tisdag 16 juni 2015

Inte utan min telefon

Känner ni egen situationen på bilden? Det blir för mig allt omöjligare att föra en vettig diskussion med mina tonåringar även om de sitter vid samma bord. Så här ser det ut om jag inte säger åt dem att sätta undan telefonerna. 

Tappar man bort sin telefon har man inte numror, kalender, foton eller arkiv (om man inte sparat allt någonstans i rymden). 

Min röda telefon köpte jag för 6 år sedan då jag väntade Junior. Kloker skäms för att jag är så fruktansvärt gammalmodig och envis med att vara just så gammalmodig. Själv skäms jag inte alls och har inga problem med att bara kunna ringa och sända sms. Någon bild tar jag också. Mitt problem däremot är att skärmen börjar vara så skråmig så att jag har svårt att se texten... För 19 euro kan jag köpa mig en ny, nästan likadan. Och Kloker suckar igen. 

Men jag suckar istället då ingen hör på vad jag säger för att det är betydligt viktigare att chatta, facebooka eller googla. Var går gränsen för teknikens intrång i våra relationer?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar