måndag 15 juni 2015

Guldstunder

Vi har varit med om en fantastiskt innehållsrik dag. Rik på upplevelser, lärdom och gemenskap en dag av fest.

Det gick bra i kyrkan. Det hade ordnats en egen stol åt mig så att jag kunde stiga upp och röra på mig vid behov. Det var bra, för då gick det lättare att komma i väg till altaret när Sofie skulle välsignas. Det blev en stund av total närhet.

Vid tidpunkten för nattvarden upplevde jag hur det kan vara att verkligen vilja gå till nattvarden men att känna sig så osäker på benen att man överväger att avstå för den skull. Så ska det ju inte behöva vara. Går det inte sådär varje söndag i alla kyrkor att rent praktiskt lösa det så att det finns möjlighet att få nattvard i någon speciellt anvisad bänk? 

Märker att medicinen gör mig allt orörligare. Benen styvnar bort och händer och fötter är inte längre just händer och fötter utan enbart värk. Tror att det är dags att gilla läget och helt enkelt acceptera att detta är min framtid, att vara aningen handikappad. Cytostatikan har grundat med skelettvärk och nu läggs medicinens biverkningar till. 

Dagen har ändå präglats av gott humör och många härliga stunder av samhörighet och glädje! Snudd på en helig stund blev det också då Lillan lutad mot mig somnade i bilen till festen. Så sov vi båda en timme i den parkerade bilen fastän både hon och jag försökt övertyga alla om att ingen av oss behövde någon dagsvila. 

Att få ha en liten sovande, varm, mjuk, guldlockig flicka i sin famn kan få vem som helst att önska att tiden stod stilla  åtminstone ett tag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar