fredag 31 juli 2015

Smygstart

Har varit en sväng till jobbet i dag, fått min telefon och detaljerna för nästa veckas arbetsuppgifter. Det blir en verkligt häftig start men jag får två dagar på mig att öva och repetera tågordningen.

Orgeln, spelet och arbetskamraterna  allt var som förut, som om jag inte alls varit borta. Fingrarna var lite styva medan pedalspelet flöt bra. Också mitt huvud fungerade nästan som förr eftersom jag ju kan rutinerna och är trygg och hemma med människorna runtomkring mig. Yes! 


Ibland kan sånt som syns övermäktigt lösa sig naturligt. Gud glömmer inte att han ska ta hand om oroliga själar.

Känn ingen oro...
Joh 14:1

torsdag 30 juli 2015

Grottgubben gasade glad hem igen


Du är det enda jag önskar

Psaltaren 73:23-26
Men nu är jag alltid hos dig,
du håller mig vid handen.
Du leder mig efter din vilja,
du för mig på härlighetens väg.
Äger jag dig i himlen
önskar jag ingenting på jorden.
Min kropp och mitt mod må svika,
men jag har Gud, han är min klippa för evigt.

Samma verser ur The Message 
(E. Peterson/övers. F. Larsson)

Jag är kvar i din åsyn,
men du håller min hand.
Med vishet och ömhet leder du mig,
och sedan välsignar du mig.
Du är det enda jag önskar i himlen!
Du är det enda jag önskar på jorden!
När min hud blir skrynklig och benen sköra
är GUD ändå trofast som berget.

En dag kvar

I morgon är jag sista dagen sjukskriven. Visst upplever jag att det är för tidigt att börja jobba men samtidigt känner jag mig själv. Jag kommer att tillfriskna fortare i takt med att jag får komma hemifrån, prata med folk och engagera mig i annat än min sjukdom. Samtidigt är jag realist. Om jag märker att jag inte fungerar tillfredsställande så begär jag längre sjukledigt.

Fick ett kort på posten med överskriften Tjurkokören. Bilden föreställer några sjungande tjurar iklädda körkåpor och avsändarna önskar mig välkommen i jobb igen. Tack för kortet! Jag skrattade gott och det känns varmt inombords att ni välkomnar mig till Malax.

Ni som läst Kyrkpressen och annonseringen funderar kanske varför det inte är jag som spelar på söndag. Enligt arbetshälsovården ska man inte behöva spela första dagen i tjänst, speciellt inte då man borde förbereda sig på sin sjukledighet. Därför börjar jag i praktiken på onsdag och har ett par dagar tid på mig att förbereda veckans arbete. 

Det ska bli intressant att se hur jag reagerar mentalt. Jag vet vilka arbetsuppgifter jag har nästa vecka och kommer att slängas rakt i famnen på utmaningarna. Men ett vet jag: Gud håller mig i handen hela tiden.

Naturpreparat och cancermediciner

Nu och då får jag tips på allehanda naturpreparat som jag kunde ta för att stärka mig på olika sätt. Tycker att jag här vill informera er om att man inte ska blanda ihop naturläkemedel och cancermediciner. Om man absolut vill göra det ska man rådfråga en onkolog.

Varför? Jo, de kan påverka effekten av cancerbehandlingen eftersom en del av samspelet mellan naturläkemedel och cytostatika/antiöstrogener (t.ex. min medicin Tamofen) beror på att ämnesomsättningen delvis sker genom gemensamma enzymsystem och utnyttjande av samma membrantransportörer. Ett exempel på preparat som kan verka hämmande på cytostatikans verkan är de innehållande johannesört.

Det finns en uppsjö av information på nätet om det finns behov av att veta mera.

Leva på riktigt

Paulus skriver i Romarbrevet 1:16-17:

Jag skäms inte för evangeliet. Det är en Guds kraft som räddar var och en som tror, juden främst men också greken. I evangeliet uppenbaras nämligen en rättfärdighet från Gud, genom tro till tro, som det står skrivet: Den rättfärdige skall leva genom tron.

Samma verser ur The Message av E. Peterson/övers. F. Larsson lyder:

Det är en nyhet som jag är mycket stolt att meddela, detta fantastiska budskap om Guds mäktiga plan för att rädda alla som litar på honom, först bland judarna och sedan, genast därefter, alla andra! Guds sätt att få rätsida på folk visar sig i trofasta gärningar, precis som Skriften alltid har sagt: Den som har det rätt ställt med Gud och litar på honom, den människan lever på riktigt. 

onsdag 29 juli 2015

Pepparkaksigelkottarnas eftermiddag

På vår senaste resa köpte vi nya pepparkaksformar. I dag slog vi till och 3 kg deg blev igelkottar, älgar, sniglar och traditionella gummor och gubbar. Alla tre pojkarna ville vara med och vi skojade och skrattade länge tillsammans i köket.


Sen tog orken att koka mat slut så min förstfödde hämtade färdiglagad mat och transporterade hem den i mopopallen. Detta kändes otroligt lyxigt! Då vi ätit klart frågade Junior på sitt självklara sätt vilken våning pappa har på hotellet, "så vi vet vart vi ska skicka maten som blev över". 

Junior har stor omsorg om oss alla, oberoende av var vi befinner oss.

Grottan har kallat

För flera år sen läste jag en bok där det förklarades att män och kvinnor är olika i det hänseendet att en man behöver få återvända till sin grotta med jämna mellanrum. Han behöver alltså få rå sig själv utan inblandning av sin kvinna. Om kvinnan låter honom få den här tiden så kommer han tillbaka till henne likt bumerangen som man kastar iväg.

Tyckte att det här lät synnerligen intressant speciellt som det förklarades att kvinnor vanligtvis reagerar så att då grottmannen vill ut så hänger hon sig fast och vill med. Detta resulterar i att båda är missnöjda.

Då kvinnan kommit så långt i sina tankar så att hon inser att mannens grottbeteende är ett naturligt drag hos honom kan hon lugnt släppa taget. Han kommer nämligen med glädje tillbaka och dessutom är han betydligt trevligare då han fått vara för sig själv ett tag. Ni kanske skrattar och visst, det är berättat med glimten i ögat, men... Detta funkar! 

Jag fick upp ögonen för att Kloker faktiskt behöver grottdagar med jämna mellanrum och började uppmana honom att åka bort några dagar några gånger per år. Tillbaka har jag varje gång fått en utvilad, pratglad och sällskaplig karl som ser ut att vara tillfreds med allt och alla. Måste tillägga att vi inte har någon kontakt med varandra medan han är borta. Han ska få känna sig riktigt lös och ledig!
Själv passar jag på att läsa och vara med pojkarna. Populärast har varit, då man ännu är liten och vill, att få sova i mammas säng.


Som ni förstår så befinner sig Kloker just nu i grottan och vi andra lever loppan tills bumerangen kommer i glad retur!

tisdag 28 juli 2015

Måendet

- Hur mår du egentligen? Det är många som frågar och jag vet inte vad jag ska svara, sa mamma i går. - Du verkar vara tröttare.

Hur ska jag riktigt svara... Jag är väldigt trött, tröttare än tidigare. Men å andra sidan är jag betydligt aktivare nu. Jag försöker komma in i min gamla lunk igen och det tar väldigt mycket energi av mig. 

Inte har jag ju någon kondition heller. Jag orkar inte gå långa sträckor eller i snabbt tempo. Samtidigt envisas jag med att röra på mig så mycket jag kan för att vänja kroppen vid ett rörligare liv. Jag rör mig betydligt bättre nu jämfört med för en månad sen. Jag kan stiga upp från en stol eller soffa utan att ta stöd och dra upp mig. Inte slänger jag väl ännu benen så elegant över orgelpallen men jag tror nog att jag fixar pedalspelet. Men säkert är jag rejält sjuk i kroppen de första veckorna på jobb.

Huvudet är som det är. Här har det inte gått framåt alls. Tvärtom har jag haft svårt med alla nya intryck då jag rört mig ute. Ljuden, sorlet, röster från olika håll som talar i munnen på varandra blir till en gröt som klibbar i min hjärna. Tidigare har jag varit otroligt stresstålig och kunnat göra flera saker samtidigt och i högt tempo. Nu blir sånt inte till någonting. Jag tycker t.ex. inte längre om att handla mat eftersom det känns som om varorna skulle falla ner över mig. Kloker kommer numera med mig och storhandlar eftersom jag inte kan koncentrera mig och fort blir trött av alla intryck.

Ibland undrar jag hur pass skadad min hjärna är. Jag försöker att fokusera på allt gott som cytostatikan gjort för mig. Men under deppiga stunder gråter jag en skvätt för att jag saknar mig själv sådan som jag var.

Men nu ser jag fram emot att få börja jobba igen. Vill tro och hoppas att jag känner igen mina arbetsuppgifter så pass bra så att jag klarar av dem och kan njuta av kyrklivet till fullo!
På jobbet sommaren 2012.

Fåglar fascinerar fotografen

Ni har märkt mitt intresse för fåglar. Detta gäller egentligen mest att fota dem. Då man tror att de ser ut på ett visst sätt så burrar de upp sig eller spänner ut vingarna och så har de helt ändrat skepnad! Just i de ögonblicken är de intressanta  genom kameralinsen.

Så finns det alltid olika historier bakom bilderna, hur de kommit till och var fotografen och bildmotivet befunnit sig. Här kommer några fågelhistorier. Klicka på bilderna så blir de stora.



