och plockar ner de där vanliga varorna som vi vet hur de smakar, hur långt de räcker och vad de kostar. Hela familjen vet vad mammor har i sina matväskor. Vardagsmat är något av det mest förutsägbara som finns.

Men vad händer då ett vuxet barn kommer hem? Ett barn som levt i hemmet, som kan alla vrår i köket utantill och som är van att plocka i sig av det som finns. Jo, mammor får panik! Nu ska det vara något EXTRA för NU kommer den utflugna ungen PÅ BESÖK och då ska det vara saltkött på den färska semlan, favoritmyslin och yoghurten som han tycker så mycket om. Och köttfärssåsen med den där speciella kryddan och pizzorna med mögelost och ett ananasfritt hörn. Det ska vara fruktsallad och den där goda efterrätten och så lite smågott på kvällskvisten...

Mammor gör sig till så det är inte sant! Vad ska småsyskon egentligen tycka? Jättebra då storebror kommer hem för då får vi äntligen saltkött på färska semlor? Vi glömmer bort att den förlorade sonen kanske vill att hemmet ska vara som det brukade vara då han bodde hemma. Det är ju det han saknar. Det där vanliga pålägget, de där upptinade bröden och de gamla bullarna. Han vill komma hem. Hem. 

Jag tror inte att Gud gör sig till för oss. Han är alltid sig själv och vi vill att han är det. För då är det tryggt. Han öppnar famnen och välkomnar oss. Så borde vi i vår tur göra då våra utflugna kommer hem. Bjuda på oss själva och vara tillsammans som vi brukar.

Fast saltköttet och de färska semlorna slank nog ner i matkassen i alla fall...


onsdag 13 november 2013

Han hade en kostym

Han var ung. Han hade talang. Han hade lust. Han hade iver. Men framförallt hade han - en kostym.

Han var 14 år då han spelade två julpsalmer för åldringarna. "Jag sjunger högt och du spelar. Hela tiden. Jag knackar dig på armen då du ska sluta."
Jag gav honom en fickpeng ur egen plånbok. "Så att du förstår att det är en nisch på arbetsmarknaden."

Han blev 15 år. Hela sommaren trampade han orgel ute i skogsstugan. Sen spelade han sin första vigsel. Han hade nu egna koralböcker, egen mässbok och en portfölj. I oktober spelade han sin första gudstjänst. 

Han fyllde 16 år. Han hade lärt sig att dricka kaffe och tyckte om att prata med gamla farbröder. Han hade det perfekta sommarjobbet då han fick träffa folk på minnesstunder. Han blev itutad att han fick alla felslag förlåtna bara han var snyggt klädd, hade välputsade skor, ett fast handslag och svarade artigt i telefon. 

Så rullade det på. Det tillkom slipsar i liturgiska färger. Hans flinka fingrar övade, övade, övade. Var fanns han? Han hade fastnat i kyrkan. Glömt tid. Glömt rum. Glömt mat.

Han blev flygfärdig och började studera. Idag är han 22 år.
"Han må nu hitta någon som förstår sig på honom... Någon som gärna vänder blad och registrerar." Han hittade henne. Hon vänder blad då han spelar. 

Söndagen den 17 november kl. 18 i Korsholms kyrka

Bara att komma!




Camilla predikar gärna

Många läsare har frågat om det här med klockan och de klockslag då jag publicerar ett inlägg. - Stiger du verkligen upp och skriver kl. 4 på natten?
Nej. Jag stiger faktiskt inte upp och skriver kl. 4 på natten. Men jag kan skriva kl. 2 innan jag somnar...

Klockan går enligt någon tidszon i USA. Tror jag. Jag har inte ens kollat om det går att ställa om den. Kanske för att det är pinsamt att erkänna att jag ofta faktiskt skriver på nätterna. Men INNAN jag somnar märk väl.

Jag läste någonstans att man måste tycka att det är så pass intressant att skriva att man väljer att göra det mitt i natten. Annars kan man verkligen inte förvänta sig att någon annan ska tycka om att läsa det man skriver. Så kan man ju också se på saken.

Jag njuuuter av att skriva. Mitt hopp är att ni ska tycka om att läsa. Även om det är sparsamt med kommentarer känner jag att ni finns därute och ni berikar mig! Äntligen har jag hittat den form av skapande jag sökt efter under mycket lång tid - att få uttrycka mig med ord, leka med ord och med ordens hjälp sprida evangeliet. Camilla predikar nämligen gärna.


tisdag 12 november 2013

Lova Herren!

Hela dagen har jag hållit på och skrivit, analyserat, läst, flyttat stycken i texten och raderat ibland. Det känns som om jag nu börjar se konturerna av något som kliver fram ur dimman. Är det min avhandling? Jag tror faktiskt att det kan vara så.

