tisdag 31 mars 2015

Ny början i rötterna


Mitt i livet ska jag få hår igen. Alldeles nytt dessutom. Man är ju van vid sitt hår, vet hur det fungerar, vilka produkter som passar bäst, hur det ska skötas och hur ofta det ska klippas. 

Nu befinner jag mig i en situation där jag ska börja om, liksom. Hur kommer jag att se ut? Då man ska förklara hur någon ser ut är det oftast håret som man börjar med att beskriva, inte sant?

Detta är ju inget problem direkt. Jag är bara så nyfiken! Vilken karaktär ger mig håret den här gången, månne?

Det långa håret är borta för gott. Så slapp jag ta beslutet att klippa mig kort igen. Läste dessutom just att grått hår är på mode!


8 kommentarer:

  1. Det blir spännande att se vilken sort och färg nya håret får. Jag är rädd att mitt blir grått och krulligt.. Det skulle väl passa bra?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skulle passa utmärkt! Många har faktiskt sagt att deras hår ändrat sort, blivit lockigare och... grått!

      Radera
  2. Min far fick nytt hår i 65-års åldern (sedan han åtgärdat sina ruttna tänder!) och det blev babymjukt och vackert mörkbrunt. Inte ett grått strå fick han, varken då eller senare. Så var beredd på vad som helst i hårväg.. Och njut av vintern som gjorde come back! Kram/KH

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad intressant att det blev mörkbrunt! Mitt äkta f.d. hår är trist asfaltgrått så de flesta färger är en klar uppgradering färgmässigt. Och babymjukt är den korta stumpen redan där jag inte är kal. Kram, Camilla

      Radera
    2. Ja väntan på håret e olidligt.... Tycker man ser stämpeln i pannan att man varit sjuk då man e ut i folksamlingen.. Men ska bli spännande att se hur vi börjar se ut! Kram

      Radera
    3. Folk reagerar nog, det kommer vi inte ifrån. Men jag tror att det handlar mest om överraskning att vi inte har peruk. Hur ofta ser vi själva folk i vår egen situation - aldrig! De enda jag sett är mina bröstsystrar och kvinnor på onkologen. Men inte ens där är många utan mössa eller peruk. Jag har sett det som viktigt att vara utan på huvudet (då jag tål...). Inte för att demonstrera utan för att det är viktigt för mig att få vara mig själv även om jag är sjuk. Man måste få välja utan att känna sig pressad av vad andra ska tycka om en. Nu väntar vi på en spännande hårvår - tillsammans!

      Radera
  3. Hej! Jag använde peruk ganska länge, lämnade bort den första gången i oktober (behandlingen avslutad i juni 2011) då jag skulle på körövning för jag var så irriterad på den. Håret var 3-4 cm då. Folk tittade långt på mig men sade ingenting. De trodde säkert att jag färgat och permanentat det :) Det nya håret var nästan svart och smålockigt. Det var vackert, men kändes inte som jag. Mitt "eget" hår var mellanbrunt och lite böjligt. Nu 4 år senare har det smålockiga försvunnit, men är fortfarande mörkare än förut, samma färg som min mamma hade. Inte många gråa hår har jag heller trots mina 60+. Spännande att se hur ditt börjar se ut1

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad intressant! Då jag var på passionsandakt i min hemkyrka var det flera som inte hälsade på mig fast vi känner varandra. Tror att de helt enkelt inte kände igen mig med glasögon och bara en kort stubb på huvudet...

      Annars kunde du mejla mig så kan vi byta telefonnummer, träffas och dricka en kopp kaffe någon gång under tiden jag strålas, då jag är på vift varje dag. Använd camillapredikar@gmail.com så hörs vi privat. Kram, Camilla

      Radera