tisdag 28 april 2015

Tatuerad

I samband med morgonens strålning fick jag träffa fysikern. Det har tagit tid att få finjusteringen klar. Det kändes tryggt när han förklarade precis vad som händer då jag strålas. Man följer internationella rekommendationer som bygger på grundlig forskning. Strålningen planeras så att hjärtat, lungan och andra närliggande organ ska sparas så långt det är möjligt. Han kände till min oro angående stämbanden och menade att även om de tangeras så ska de inte skadas mera än eventuellt irriteras under behandlingen. Också lungan kommer att ha samma kapacitet som förr då jag ska sjunga.

Fysikern beklagade flera gånger att de måste tatuera dekolletaget för att få exakthet. Ja, vad säger man? Måste man, så måste man. Förfasades ju över att jag skulle få en tatuering av ett uppochnervänt kors... Nej, det skulle bara bli brytningspunkten och se ut som ett födelsemärke ungefär. Vem som nu har ett bläckblått födelsemärke, undrade jag i mitt stilla sinne...

Den lilla tatuerade punkten kommer resten av mitt liv att påminna mig om cancern. Jag mår illa av tanken. Men samtidigt måste man sätta sånt här i rätta proportioner. Hur har koncentrationslägrens judar med sina tatuerade armar mått, månne? Vad har inte de gått igenom som deras nummer påminner dem om? De bär sina öden med sig. Stort. Synligt. För alltid.

Min prick är plötsligt bara som ett födelsemärke. 
Ett blått ett.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar