lördag 28 februari 2015

Hjärtats maning

Hör, Herre, när jag ropar,
visa mig nåd och svara mig.

"Sök Herren", manar mitt hjärta.
Dig, o Herre, söker jag.

Dölj inte ditt ansikte för mig,
visa inte bort din tjänare i vrede,
du som varit min hjälpare.

Stöt inte bort mig, överge mig inte,
min Gud, du som räddar mig.

Ps 27:7-9

Den krokiga vägen till präst

Genom att visa er bilder från olika projekt som jag varit med om vill jag få fram hur krokig och lång "vägen till präst" kan vara. 

Musiken har varit inkörsporten till nya bekantskaper och upplevelser. Det mesta i musikväg har jag fått uppleva inom kyrkan. Men som bekännande kristen har det varit viktigt att också göra projekt utanför kyrkorummet. Det har nog alltid bott en liten missionär i mig.


Fortfarande frågar jag Gud hur han tänkt sig det här med min väg till präst. Hur ska det gå med min hälsa? Räcker fyra doser cellgift? Klarar min kropp av två till? Ger andra organ upp? Hjärtat? Det är omöjligt att låta bli att tänka på alla frågetecken. De hopar sig runt mig medan jag bara försöker hållas flytande.

fredag 27 februari 2015

Puccini: Madame Butterfly - Vasa Opera år 2005

I Vasa Operas version av Madame Butterfly var operakörens damer en färggrann, diskret, trippande grupp geishor som bugade åt alla håll.

Huvudpersonens fru, Kate Pinkerton, fick sjunga några ynka toner i en scen på slutet. Desto mera snurrade hon sitt parasoll, viftade med solfjädern och hade som sina viktigaste uppgifter att se vacker och rik ut. Roligast hade vi faktiskt i kulisserna...




Ny vändning?

Efter läkarbesöket på onkologen står jag inför en eventuell vändning. Jag klarar inte av mera cellgift. Risken för infektioner är för överhängande. Vi ger kroppen en sista chans att komma igen och jag ska ta nya prover om en vecka. 

Överraskningen är total eftersom jag känt mig piggare än på länge. Jag kan inte påverka provsvaren på något sätt. Det är medicinerna som påverkar mig. Nu snurrar mina tankar på högvarv men jag vill helst inte älta. 

Ber om Guds ledning under den kommande veckan så att allt blir till mitt bästa.

torsdag 26 februari 2015

Trivs på scenen

Tycker om att gå på teater och att spela själv. I lågstadiet önskade jag varje jul- och vårfest att jag skulle få vara med i teaterpjäsen som klassen övade in. Men eftersom jag alltid fick i uppdrag att sjunga solo så gick det inte. Men en gång fick jag ändå vara med. Jag spelade ett träd. Ett orörligt och tyst men lyckligt träd...

Våren 1982 skulle vi i högstadiets teaterklubb sätta upp Snövit och de sju dvärgarna. Flickan som skulle spela Snövit backade genast ur då hon fick reda på att hon skulle bli kysst av prinsen på riktigt! Nu överlade okyssta Camilla blixtsnabbt och har sen dess varit Snövit i själ och hjärta...

Kommer att visa er några bilder framöver vad jag fått vara med om på teaterscenen. Det har varit roliga och spännande projekt som jag med glädje tänker tillbaka på. Bilden här ovan visar hur Snövit äter av det förgiftade äpplet som den förklädda styvmodern bjudit på.

E som i EVINNERLIGEN

Ordet evinnerligen betyder; för alltid, för evigt, för eviga tider, städse, ständigt.

I vår Bibel 2000 kan jag sakna ordet evinnerligen som man på sina ställen bytt ut eller lämnat bort. Evinnerligen är ett ord med rytm och klang. Märk själv hur något som flutit bra ändrats till något som hackar sig fram.


Ps 136:1-2 (1917 års översättning)

Tacken HERREN, ty han är god,
ty hans nåd vara evinnerligen.
Tacken gudarnas Gud,
ty hans nåd varar evinnerligen.

Ps 136:1-2 (Bibel 2000)


Tacka Herren, ty han är god,
evigt varar hans nåd.
Tacka gudarnas Gud,
evigt varar hans nåd.


Inte heller Psalm 23 Herren är min herde har fått stå orörd i sista versen.

Ps 23:6 (1917 års översättning)
Godhet allenast och nåd skola följa mig
i alla mina livsdagar,
och jag skall åter få bo i HERRENS hus,
evinnerligen.

Ps 23:6 (Bibel 2000)
Din godhet och nåd skall följa mig
varje dag i mitt liv,
och Herrens hus skall vara mitt hem
så länge jag lever.

För mig är evinnerligen ett bra slut medan så länge jag lever lämnar hänga i luften. Antagligen är jag för känslig för rytmen i texten. Jag strävar efter rätt rytm och flyt i allehanda texter – evinnerligen!

Tripp, Trapp... Trull



Hej igen!

Har ni haft bloggabstinens? Själv började jag längta tillbaka hit. Bloggen hör till min vardagsrytm och håller mig alert.

Morgonens prover är tagna och därmed är jag i gång med en ny sjukhusrunda. I morgon ska jag träffa läkaren för att höra om jag är tillräckligt stark för att småningom få den femte dosen cellgift.

Naturligtvis är jag inte särskilt begeistrad över situationen. Vilket organ i min kropp ska ta stryk den här gången? Tankarna är ofrånkomliga.

Skelettvärken tär på mitt humör. Värst värker fingrarna, dag som natt. Kommer det alltid att vara så här? Trodde cellgiftet skulle göra mig friskare  bara friskare. På köpet har jag fått kronisk värk och nedsatt rörlighet i händerna.

Kommer att bli en präst som står och fumlar med de tunna bibelbladen. 
Ni vet varför. 

måndag 23 februari 2015

Sportlov



Nya inlägg publiceras
torsdag 26.2.
Må bra!

Hälsar Camilla

D som i DRAKE

Denna drake är ofarlig...
Det hebreiska ordet tannin översätts i Bibel 2000 på olika sätt beroende på sammanhanget. Tannin tycktes vara något långt och otrevligt djur som trivdes på öde och karga platser, men även i vattnet. Är det kanske ett samlingsnamn för ormliknande varelser? Tannin har översatts till: orm, havsdjur, schakal, krokodil, odjur och drake.

- draken är en symbol för de kaosmakter som Gud besegrade då han av kaos skapade kosmos
- alla fiender till Israel kan gå under beteckningen "draken" 
- Farao liknas vid en drake 
- i Uppenbarelseboken förekommer draken i bildspåket 
- draken är namnet på djävulen

Ps 74:13
Du delade havet med din makt,
du klöv drakarnas huvuden på vattnet.

söndag 22 februari 2015

Fotoutfärd till ön


C som i CYPERBLOMMA

Cyperblomman (Lawsonia inermis) är besläktad med myrten och är egentligen en buskväxt med stora, vita, väldoftande blomvippor. Dessa används till essenser och oljor. Av bladen och roten får man det rödgula färgämnet henna som kan användas för att färga naglar, hår, hand- och fotsulor. 

I Bibeln (övers. fr. 1917) omnämns cyperblomman t.ex. i Höga Visan 1:14:
Min vän är för mig en klase cyperblommor från En-Gedis vingårdar.

I Bibel 2000 har man bytt ut cyper mot henna:
Min vän är en klase hennablom i En-Gedis vingårdar.

Namnet cyper har inget med landet Cypern att göra utan kommer från hebreiskans kofer som betyder försoning/lösen.

Här väntar min Fader


lördag 21 februari 2015

B som i BRÖD

I Bibeln används bröd både som någonting man äter och som symbol. Man kan tjäna sitt bröd och oväntade förmåner beskrivs som bröd från himlen

Talesättet Människan lever inte allenast av bröd kommer från berättelsen i Matteusevangeliet som handlar om hur Jesus frestas i öknen. 

Matt 4:1-4
Sedan fördes Jesus av Anden ut i öknen för att sättas på prov av djävulen. När han hade fastat i fyrtio dagar och fyrtio nätter blev han till slut hungrig. Då kom frestaren och sade till honom: "Om du är Guds son, så befall att de här stenarna blir bröd. Jesus svarade: "Det står skrivet: Människan skall inte leva bara av bröd, utan av varje ord som utgår ur Guds mun." (Citatet finns i 5 Mos 8:3.)

Vi gjorde det!

Det fanns en tid då jag bakade allt vårt matbröd själv. Oftast bakade jag utan recept. På det sättet fick vi aldrig två satser som smakade på samma sätt.

I går väcktes en lust att baka igen. Jag sov på saken och här invid ser ni vad Junior och jag gjort i dag. Vi bakade en enda sats och tog god tid på oss. Med en mugg tog Junior ut hålen som blev semlor och naggade allt med sin pappas farmors gamla naggare.

Huset doftar nybakat bröd och vi har provsmakat. Jättegott! Men den största tillfredsställelsen är att jag orkade ta mig an något som jag tycker om att göra och att vi hade så roligt i köket tillsammans.

camillapredikar-brödet

1 liter vätska (kan vara nästan vad som helst som är vått... Jag hade 5 dl vatten + 5 dl mjölk och värmde upp så att vätskan var tillräckligt varm för torrjästen)
50 g jäst (motsvarar 2 påsar torrjäst à 11 gr)
2 ägg
1,5 msk salt
2 msk sött t.ex. sirap, honung, socker, sylt... (hade sirap)
1 msk olja (vilken som helst)

Sen kan man improvisera 10-11 dl ingredienser. Jag hade:
5 dl rågmjöl
3 dl grahamsmjöl
1 dl havrekli
0,5 dl linfrön
solrosfrön, pumpafrön, sojakross...

+ vetemjöl så att degen blir passlig att forma (hellre för lös än för hård)

Baka ut t.ex. hålbröd, semlor, längder och sätt på plåtar. Nagga. Täck med dukar och låt jäsa. Obs! Degen jäser bara en gång

Grädda nere i mycket het ugn, ca 300 grader, ca 10 min hålbröd, 5 min semlor. Vakta  bränns snabbt!

Går bra att frysa om någonting finns kvar...

Mamma, skriv: Junior predikar


fredag 20 februari 2015

A som i APOSTLAHÄSTAR

Då man kommer för sent kan man säga att man fick använda apostlahästarna eftersom man fick punktering. Man går alltså till fots. Så gjorde Jesu apostlar då de var ute och missionerade.

I Bibel 2000 som är vår kyrkas officiella bibelöversättning nämns ordet häst inte en enda gång i evangelierna eller i Apostlagärningarna. Däremot förekommer hästar i Gamla Testamentet, men inte som fredliga riddjur utan i krigssammanhang.

Andra alternativ

Antar att ni är många som väntar på vår och takdropp. Åtminstone jag gör det. I dag har Junior och jag varit i pulkabacken. Eller han åkte pulka medan jag satt bredvid backen på rullatorn. Skulle gärna ha varit med i leken men det är för nära operationen att börja åka i backen, rulla snöbollar till gubbar, ge gungan fart eller spela bandy. Vi avstår också från skridskoåkning och skidspår.

Men vi läser böcker! Jag läser högt medan Junior leker med kramisdjur. Fjärde boken om Vitnos är på gång och så har vi börjat lära känna Heidi. Ni minns den lilla föräldralösa flickan som kom för att bo i alperna hos sin farfar. Mitt exemplar av boken är tryckt 1929 så jag ändrar alla gingo, funno, icke och äro till nutidsspråk. Vi diskuterar mycket eftersom Junior ofta avbryter mig. Han vill veta hur saker och ting fungerar eller förhåller sig.

Som småbarnsmamma med cancer är det många aktiviteter som jag inte kan ta mig an tillsammans med vår 5-åring. Men så länge jag har ögon och lite förstånd kvar så upplever vi mycket tillsammans i böckernas värld. Tack vare det tycker jag att vi har en rätt stimulerande tillvaro ändå.

"Ska vi bli präster, du och jag?"

Inom kyrkan finns många par där båda makarna är kyrkligt anställda. Är ju själv ett exempel på det eftersom jag är kantor och gift med en kantor. Också präster är gifta med varandra.

Minns ni min första gästbloggare, pastor Linus? Här kan ni läsa hur han upplevde prästvigningen och den första veckan som präst:

I veckans Kyrkpressen kan ni läsa om Linus och Rebecka Stråhlman som båda är präster. I tidningen finns hela artikeln. Ett utdrag kan ni läsa här:

Lycka till med hela pusslet familjen Stråhlman! 
Är glad att ni båda har jobb och trivs som präster.

Allt gott!
Hälsar Camilla

torsdag 19 februari 2015

Trösten


Även om min yttre människa bryts ner 

förnyas min inre människa 
dag för dag. 

2 Kor 4:16


Junior 5 år informerar


"Man kan ha stenar i magen 
utan att ha bröstcancer."

Camillas insändare i dagens VBL

Wasa Teater har på sin repertoar tagit upp monologen Den där fjärde. Pjäsen är skriven av Benny Haag och framförs av skådespelare Carl Alm. 

Vi får uppleva hur 14-åriga Johans pappa tacklar alla de känslor och funderingar som drabbar en då cancern flyttar in. Sonen är döende och pappan konfronteras bland annat med sitt dåliga samvete. Han borde ha gett familjen mera tid och inte jobbat så mycket.

Monologen är allmänmänsklig och igenkänningsfaktorn är hög. Det är lätt att både skratta och gråta då Carl Alm trollbinder sin publik. Texten känns stark, trovärdig och genuin. Regin och dekoren är i sin sparsamhet talande; de små detaljerna och gesterna förstärker budskapet och textens äkthet.

Gå och se Den där fjärde på teatern eller beställ pjäsen till er arbetsplats. 
Alla cancerdrabbade familjer mår bättre om folk runtomkring förstår hur sjukdomen drabbar hela familjen. Pjäsen är synnerligen trovärdig och är ett värdefullt bidrag till människors förståelse för varandra.

Iltatähti - sladdbarn - skrapabullå


"Mamma,
du andas för mycket
på mig."

onsdag 18 februari 2015

Försöker glömma cancern

Tiden som jag får vara lite piggare är kort. Redan nästa torsdag ska jag ta nya prover och träffa onkologen dagen därpå. Vad trist det känns att återgå till cellgifterna. Hoppas, hoppas att jag inte drar på mig någon sjuka nu då det snurrar så många sorter i luften. 

Håret känns som en mjuk sammetsmatta. Det verkar finnas liv som vill spira. Däremot försvinner ögonbrynen allt mer. 

Vissa dagar skulle jag bara vilja glömma allt elände. Ta mig ur den här bubblan och ta del av livet utanför. Fastän jag nu orkat vara ute lite, varit på teater, handlat mat, skött ärenden, så är jag ändå instängd. Jag besöker den yttre världen men jag kan inte stanna kvar där. Jag kan inte jobba. Inte ta del av aktiviteter, måste akta mig för smitta. Har inte ork att engagera mig långa stunder.

Fast hur man försöker glömma sjukdomen så sätter den krokben nästan genast. Glädjedödar effektivt.

tisdag 17 februari 2015

Fortfarande i kraft



Gud tar inte tillbaka
sina gåvor och
sin kallelse.


Rom 11:29

Tonårsföräldrars smärta

Samtidigt som jag försöker klara av att leva med min sjukdom finns det en hel del annat jag borde klara av. Som att vara mamma till tonåringar. Hur lätt var det egentligen inte då de alla var små... Eller då hälften av dem nu är vuxna. De här tonåren är en balansgång som heter duga. Och varje barn är ju en individ som har sin egen väg att utvecklas för att bli en självständig, självgående vuxen.

Med smärta föder man sina barn och med smärta ska man släppa i väg dem. Men hur mycket ska man följa dem längs vägen då de är tonåringar?

Själv hör jag till den generationen då man långsiktigt jobbade för sina mål. Man accepterade att ingenting hände genast utan först då man grundat bra, utvecklat sitt kontaktnät och visat framfötterna. 

Känner inte igen mig själv i dagens ungdomar. Vart försvann de fleråriga planerna? Då, förr, visste vi inte lika mycket som ungdomar gör i dag. Eller det tog längre tid att ta reda på. Man ringde runt, sökte upp kontaktpersoner, hämtade broschyrer eller samlade på sig fakta i bokform. I dag finns allt på nätet. Ändå är hjälplösheten utbredd. Man kommer sig inte för...

Vart vill jag komma? Jo, till att få fram hur svårt det är att vara tonårsföräldrar i en värld som inte liknar den vi själva var unga i. Också vi mammor och pappor hamnar att utvecklas för att hänga med. Samtidigt finns det mycket som strider emot våra egna värderingar, de som vi fick i vår egen uppfostran.

Inte var allt bättre förr. 
Inte är allt bättre nu. 
Det är nu bara svårt 
att lära gamla hundar sitta.

måndag 16 februari 2015

Älskade småsyskon!

Utan mina syskon skulle jag inte vara den jag är. Hittade en bild jag tycker säger allt. Vi är högljudda, skrattande, retsamma, envisa, snälla och alltid redo för halvgalna upptåg.

Eftersom jag är äldst tror jag fortfarande att jag kan bestämma över mina tre småsyskon. Men de är alla självständiga, företagsamma individer. Något jag glömmer bort då jag faller in i storasysterrollen. Har dock slutat knipa min lillebror i armen. 

Utan mina syskon och deras familjer skulle jag orka betydligt sämre nu. Då man har en sjukdom som kan ta ens liv vet man vem man älskar och hur mycket.

Tack för att ni finns  mina tre "små"! Bra att ni är envisa och inte låter mig styra och ställa för mycket. Men det är svårt att avstå eftersom ansvaret jag fick för er sitter som ränderna på zebran...

Öppna dörrar - överlevnadsdrömmar

Fick ett mejl häromdagen av någon som tack vare min blogg kunde förstå vad mamma gått igenom. Nu föll bitarna på plats och mammans uttryck och agerande under sjukdomstiden fick sina förklaringar. Såna här berättelser droppar in nu och då i min mejlbox och gläder mig oerhört. Det betyder att bloggen och skrivandet gör skillnad. 

Tror att det är många sjuka som biter ihop och inte vill "lassa" sina bekymmer på sin familj. Känslan av skuld är tillräckligt tung. Själv tror jag på öppenheten. Det är bättre att veta hur pass mycket cellgiftet kan påverka både kropp och sinne.

Mod. Det krävs mod att visa sig svag och sårbar. Det krävs kraft att visa sin nakenhet och litenhet. Det krävs familjens stöd för att man ska bevara sin självkänsla och sitt självförtroende.

Just nu är vi i vår familj riktigt, riktigt trötta på livet bredvid. Men vi håller hårt fast vid våra drömmar. Vi vill upptäcka nya platser, fotografera, göra saker tillsammans. Drömmarna hjälper oss att gå längs det här ändlösa sidospåret. 

Ny dag - nya möjligheter


söndag 15 februari 2015

Mors vila



Illa

Illa, jag mår iiilla, hördes på radion då jag var ung. Sammanfattar rätt väl dagens mående. Inte för att jag upplever att jag behöver rapportera det till er. Men det är en sån här sämre dag då jag inte riktigt hittar någon inspiration och orden spjärnar emot.

Vet inte om den fysiska eller mentala biten är värre just nu. Kanske kombinationen av dem båda. Mår riktigt på riktigt illa. Har luckrat upp min stränga diet och försöker provsmaka vanlig mat igen. Behöver antagligen mera tid till anpassningen.

