lördag 13 juni 2015

Kantorsfamiljen

I morse smög min första flicka ljudlöst i väg till sin kantorspraktik i vår församling. Det är så roligt att ha henne här med oss! I går läste hon kvällssaga för sin svåger och det är såna stunder han som vuxen kommer att minnas  då när närheten i nuet var så oerhört påtaglig.

Undrar nog om vår storfamilj börjar ha ett finländskt rekord i kantorer. Räknar till sex stycken  pappa, Susan, Kloker, vår organist, min första flicka och så jag själv. 

Det andra yrket som släkten höjer statistiken med är lärare i alla dess former och utbildningar. Släktingar rör sig också bland allehanda konstämnen eller har jordnära, praktiska yrken. Brist har vi istället på läkare och sjuksköterskor, de yrkesgrupper jag haft mest att göra med den senaste tiden.

Märker att jag satt mitt eget prästerskap på hyllan. Det fungerar inte att ständigt längta bort till något annat än vad man har. Med förväntan ser jag fram emot att få vara kantor igen. Musiken väcker mig till liv och församlingslivet ger mig näring. Om Gud så vill står jag präst ännu en dag. I väntan på den dagen slår jag mig till ro och spelar psalmer för att öva upp rörligheten och koncentrationen så att jag klarar av att sköta mitt jobb.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar