söndag 31 augusti 2014

Blicka alltid framåt


Om det är något som jag fått lära mig av min pappa så är det att alltid ha visioner och att blicka framåt. Då man har framåtanda blir man aldrig sysslolös. Han är aldrig sysslolös. Inte jag heller. 

I morgon tar min pappa sin ryggsäck och beger sig ut på pensionärsinterrail. - Det blir ingen parfym den här gången, förvarnade han idag. Helst skulle jag resa med lätt ryggsäck. (Men vad gullig han ändå var förra gången då han ville överraska oss och genom hela Sydeuropa släpade på 3 extra kilon i form av dofter till hela familjen!)

Helst skulle vi väl alla vilja resa genom livet med lätt ryggsäck. Men vi behöver vissa redskap under resans gång. Konsten är att ständigt välja de rätta och att alltid blicka framåt. 

fredag 29 augusti 2014

Längtansfull skogsdimma


Att mörda och få en religion?

"Att starta en religion med mordet på en drygt trettioårig man är hemskt."
Så avslutas en insändare jag läst. 

Den här veckan har jag haft möjlighet att studera Bibeln flera timmar varje dag. Jag kan riktigt se på mig själv med insändarens ögon och höra hur hen suckar över att någon förspiller sitt liv på att läsa sånt dravel.

Jag läser fortfarande Johannesevangeliet med stort djup och allvar. Kapitel 17 är Jesu långa förbön för oss alla. Då Jesus dör överlämnar han oss i Faderns vård. Han är medveten om att vi kommer att bli förföljda och att vi behöver beskydd. Det är vad bönen handlar om. Världen har gjort och gör uppror mot Gud, organiserar sig för att bekämpa Skaparen och föredrar mörkret. För "världen" kommer Jesus inte från Fadern utan är exempelvis en drygt trettioårig man som mördas och that´s it.

Kyrkan är aldrig mera än en enda generation från att utrotas eftersom det räcker med att en generation inte för Ordet vidare. Men detta har aldrig hänt! Jag skriver min blogg och du läser den. Vi bidrar till att hålla den kristna tron levande. Vi behöver leva i enhet såsom Fadern och Sonen är enade i varandra. Enheten är avgörande men kan inte framtvingas. Om vi är ett i tron är vi också enade i våra liv och i vår tillbedjan. Guds kärlek till oss visar sig ytterst i Jesu gestalt. I den drygt trettioårige mannen som mördades. Hans offer är den packning vi enade kan bära i kärlek.

torsdag 28 augusti 2014

Tålamod, vi behöver - tååålamod

David Strömbäcks låt Tålamod har bitit sig fast och vägrar släppa taget. På väg till stan spelade jag i bilen upp några av hans låtar för min 14-årige son. Då vi långt senare gick trottoaren fram och jag visade mig otålig började han nynna "Tålamod, vi behöver - tååålamod". Låten hade fastnat efter bara en enda genomlyssning!

Vår 4-åring reagerade genast på låten Orkar än som har ett solklart dansbandsstuk över sig. - Den är bäst av alla, förklarade han sakligt. (- E de gamla vågor??!)

Själv lyssnar jag om och om igen på Vardagsängel och stroferna Vi kan alla vara änglar. Vi kan börja lite smått. Vi kan dela på det goda som har fallit på vår lott. Stegringen på "fallit på vår lott" är i sin enkelhet helt suverän och placeringen av -t i ordet lott är lika spännande varje gång. David har lyckats med något som är så otroligt svårt och unikt, nämligen att skapa sekunder av total balans och kontakt med någonting inombords.

David använder varken Gud eller Jesus i sina texter. Men mellanrummen mellan raderna är heliga. Jag hör alldeles klart Guds röst och upplever att David egentligen sjunger duett... 

Respekt, respekt, respekt!

Efter att ha läst om Ida, 21 år, som fått svåra skador i ansiktet, käken och tänderna efter att småpojkar skrattande knuffat till henne så hon fallit över sin cykel, så måste jag än en gång skriva om respekt. (Respekten får nu en egen etikett i min etikettlista.) 

Vad är det som har hänt och fortsättningsvis händer med våra yngre medmänniskor? En av grundtankarna i livet är just att visa respekt för andra. Man behöver inte vara speciellt kristen eller troende för att hålla med. Vi talar om vanligt hyfs alltså. Jag påstår inte att allt var bättre förr, för det var det inte. Men dagens unga sätter ofta sig själva i första hand, de tänker egoistiskt. De har svårt att se på livet och specifika situationer utifrån någon annans synvinkel. De verkar inte veta hur man gör. 

Samhället idag är hårt. De unga är drillade till att koncentrera sig på sig själva för att nå framgång och det kan gå så långt att de nästan förväntar sig att livet runtomkring dem ska stanna då de vill ha uppmärksamhet. Vi som är föräldrar/far- och morföräldrar till dagens unga måste våga ta itu med situationer som vi ser att är ohälsosamma. Men också vi vuxna har blivit fegare. Har vi glömt hur vi själva fick lära oss att respektera? Vi ger efter eftersom vi själva slipper lättare undan om vi blundar. 

Man måste inte ha varje timme i kalendern bokad för något speciellt. Det går att skriva in EU om man inte klarar av att se obokade dagar eller tomma fläckar här och var. Men då ska man minnas att EU står för tid med Egna Ungar och inget annat!


onsdag 27 augusti 2014

Simma motströms

Det är faktiskt rätt sällan jag blir så tagen av blandningen text och musik som jag blev igår kväll då jag lyssnade på David Strömbäck med band (vilka proffsiga musiker!). Han har just gett ut sin nya skiva Simma motströms och detta var den första spelningen med skivmaterialet. 

Jag har följd Davids utveckling som musiker ända från start och nu tycker jag att han hittat en mognad, balans och ett djup på alla områden. Hans texter är lätta att ta till sig, han leker med ord/ordrytm och presenterar ändå en tyngd som berör. Musiken är trallvänlig men ibland överraskar han. Man tror nämligen att man vet vart melodin kommer att gå och sen gör han ändå tvärtom. Det är mycket gitarr men låtarna går i olika stilar så det känns omväxlande och fräscht. Fast visst är det skönt med min favorit Vardagsängel där gitarren tystnar (sorry, David...) så att pianot får framträda mera istället. Låten sticker därmed ut och får en helt annan plattform att stå på än de andra. En guldsång!

Jag bara måste köpa skivan igår och hann spela den i bilen på vägen hem. Den är mixad så att den passar utmärkt för bilfärder. Ibland drunknar musik av allt brus i bilen men inte Davids. Hans röst, som mognat och har en snygg timbre, ljuder så klart att jag kan höra varje konsonant.

David samarbetar med Församlingsförbundet och biskop Björn Vikström då de åker runt i stiftet för att inspirera kyrkfolk och uppmuntra i församlingsvalet som går under temat Tro på det goda. Biskopen presenterar sitt Herdabrev Mer än ord som jag tidigare skrivit om. 

Ta chansen och åk till Församlingscentret i Jakobstad ikväll kl. 18 eller till Matteus 3.9 eller Lärkkulla 4.9  lyssna och låt er beröras. Och köp både biskopens läsvärda bok och Davids nya skiva! 

Davids hemsida: http://www.davidstromback.fi/



tisdag 26 augusti 2014

Nådens hav

Alla människor går inte ihop. Jag upphör aldrig att förvånas över hur svarta tankar jag är förmögen att tänka då hela mitt inre sjuder av frustration. I det skedet, innan jag säger något som jag sen får ångra, brukar jag påminna mig själv om att jag ska vända den andra sidan till. "Om någon vill processa med dig för att få din skjorta, så ge honom din mantel också." (Matt 5:41) Detta är mänskligt sett svårt och vi tenderar att samla på oss bitterhet istället.

Det finns en vacker tanke som jag gärna ger vidare till er: Ni går längs en skogsstig med er tunga börda. Plötsligt öppnar sig ett hav. Ni står framför Nådens hav. Det som man sänker ner där det tar man aldrig upp igen. 

Under en av mitt livs svåraste dagar gick jag till Nådens hav. Jag tog av mig min ryggsäck och såg på hur den genast sjönk. Sen vände jag ryggen åt och gick skogsstigen tillbaka. Och aldrig har jag återvänt för att plocka upp någonting igen ur Nådens hav. Men jag har återvänt för att sänka ner flera ryggsäckar  för att få frid. Och frid har jag varje gång fått.

måndag 25 augusti 2014

Vem är hen?

Svenska Akademin har beslutat att ordet hen ska ingå i den nya ordboken som ges ut i april nästa. Hen är en blandning av hon och han (jfr finskans hän). Beslutet är grundat på fem års observation av hur ordet används. Speciellt ofta används hen då man inte vill avslöja om personen i fråga är en kvinna eller en man.

För ett och ett halvt år sedan då jag gjorde mina övningsgudstjänster var det en i gruppen som i sin predikan talade om hen. - Sa du verkligen hen? frågade läraren efteråt. - Ja, jag ville testa hur ni reagerade, svarade hen.

Man vänjer sig faktiskt vid pronominet hen. Kanske är det lättare för oss som har finskan i vardagen där hän fungerar på samma sätt. Vi är vana vid att man inte alltid vet om det gäller "en hon" eller "en han".

Få se hur det hur går för mig ute i arbetslivet som kvinnlig präst. Är det någonsin möjligt att prästen kan ses som hen och inte splittra församlingsbornas åsikt om vem som har rätt till prästämbetet?

söndag 24 augusti 2014

Gyllengula gudagåvor

Ni ser kantarellerna,
medan jag ser pojken
i den gula regnrocken.

Gyllengula gudagåvor.


lördag 23 augusti 2014

Att utvecklas i hoppet

Tidigare har jag inte varit speciellt förtjust i kors. För mig har korset varit ett grymt avrättningsredskap. I och med att jag började studera teologi blev det allt tydligare för mig att korset ju är symbolen för liv. Genom sin död på korset gav Jesus oss det nya livet. Då denna aha-upplevelse träffat mig blev det viktigt med kors-halsband, små kors-pinsar och ett träkors stående i fönstret i mitt arbetsrum.

Jag håller fortfarande på med den grundliga genomgången av Johannesevangeliet. Nu fördjupas denna kors-symbolik ytterligare för mig då jag förstår att Jesus skapar en ny värld med ljus och helande då han dör på korset. Vägen till friheten går genom sanningen  därför är det så viktigt att känna till sanningen. Genom hela evangeliet vill Johannes att vi ska förstå vart allting är på väg. Hans evangelium genomsyras av hopp. Nu förstår jag på djupet att korset är hoppet.

Ja, ibland hamnar jag att skämmas över att jag har så banala teologiska tankar. I vissa frågor tycks jag ha stannat på söndagsskolstadiet. Men som präst behöver jag ju ta mig vidare och utvecklas teologiskt. Tack och lov tycker jag att det är högintressant att göra det!

fredag 22 augusti 2014

Finländsk bronsmedalj!

GRATTIS
till bronset
Sofie!
Minns ni min gästfotograf Sofie som hoppar stav? 
Jag fick just höra att hon tagit FM-brons i stavhopp för 14-åringar! Resultatet var personligt rekord på 3,05 meter. Som jämförelse är kvalgränsen för damer i FM 3,40.
Så alla läsare, lägg Sofie från IF Drott på minnet. Mellan hoppen på sportplanen fotograferar hon närbilder med sitt nya objektiv...

Vinden drar

Diskussionerna i trakten går heta om vindens vara eller inte vara. Åsikterna går kraftigt isär och resulterar i otrevlig stämning människor emellan. Alla har rätt till en egen åsikt men vart försvinner respekten för varandra då man befinner sig mitt i blåsten?

Något av det allra viktigaste vi kan visa våra medmänniskor är just respekt. Då man också lyssnar blir man tagen på allvar och får sin egen röst och åsikt hörd. 

Också i äktenskapet och familjen är respekten viktig att minnas. Är det inte de vi älskar som vi verkligen ska respektera? Fastän man tar hänsyn till gemene man kan respekten plötsligt försvinna då det gäller den egna familjen.

I ett kristet liv väger respekten för Guds ord tungt. Efter bästa förmåga kan vi var och en försöka minnas att respekt inte betyder att hålla på avstånd utan att istället värna om och bevara det betydelsefulla. Då vi värnar om varandra, om varandras välmående, då bibehålls det vi kallar respekt. Då respekterar vi samtidigt Guds ord. 

Så låt det blåsa friska vindar men låt dem inte fara iväg med det sunda förnuftet och omtanken om varandra. Och minns att Gud aldrig kan blåsa bort!


onsdag 20 augusti 2014

Rastlös och redo



Det känns alltmer som höst i luften. Den här hösten är mycket speciell för mig. Nu känner jag av rastlösheten varje dag och den påverkar mig i mitt arbete. Ska jag lära mig nya barnkörssånger? Kanske skriva andakter? Läsa Bibeln ännu mera? Ska jag städa notskåpen och tänka på budgeten? I morse höll jag en morgonsamling i en lågstadieskola. Som kantor? Som präst? Vem är jag i min yrkesidentitet då jag sitter mellan två stolar?

Gode Gud, nu kunde Du nog börja avslöja vilken min plats är. Kommer Du att överraska mig? Jag har hela tiden varit övertygad om att min plats är given. Men var är den? Behövs jag någonstans som präst? Jag är redo för Din vilja  så passa på och sänd mig!


tisdag 19 augusti 2014

Många steg kvar

Precis som jag skrev i våras är det en lång väg för att kunna söka en kaplans- eller kyrkoherdetjänst. Den akademiska examen är enbart det första steget på den vägen.

För att bli prästvigd ska man ha avlagt teologie magisterexamen. Inom utbildningen bör man också ha valt sådana studier som kyrkan förutsätter. (Detta har jag nu alltså papper på.)

Studievägen för präster kallas pastoralutbildning. Här ingår både den utbildning som erbjuds teologiestuderande på väg att bli prästvigda och den som erbjuds präster. Pastoralutbildningen, som ordnas av domkapitlet, består av föjande delar:

1. Praktikseminarium (anlagsprövning)/(har jag avklarat)

2. Ordinationsutbildning ordnas för dem som ansökt om prästvigning. Utbildningen består av en två dagar lång utbildning som ordnas på en lägergård eller på domkapitlet. I samband med utbildningen avläggs bibelförklaring samt undervisnings- och predikoprov. (Kommer jag att kallas till före prästvigning.)

Prästvigning (sker 3 ggr/år i Borgå domkyrka, nästa gång 12.10, fortfarande helt öppet om jag kommer att kallas eller inte)

Introduktion i arbetet ordnas av arbetsgivaren (ett halvt år i den församling som man förordnats till)

3. Pastoralkurser och pastoralexamen (34 studiepoäng - minimitid 2 år, behövs för att kunna söka en kaplanstjänst)

4. Examen i ledning av församlingsarbete (6 studiepoäng - krävs för att bli kyrkoherde)

5. Högre pastoralexamen (80 studiepoäng, behövs inte för "vanliga prästtjänster")


6. Fortbildning (ordnas årligen och rekommenderas för präster)
......................
Kommer jag att hinna vara präst före jag ska gå i pension? Absolut! Får jag vara frisk och annars får ha alla trådar på rätt har jag inga planer på att gå i pension förrän jag måste. Och pensionerade präster är fortfarande helt "inne" som vikarier!

måndag 18 augusti 2014

Det kan ju behövas någon gång!

Regnet kommer ner i strid ström. Det är en sån dag då man borde sortera och röja på vinden. Tar sorterandet aldrig slut? Allt detta materiella suger musten ur mig. Det dåliga samvetet finns i alla vrår. Är det inte foton så är det kläder, böcker, leksaker eller prylar överlag. Det som jag verkligen vill ha och det som verkligen ska slängas är en otroligt liten del. Allt det som befinner sig i gråzonen slukar min energi. Men jag kan ju behöva det. Nån gång.

Min längtan sträcker sig så mycket vidare och djupare än till sakerna. Jag vill odla och värna om mänskliga relationer där närheten till andra är det primära. Jag vill lyssna till mitt inre och fördjupa min relation till mig själv. Jag vill leva i symbios med den Gud som jag tror på, som jag vill missionera om och som jag upplever att bär upp själva livet.

Som hinder på vägen för min längtan finns dessa erbarmerligt hopplöst många prylar som hopar sig i alla skrubbar och minsta ställe där en yta är tom. Kunde man ställa sig själv på autopilot och minimera det jordiska skulle jag göra det genast. Men man fastnar. Med den turkosmönstrade vasen som "tant vem?" gav till studenten 1986 och frimärkssamlingen som ju kan innehålla någon dyrgrip. För att inte tala om ungarnas tappade mjölktänder i de små hjärtformade askarna och de vattenskadade LP-skivorna inhandlade för mina egna sparpengar i början av 1980-talet och de där ljuvliga folkdräktsdockorna som mamma och pappa hade hem från...

söndag 17 augusti 2014

Välsignelse av förstaklassister

Idag hade vi familjemässa och välsignelse av årets förstaklassister. Välsignelsen är en tradition som finns inom många församlingar och jag tycker om den. Som förälder till en etta skulle jag vara mycket glad över att få hem ett brev där jag välkomnas till kyrkan med mitt barn. Välsignelsen skulle kännas viktig och varm.

Varför är det så få som bryr sig? Eftersom man inte får välsigna någon "utan tillstånd" är det en företeelse som vi från församlingen inte kan göra i skolan. Den ska vara frivillig. Därför skickades ett brev ut till alla hem med förstaklassister och dessutom besökte en präst skolan i fredags för att påminna om söndagens gudstjänst.  

Vi har försökt ha denna välsignelse före skolstart, strax efter skolstart (som idag) och senare i september. Det kommer runt en handfull varje år oberoende av tidpunkt. Är det överhuvudtaget motiverat att år efter år försöka engagera folk i något som nästan ingen vill ha?

lördag 16 augusti 2014

På promenad


Ibland kan man ju fundera
om man ser i syne eller inte
då man står i hallonbuskarna,
försjunken i sina egna tankar.


fredag 15 augusti 2014

Bloggenkuriosa

1. Linus, som ni mötte efter hans första vecka som präst, fick strax efteråt sin andra son. Varma lyckönskningar till hela familjen! 
http://camillapredikar.blogspot.fi/2014/06/mot-pastor-linus.html

2. Fred, som var min andra gäst, har det överlägset mest lästa inlägget. 
http://camillapredikar.blogspot.fi/2014/07/mot-fred-prast.html

3. Inlägg nr 100, 200 och 300 har jag tillägnat någon/några. 
http://camillapredikar.blogspot.fi/2013/12/tillagnan.html
http://camillapredikar.blogspot.fi/2014/03/tillagnan-2.html
http://camillapredikar.blogspot.fi/2014/06/tillagnan-3.html

4. Dagligen finns det någon i Polen som läser camillapredikar.

5. Ingenstans har jag skrivit mitt efternamn, vad de övriga i familjen heter, var jag jobbar eller bor. Ni som känner mig vet allt det här och tror att ni har läst det. Så kan tanken spela spratt.

6. Jag har använt mig av familjen då det gäller erfarenheter som jag anser andra kan ha glädje eller nytta av att se i ett kristet perspektiv. Ett gränsfall som jag övervägde länge var min förstföddes skriftskoltid. Syftet var att visa att även om man anser sig ha fostrat barnen i kristen anda har man inga garantier för att de kommer att leva och tänka kristet. Man kan inte tro för någon annan eftersom tron behöver komma inifrån. Som präst kommer jag att ha stor behållning av mina erfarenheter som konfirmandförälder. Nu kan jag bättre förstå blivande konfirmander och deras föräldrar och det de eventuellt erfar tillsammans. 
http://camillapredikar.blogspot.fi/2014/07/har-gud-ett-dovora.html 
Apropå konfirmationsgåvorna: Tavlan kom upp på väggen redan samma kväll medan asken ännu har locket på. 
http://camillapredikar.blogspot.fi/2014/07/tron-i-en-ask.html 

7. Fotograferandet har blivit en riktigt aktiv hobby som ger mig avkoppling och stimulans. Dessutom ger mig bilderna ofta idéer till vad jag ska skriva om. Ännu har jag inte upplevt någon idétorka men ibland kan det vara svårt att få tiden att räcka till för den dagliga stunden vid datorn. 
http://camillapredikar.blogspot.fi/search/label/PHOTO%20camillapredikar

8. Det regelbundna skrivandet gör att jag numera smidigt och snabbt hittar uttryck för mina tankar och idéer. Något jag med säkerhet har nytta av då jag ska börja skriva predikningar. Tanken är att jag småningom ska uttrycka mig i bokform. Detta jobbar jag aktivt med men det ska få ta tid. Tankar tar tid och under tiden mognar de tills de vill publiceras.

9. Endast mellan kl. 3 och 4 på natten händer ingenting på bloggen. Då sover nämligen både de sista och de första läsarna samtidigt...


torsdag 14 augusti 2014

Viljan vinner


I motsol ser jag din starka vilja,
du som trängt upp genom hård asfalt.
Kan nånting dig ifrån drömmen skilja:
att se Guds ljus uti alla, allt?

Kunde vi mötas där på den vägen?
Du som så framåt och modig är 

se hur jag ängslas och drar på stegen
fastän jag livboj runt livet bär.

Kunde vi ljuset tillsammans dyrka?
Det som har skapats ur Faderns hand.
Kunde vi träffas uti nån kyrka
och be till Gud någon gång ibland?

Då man likt maskrosbladen har i minne:
man klarar asfalt, ja, hårda bud.
Då kan man blomstra med ödmjukt sinne
och glöda, brinna för Herren Gud.

Förgås eller inte

Under gårdagen jobbade jag med planering av höstterminen. På åldringshemmet fångade vi in skolstarten genom att sjunga psalm 322 Sanningens ande  en psalm som i den generationen förknippas med skolvärlden. De första gymnasieböckerna plastades medan de sista blåbären plockades. Den heta sommaren är som i ett trollslag borta både i naturen och i tanken.

Ute i skogen fann jag denna trägumma. Med tiden kommer även hon att förgås även om hon ännu grinar åt mig på samma sätt varje gång som vi ses. Finns det någonting som inte är föränderligt? 

I Matt 24:35 säger Jesus: "Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall aldrig förgå."

Då hösten på allvar är i antågande brukar jag ty mig till den här bibelversen som är så trösterik och hoppfull. Det är skönt att sätta sig i soffan med sticksömmen och låta de orden flätas samman med maskorna på stickorna. I pannlapparna gömmer jag det kristna hoppet mellan varven.

onsdag 13 augusti 2014

Johannes för hela slanten

För tillfället fördjupar jag mig i Johannesevangeliet. Jag läser det långsamt och med eftertanke. Varenda ort som jag stöter på kollar jag upp i Libris Atlas (se här: http://www.adlibris.com/fi/product.aspx?isbn=9171959351 ) som innehåller kartor till Gamla och Nya Testamentet. Jag kompletterar läsningen med boken Jesus och de första kristna (se här: http://www.adlibris.com/fi/product.aspx?isbn=9152647218). Den allra största behållningen har jag av Tom Wrights bok Johannesevangeliet för alla (se och provläs här: http://www.adlibris.com/fi/product.aspx?isbn=9179995721 ). Jag rekommenderar varmt Wrights bok eftersom den verkligen passar för alla oberoende av förkunskap och ålder. Du behöver bara vara aningen nyfiken. Dessutom är boken en av de skönaste jag hållit i min hand. Det är något med bindningen som gör att den bara faller upp och vill bli läst...

tisdag 12 augusti 2014

Annorlunda skapelse

Har ni också skåpen fulla av virkade dukar i alla regnbågens färger? Min svägerska brukar sy fast dem på väskor eller göra en tavla av dem. Själv placerar jag de minsta under blomkrukor, fotografier och ljusstakar. 

På utfärden till vårt västra grannland häromsistens kunde jag inte låta bli att knäppa denna bild just för er läsare. Så här kan man också använda sina virkade dukar och njuta av alla på en gång. (Kan förstås behövas många träd om dukarna är många...) Så nu kan Guds och flitiga händers skapelser sprida glädje  tillsammans!

måndag 11 augusti 2014

Flyttfågeln

Du steg ur dina skor och trappan är nu stum.
Huru viktig du är! Har du om det alls ett hum?



Inga öron nu hör din skrattande stämma,
vem är vi, vem är du, då du inte är här hemma?

Vi lyser så vänligt invid väggen den röda,
snart kommer frosten och tar oss och sen är vi döda.

Då jag inte får rulla, ja då blir jag så trög,
du lämnade mig 
 för att jag inte dög?

Vi väntar här troget tills du kommer tillbaka,
"vi" är tuppen och svågern och hans kära maka.

Vi som driver med dig är ju Grisen och Blue
som här sitter på traktorn, fast det ser du ju...
Vi ropar: "adjöö, adjöö och kom snart hit igen,
du vår gulligaste, doftigaste och käraste familjevän!
"


söndag 10 augusti 2014

Den smala vägen

Idag predikades det över de kända verserna i Matt 7:13-14: Jesus sade: "Gå in genom den trånga porten. Ty den port är vid och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går in genom den. Men den port är trång och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den."

Denna text leder mina tankar till gårdagens strapatser i den djupa, finska skogen. 

Min förstfödde tycker om att promenera ensam eftersom han då "vilar huvudet". Nu ville han ut igen och jag förklarade hur han kan gå runt på skogsvägarna utan att behöva gå samma väg tillbaka som han tidigare gjort. "Du vänder alltid av till vänster. Strax efter den stora bondgården tar du den första smala vägen du ser."

Efter ett par timmar tittade jag på telefonen om han ringt. Nej. Då regnet började ösa ner försökte jag ringa honom men hans telefon var avstängd. Jag måste absolut ut och söka och körde vägen som jag visste att han skulle gå. Tillbaka hem kom jag lika tomhänt som jag åkt iväg. Jag tittade ännu en gång i hans stuga om han kommit tillbaka. Nej. Jag körde ut på vägen igen. Nu tog jag den större vägen ut till riksvägen. Ingen pojke. Tänk om han fått för sig att gå hem genom skogen... Hur var han egentligen klädd? Var det idag han hade den röda t-tröjan? Hade han shorts eller träningsbyxor? 

Min förstfödde är 16 år och scout så det var ju ingen 4-åring som trampade mossa på egen hand. Jag tänkte och tänkte. Hur hade han tänkt? Han måste ha missat den smala vägen och fortsatt längs den breda. Så måste det vara. Men det hade gått flera timmar sen han gick iväg. Hur långt hade han hunnit? Jag körde in på den väg som han borde finnas på om han tänkt som jag resonerade. Nej. Kilometer efter kilometer lade jag bakom mig. Nu var jag ordentligt skärrad. Vi som hade skämtat om att björnen kommer och tar honom... Min lille pojke... Jag såg hans barndom passera revy för mitt inre då jag plötsligt ser ryggen av en gänglig gestalt gående längs vägen. Tack gode Gud!

Min förstfödde hade gått vilse och hade till sist vänt om och börjat gå tillbaka samma väg som han kommit. Han hade missat den smala vägen eftersom den var så smal att han trodde att det var en privat väg. Han hade druckit vatten ur en pöl med hjälp av ett blad han format till en kopp. Telefonen hade dragit tom på acku och vid huset där han bad om hjälp hade de inte lånat ut någon telefon åt honom. Han hade förklarat att han gått vilse, att vi nog har en stuga i skogen och att han behövde ringa mamma. Främlingar som bryter på ett annat språk ska man ju akta sig för, vem vet vart de ringer med din telefon... Nu var min egen son plötsligt den där främlingen som inte fick någon hjälp. 

Huru lycklig var jag inte över att hitta honom! Det bortsprungna fåret letar man nog efter då man älskar det. Och ännu mera älskar man det efter att man funnit det igen! 

Vi körde hem längs den smala vägen, så nu hittar han den  om han själv vill gå den. 

lördag 9 augusti 2014

Nya och gamla lunkar

Det är dags att börja jobba igen. Vad skönt! Kyrkrytmen ger stadga i tillvaron och gemenskapen med arbetskamraterna ger djup och färg. Ännu har jag inte hört någonting från Domkapitlet så jag flyter lite runt för tillfället. 


Det börjar bli ont om tid om det ska bli prästvigning i höst. Det byråkratiska mangleriet i kyrkan är nämligen mycket långsamt. Få se om det alls blir någon präst av mig...

Hösten blir alltså en spännande tid för många av oss. Se upp i trafiken, speciellt då förstaklassisterna rör sig på vägarna! Vi får alla be om extra beskydd när nya vanor ska läras in. Det tar ett tag innan vardagslunken lunkar på igen. Och jag... Jag saknar redan studiestaden, lärarna och kamraterna som varit en viktig del av mitt liv. När är man egentligen nöjd?

fredag 8 augusti 2014

Till havs


Någon gång behöver man få
klättra upp i livbåten med sin ljuvling
och betrakta tillvaron just därifrån 

för att få distans och sjöluft.

Tack till mamma och pappa
som tog sig an pojkarna!

onsdag 6 augusti 2014

Inte samma sak

I blåbärsskogen trivs jag. I min familj brukar vi passa på att prata då vi plockar blåbär. Jag är van med att blåbärsplockning innebär förtroliga samtal. Med detta som bakgrund och inställning gick Mittemellan och jag till skogs. Vi hade tältstolar med oss, slog oss ner och jag började prata. Jag pratade och pratade och efter en stund tyckte jag att min son var ovanligt tyst. Han lät mig prata ostört men min monolog började kännas trist. Jag hade inte sett upp en enda gång och då jag nu såg på honom förstod jag hans tystnad. Ner från öronen ringlade två vita sladdar  killen hade hela tiden lyssnat på musik! 

- Lyssnar du aldrig på musik, mamma?
- Inte just, jag lyssnar på rytmen i orden.
- Va trist!
- Int alls! Orden har olika rytm och då man sätter ihop dem till meningar flyter rytmen då man hittar de rätta orden, de ord som passar ihop och som gör att det finns en drive i meningen som för den till punkt.

Han såg på mig som om jag var knäpp.

- OoKoo, sa han och satte pluggarna i öronen igen.

Vart försvann de förtroliga samtalen i vardagen? 

- Varför kan du inte vara på Facebook du också, mamma? Då kunde jag chatta med dig på kvällarna.
- Men snälla vän, jag är på andra sidan dörren till ditt rum. Öppna den och prata med mig.
- Men det är inte samma sak.

Precis.

tisdag 5 augusti 2014

Fel, fel, fel!

Det tar på krafterna att giftas. Dygnet är felvänt och det mesta är bara fel. Hela familjen är som en granskog där träden står och sticks. Det är fel att sommarlovet är slut. Det är fel att semestern är slut. Det är fel att det regnar, att det är för varmt. Fel, fel, fel!

Bara vi kommit ifatt oss själva blir det nog bra ännu. Detta var familjens första bröllop så vi värmde ju bara upp. Men nu behöver vi ta igen oss så vi orkar fortsätta med firandet. Kloker och Junior är födda på samma septemberdag och då blir det 50+5-årsfest!

måndag 4 augusti 2014

Hemkyrkans betydelse

I lördags hölls vigseln i brudens hemkyrka. Jag kom att fundera på vad det här med ens hemkyrka har för betydelse. 

Jag vet för vilken kyrka mitt hjärta klappar. Fotot är taget ungefär från min gamla trädkoja. Det är inte bara kyrkans doft och de knarrande läktartrapporna som är välbekanta. Hela omgivningen är på centimetern undersökt. Som barn plockade vi smultron där församlingshemmet nu står. På lördagarna gick vi och tittade på brudparen och ibland fick vi gå upp i det 42 meter höga kyrktornet och se ut över hela bygden. Vi föreställde oss att vi såg ända till Sverige då vädret var klart.

Alla har vi våra hemkyrkor och aldrig kan någon jämföras med just ens egen. Min hemkyrka är för mig mera än en kyrka. Den är hemma.

söndag 3 augusti 2014

I hamn

Vilken dag det blev! Efter en lång och musikspäckad vigsel följde vi efter brudparet till festplatsen som var pyntad och trivsam. Dagen präglades av idel sol, glädje och musik. Och så det otroligt lyckliga och harmoniska brudparet förstås!

Jag vill sända en alldeles speciell hälsning och ett tack till brudgummens vänner Roy och Rasmus. Roy, du har följt brudgummen ända sedan dagis och delat en stor del av hans vardag. Jag upplever att han alltid haft utrymme att få vara sig själv i ditt sällskap. Strong är den som delat internatrum med honom och orkat höra på alla skalövningar på violin!

Rasmus. Av dig lärde brudgummen sig en helt ny dialekt och du blev därmed ett begrepp i vårt hem. Upplever att även du låtit honom vara sig själv med hela sitt musikbagage. Du var som gjord för att vara programvärd på festen!

Så. Den första sonen är nu i hamn och bruden och jag har samma efternamn. Fem söner kvar att gifta bort. Någon som...?

lördag 2 augusti 2014

Mitt hjärta är ditt


Vad kan vara vackrare 
än två förälskade människor
som innerligt tror på äktenskapet? 
Kärleken är verkligen vacker 
då den blommar intensivt. 
Varma lyckönskningar 
till brudparet!


fredag 1 augusti 2014

Den goda hustrun

Läs denna text ur Ordspråksboken 31:10-31 och fundera på din reaktion. Kommentera gärna! Du kan vara anonym. Jag delar upp texten i några stycken enbart för att den ska vara lättare att läsa. De svärtade raderna är vad mannen gör. Hoppas på en god diskussion!


Att finna en driftig hustru, vem förunnas det 
långt mer än pärlor är hon värd.

Blint litar hennes man på henne,
och vinsten uteblir inte.
Dagligen är hon honom till nytta,
aldrig till skada.

Efter att ha skaffat ull och lin
arbetar hon med flinka händer.
Från avlägsna trakter hämtar hon förråd,
hon är som köpmannens skepp.

Gryningen är inte inne när hon stiger upp,
sätter fram mat åt familjen
och ger pigorna deras portioner.

Hon ser ut en åker och köper den,
planterar en vingård för det hon själv har tjänat.
Ivrigt går hon till verket
och hugger i med starka armar.
Kan hon märka att affärerna går bra
får hennes lampa brinna hela natten.
Lätt hanterar hon sländtrissan
och håller sländan i handen.

Mot de svaga räcker hon ut handen,
hon öppnar sin famn för de fattiga.

När snön kommer ängslas hon inte:
hela familjen har kläder av ylle.
Också täcken väver hon själv,
hon är klädd i linne och purpur.

På hennes man ser alla med aktning,
där han sitter bland de äldste i porten.

Rockar av linne syr hon och säljer,
handlaren förser hon med bälten.

Styrka och värdighet utstrålar hon
och ser leende framtiden an.
Talar gör hon med klokhet,
vänliga förmaningar delar hon ut.
Uppmärksamt följer hon allt i huset,
aldrig äter hon lättjans bröd.

Välsignad blir hon av sina barn,
och hennes man lovprisar henne:
Åtskilliga duktiga kvinnor har jag sett, 
men du överträffar dem alla! 

Älsklighet kan bedra, skönhet förgår,
för sin gudsfruktan skall en hustru prisas.
Överlämna åt henne hennes mödas lön,
må hon prisas i portarna för sina verk.
....................................................................

Ja, vad ska vi riktigt tycka om innehållet i dessa verser? Jag tror att ni alla har reagerat på något sätt, frågan är hur? Själv upplevde jag stycket positivt. Den här kvinnan är självständig och företagsam. Hon verkar vara den perfekta hustrun. Men om man inte har lika mycket energi som hon har kan man nog lätt drabbas av ångest och prestationskrav. Är det så här en kvinna ska vara för att duga? Duga för vem? För mannen? 

Mannen tycks ta det ganska lugnt. Han tillbringar sin tid med sina vänner och beundrar sin hustru  liksom hans vänner beundrar honom för att han har en så driftig hustru. 

Vem är kvinnan i texten? Har någon ett förslag?