Känner av en lamslående trötthet. Skulle kunna sova hur mycket som helst. Sover på natten. på förmiddagen, på eftermiddagen en stund och tidig kväll. Däremellan engagerar jag mig i pojkarna och deras förehavanden.

Skulle önska att någon släppte ut mig ur buren. Vem straffar mig?

På livstid?



lördag 14 februari 2015

Parallella vägar

Har försökt vara aktiv för att få upp konditionen en aning. Med aktiv menar jag att inte bara ligga på soffan. Men krafterna sviker mig. Har vilat nästan hela dagen eftersom gårdagens teaterbesök tog på koncentrationen och krafterna. Men det var det värt! Jag klarade dessutom av att köra själv. 

Nu då jag har två sjukhusfria veckor skulle jag vilja ta mig an allt det där som jag inte kunnat göra på länge. Men cancerkroppen lyder mig inte! Jag vill läsa böckerna jag lånade. Men jag orkar inte många sidor i gången. Det är frustrerande! Känner mig rastlös. Fri och ofri på samma gång. Har svårt att njuta av stunden. Tankarna studsar hit och dit och stressar mig.

Vem är jag nu? Vem är jag sen? Vem var jag ? Då innan. Inser att vägen jag går och det riktiga livets väg ännu inte korsar varandra. Jag lever vid sidan om  vareviga cancersekund. Den vissheten tröttar ut mig. 

Den där fjärde

I vår familj kommer allt annat i skymundan den här dagen eftersom den är Mittemellans födelsedag. Nu har vi en femtonåring som med stormsteg närmar sig vuxenlivet och därmed fjärmar sig allt mer från sin barndom.

Jag i min tur tycker att jag kommer allt närmare min egen uppväxt. Upptäcker hur händelser och personer format mig, fostrat mig, gett mig mina värderingar. Jag ser cirklar slutas. Knyter med en viss nostalgi ihop händelser och dess inverkan på mig. Ser produkten av kombinationerna.

Hur ska vi leva så att vi verkligen lever? I går var jag på en öppen repetition på teatern. Monologen Den där fjärde är skriven av Benny Haag och uppfördes av Carl Alm. Dramat är något av det starkaste jag någonsin tagit del av. Skådespelaren trollband helt enkelt publiken. Ömsom skrattade vi, ömsom rann tårarna. Jag hade mina tonåringar med mig eftersom temat är aktuellt för oss: Hur hanterar man situationen då cancern flyttar in i ens familj? Pojkarna tyckte båda att pjäsen var bra och jag riktigt såg på dem att de tog in budskapet. 

Gå och se Den där fjärde på teatern eller beställ den till er arbetsplats. Budskapet är så pass allmänmänskligt att det går hem var som helst. Igenkänningsfaktorn är hög även om man inte har sjukdom i familjen. Premiären är nästa fredag 20.2 på Wasa Teater. 
Se info här: http://www.wasateater.fi/?hwr_features=den-dar-fjarde

fredag 13 februari 2015

Där prästkragen blommar


Jag vill sjunga!

Ni behöver bara flytta blicken lite till höger så ser ni att antalet besök kommer att nå hundratusenstrecket. Detta sker i dag, fredagen den trettonde. 


Psalm 13 ur Psaltaren

Hur länge skall du glömma mig, Herre?
Hur länge skall du dölja ditt ansikte?
Hur länge skall tankarna mala,
mitt hjärta ängslas dag efter dag?
Hur länge skall min fiende triumfera?
Se på mig, svara mig, Herre, min Gud!
Ge ny glans åt mina ögon,
låt mig inte somna in i döden,
låt inte min fiende säga att han besegrat mig,
mina ovänner jubla över mitt fall.

Jag litar på din godhet,
mitt hjärta skall jubla över din hjälp.
Jag vill sjunga till Herrens ära,
ty han är god mot mig.

torsdag 12 februari 2015

Två veckors frist

Fick kallelse till onkologen. Nu har jag ett par veckor på mig att stärka immunförsvaret. Jag välkomnar den här pausen som ger mig en möjlighet att samla krafter inför de kommande två cellgiftdoserna. Huvudet klarnar för varje dag och jag får en känsla av att livet återvänder. 

Tyvärr har vi scharlakansfeber, mykoplasma, öroninflammation och förkylning som lurar bakom knuten. Hoppas och ber att jag ska slippa flera bakslag. Har fått alldeles för mycket antibiotika redan. Med lätthet avstår jag från lunginflammation och följdsjukdomar. Men svårt är det att behöva avstå från de kära som kånkar sig fram.

Bra böcker berör

Det har väl inte undgått någon att jag har ett passionerat förhållande till böcker. Läste många böcker under studietiden. Någon kanske minns min chock då jag började studera. Hade läst 40 böcker om Hannah strax innan så kontrasten var bjärt. Se här: 
http://camillapredikar.blogspot.fi/2013/10/141-obegripliga-sidor.html


I dag klarade jag av att besöka vårt närbibliotek. Bokdoften slog emot mig då jag öppnade den tunga dörren. I biblioteket är jag lika hemma som fiskarna är i biblioteksakvariet. Lånade Vitnosböcker åt Junior och ett par biografier åt mig själv. Hade kunnat låna hur mycket som helst men fick påminna mig själv om att jag får bära max 3 kilo. 

Då pojkarna var små bodde vi mittemot biblioteket i byn. På vintern drog vi böckerna på pulkor för att få dem transporterade. När jag själv var liten sparkade mamma och jag till bokbussen. Det var nog i bussen som passionen väcktes på allvar. Tack mamma!

I böckerna finns all den akrobatik som bokstäverna kan forma och utföra. Själv svingar jag mig i en trapets utan skyddslina och känner hur livet bultar inombords. Också en svag cancerkropp kan känna vinddraget i själva svinget. Fastän koncentrationen fattas är det en stund av lycka att få tumma på hemligheten mellan pärmarna.

Godartat, gott och givande

Vid en tidigare röntgen upptäcktes något suspekt så jag fick en remiss till gynpoli. Än en gång har vi alltså levt med den tärande oron att cancern kanske finns på flera ställen i min kropp. I morse kunde läkaren konstatera att det är godartat. Vilken lättnad! Måste riktigt fira med en kopp kaffe och den kännspaka räkcroissanten i sjukhusets kantin. 

I väntrummet hade jag träffat en finsk bröstsyster. Hon oroade sig för att cancern spritt sig till skelettet. Vi pratade en god stund. Det blev ett möte mellan två för varandra okända kvinnor som bar på samma erfarenheter, samma oro och samma ångest. 

Ett ögonblick av total inblick i någons innersta lättar på tankarna en aning.

Fumligt famlande



onsdag 11 februari 2015

Fasters soppa

Nu Martin får du börja kocka! Detta behöver du:

1 liter vatten
1 köttbuljongtärning
5 kryddpepparkorn
1 lagerblad
salt efter behag (jag lägger en kupad hand, 1-2 tsk)
4 ordentliga kläm ur en tomatpurétub
1 påse sopprötter
10 medelstora potatisar
2-3 morötter
400 gr maletkött (eller ett paket knackkorv)
1 msk köttfärskrydda (Pirkkas är klart bäst!)

Sätt vatten, buljontärning, pepparkorn, lagerblad, salt, puré och sopprötter i en kastrull. Skala potatis och morötter och skär i mindre bitar. Medan detta kokar steks maletköttet, kryddas med färskryddan och läggs i kastrullen. (Om knackkorv i småbitar används sätts de i bara några minuter på slutet.) Låt koka ca 20 minuter. Låt soppan svalna en stund. Om du tycker att soppan är för tjock, lägg i mera vatten.

Under tiden kan du tärna halvtorkat bröd och riva ost. Stek brödbitarna i smör och strö över osten så att allt klumpar ihop sig.

Nu har ni en smaklig soppa med ett urgott tilltugg. Alla kommer att slåss om brödklumparna så det lönar sig att dela upp dem på små fat på förhand.

Smaklig måltid!

Ge tillbaka fingrarna!


Händerna fungerar inte som de ska och jag kan inte ta mig an sånt som jag tycker om att göra. Pannlappsstickandet är lagt på is på grund av att cellgiftet förstört rörligheten och känseln i mina fingrar.

Ni är flera läsare som har de exemplar som finns på bilden. Jag brukar dela runt mig och har oftast gett bort tre stycken i gången. En för var hand och en att ha under kastrullen. Känns småmysigt att ge bort något lite gammaldags hemgjort. Randningen blir som den blir. Brukar inte planera så mycket. Det är mera spännande att bara känna på sig när man ska byta färg. 

En dag hoppas jag kunna använda händerna igen. För att kunna se hur de starka färgerna stärker mig medan jag skapar nya lappar. Men just nu är jag rätt sur och butter på förstörelsen.

tisdag 10 februari 2015

På spaning



Jag spanar efter Herren, 
jag väntar på Gud, 
min räddare.

Mika 7:7

Vissa har hår



Kloker dunstar

Min dröm återkommer igen och igen och igen. Kloker försvinner och jag söker honom febrilt ända tills jag vaknar. Nu har jag börjat se systemet i drömmarna. När vi har haft riktigt jobbiga perioder, när jag varit som svagast men börjat repa mig  då försvinner han. Då när han är genomtrött av allt ansvar, all oro och all stress. Så länge han dunstar i drömmen går det väl an. Annars får ni andra gillra fällor och komma med honom tillbaka till mig. Men jag tror att vi alla förstår om han nu och då i verkligheten önskar ta till schappen...

måndag 9 februari 2015

Var jag går, i skogar, berg och dalar


Mental stress

Har tänkt mycket på människor runtomkring mig som går igenom samma sak som jag gjort. Väntan på svaret om en knuta är god- eller elakartad är en stress som heter duga. Enorm är också den panik som river inombords då man står inför sin första taxoterebehandling (cellgift).

Bland vänner, bekanta och bekantas bekanta har ett tiotal kvinnor insjuknat i bröstcancer efter mig. Flera andra går och funderar på hur de ska våga ta reda på om knutarna de hittat är goda eller onda.

Känner mig liten och rädd. Cancern river av en det sista lagret av skyddande näver. Ingenting kan längre bli som förut. Cancern väljer sina offer. Men hur väljer den? Slumpvis?

Piggnat till

I dag måste jag bara ut och få frisk luft. Junior och jag tog kamerorna med och knäppte vinterbilder. Fast egentligen låg det vårdropp i luften. Känner att jag vänt blad och äntligen vaknat på riktigt. 

Under operationen blåstes magen upp vilket irriterat diafragman (mellangärdet). Nu har den värken släppt och jag har lättare att andas fysiskt. Mentalt känner jag av en gnagande oro. Det finns tillräckligt med bekymmer att fundera på. Vad komplicerat allt kan bli. 

söndag 8 februari 2015

Dammig dogmatik?

Har svårt att koncentrera mig. Kroppen behöver säkert all energi till läkningen. Sover eller slumrar. Orkar inte läsa fastän jag skulle vilja. Har böcker som väntar på att jag ska bläddra i dem. 

Min kloka och kunniga teologväninna tittade igenom min bokhylla häromsistens. Grundligt gick hon igenom bokryggarna innan hon konstaterade att jag saknar några böcker för att kunna skriva bra predikningar. Sådana som inte bara är religiöst tjafs. Nu har jag fått hem böckerna så att jag kan lära mig mera om den kristna trons innehåll och villkor (dogmatik). För er som undrar vad jag saknade så var det Betraktelser för var dag i året samlade ur C.O. Rosenii skrifter och Postilla I-III av Jaakko Haavio.

Kan bara säga att doften av de begagnade böckerna är tung och unken. Men jag förstår varför jag behöver dem. Efter en enda betraktelse rördes jag djupt inombords och fick mycket att tänka på. Sånt som jag i framtiden ska försöka förmedla till er på ett språk och ett sätt så att budskapet går hem. 

Plötsligt är de till synes igendammade böckerna högaktuella. Och varför skulle de inte vara det förresten? Gud är densamme i går, i dag och alltid.

Lita på vägen ut



Gud är trofast 
och skall inte låta er prövas 
över er förmåga: 
när han sänder prövningen 
visar han er också en utväg, 
så att ni kommer igenom den.

1 Kor 10:13



Gulnade sidor berör ännu

Sömnen smakar underbart. Kan man sova ihjäl sig, månne? Hade svårt att bestämma mig om jag skulle titta på finska eller svenska uttagningen till Eurovision eftersom de sändes samtidigt. Det slutade med att jag själv somnade efter att ha läst om Vitnos och Vips för Junior.

Har plockat fram några av mina gamla barndomsböcker. Junior tycker om att veta att jag läst dem då jag var liten. Har läst massor av hästböcker utan att någonsin varit intresserad av att sätta min fot i ett stall eller att rida själv. I dag förundras jag över att språket i de gamla böckerna är så bra! 

Kanske har ni några gamla böcker i en bortglömd låda. Plocka fram dem och läs dem för någon. Allting behöver inte vara nytt och fräscht. De gulnade sidorna i Vitnos-boken har också sin charm och sitt budskap.

lördag 7 februari 2015

Miss i målsättningen

Vi önskar erbjuda våra patienter en god vård där vi tar i beaktande patientens individuella fysiska, psykiska samt andliga behov. Patienten skall själv och i samråd med sina anhöriga och vårdande läkare ges en möjlighet att få delta i vården. Vi vill skapa ett gott vårdförhållande så att våra patienter skall känna sig trygga och väl bemötta av en professionell personal.

Saxat från avdelningens nätsida. Som ni märker är det svårt att ignorera sånt här då man är trött, svag och beroende av andras hjälp. Lämnar ämnet nu och börjar tänka på något trevligare. 

Efterlängtad kaffestund


Jagad

Sover, sover och sover. Är uppe korta stunder. Sover igen. Den beska smaken från sjukhuset spökar i sömnen och jag blir jagad av en frontlastare för att kunna kippas ut genom fönstret.

Människor kan också med ren likgiltighet lägga djupa spår i varandra.

fredag 6 februari 2015

Änglasköterskan

På uppvakningen var jag ungefär sex timmar. I min töckendimma såg jag en ängel ta hand om mig. Hon gav mig smärtlindring och masserade min kropp med väldoftande olja. Jag befann mig i ett nästintill bibliskt ljus. Hennes gärningar fick mina tårar att rinna av lättnad och tacksamhet. Hon såg mig. Vi pratade om människomöten, mänsklighet, empati. Om att hon fanns för mig. Kanske fanns jag för henne också.

Innan hon sände mig till avdelningen fick jag krama om henne. Hon hade lyckats få mig smärtfri. För första gången på tre månader kunde jag vila ut i min kropp. Min änglasköterska gav mig himmelsk lindring och för ett litet livsögonblick blev hon min vän och medvandrare.

Tack, Katja!

Vägen till friskhet

Ingreppet som gjordes är betydligt större på insidan än vad som syns på utsidan. Fysioterapeuten som läst min journal påpekade att jag skulle ha blivit sjukskriven 4-6 veckor och att det tar två månader innan jag får börja göra tyngre sysslor. Fram till dess får jag lyfta högst 3 kilo och bara promenera. 

Konvalescenstiden verkar vara lång och jag vet inte hur det påverkar fortsättningen av cellgiftbehandlingen. Nu skickas min epikris till onkologen och därifrån får jag kallelse till nästa läkarbesök.

I nuläget handlar min tillvaro om att komma på fötter och bli starkare så att jag orkar med två cellgiftomgångar till. Skulle behöva få sova. Efter operationen har jag bara kunnat slumra till korta stunder. 

torsdag 5 februari 2015

Hemma igen

Blev mer eller mindre utslängd från sjukhuset fastän jag enträget bad om att få stanna ett dygn till. Det fanns plats på avdelningen men ingen förståelse för mitt behov av vård. Tvärtom hade jag ju redan fått vara längre än de flesta eftersom de opereras på dagkirurgin och åker hem samma dag.

Det blev alltså att slita kanyler, drän och syre ur kroppen, stiga upp och åka hem. Ligger nu hemma på soffan och mamma sköter om mig eftersom Kloker jobbar.

Har ont, är trött, men mest arg. Jag känner mig i sjukhusskick men får inte vara på sjukhuset. Det fanns ingen förståelse för att jag på bottnen har massor av biverkningar från cellgiftet och kanske inte mår som vanliga gallpatienter. Några har visst missat Camilla predikar-bloggen och vet inte hur man som cancersjuk kan må. Känner mig riktigt besviken på hur jag blivit bemött i dag.

onsdag 4 februari 2015

Camilla länge på uppvakning

Camilla kom till operationen vid 13-tiden. Det blev titthål och tog en och en halv timme. Först vid 21-tiden kom hon till avdelningen, Det tog länge att få smärtorna under kontroll och hon har fått mycket smärtlindring. Camilla hälsar att hon är lättad över att operationen gjorts. I morgon träffar hon kirurgen och får veta mera om själva ingreppet. Bra så här långt alltså, hälsar Kloker.

tisdag 3 februari 2015

Medan jag sover igen

Förra gången jag blev opererad hade jag sammanställt lite läsning för er. 
Ni hittar länken här:
http://camillapredikar.blogspot.fi/2014/09/medan-jag-sover.html

Den här gången följer en kort sammanställning av cancerresan.

Reaktionen på cancerbeskedet:
http://camillapredikar.blogspot.fi/2014/09/chocken.html

I samma stund fick jag både cancer och nytt jobb:
http://camillapredikar.blogspot.fi/2014/09/hur-tankte-du-gud.html

Samma kväll då ingen ännu visste:
http://camillapredikar.blogspot.fi/2014/09/beskydd.html

Bilden som jag fått mest respons på:
http://camillapredikar.blogspot.fi/2014/09/vissnar-prastkragen-nu.html

Hela familjen måste anpassa sig till en ny vardag:
http://camillapredikar.blogspot.fi/2014/09/den-nya-vardagen-har-borjat.html

Den stora omställningen gällande mina yrken:
http://camillapredikar.blogspot.fi/2014/10/vilken-ar-guds-plan.html

Hade så svårt att släppa prästvigningen:
http://camillapredikar.blogspot.fi/2014/10/manniskan-spar-men-gud-rar.html

Jag tuffar till mig före första cellgiftdosen:
http://camillapredikar.blogspot.fi/2014/10/taggad.html

Här hade jag fortfarande ingen aning om hur sjuk jag skulle bli:
http://camillapredikar.blogspot.fi/2014/11/16-over.html

Tanken på pappa och musiken gav mig trygghet:
http://camillapredikar.blogspot.fi/2014/11/tockentankar.html

Min mosiga hjärna fick ett namn:
http://camillapredikar.blogspot.fi/2014/11/cytohjarna.html

Jag såg hur jag förändrades:
http://camillapredikar.blogspot.fi/2014/12/da-blicken-blir-tom.html

Det blev in och ut på sjukhuset några varv:
http://camillapredikar.blogspot.fi/2015/01/landar-smaningom.html

Några få riktigt bra dagar hade vi också:
http://camillapredikar.blogspot.fi/2015/01/levande-men-dement.html


Så blev det två gallstensanfall 
och nu är det kvällen före operationen. 
Kloker får uppdatera medan jag är på sjukhus. 
Kopplar bort nätet, kopplar av och låter mig skötas om.
Tills vi hörs igen  allt gott till er alla!
Camilla