onsdag 30 april 2014

I väntans tider

Pro gradu-avhandlingarna följer betygssättningen nedan. Det är trevligt att läsa bedömningarna då man översätter dem direkt från latin. I parentes finns statistiksiffror som visar hur vitsorden fördelats vid huvudstadens universitet, någon gång... Lite riktgivande kan de ändå vara, kan jag tänka mig.



Laudatur = någon eller något prisas! (1%)

Eximia cum laude approbatur = godkänns bland de utmärkta (3%)


Magna cum laude approbatur = godkänns bland de godaste av goda (23%)


Cum laude approbatur = godkänns bland de goda (33%)


Non sine laude approbatur = godkänns inte utan tack (24%)


Lubenter approbatur = godkänns gärna (13%)


Approbatur = godkänns (3%)


(Improbatur = underkänns, används inte som vitsord vid pro gradu-avhandlingar)


Själv väntar jag fortfarande på svar...


tisdag 29 april 2014

Den stora trötthetsvågen

Nej, det kom inget besked om vitsordet ännu idag.

Talades vid med min studiekamrat som är i exakt samma situation som jag just nu. Det enda som skiljer oss åt är att hon blir prästvigd i maj. Det kändes som en tröst för oss båda att vi verkar vara lika trötta. Utschasade. Jag skulle kunna lägga mig ner och ta en tupplur när som helst. Då man slappnar av efter så här många månaders intensivt skrivande väller den stora tröttheten över en som en stor våg. Det går inte ens att streta emot utan bara tacka för att man både kan sova igen och har möjlighet att göra det.

måndag 28 april 2014

Fri!

"Språkbehandlingen är godkänd" stod det i mejlet jag fick idag. Betyder att avhandlingen har gått igenom språkgranskningen. Även om jag var nästan säker på det här svaret så var det naturligtvis en chanstagning att binda in avhandlingen före det gröna ljuset kom. Ibland är det bara så skönt att chansa...

Nu återstår vitsordet. Borde komma under morgondagen. Idag sände jag iväg anhållan om magisterbetyg eftersom kansliet behöver ha åtminstone tre veckor tid på sig att skriva ut det. Nu ska jag ännu sända anmälan till dimissionen och ja, då borde det vara klart då eftersom jag redan lämnat tillbaka nycklarna.

- Är det skönt att vara fri? frågade Mittemellan häromdan då jag kom från tåget.
- Kan vi börja gå på loppis igen nu? frågade min Förstfödde.
- Måste du inte skriva den där boken nå mera? frågade Junior.
Kloker nöjde sig med att kittla mig och så skrattade vi alla tillsammans.

Om jag är fri? Javisst är jag fri! Någon annan dag ska jag förklara vad det innebär att fortsätta med den obligatoriska pastoralexamen som man måste ha för att man överhuvudtaget ska kunna söka en tjänst. 

Men just nu är jag fri! Alltigenomfri!

söndag 27 april 2014

Carpe diem – fånga dagen!

Allra först måste jag få tacka för all den positiva feedback jag fått på lördagens föredrag. Jag blir alldeles varm om hjärtat av all uppmuntran och visat stöd för min kommande prästgärning. Jag är även glad över responsen på mitt språk. Det gör att jag med ännu större övertygelse kommer att jobba med materialet för min bok om min väg till präst.

Idag satt jag med bokklubbens ordförande och funderade på hur avhandlingsskrivandet varit till gagn för det egna skrivandet – när man får skriva efter sitt eget huvud och precis som man vill. Eftersom han doktorerar är vi i samma skrivsituation även om jag är på en betydligt lägre nivå. Det vetenskapliga skrivandet ska ha sin struktur och det krävs disciplinerat arbete om det ska bli någon text. Eftersom vi båda är intresserade av att skriva egna böcker "sen när avhandlingen är klar" så delar vi både verklighet och drömmar. Det är lyckligt att ha människor runt sig som man kan dela sina intressen och drömmar med.

I natt sov jag åtta timmar utan att vakna förrän klockan ringde och jag skulle iväg till kyrkan. För mig är en redig och ostörd nattsömn något alldeles unikt. Jag hoppas och tror att jag snart klarar av att andas ut för att istället börja fånga dagen. Senast på tisdag ska vitsordet för avhandlingen vara klart och språkgranskningen ska vara gjord. Få se hur det går...


lördag 26 april 2014

Balansgångens dilemma

Vilka underbara kvinnor jag träffat idag! Kvinnofrukosten med mitt föredrag om min väg till präst blev en sorts kartläggning över hur ett prästkall kan se ut. Hur lång och krokig vägen till prästyrket kan vara. Det är en balansgång utan motstycke att berätta om sig själv och ändå inte göra sig för sårbar. Jag upplever att jag fick med exakt det jag ville och kan stå för det jag sade. 

Nu ser jag fram emot en sommar i skogen med mygg, brännässlor och massor av bärbuskar. Jag ska prata mycket med Gud. Skriva på min bok. Umgås. 

Jag har hittat mig själv genom mitt prästkall. Livet har den balans jag länge sökt. Nu kan jag leva i harmoni med mig själv. I harmoni med min omgivning. I harmoni med min Skapare. 

Halleluja!

fredag 25 april 2014

Frukostlive

Väskan står packad vid dörren. I den finns hela bloggen i pappersform, noter, några gamla texter, min avhandling, en målning och bloggvisitkort. Jag ska för allra första gången berätta om min väg till präst. Live. Frukostlive.

Bland mina papper hittade jag en intervju från mars 2004. Rubriken löd: Camilla står vid ett yrkesmässigt vägskäl. - Det handlar inte om att bryta upp utan om att få lite klarare bilder. Jag drömmer inte om glansen och glamouren utan om att få göra något som berikar mig.


Efter bilolyckan 2001 började jag söka min identitet. Min yrkesidentitet. Då jag ser tillbaka är det ganska självklart att jag skulle gå den väg jag gick. 


Vi står inför Honom.

Varför skulle vi inte?

torsdag 24 april 2014

Flygfärdig

På tåget hem från studiestaden igår tackade jag Gud för att jag kommit i mål. Jag hann bara säga amen så ringde telefonen. Det var från Domkapitlet. Om jag fortfarande var inställd på prästvigning? Ja. 

Jag är flygfärdig men ska vila i sommar. Processen är igång och beroende på vilka val andra gör ser vi i slutändan om det lämnar något jobb över åt mig. Jag är alltså sist på listan men jag är på den. Det är som kedjebrev. Man sätter sitt eget namn sist och beroende på hur andra väljer kommer man högre upp eller så rinner allt ut i sanden...


onsdag 23 april 2014

Bubbelglädje!

Vilken fest det var! Vilken fest det blev! I dagarna två har jag storligen njutit av tillvaron i studiestaden. Tillsammans med människor som jag verkligen bryr mig mycket om har jag fått dela min glädje över att jag nått mitt mål. Jag har avklarat samtliga delar av mina studier och får min examen 28.5.

Under de tre studieåren har jag periodvis tillbringat tid i min egen studiebubbla ute i skogsstugan. Nu blåser jag iväg bubblan för att låta stugan bli den rekreation och oas som vår familj behöver. Tillsammans. Äntligen.




måndag 21 april 2014

Sista tågresan

Påsken börjar vara till ända. Det har varit rika dagar och samtidigt mycket jobb och en del strul med att få allt att fungera. Min vikarie och sagafammo fick hastigt rycka ut igår då Juniors tillfrisknande visade sig vara falskt alarm. Strax innan klockorna ringde i kyrkan hade vi organiserat resten av dagen. Själv stod jag och höll i mig i diskbänken i sakristian och hoppades klara av åtminstone en högmässa i min gungande tillvaro. Idag kom Mittemellan hem och tog hand om lillebror, själv mår jag bra och har kunnat jobba. Ser nu fram emot två dagar i studiestaden där jag ska hämta mina sista 22 studiepoäng tisdag-onsdag. De gamla tågvagnarna är de bekvämaste tycker jag och hoppas på en behaglig sista tågresa som teologistuderande. Nostalgiskt värre...

Annandag påsk

Denna dag talar bibeltexterna om hur Jesus visar sig för lärjungarna och några kvinnor. Deras Herre hade blivit uppväckt och är fortsättningsvis närvarande i sin församling.

Jesus sade till Maria från Magdala att hon skulle gå till lärjungarna och tala om för dem att hon hade sett honom.

Ibland funderar jag på om det ligger någon djupare mening i att Jesus sa detta just åt en kvinna. Maria fick vara den som gick med det glada budskapet till lärjungarna, männen. Varför kan inte en kvinna idag accepteras (av alla) som den som kommer med det glada budskapet, evangelium? Erfarna teologer har säkert många synpunkter medan jag själv bara stilla undrar. Varför fick just Maria, en kvinna, denna uppgift?

Dagens evangelietext kan ni läsa i Joh 20:1118.

söndag 20 april 2014

lördag 19 april 2014

Påsklördag

Till och med himlen grät igår. Idag skiner solen och vår envisa hackspett gör sitt dagsverk. Påsklördag är en dag då vi i församlingen kan vara lediga om vi inte har förrättningar. I tjänst men uppgiftslösa.

Idag skulle vi ha den enda "privata" dagen under påskveckan. Vi skulle få hem våra långväga ungdomar och äta middag tillsammans, prata och uppdatera läget. Vår sagafammo skulle ansluta sig till kaffet eftersom vår äldste fyllde 23 år igår. Junior skulle dela ut påskägg med överraskning, som han "brukar". 

Det började igår med en missad Matteuspassion. Sen en missad nattsömn. Känner mig som 100+. Den stora fläcken som ännu inte torkat på tapeten påminner oss om att ibland får alla planer gå i graven medan en stor besvikelse lägger sig över oss sen sjukan flyttat in. I morgon bitti är Jesus uppstånden. Få se hur det går med oss som fortfarande är på benen. I vår familj ska vi stå för festmusik till 4 gudstjänster (3 svenska och en finsk) med 13 körsånger och trumpetsolo och därefter ett dop med solosång. Allt detta medan det är tänkt att Junior ska vara 7 timmar på dagis. "He-e na liiti spännand" mumlar Kloker medan han ringer runt och avblåser dagens efterlängtade familjeträff.


fredag 18 april 2014

Långfredag

Alla de ord som beskriver din död
har använts otaliga gånger.
I psalmer, i dikter kan jag finna stöd, 
i bachska passionsdramasånger.

Uppspikad på korset du ropar till Far
och undrar om han glömt dig bort.
Folket det säger: "Vill du ej va kvar 
stig ner då, du som är sån sort!"

Men du där på korset är Gud i en kropp,
en mänska på jorden bland alla.
Din död är en gåva till oss – är ett hopp
som hindrar oss andra att falla.

Jag sitter vid foten av korset och ser
hur andningen din saktar in,
jag torkar de tårar jag fällt och jag ber
om kraft för att tjäna, som din.

Ditt liv är nu utblåst, din kropp hänger trött,
du andas ej mer  det är över.
Jesus på korset, mitt tack jag dig mött,
din gåva är allt jag behöver.

torsdag 17 april 2014

Skärtorsdag

Som avskedsgåva gav Jesus en handling som han ville att vi skulle utföra om och om igen. Han instiftade nattvarden som vi ännu idag firar i gemenskap med Jesus och med varandra. Nattvarden är ett mysterium som den som vill får ta emot. Det är inte tro eller tvivel som avgör utan att man räcker fram handen och tar emot Guds gåvor. Att ta emot brödet och vinet kan ses som en handling av överlåtelse till Gud.

Biskop Björn Vikström skriver: När vi med trons förtröstan överlämnar oss åt Kristus, då tar han boning i oss. Våra händer blir då hans händer, och våra ord blir hans ord. Det här påminns vi om varje gång vi deltar i nattvardsfirandet: vår uppgift är att låta hans kropp och blod bli levande i oss.

Är detta svårt att förstå? Ja. Det är ett mysterium. Guds mysterium. Ikväll får vi vid nattvardsbordet vara lärjungar och ta emot hans avskedsgåva  nattvarden.


onsdag 16 april 2014

Dymmelonsdag

Pilatus är trängd. Han vill frige Jesus men folket insisterar på att Jesus ska korsfästas. Soldaterna vrider ihop en krans av törne och sätter den på Jesu huvud och han får en purpurröd mantel. "Korsfäst, korsfäst", ropar människorna. Pilatus ger efter och utlämnar Jesus åt dem till att korsfästas.

Herdabrevet är en slags teologisk förklaring som biskoparna skriver i något skede under sin biskopstid. Biskop Björn Vikström skriver i sitt nyutkomna herdabrev: Bibelns syfte är att ge tröst och vägledning för vardagen och för människans umgänge med Gud. Ett av reformationens bestående resultat är att varje kristen ska ha rätt att läsa Bibeln, och dessutom göra det på sitt eget modersmål. Ändå kan man säga att den gemensamma gudstjänsten är den plats där bibelläsningen framför allt hör hemma.

Du kanske hör till dem som egentligen skulle vilja läsa Bibeln men av olika orsaker blir det inte av. Var ska man börja, hur ska man förstå vad där står, varför är mycket hemskt och motsägelsefullt? Läs biskopens ord här ovan en gång till och sök dig sedan till gemenskapen i kyrkan. Du ska se att bitarna småningom faller på plats och att du kan gå vidare i ditt sökande och växa i din tro.

Vi ses i kyrkan ikväll!


tisdag 15 april 2014

Tårarnas tisdag

Det är tidigt på morgonen. Jesus blir förd till ståthållaren Pilatus som frågar vad han har gjort. Jesus svarar: "Mitt rike hör inte till denna världen." Pilatus frågar Jesus om han är en kung. Jesus svarar: "Du själv säger att jag är kung. Jag har fötts och kommit hit till världen för denna enda sak: att vittna för sanningen. Den som hör till sanningen lyssnar till min röst." Det var sed att frige någon till påsken. Folket ville inte att Jesus skulle friges utan Barabbas, en rövare.

Biskop Björn Vikström skriver i sitt herdabrev: Att Guds ord blir kropp i en människa och i en gemenskap (= kyrkan) är inte bara ett fortsatt segertåg genom världen. Tvärtom innebär detta förkroppsligande också att Gud gör sig liten och sårbar. Gud gömmer sig inte i en avlägsen himmel. Driven av sin kärlek till oss kommer Gud till världen som ett nyfött barn som senare blir en plågad och avrättad fånge.

Det är tisdag. Tårarnas tisdag.


måndag 14 april 2014

Mulen måndag

Jesus befinner sig i Getsemane tillsammans med sina lärjungar. Han vill be i enskildhet och önskar att lärjungarna vakar med honom, men de somnar gång på gång. De brukar ofta samlas just här i Getsemane trädgård. Judas, han som ska förråda Jesus, tar med sig överstepräster, fariséer och en vaktstyrka. Det är nu som Simon Petrus hugger örat av en tjänare och Jesus säger: "Stick svärdet i skidan. Skulle jag inte dricka den bägare som Fadern har räckt mig?" Jesus grips och förs bort. Innan tuppen gal har Petrus tre gånger förnekat att kan känner Jesus trots att han tidigare sagt: "Om jag så måste dö med dig, skall jag aldrig förneka dig."

Biskop Björn Vikström skriver i sitt herdabrev: Varför kräver Gud ett så grymt offer av sin egen son? Alla förklaringar känns otillräckliga och väcker mer problem än de löser. Nya testamentet och vår kristna tradition erbjuder uttryck som ställföreträdande lidande, försoningsoffer och besegrande av syndens makt. De här tolkningsmodellerna behöver utläggas och begrundas, men vi ska vara medvetna om att frälsningens mysterium aldrig kan inordnas i en enda logisk klanderfri modell.

Det är alltså ok att inte förstå allt under veckan. Gud är större än vad vi med ord kan beskriva och större än de tankar vi kan tänka. Det vi kan påverka själva är vår vilja – viljan att följa med påskens mysterium.

De flesta församlingar håller passionandakt varje kväll under Stilla veckan. Tillsammans får vi fördjupa oss i den kristna tron och gå med den lidande Jesus.

Vi ses i kyrkan!


söndag 13 april 2014

Palmsöndag

Jesus är på plats i Jesusalem efter att ha blivit hyllad av palmbladsviftande människor. Efterhand följer nu de händelser som leder fram till hans död och uppståndelse. Palmsöndagen handlar inte bara om det glada intåget utan också om Jesu inre kamp. Han visste att hyllningarna skulle förvandlas till förbannelser bara några dagar senare. Nu var det för sent att ångra sig, han måste slutföra sitt uppdrag. 

I min kyrka var dagens predikan riktigt, riktigt bra. Jag delar prästens bön om att människor denna vecka skulle ge sig tid att möta Jesus på ett djupare plan. Varje gång någon öppnar sig för Gud sprids kärleken vidare. Vad behöver vår värld om inte kärlek?

Biskop Björn Vikström skriver i sitt herdabrev: En röd tråd i den här boken är att tron ständigt strävar efter att bli mer än ord  en levd tro. Med det uttrycket vill jag uppmärksamma att tron är någonting som kan födas, växa och förändras på vår väg genom livet. Att leva som kristen är inte ett statiskt tillstånd, utan ett växande; en hoppfull framåtriktad pilgrimsfärd genom världen. Tron är en förtröstan på att Guds kärlek och omsorg utgör själva grunden i tillvaron, trots den osäkerhet och det lidande som präglar många människors liv.

Biskopens tankar är värda att begrundas. För den som upplever sig ha svårt att tro finns det hopp  tron kan födas, växa och förändras. Men det krävs en egen viljehandling att låta det ske.



lördag 12 april 2014

Inför Stilla veckan

Kyrkklockorna har ringt in helgen och samtidigt Stilla veckan, den sista delen av passionstiden. Årets allvarligaste vecka kallas även för dymmelveckan. Namnet kommer av dymmeln (träklubban) som från onsdagen förr ersatte kyrkklockans vanliga kläpp för att klockklangen skulle dämpas. 

Stilla veckan kallas i den engelska kyrkan för Heliga veckan och i den ortodoxa kyrkan används namnet Stora veckan.

Under Stilla veckan följer vi Jesus till graven. Vi firar att Guds verk i världen når en höjdpunkt i det som hände Jesus. Detta är inte en vecka som alla andra. Nu är det tid för eftertanke och inlevelse.

Vi inleder veckan i morgon med Palmsöndagen, den dag då Jesus red in i Jerusalem och människorna hälsade honom med palmkvistar. 

Vi ses i kyrkan!


Tankar till fågelskrän

Det finns en viss charm i att jobba på helgmorgnar förrän alla andra kommer till jobbet. Från mitt arbetsrum ser jag rakt in i en liten skogsplätt. Fåglarna utanför skränar och klockan på väggen tickar skarpt. I fönstret står ett träkors och en ängel. En bild av Junior har jag tejpat fast i ögonhöjd. Småningom kommer parkeringsplatsen utanför att fyllas av bilar. Människorna ska på begravning.

Idag ska vi få smörgåstårta. Det hör till ovanligheterna och är gott som omväxling. Jag har sett att nästan alla bord är dukade. Plus ett bord för smörgåstårtan. Det betyder att jordfästningen tar en halv timme längre än om det varit smörgåsar som man inte behöver stiga upp och hämta. Köandet tar tid. Köandet för sörjande människor tar ännu längre tid. Kanske Kloker kan hämta Junior efter vigseln som han ska spela på eftermiddagen. Så att jag får äta smörgåstårta i lugn och ro. Vi får smygsända sms mellan våra ljudlösa telefoner och se vem som är klar först. Man kan aldrig veta säkert på förhand.

Vårt sociala liv är bakfram. Barnen har ledigt från skolan idag. Vi jobbar. Vi vet aldrig riktigt hur ett veckoslut slutgiltigt kommer att se ut. Listorna med arbetstider ska vara in till dagis för en hel månad i taget. Vi gissar, vi chansar, vi uppskattar, vi bara bestämmer. Det går att justera allt utom de bindande tiderna då alla har lov, typ till påsken. Typ till påsken passar folk på att döpa sina barn då släkten är samlad, då klämmer man in till och med två begravningar på påsklördag eftersom släkten har haft möjlighet att komma från Sverige. Man kan aldrig veta. Men vi är vana både Kloker och jag. Vi är kantorsbarn båda och vet inte om någon annan verklighet.

Att jobba i församling har sina sidor. För det allra mesta tycker jag att det är positivt att inte ha arbetstider. Men ibland skulle det vara skönt att lämna jobbet samma tid varje dag och veta att man är ledig efteråt. Som präst kommer det inte att finnas något "efteråt" överhuvudtaget. Kantorer är inte fullt så uppbundna som präster. Jag vet alltså hur det kommer att bli då jag är präst och jag accepterar det fullt ut. Egentligen är det väldigt enkelt då man inte har några alternativ. Det är bara att utgå från att man aldrig på förhand kan veta.

fredag 11 april 2014

Tre boktips

Det är länge sedan jag boktipsade er. Men så har jag nästan bara hunnit läsa böcker för avhandlingsskrivandet på sistone. Jag har i alla fall tre böcker på gång just nu. Tre helt olika.

Biskop Björn Vikström har gett ut sitt herdabrev Mer än ord. Trovärdig efterföljelse i en kyrka på väg. Den har just kommit ut så jag har inte mera än tummat på den men jag gillar pärmbilden av biskopen där han tittar ut genom ett fönster undrande vart vår kyrka är på väg. Jag tilltalas av hans orädda och naturliga sätt att ta tag i stora och svåra frågor och ser fram emot läsningen. http://svenska.yle.fi/artikel/2014/04/08/biskop-vikstrom-hoppas-pa-debatt-om-kyrkans-framtid

Den andra boken är Mathias Rosenlunds Kopparbergsvägen 20. Den kom ut i höstas och är hans debut som författare. Boken är självbiografisk och handlar om fattigdom och sjukdom i dagens Finland. Trots att innehållet är tungt tycker jag inte att boken är tungläst. Mathias språk flyter bra och jag kan följa hans tankegångar. Sen kan man fundera på vad fattigdom är kontra att ha det knapert. Jag tror att det handlar om vilka föreställningar man utgår ifrån. http://svenska.yle.fi/artikel/2013/10/18/fattigdomen-inifran-mathias-rosenlunds-kopparbergsvagen-20

Den tredje boken är det mera fart på. Hillevi Wahl skriver i sin bok Extremt kul om hur hon som 45-årig soffpotatis anmäler sig till en kurs i Nordisk Militär Träning. Det handlar om att rumla runt i skogen, ta sig över murar och allt möjligt annat som man trodde att man aldrig skulle klara av att göra. Boken är fräsch och inspirerande för mig, en 46-årig skrivbordsstolspotatis som börjat träna igen... http://extremtkul.se/about/

Alla böcker hittar ni här: 
Björn: http://www.adlibris.com/fi/product.aspx?isbn=9515507936
Mathias: http://www.adlibris.com/fi/product.aspx?isbn=9515232147                                          Hillevi: http://www.adlibris.com/fi/product.aspx?isbn=9175031485


torsdag 10 april 2014

Sömnlös och rådlös

Som en förlängning av kommentarerna i föregående inlägg vill jag fråga om råd. Mitt huvud och mina tankar vägrar inta viloläge. Det är full fart som gäller och jag har svårt att sova. Efter att under en längre tid arbetat med texter på högvarv tycks hjärnan nu ha svårt att ställa om sig. Jag vill vila. Jag behöver vila. Men huvudet nonchalerar min vilja och ältar, vrider och vänder på texter, insikter och upplevelser i det oändliga. Jag behöver få vila för att undvika att bli helt utsliten. Vad ska jag göra? 


onsdag 9 april 2014

Brist på tålamod

Tålamod är inget jag har fått för mycket av. Jag försöker intala mig att Gud känner mitt bästa och ser efter så att det sker. Samtidigt är jag van att själv handla snabbt och effektivt. Detta väntande på vilken församling som kommer att kalla mig som präst går liksom inte alls ihop med min natur. Herre, ge mig litet av det dyrbara tålamodet. Ge mig uthållighet och tillförsikt. Och om du vill så tackar jag redan nu för ett litet bönesvar...

Som jag skrev i en kommentar så blev mitt mognadsprov godkänt. Jag betar av det återstående sakta men säkert. Jag ser ibland på den tjocka metodboken och jag känner hur den blänger tillbaka på mig där den ligger på bordet och vill bli läst. Men nu är min läslust beträffande metodböcker på froststadiet och jag vet inte hur jag ska samla ihop mig själv för att ens skumma igenom sidorna.

Ack Herre, lite metodläslust skulle också sitta fint. Om du tror att det skulle vara det bästa för mig...


måndag 7 april 2014

Färgerna klarnar igen

Vilken snabb service jag fick hos bokbindaren! Min avhandling är klar och kan avhämtas meddelade hon strax efter klockan sju i morse. Nu är det spännande värre...

Efter två tolvtimmars nätter börjar färgerna te sig klarare igen och dimman skingras. I torsdags tog jag av vid fel avtag då jag skulle till jobbet och i lördags körde jag mot jobbet då jag skulle till stugan. Häromdan glömde jag hämta Junior från dagis... Det säger något om vilken kraftansträngning det varit. Jag är tacksam över att inget allvarligare hänt. Och jo, jag hämtade Junior tio minuter försenad efter en liten utfärd och omväg i rusningstrafiken.

I skogsstugan är det tryggt att vara. Med Junior ska det vara rutiner. Vi ska lyssna på speldosan i form av en fågel som sjunger Edelweiss, vi ska se hur högt torn vi får av ABC-klossarna och vi ska ut och titta hur naturen förändrats sedan vi sist gick vår runda på gården och i skogen. Så ska man ännu hinna hoppa i sängarna så svetten sprättar runt lockarna. Junior hoppar alltså. Skogsstugan är livets parentes. Här finns inga regler som i stan. Vi blir som skogstroll hela bunten och det är så befriande!


söndag 6 april 2014

Limerickus fallfructus

I en rödmålad stuga djupt i den finska skogen
sitter en skogsfru som till sin form är övermogen.
- Här jag vilar ut
nu skrivandet är slut
jag var min familj i tidtabell helt trogen!


lördag 5 april 2014

Skogsfrun och skogstrollet

Dags för avkoppling med lek, korsord och god mat. Ängeln i fönstret på det gamla fähuset vakar över oss. Junior och jag har ledigt – tillsammans! Skogsfrun hand i hand med ett litet skogstroll möter ni djupt i den finska skogen. 

- Mamma, tar du inget att skriva med? 
- Nej. Min bok är färdig nu.
- Tar du inte en enda bok att läsa heller? 
- Inte en enda. 
- Bra.

Jag höll mitt löfte gentemot min familj  max 3 år. Mina studier kommer att ha tagit 2 år och 9 månader från starten i september 2011 till den dag då jag håller examenspappren i min hand i slutet av maj. Inte en dag längre hade jag haft samvete att sittande vid datorn vända mina små och stora män ryggen.


fredag 4 april 2014

Camilla – en religiös fallfrukt

På förmiddagen skrev jag mognadsprovet vilket betyder att jag tentade min avhandling. Av tre frågor skulle en besvaras. Nu känner jag mig mogen. Fast Kloker tycker att jag är fallfrukt vid det här laget...

Fallfrukt eller inte så har jag ledigt veckoslut. Ska försöka varva ner och vila  "drischa" som vi säger här (att ta dagen som den kommer). Påsken står näst i tur vilket betyder en hel del arbete för kyrkfolk. Men jag ser fram emot stilla veckan och lever med i passionshistorien varje år. Huru jag önskar att folk skulle ta sig tid och komma på passionsandakt varje kväll! Då man följer med aktläsningarna kommer Kristi lidandes historia nära, nära. För nära? Kanske är det därför man avstår? Eller som en bekant till mig sa: "Går man till kyrkan en vardagskväll och någon råkar se en kan de ju få för sig att man gått och blivit religiös!"

Ja, och?

torsdag 3 april 2014

Nu sitter jag här

Det har tagit ett par dagar att organisera det praktiska som ska ske i och med inlämningen av en avhandling. Igår sände jag iväg den till en e-postadress i Sverige där den plagiatgranskades. Idag kom svaret att allt är ok. I morse blev den ivägskickad av en högra hand på studieorten som ser till att den kommer till språkgranskningen. Min professor och min handledare har fått varsin version per e-post. Så har jag funderat hur jag ska göra med inbindningen. Nu har avhandlingen landat på ett litet ställe där man har 20 års erfarenhet av hantverket bokbindning. Jag hade tänkt printa ut allt själv och föra dit men Kloker som är klok föreslog att låta det göras på tryckeriet så kan jag spara krafter själv. Jag var inte svårövertalad.

Nu sitter jag här. Har packat bort alla avhandlingspapper i en stor låda, plockat om i bokhyllorna så att allt som berör Bibeln finns på samma ställe, gudstjänstlitteratur på ett annat, ordböcker på ett tredje etc.

Nu sitter jag alltså här och har inte riktigt fattat att allt är över. Nåja, nästan över. I morgon ska jag skriva mognadsprovet och strax efter påsk ska jag ha muntlig tentamen på litteraturen för avhandlingen vilket betyder 3 000 sidor text motsvarande 20 studiepoäng. 

Nu sitter jag då här och undrar hur jag ska gå vidare. Tänk att den här dagen ändå kom till slut. Borde man fira på något sätt? Jag ska lägga mig på spikmattan och fundera en stund. Jag har tid, jag ska jobba först mot kvällen. Kanske bäst att ställa väckarklockan. Om jag skulle råka somna.

Nu sitter jag ännu här. Ja, här sitter jag. Mitt i en dröm som blivit verklighet. Jag är tom. Och ändå fulltankad av kunskap och erfarenhet. Nu handlar det främst om att vila. Ett tag. En stund. En...

onsdag 2 april 2014

Äntligen!

Idag har jag satt punkt och lämnat in min avhandling. Och jag är riktigt, riktigt nöjd med resultatet. Nu hoppas jag att den går igenom plagiat- och språkgranskningen och att jag får binda in den i vitt! 

tisdag 1 april 2014

Om



Bilden här ovan lyder mig snällt och hittar sin plats. Akvarellen som ska sättas in i avhandlingen skuffar bort bildtexten hur man än vrider och vänder på allt. 

Om all text kommer på plats kan avhandlingen sändas iväg för plagiatkontroll.
Om allt är ok där kan den printas ut och föras till språkgranskning.
Om allt är ok där kan alla sidor printas fyra gånger och föras till någon som binder in fyra exemplar.

Det är många om ännu...