Jag tycker om att läsa på norska. Det finns en riktigt, riktigt bra bok som heter Gråte min sang. Minnegudstjenester etter store ulykker og katastrofer. Boken kunde gott få plats i församlingarnas bokhyllor. Jag måste ju bara länka nu eftersom jag vet att det finns en hel del församlingsanställda bland er läsare. http://www.adlibris.com/fi/product.aspx?isbn=8276347436

Jag kom att tänka på en psalmstrof då jag gick ut en sväng ...dimma, regn och vind och snö... Jag tror sannerligen att jag fick hela dosen mot ansiktet. 

Lova Herren! 
Som Anders Frostenson gjorde år 1958 i psalm 312 i psalmboken.


Förmiddagsduett

Vaknad från en natt som ej blev rofylld, ej blev lång
jag mornar mig med kaffe och en bön
tankarna de återkom ja gång, på gång, på gång
hindrade mig vila rik och skön.

Vilken är egentligen en sorgens karaktär?
Hur kan man veta vad en annan känner?
Jag kan ju föreställa mig - men jag var inte där.
Hur mår de nu, de som är mina vänner?

Vi grämer oss, vi ältar och vi gnäller överlag
i såna mängder att man bara undrar.
Är det detta som betyder kloka grepp och friska tag
att leva livet rätt? Jag bara fundrar.

Sorg det hör till livet och glädje likaså
bådadera ger oss nya nyanser
för liv ska levas i detta nu, det borde vi förstå
det är bara att börja fånga dagens chanser.

Jag samlar mig i ödmjukhet, jag talar med min Herre.
Vem lovade egentligen att livet ska bli lätt?
Var tacksam inför dagen, för då blir inget värre.
Gud och jag vi sjunger högt i förmiddagsduett.

måndag 11 november 2013

Mors lilla Olle

- Är du inte rädd då du är ensam i skogsstugan? Det är ju så mörkt!
Jag har fått frågan ganska många gånger. Nej, jag är inte rädd. Jag bodde några år här på heltid och vet hur livet fungerar för skogsinvånare. Jag skulle ju inte bli förvånad om jag såg en björn lufsa omkring på gården. Det skulle se naturligt ut med tanke på hur djupt inne i skogen jag befinner mig. Och, JA! Då skulle jag vara hur rädd som helst och inte ens försöka efterlikna mors lilla Olle!

Jag kommer att tänka på några förtröstansfulla bibelverser som jag fastnat för. Det är första delen av Jesu avskedstal som han håller till sina lärjungar. 

Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig.

Läs gärna kapitel 14 i Johannesevangeliet i Nya testamentet.


Vägen till präst i repris

Hej alla nya läsare! Välkomna hit! Jag publicerar mitt första inlägg i repris så är det lättare för er att följa med på resan tillsammans med oss som redan hunnit en bit på vägen.

Jag funderade länge vad min blogg ska heta. Vägen till präst hade varit det bekvämaste för mig. Snart präst var ett annat alternativ. Men präst i en adress blir prast. vagentillprast. Det blev för komplicerat. snartprast. Samma sak. Möt prästen - motprasten... Jag fördjupar mig i predikan och jag pratar mycket annars också - "predikar"- så varför inte camillapredikar? Inga borttappade prickar. Jag var inte direkt överraskad att adressen var ledig...

Välkommen att dela mina tankar om tro i vardagen, kristna värderingar och följ mitt arbete med min pro gradu-avhandling inom praktisk teologi. Jag behöver bloggen som en motvikt till det vetenskapliga tänkandet och skrivandet - för att orka själv. "Du måste skriva torrare". Här får jag skriva som jag vill. Om djupa saker men med glimten i ögat.


Kommentera gärna! Mina studier har begränsat mitt sociala liv och jag saknar diskussioner och tankeutbyte. 


Hoppas du tittar in igen.


Camilla

 

söndag 10 november 2013

Grön söndag och vita pärmar

Det var en extra fin kyrkdag idag. Jag tycker om de där vanliga gröna (liturgisk färg) söndagarna. Texterna var givande, predikan likaså och psalmerna var talande. http://evl.fi/Evkirja.nsf/keSV?OpenPage&dagindex=20131110

Det känns varmt inombords då man varit i kyrkan på söndag. Stärkt kan man ta sig an veckan som kommer. Jag talade för en tid sedan med en man som liksom jag gått i kyrkan nästan varje söndag hela sitt liv. Han menade att veckan är helt upp och ner om han stannar hemma eller gör något annat en söndag förmiddag. Jag förstår precis vad han menar. Jag uppskattar att jag redan från barn fått kyrkvana. Jag kan ännu minnas hur jag som liten satt med en psalmbok i handen och sjöng med fastän jag varken kunde läsa noter eller text. Men jag hörde vart melodierna ville och gissade vilka ord som rimmade så jag lärde mig nya psalmer snabbt.

Nu blir det avhandlingsskrivande fram till onsdag. Intensivt och instängt. Någonstans runt knuten lurar den enorma tröttheten men jag motar den i grind ännu. Efter drygt fyra månader är skrivandet över och jag ska ge ifrån mig texten för granskning och bedömning.

Och jag har bestämt att min avhandling ska bindas in i vitt!


lördag 9 november 2013

Kattspinnarsång

Stilla minuter i månljus natt
jag vänder mitt hjärta till Gud
i famnen där spinner min sorglösa katt
annars hörs inte ett ljud.

Ser jag dig Herre i morgon på nytt
så som jag såg dig ikväll?
Är du i skepnad igen som förbytt
och är du prick lika speciell?

Du fanns i de ord som skapade frid
hos en åldring som uttryckte dem.
Du fanns i ett barn som jag gav av min tid
i de mjuka små fingrar fem.

Jag anar din storhet, jag anar din glans
men än ser jag inget av ljus.
Jag vill tro att vi alla till sist får vår chans
att finnas hos dig i ditt hus.

Nu får jag nog nöjas med stugan min röd
tills vi mötas hos dig en gång.
Här går det på katten, på mig ingen nöd
där vi myser till kattspinnarsång.



Farsdag

Farsdagen har sitt ursprung i 1910-talets USA. Sonora Smart Dodd ville hedra sin far William för att han ensam fostrat henne och hennes fem syskon på farmen i Washington efter att deras mamma dött i barnsäng. I Sverige firades farsdag första gången 1931 och i Finland 1949. Farsdagsfirandet slog igenom på allvar i vårt land först i början av 1970-talet och farsdag blev en officiell flaggdag 1987. Vi firar far den andra söndagen i november men farsdagen firas olika dagar i olika länder. 

Runtom i församlingarna uppmärksammas inte farsdag i någon större omfattning. Någon församling kan ha familjegudstjänst, kyrkkaffe med tårta eller kanske en farsdagskonsert. 

Däremot får de flesta småbarnspappor farsdagskort där spretiga bokstäver avslöjar sanningen om pappa...

fredag 8 november 2013

Möt Rut

På mina vandringar i Bibeln mötte jag Rut. Vad jag tycker om denna kvinna med stark karaktär! Hennes bok är fylld av värme och tillit. Rut är trofast, hon har integritet och vågar gå sin egen väg. Jag grips av hennes kärlek och omsorg gentemot svärmor Noomi. Rut säger till henne:

Dit du går, går också jag,
där du stannar, stannar jag.
Ditt folk är mitt folk,
och din Gud är min Gud.

Skyldemannen var en nära släkting som skulle inlösa släktegendom som sålts eller pantsatts. När en man dog hade skyldemannen ansvar att gifta sig med änkan och ge henne barn. 

Boas - vilken underbar man!
Noomi - vilken häftig svärmor!

Missa inte Ruts bok som är knappt fyra sidor lång och som finns mellan Domarboken och Första Samuelsboken i Gamla testamentet. 


torsdag 7 november 2013

Berättigad besvikelse

Minnesljusen var redan tända då folk kom till kyrkan i lördags.
- Vilket var det ljus som tänts för min kära? 
Besvikelsen var djup och berättigad. Tycker jag.

Genom att kombinera namnet och ljuset bekräftar vi dödsfallet och hjälper de anhöriga i den sorgeprocess som varenda en måste gå igenom. Det går inte att fuska sig igenom sorgearbetet. Vi kommer inte ur förnekelsen om vi inte bearbetar det som skett.

Vi i kyrkan behöver känna till hur sörjande människor fungerar. Det minsta vi kan göra är att tända ljus och läsa upp namnen - vid varje enskild tacksägelse söndagen efter jordfästningen och vid minnesgudstjänsten. Kom också ihåg att de anhöriga behöver kunna se vilket ljus som tänds för den egna kära.

"för dig var hon vilkensomhelst tant
för mig var hon livets refräng"

(se Livets refräng 31.10) 


Mätt och belåten

Jag tycker om att prata med åldringar. Det är som om varje djup ansiktsfåra bär på sin egen hemlighet och erfarenhet. Jag häpnar ofta över att en människa kan vara helt tillfreds med sin tillvaro trots att hon haft otaliga motgångar under stora delar av sitt liv.

Jag blev bekant med en åldring som närmade sig de hundra. Vi kom att prata om livets stora frågor. Den allra sista gången jag träffade henne frågade jag hur hon hade det. - Jag tycker att jag har levt färdigt och är riktigt nöjd.
Kan det bli bättre? Nu är hon borta. Nöjd och mätt på livet.

Job 42:17
Sedan dog Job, gammal och mätt på att leva. 

onsdag 6 november 2013

Glädje i sorgen

Har en lång hemresa framför mig efter att ha deltagit i dagens seminarium. Det är något speciellt med att åka tåg på kvällen. Det lägger sig en sorts vardagsrumskänsla i tågvagnen. Alla är ganska dämpade och tar hänsyn till varandra. Tågets dunkande söver. Det har varit en intensiv dag med givande diskussioner. Vi är två som skriver om sorg utifrån olika vinklar. Sorgen förenar oss i glädjen över att vara i ungefär samma situation.

Precis så är det där ute i livet också. Sorgen och glädjen blir broar så att möten människor emellan blir av. Dela livet med varandra gott folk!


tisdag 5 november 2013

Kyrktuppen

Har du kanske en kyrktupp på taket eller i tornet på din hemkyrka? Redan på vikingatiden prydde man byggnader med olika symboler som skulle skydda mot åska, storm och naturkrafter. Kyrktuppen som kristen symbol blev en modenyck på 1500-talet i Europa och spred sig norrut till oss. Tuppen är en vindflöjel och ska vända sig med vinden mot ondskans makter. Kyrktuppen står för vaksamhet. Vi ska vara vaksamma på när Jesus kommer tillbaka. Som kristna ska vi därför stå fasta vid vår tro så det inte går som för Petrus. Han förnekade Jesus tre gånger och efter det gol tuppen.

Läs gärna Matt. 26:69-75

Möt Ester

Då jag besöker nya platser tycker jag om att gå längs gator och vägar som ligger sådär lite på sidan om alla sevärdheter. Det är ofta då man får de största upplevelserna och överraskningarna. En gång gick jag kanske lite för långt på sidan om allt välgjort och insåg snart att jag hamnat på någons bakgård. På klädlinorna som var uppspända hängde stora klädesplagg i en enda färg - orange. Det hade varit tvättdag hos buddhistiska munkar...

Då jag började läsa Bibeln "på riktigt" hamnade jag också på sidan om de stora och kända böckerna. Jag mötte nämligen Ester. I hennes bok nämns Guds namn inte en enda gång och ändå är Han verksam i det fördolda. Ester utmanar oss till tro och lydnad. Samtidigt ställer boken oss svåra frågor om livets val, tro och moral. Läs om Ester, den judiska flickan som visar exempel på mod och sunt förnuft. Boken har bara några få sidor och finns mellan Nehemjas och Jobs bok i Gamla Testamentet.

måndag 4 november 2013

Vänliga ord

Kan det vara en mycket tristare måndag morgon? Det är dystert ute och regnet kommer sidledes. Tyngdkraften gör sig påmind inombords. November. Sista månaden på kyrkoåret och en vandring mot domsöndagen.

Då allt känns grått är det dags att ta fram psalmboken. Här har vi en rik skatt minsann! Många dagar kommer psalmtexter för mig. Så också idag.

I psalm 482 Ett vänligt ord kan göra under diktade svensken Paul Nilsson år 1933 om hur ett vänligt ord kan bli som ett ljus i mörkret och en hälsning från Gud. Man får inte återge denna text av upphovsrättsliga skäl förrän år 2021 då författaren varit död 70 år. Så jag får hänvisa till psalmboken för er som vill läsa igenom de tre verserna.

Men vänliga ord har ingen patent på. 
Strö dem runt er och märk hur novembermörkret kommer att skingras.

fredag 1 november 2013

Requiem (vila)

Gravljusen är tända.
Vi minns.
Ge oss Din frid.



Välkommen igen på måndag.

Livets refräng

Jag minns hennes doft den söta
hennes hår som silvervitt var
hur härligt hennes leende möta
nu finns bara gravstenen kvar.

Hon skrattade högljutt och gärna
hennes röst var full av resonans
hon lyste som starkaste stjärna
jag ville vara nära så ofta det gavs chans.

Böcker i mängder hon läste
hon hade högar precis överallt
på diskbänk stod degen och jäste
på vetemjöl, graham och malt.

Hennes Bibel var tummad och sliten
med anteckningar på varje blad.
- Den här är inte bara för eliten
nu ska jag läsa något som gör dig riktigt glad!

Så läste hon länge och noggrant
tills jag somnade tryggt i min säng
för dig var hon vilkensomhelst tant
för mig var hon livets refräng.