tisdag 26 maj 2015

Mostrarnas metalliska megaskratt

Mitt i det regntunga vädret har Susan och jag igen haft en skön dag med våra minstingar. Vi går bra ihop vi fyra eftersom vi mammor liknar varandra till sättet och samtidigt förstår vi oss på varandras barn. Då Susan och jag börjar gapskratta (två sångerskor skrattar högt och utan finess) ser Lillan och Junior på varandra och man ser att de inte vet vad de ska tro.

Det händer allt möjligt då vi är i gång. Speciellt Susan lyckas få till det och Junior märker inte alltid vad han vattnar...

Bäst var nog då jag satt på en bänk och Susan med fart satte sig ner bredvid mig. Bänken bara försvann ner i den regnvåta, mjuka gräsmattan och vi med den. Hade det funnits kristallkronor i närheten hade de nog ramlat ner de också.

Men vad skönt det kan vara att skratta så att magmusklerna är sjuka efteråt!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar