lördag 20 juni 2015

Ingen midsommarnattsdröm (repris från 21.6.2014)


Naturen nu ropar av glädje och fröjd,
äntligen får alla blommor blomma.
Ära, ja, ära vare Gud uti höjd!
Inga ängar och fält står nu tomma.

Johannes som döpte vår Jesus vi minns,
också Elisabet, hans åldriga mor.
Vi får glädjas, förundras att ljuset det finns,
att skörden på fälten åter gror.

Våra nätter är korta, det är skönt att nattevaka,
låta ljuset och blomdofter strömma,
låta livet självt leva, inte dagen utstaka,
fånga lättheten som sovit vintersömn i vintergömma.

I nattens tysta timma jag frågar "Är Du där?
Du Skapare god som gjort allt detta.
Jag vill att Du är nära mig, att Du prick just nu är här,
jag har nånting jag absolut måste få berätta:

att jag är lycklig, ja, salig, över vägen som jag valt,
den Du visade så tydligt att jag behöver gå
för att inte mitt liv ska visa sig vara  banalt,
att jag inte lär känna Dig Gud, ej Dig vill förstå.

Du lyfter, Du bär mig, Du orkar mig visst,
fast mina synder är tunga att bära,
men jag vet att Du därför offrade Din son, Jesus Krist,
jag förstod bara inte genast Din lära.

Tack käre, Gud Fader, för allt som jag har,
för alla jag älskar så ömt,
tack, att Din välsignelse, för alltid stannar kvar,
för Du är verklig  ingen midsommarnattsdröm jag drömt."


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar