fredag 19 juni 2015

Orden i rummet bredvid

Nu har jag pratat lite mera än vanligt med folk och märker att konsekvenserna av cytostatikan fortfarande hänger med. Jag har svårt att hitta ord då jag talar. I skrivandets stund har jag ju tid att fundera och tänker inte så mycket på det, men i ett samtal som vanligtvis ska flyta går det knaggligare.

Orden finns någonstans där, liksom i rummet intill. Jag har dem inom räckhåll men räcks inte riktigt efter dem. Eller så tar jag det första bästa ord som kommer och så säger jag att jag ska gå ut på läktaren då jag menar terassen...

Det här är ju otroligt frustrerande, speciellt som jag gärna skulle predika utan att ha allt till pappers. Undrar om jag kommer att bli bättre i framtiden eller om jag måste acceptera att cellgiftet för alltid utplånat lite för mycket av det som var gott för mig.

Har någon av er erfarenhet av någonting liknande?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar