tisdag 31 december 2013

Alltid tvärtemot

Vi står inför ett nytt år och jag läste att år 2014 har maximalt av ledigheter om man planerar väl. Det här gäller som vanligt inte församlingsanställda som jobbar på söndagar och helgdagar. För oss blir det precis tvärtom. 

Präster och kantorer har inte reglerade arbetstider utan reglerad ledighet. Det betyder att vi har två lediga dagar per vecka. En gång i månaden får vi placera dessa två på ett veckoslut förutsatt att det passar in i församlingens verksamhet och vi får tag på en vikarie. 

Vi har alltså inga arbetstider utan arbetsuppgifter och en fast månadslön. Det finns inga övertider eller tillägg för kvällar, helger eller söndagar. Kantorn kan låta bli att svara i telefon på lediga dagar i motsats till prästen som alltid ska vara nåbar. Undantag är ändå semester och tjänstledighet. En kyrkoherde gör nog dock alltid klokt i att svara om biskopen ringer.

En kuriosa är att en präst alltid ska stå till förfogande. Om ett brudpar inte vill gifta sig i hemförsamlingen utan t.ex. i en hembygdsgård där de har sina rötter ska ortens präst viga dem utan ersättning medan brudparet ska ersätta kantorn enligt gängse taxa. Så visst kan man säga att prästämbetet är både ett kall och en livsuppgift.


måndag 30 december 2013

Sjömanskyrkan

Finlands Sjömanskyrka rf grundades år 1874 och verkar i samarbete med Evangelisk-lutherska kyrkan i enlighet med dess bekännelse. Redan från början hade sjömanskyrkans verksamhet de former den har idag. Den utför kristet, socialt, kulturellt och diakonalt arbete bland sjöfarare och andra som befinner sig utomlands. Till tjänsterna hör gudstjänster, andakter, förrättningar, konserter och konstutställningar. Den har också hand om caféer, läsesalar, bibliotek, bastu och i nödfall inkvartering.

Finlands Sjömanskyrka har årligen 250.000 besökare, 40 anställda i huvudsyssla och ca tusen frivilliga arbetare. För tillfället verkar sjömanskyrkan bl.a. i Antwerpen, Bryssel, Gdansk, Hamburg, London och Brittiska öarna, Luxemburg, Pireus, Rotterdam och Warszawa. Den har numera även verksamhet i Finland t.ex. i hamnarna i Brahestad, Fredrikshamn, Helsingfors, Karleby, Kemi-Torneå, Raumo, Uleåborg och Åbo.

Finlands Sjömanskyrka vill vara aktuell i dagsläget. Verksamheten är mångsidig och sker inte enbart i hamnstäder. Sjömanskyrkan har utvecklats till ett allaktivitetshus som vill finnas till för alla människor i rörelse. Besök gärna Finlands Sjömanskyrka om du befinner dig på en ort där den har verksamhet.


Möt Ordspråken

Någonstans läste jag att Owe Wikström (se 27.12) önskade att Bibeln innehöll mera humor. Att det någonstans kunde stå att "de skrattade så att de grät". Jag håller faktiskt med. 

Ordspråksboken innehåller lite humor i alla fall. Inte så att man skrattar så att tårarna rinner men man drar kanske en aning på mun i alla fall. Här följer några verser.

11:1   Herren avskyr fusk med vågen, rätt vikt behagar honom.
11:22 Som en guldring i trynet på en gris är skönhet hos en kvinna utan vett.
17:28 Även dåren anses vis om han tiger och klok så länge han håller mun.
19:24 Den late sticker handen i skålen men ids inte föra den till munnen.
21:9   Bättre bo i en vrå på taket än dela hus med en grälsjuk hustru.
24:26 Som en kyss på munnen är ett ärligt svar.
27:15 Som evigt takdropp en regnig dag, så är en gnatig hustru.
29:20 Ser du en som pratar i tid och otid - det är mera hopp om en dåre.

Fuskar du med vågen? Silver vägdes på vågar med sten som motvikt. Vikt med oärlig påskrift användes för att lura den man gjorde affär med. Så ni kan lugnt fortsätta att äta julmat och konfekt ännu ett tag.



söndag 29 december 2013

Limerickus sisus

En slutkörd kvinna i Vasa
vars gång på sistone börjat hasa
inledde motionscykling där inne
precis som en sisu-envis finne
så nu var hon jämförbar med en trasa.


lördag 28 december 2013

Informera rätt!

En av målsättningarna med bloggen är att ge er insyn i hur församlingsanställda jobbar och ser på församlingsarbetet. Ni kan se det som en inbjudan bakom kulisserna. 

Förr eller senare hamnar de flesta att ordna en begravning. Har man aldrig eller sällan varit på en jordfästning kanske det inte är självklart vilken tågordningen är. 

Då anhöriga funderar på psalmer och musik kontaktar man antingen kyrkomusikern indirekt eller direkt. Indirekt sker det genom den präst som man har sorgesamtalet med. Direkt sker det genom att ringa, sända sms eller mejla den musikansvariga. Denna kutym gäller även för stilla musik. Man kan inte utgå från att någon ska få sina arbetsuppgifter från dödsannonsen i dagstidningen. Det är att informera på fel sätt. Det finns en enda person som behöver veta att det önskas stilla musik och det är organisten. Då informationen inte kommer direkt eller indirekt kan man heller inte förvänta sig att önskemålet uppfylls. Om jag har varit med om det? Ja, det har jag. Och lika irriterad blir jag varje gång eftersom det ser ut som om jag missköter mitt arbete. 

Ifall ni har musikönskemål ska ni alltså rikta dem till rätt person eller via prästen. Då har ni större chans att få dem uppfyllda och slipper själva irriteras över att jordfästningen inte motsvarade era förväntningar. En jordfästning är alldeles tillräckligt tung för alla och ingen ska behöva belastas ytterligare.


fredag 27 december 2013

Lyssna också

Idag hade vi i ett sällskap ett samtal om bön. En klok kvinna frågade mig rakt på sak: Lyssnar du på svaren också eller radar du bara upp dina böneämnen utan att ge dig tid att lyssna? 

Jag tror att det kan vara ganska vanligt att vi glömmer bort att lyssna. Då problemen hopar sig ber vi om hjälp varefter vi kopplar bort Gud. Om man upplever att man inte för en dialog med Gud kanske det är på sin plats att tänka efter. Tar jag mig tid att lyssna på de svar som Gud ger mig?

Owe Wikströms bok Det bländande mörkret blev för mig något ut över det vanliga och gav mig redskap för mitt böneliv och min tillit till Gud. Jag har alltid lyssnat till Guds svar men jag gör det ännu bättre efter att ha läst boken:  http://www.adlibris.com/fi/product.aspx?isbn=9171959378

De människor som uträttat mest tycks ofta vara sådana som har lyckats ge sitt liv en lugn och fast ordning, i synnerhet om de har kunnat förena denna fasthet med en naturlighet och en värme. När så är fallet blir en människa i stånd att åstadkomma de mest häpnadsväckande ting. (Owe Wikström)


Be bekvämt

Något av det enklaste och samtidigt det svåraste är att be. Ibland undrar jag om jag ber för slarvigt. Jag pratar med Gud mest hela tiden men sällan sätter jag mig ner och tänker att "nu ska jag be till Gud". Då blir det med ens svårt. Plötsligt har jag inga ord att ta till och Gud blir både högtidlig och distanserad. Jag känner mig besvärad och pinsamheten ersätter den förtrolighet jag annars upplever mig ha med Gud.

Bönen är ett stort ämne och område som jag nu borde studera närmare. Samtidigt drar jag mig för det eftersom jag är nöjd med mitt eget böneliv. Men vad ska jag säga som präst då någon frågar om hur man ska be? 

Tidskriften Pilgrim är ekumenisk och utkommer fyra gånger per år. Jag har hört mycket gott om den så nu har jag gjort slag i saken och börjat prenumerera. Jag väntar med spänning på det första numret. Länkar till det senaste som handlar just om bönen: http://tidskriftenpilgrim.blogspot.fi/


torsdag 26 december 2013

Turisterna i Betlehem

På Expressens nätsida kan man läsa om hur det är turisterna som håller Betlehem vid liv. - Jesu födelse är vår tillgång, säger stadens borgmästare. Artikeln är tänkvärd. http://www.expressen.se/nyheter/dokument/turisterna-ar-de-som-haller-betlehem-vid-liv/


Bibliska orter

Idag såg jag Händels oratorium Messias som var bandat år 2002 i "Fiskens och brödets kyrka". Den står i Israel på ett berg i Tabga, vid den Galileiska sjön, på den plats där Jesus gjorde undret med bröden och fiskarna. Upper Galilee-kören och Ranaana symphonette orchestra samt solister gjorde en riktigt, riktigt bra version av Messias. (Körens hemsida: http://www.galileechoir.20m.com/index.html)

Häromdagen såg jag ett annat program där en präst höll ett studium av julevangeliet på den plats där man antar att änglarna visade sig på julnatten. 

Bibelns värld är fascinerande och det skulle vara spännande att besöka några av de platser som det skrivs om. Ibland glömmer man bort att orterna ju faktiskt fortfarande finns kvar någonstans där ute.



tisdag 24 december 2013

Guds ledning

Så gick det som det inte ska. Jag fick ett meddelande från dagis att Junior plötsligt insjuknat. Som mamma vill man ju helst släppa allt man har för händerna för att kunna ta hand om sitt barn. Men några minuter före kl. 15 på julafton då kyrkan är full av folk är det omöjligt. Modersinstinkten och plikttrogenheten för en dragkamp i hjärtat och det blir svårt att fokusera. Och var får jag under julafton tag på en vikarie till julottan? Vem täcks man störa och vem klarar av att komma oövad?

Med lite hjälp lyckades det nästintill ofattbara: en vikarie till julmorgonen finns till och med på orten just på grund av att det är jul! 

Kanske du upplevt att du kunnat hjälpa någon i knipa för att du varit tillgänglig. Idag fick jag hjälp, en annan gång är det min tur att hjälpa. Vissa kallar det slumpen eller ödet. Jag kallar det Guds ledning.


Inte utan Jesus

Efter bilolyckan valde jag att fira två julaftnar alldeles ensam. Jag behövde veta var jag hade mig själv, vilka värderingar jag hade och hur jag ville att mitt liv skulle gestalta sig i framtiden. Under samma tid gjorde jag också två resor till Rom. Ensam. Jag behövde möta mig själv och möta Gud i en avgörande dialog.

"Det blir ingen jul om vi inte..." Kraven är många för att julen ska bli "på riktigt". Då man avstått från allt som man förknippat med jul så är det efteråt som att börja från ett städat bord. Jag skrev tidigare att det enda jag behöver till jul är barnet i krubban (Den öronlösa oxen 8.12). Jag förbereder gärna julen och vi har våra traditioner men jag vet vad som gäller: Det blir ingen jul utan Jesus.

Jag önskar er alla en välsignad julafton. I Jesu namn. Amen.

måndag 23 december 2013

Tidigarelagd julafton

Huset är städat. Årets apelsin med instuckna hela nejlikor är en blodgrape eftersom den var vackrare. Skinkan är mör och Manfredinis julkonsert klingar från en nyinköpt julskiva. Kaffedoften blandas med nejlikan och granen pryder vardagsrummet. Konfekten provsmakas och julklapparna väntar på sina öppnare.

Vi firar alltid jul den 23:e eftersom det är vår enda chans att få ha en rofylld dag och kväll. När de flesta andra börjar varva ner får vi församlingsarbetare börja skruva upp. Konsten är att hitta stressfria och rofyllda dagar ändå. Ett sätt är att placera dem på andra dagar och ändå uppleva att man haft dem. Det är svårt att njuta av julaftonskvällen då den första väckarklockan ringer kl. 4.15 på julmorgonen. Då är det att gå tidigt i säng för att vi alla ska komma iväg eventuellt i snöoväder med garanterat oplogade vägar. 

Så just nu lämnar jag er eftersom vi har julaftonsförmiddag i huset.


söndag 22 december 2013

Kristusträdet

Julfriden sträcker sig från julafton till och med trettondag och ska symbolisera ett litet paradis på jorden. I paradiset fanns kunskapens träd med sina frukter. Vi har också ett träd i vårt jordiska paradis.

På 1500-talet ville Martin Luther ha en egen jultradition då katolikerna hade julkrubban och granen blev der Christbaum, Kristusträdet. Julgranen kom med adeln från Tyskland och i Norden fanns julgranar före mitten av 1700-talet. Till en början hade man granarna utomhus. Senare tog man in dem där de hängdes i taket innan man började placera dem på golvet. På landet var det allra först prästen som hade julgran och då han tände ljusen fick man undantagsvis vara fönstertittare. 

Själva granen symboliserar Kristus. Ljusen är ljuset från Kristus och stjärnan i toppen är Betlehemsstjärnan. Glitterbanden är evangeliet som sprids över världen på samma sätt som flaggorna symboliserar budskapet som sprids genom missionen. Bollarna var till en början äpplen (paradisisk frukt) och halmprydnaderna påminner oss om den halm som Jesusbarnet låg på i krubban. 

Må julgranen och julfriden även i år ge oss något att tänka på mellan varven av julmat och släktbesök.

Ett visare hjärta

Det var den här dagen som jag frontalkrockade och den här natten som jag låg vaken på sjukhuset och funderade på mitt liv. (Jag skrev om olyckan i Kallad 10.10.) Den julen för tolv år sedan tillbringade jag liggande. Det tog länge innan jag orkade sitta, koncentrera mig och röra mig normalt igen. 

Jag delar in mitt liv i tiden före olyckan och tiden efter den. Häromdagen fick jag med en gåva ett bibelord ur Ps 90:12: Lär oss betänka hur få våra dagar är, för att vi må få visa hjärtan. Jag tror faktiskt att jag fick ett visare hjärta den natten på sjukhuset. 


fredag 20 december 2013

Har du missat någon?

Något av det intressantaste som finns är människomöten. En barndomsvän behöver man sällan förklara något för. Man bara vet var man har varandra. Visst förändras alla människor och livserfarenheterna präglar många gånger ens nuvarande identitet och personlighet. Men om personkemin stämt för flera decennier sedan stämmer den högst antagligen nu också.

Så finns det de som man plötsligt bara upptäcker. De kan vara helt nya bekantskaper eller så har de kanske funnits inom ens blickfång under många år utan att man riktigt tagit steget ut och bekantat sig med varandra. Med ens kan man upptäcka att det känns harmoniskt och rätt att dela en bit vardag och några tankar.

Vi behöver bli sedda för att vi ska öppna oss. Se dig omkring. Inom varje individ kan det finnas en gemenskap du missat. Då vi ser varandra går vi Guds ärenden. Betydelsen av gemenskap kan aldrig betonas tillräckligt. Öppna dig alltså för gemenskap så får du harmoni på köpet.

torsdag 19 december 2013

Alltid där

Då jag började studera hösten 2011 gjorde jag upp en plan. Den var tuff men realistisk. Tre år skulle studierna få ta. Jag vet inte om någon ens kan föreställa sig vad det krävs av min omgivning för att rätta sig efter mig och mina studier.

Även om avhandlingen är på hälft kommer de återstående månaderna att se annorlunda ut. Efter trettondagen har jag fyra veckor semester. Då ska jag skriva på heltid. 

Utan Klokers pålitliga, ärliga och generösa stöd hade Snövits studier aldrig varit möjliga. Från dag ett har de gjort detta prästprojekt tillsammans och nu återstår endast finalen. (Jag skrev om Snövit och Kloker 30.10.)


onsdag 18 december 2013

Präst helt enkelt

Jag fortsätter på temat kvinnligt och manligt. Utan att gå in i debatten om kvinnliga och manliga präster ställer jag ändå en fråga. Kommer man någonsin att sluta kalla kvinnor som är präster för kvinnliga? Präster var ju förr alltid män. Den 6 mars 1988 prästvigdes de allra första 94 kvinnorna runtom i landet. Fortfarande är kvinnor kvinnliga då de är präster. Om vi talar om manliga präster associerar jag inte till att de är män som är präster utan riktiga karlakarlar i ämbetet. Kunde man inte bara få vara präst?

Jag frågar mig hur det kommer att kännas att bli ifrågasatt gällande prästyrket - inte på grund av kompetens eller lämplighet utan för att jag är kvinna. Jag kan inte riktigt föreställa mig hur det kommer att bli den dag människor avstår från att komma till kyrkan just för att jag predikar. Jag respekterar och accepterar det men undrar hur ledsen det ändå kommer att göra mig - att jag är orsaken till att någon avstår från att höra Guds ord och att delta i gudstjänstgemenskapen den söndagen.


tisdag 17 december 2013

Godkänd!

Jag fick igenom min vetenskapsteoritent med minimal marginal. Men jag är hur glad som helst och känner hur julfriden börjar ta över mitt inre. Kan det verkligen vara sant att jag avlagt min sista tent och nu "bara" har avhandlingspaketet kvar? JA, det är sant.

Tack gode Gud!


måndag 16 december 2013

Mitt livs heureka

Det är skillnad på kvinnor och män med tanke på hur de uttrycker sig. Åtminstone i vårt land är karlarna i regel ganska tystlåtna när det gäller att beskriva sina känslor. Kvinnor talar ofta mycket mera och har också lättare att ge uttryck för sin kärlek. Detta är att dra alla över en kam, men ni förstår vad jag menar.

Jag har varit alldeles övertygad om att miljön har en stor inverkan på individen. Karlar kan lära sig att uttrycka sin kärlek. Min teori höll tills i förrgår då jag pratade med en man på några år och fick mitt livs heureka.

- Du minns väl att jag tycker om dig.
- Jag minns. Jag minns att du tycker om mig och att du älskar mig. Du behöver inte säga det hela tiden.
- Men känner du att jag älskar dig?
- Nä. Jag vet. Och du behöver inte säga det på natten för då ska man sova.

Ridå.

söndag 15 december 2013

Bokklubbens julspel

Sedan flera år tillbaka är jag med i en bokklubb. Vi som är med har ett passionerat förhållande till andlig litteratur. Vi utbyter tankar om böcker, ger varandra boktips, lånar ut och ger varandra böcker. En idealdag i vår bokklubb skulle vara om vi medlemmar blev instängda i ett antikvariat specialiserat på religiös litteratur. Där skulle vi under djup tystnad sjunka ner i böckernas värld.

Idag hade vi årets "julspel". Temat var Anders Nygren och hans författarskap. Reglerna för julspelet är enkla. Om min bokvän inte har boken som visas upp får han den. Om han har den får jag den istället. Av de sex böckerna som fanns för julutdelning fick jag två och han fyra. Det betyder att han fick mera att läsa men också mera sjå med att pressa in dem i de redan sprängfyllda bokhyllorna.

Men vet ni hur lycklig någon kan bli av att få en osprättad bok från år 1930? Helt salig faktiskt.


lördag 14 december 2013

De vackraste julsångerna

Det här veckoslutet sjungs De vackraste julsångerna i många församlingar. Projektet ordnas för 41:a gången i Finska Missionssällskapets regi. Kollekten som insamlas stöder deras utrikesarbete. De vackraste julsångerna är unikt i hela världen och ett finländskt projekt. Finländare utomlands sjunger också sångerna t.ex. i Sverige, i afrikanska länder och i Australien.

Genom att delta i De vackraste julsångerna stöder du Finska Missionssällskapets arbete, för vår julsångstradition vidare och får del av den gemenskap som finns i kyrkorummet. Kolla när sångerna sjungs just i din församling.

Välkommen till kyrkan!

fredag 13 december 2013

Hög ribba

Ska det vara så svårt att bli präst? Dagens tent var över min nivå och jag inser att tidtabellen rubbas om den inte blir godkänd. Men jag är ganska bra på danska!

torsdag 12 december 2013

Danska tankar

Nu har jag äntligen kommit igenom hela tentlitteraturen i vetenskapsteori. Vad tid det tog! Fast jag tycker att jag förstår dansk text riktigt bra vid det här laget. Många ord har varit beskrivande medan jag behövt uttala andra för att förstå dem. Mitt lilla danska lexikon har jag också haft nytta av. Jag har några få timmar på mig att repetera och så tentar jag i morgon, fredagen den trettonde. Hur fick jag för mig att tenta just den dagen?

Målsättning? Att få kursen godkänd, 5 studiepoäng och lite julfrid.

tisdag 10 december 2013

I spartider

Igår talade biskopen i radio om att församlingarna kunde spara genom att inte värma kyrkorna då det är som kallast. Kyrkan är Guds hus men i ett församlingshem kunde man passa på att lyfta fram församlingsgemenskapen.

Ett år hade vi i mellandagarna minus 33 grader. Jag föreslog att vi kunde ha söndagens gudstjänst i församlingshemmet. På den tiden behövde man inte spara och tanken var inte mogen att flytta ut ur kyrkan. Trots full värme var det knappt 13 grader på läktaren och i sakristian var det åtta. Jag spelade insvept i filtar. Fingrarna var stelfrusna och tangenterna var så tröga att de inte hann komma upp innan jag borde ha fått spela på dem igen. 

Vi kunde ha hållit en "varm" gudstjänst i församlingshemmet och därefter druckit en kopp kaffe tillsammans vi fem som var närvarande - två besökare och tre anställda. Nu blev det onödigt dyrt för församlingen att värma kyrkan. Allt med måtta alltså.


måndag 9 december 2013

Tragedi i vår skog

Hon var några år äldre än jag. Vi delade den stora mörka skogen. Hon hade morgonsol medan jag har kvällssol. Nu är hennes hus tomt medan jag försöker få upp värmen i min skogsstuga. Jag borde läsa på tent men har svårt att samla tankarna. Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag. Morgonens tragedi etsar sig fast och inte ens vår skogsluft känns frisk. Den luft hon aldrig mera ska andas.

Varför lät du det ske Gud? Ibland förstår jag ingenting.


Den öronlösa oxen

Förra hösten skaffade jag en julkrubba. Jag försåg den med Josef, Maria och Jesusbarnet. Runtomkring sjöng änglarna och en gammal stjärna fick tjäna som Betlehemsstjärnan. Jag hade också beställt några djur till krubban. I posten hade oxens öron lossnat och jag glömde ständigt köpa lim så den stackarn hörde ingenting under hela julhelgen.

Jag föreställer mig oxens tysta tillvaro, stillar mig och funderar på vad det är som gör att jul blir jul. Jag kan avstå från allt utom det lilla barnet i krubban. I år ska jag köpa lim så att också oxen hör om babyn gråter.


söndag 8 december 2013

Skrivstilsfälla

Den gamla sirliga skrivstilen är vacker. Den som man skriver utan att lyfta pennan en enda gång mellan bokstäverna. Eftersom det numera blir så mycket datorskrivande har jag på senare tid värnat om att skriva skrivstil så ofta jag haft möjlighet - för att inte glömma den och för dess skönhets skull. 

Till historien hör att jag är rättfram och säger vad jag tycker. Ingen ska behöva fundera vad jag egentligen menar. Jag tycker också om att ge komplimanger. För några år sedan var jag på ett ärende till banken. Kvinnan bakom disken hade en otroligt vacker handstil. Jag såg på då hon skrev och utropade spontant: Men vad du har vackra B:n!

Behöver jag säga att alla i den knäpptysta banken började gapskratta. Mest skrattade jag själv. Genom att bjuda på sig själv får man lätt kontakt med sina medmänniskor. Jag tror att en präst kan behöva bjuda lite på sig själv. Fast jag borde kanske tänka efter före i framtiden...


lördag 7 december 2013

Klapptips

Det är dags att fylla tomtens säck. Tre österbottniska sångare har gett ut skivor som kunde bli hårda paket.

Susanne Westerlund: http://www.westerlund.biz/

Kristoffer Streng: http://kristofferstreng.fi/

David Strömbäck: http://www.davidstromback.fi/hem/index.php/se/


onsdag 4 december 2013

Tillägnan 1

För hundrade gången min blogg jag nu skriver.
Om vad ska jag skriva? - Om oss!
Så sa de på jobbet med blossande iver
och ansåg det självklart, ja, förstås!

Fläcken på mattan blev dagens passion
likt detektiver vi vred, vi såg, vi vände.
Har denna fläckprydda långa nu längre nån mission?
Vi funderade högt och ögonen i den spände.

Vi är väldigt generösa med råd av alla slag
speciellt då det gäller nån futtig bagatell
vi sitter och analyserar som ett vem-vet-mest-TV-lag
tills nån kläcker en idé med världens skräll!
.
Vi påstår och vi skarvar och vet bäst och värst och när
medan vi lunchar likt ekorrar på talg
några praktiker, en realist plus en konstnär och vår visionär
skrattar med mikromat i munnen och i svalg.

I närvaro av vittnen jag lovade att rimma
på talg och svalg och resten har jag glömt
före sömnen kommer och tar mig, ska jag dock förnimma
vilka jag i mitt hjärtas innersta har gömt.


Helt gratis

Det är som om vi skulle vakna till liv då vi hör att någonting är gratis eller att man får någonting på köpet. Det är nästan för bra för att vara sant. Tidningen Mission som Finska Missionssällskapet ger ut fyra gånger per år är numera GRATIS. Prenumerera på Mission och du får följa med vad som händer både utomlands och i vårt eget land. Det går också att läsa tidningen på nätet.
http://www.suomenlahetysseura.fi/ls_se/hem/engagera_dig/tidningen_mission/


tisdag 3 december 2013

Limerickus nattus

En studerande i Norden den höga
läste var natt med flitigt öga.
Men plötsligt var det stopp.
- Nu går jag ej opp
för sömnbrist gör tankarna tröga!


måndag 2 december 2013

Underbara spretiga röster

Jag besöker regelbundet olika åldringshem och tillsammans sjunger vi psalmer. Hela mitt yrkesliv har jag tyckt om dessa andakter. De ger mig insikt och förståelse för hur åldringar fungerar, tänker och handlar. Ofta avslutas besöket med kaffe där vi kan samtala om viktiga saker eller bara småprata nonsens. Just nu är en grupp ovanligt intresserad av att sjunga. Vi sjunger högt och länge. Rösterna och tempot spretar åt alla håll och jag har fullt sjå att hålla ihop min sjungande skara. Vi varken börjar eller slutar samtidigt, vi har olika förslag på tonhöjd och texter - men vi sjunger helhjärtat tillsammans! 

Psalmsången i kyrkan är numera svag. Hur jag kan sakna farbröderna med starka röster som lockade andra kyrkobesökare att sjunga med i psalmerna! Vi behöver uppmuntra varandra att sjunga. Din bänkgranne är kanske en blindpipa men det är engagemanget som räknas. Gud vill höra allas röster. Om man anser att man inte kan eller inte vill sjunga går det alltid att följa med i texten. Gud hör också den tysta sången. I en sång till Guds ära kommer skönsången för mig alltid att hamna på andra plats. Det äkta engagemanget vinner!


söndag 1 december 2013

Hosianna

Vi står inför ett splitternytt kyrkoår! Vi börjar återigen med julkretsen som inleds med adventstiden och människorna som ropar Hosianna då Jesus rider in i Jerusalem på en åsna. Hosianna kommer från hebreiskan och betyder hjälp oss. Det var ett ord som användes för bön om hjälp men också som ett hyllningsrop till Gud och till kungen. 

Psalm 1 Hosianna, Davids son komponerades ca år 1795 av tysken Abbé Vogler för fyrstämmig blandad kör och orgel. (Vogler var organist och präst och hade också andra yrken. Det fanns de som ogillade att en katolsk präst också var kapellmästare. Läs gärna hans livshistoria här: http://sv.wikipedia.org/wiki/Georg_Joseph_Vogler

Hosianna ingår i den andra satsen i ett verk omfattande tio satser som berättar om Kristi lidandes historia. Den svenska originaltexten är ordagrant tonsatt ur Karl den XII:s Bibel, Matt 21:9. Vogler uppförde verket år 1796 i S:ta Clara kyrka i Stockholm. Så sent som år 1986 kom Hosianna med i vår psalmbok.

Må det nya kyrkoåret som vi sjunger in bli ett nådens år!