Fåglar i "fångenskap" finns rakt framför dig men ofta i en inhägnad. Här fotar jag igenom ett galler i Äventyrsparken i Åbo. Ljuset var svårt men jag var själv begränsad att röra mig på andra sidan av gallret. Tycker att fågeln ser rakt igenom mig.

Här satt fågeln på gallret, jag svängde kameran mot den och knäppte en enda bild och tycker själv att den är en av mina bästa. Känner mig inte tvungen att få hela fågeln på bild. Det handlar mera om att det ska kännas "rätt" i fråga om balans, färg och harmoni.

Här satt jag själv länge, länge och väntade på bryggan. Till slut kom fågeln och satte sig på stenen bredvid mig. Den poserade villigt, vände sig runt så att jag fick bilder av den från alla vinklar. Jag tog över 50 bilder och fick den jag väntade på: den här då den burrar upp sig. Gillar speglingen i vattnet som gör bilden ännu mera fartfylld och levande.





Örnen var rena rama nybörjarturen att kunna fånga på bild. Pappa upptäckte den  och ropade att jag skulle fota. Den flög ovanför mig en stund och jag knäppte helt i blindo. Först i datorn upptäckte jag att de andra två fåglarna följde efter. Genom att låta dem vara med på bilden ser man hur stor örnen verkligen är!
Här satte sig örnen invid grannens badbrygga. (Hälsningar till Guy & co.) Nu hade jag verkligen velat ha ett längre objektiv på stativ. Då jag försökte gå närmare flög den iväg.

På samma ställe där örnen suttit fick jag få syn på den här. Zoomade in den allt vad jag kunde. På originalbilden är fågeln en liten en utan detaljer. Då jag beskar bilden såg jag skirheten. En underbar bild tycker jag själv.


Medan Lillan och Junior lekte i Pikku Kakkonen-parken i Tammerfors passade jag på att fota fåglarna som cirklade ovanför oss. Tycker om höghuset som bakgrund och att vingarna råkade vara nere. Fåglar är ombytliga i sin skepnad!

Den här bilden är tagen från terassen på hotellet mitt i Tammerfors. Krogen nedanför är bortbeskuren så för er kunde fågeln finnas var som helst medan jag minns storstadslarmet, kvällssolen på terassen, barnens lek och avkopplingen med Susan som sällskap. 

Ofta kan jag foga samman det jag fotograferar med mina texter. Ibland får jag idéer av bilderna, ibland söker jag bilder till skriverierna. Här är det Kloker, jag och Junior som figurerar.




Den här bilden är speciell för mig. Jag hade just fått veta att jag har cancer och Junior och jag tog en fotopromenad på ön nära oss. Detta par var aldrig ovanför vattenytan samtidigt fastän jag väntade och väntade. Då vände jag på idén och skrev en bildtext istället som ju visar hur jag själv måste gå igenom cancern men att Kloker stöder mig genom allt. Och det vet vi att han verkligen gjorde. Och jag dök som aldrig förr...

måndag 27 juli 2015

Läs långsamt och med eftertanke

Aposteln Paulus skriver i Efesierbrevet 3:14-21:

Därför vill jag falla på knä för Fadern, efter vilken allt vad fader heter i himlen och på jorden har sitt namn. Måtte han i sin härlighets rikedom ge kraft och styrka åt er inre människa genom sin ande, så att Kristus genom tron kan bo i era hjärtan med kärlek. Stå fasta och var stadigt rotade i honom, så att ni tillsammans med alla de heliga förmår fatta bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek som är väldigare än all kunskap, tills hela Guds fullhet uppfyller er. Han som verkar i oss med sin kraft och förmår göra långt mer än vi kan begära eller tänka, hans är härligheten genom kyrkan och genom Kristus Jesus, i alla släktled i evigheters evighet, amen.


Samma bibeltext ur The Message av E. Peterson, övers. F. Larsson:

Min reaktion är att falla på knä inför Fadern, fadern över alla andra fäder i himlen och på jorden. Jag ber honom att stärka er med sin Ande  inte med råstyrka utan med en underbar inre styrka  så att Kristus flyttar in och bor i er när ni öppnar dörren och släpper in honom. Och jag ber honom att ni ska stå med båda fötterna stadigt på kärlekens grund så att ni tillsammans med alla Kristustroende kan ta till er Kristus kärleks oerhörda dimensioner. Erfar dess vidd! Pröva dess längd! Loda dess djup! Känn dess höjd! Lev till fullo, fyllda av Guds fullhet.
     Gud kan göra allt, som ni vet  mycket mer än ni någonsin kan tänka er eller ana eller be om ens i era vildaste drömmar! Han verkar inte genom att köra med oss utan genom att påverka oss inifrån, genom sin milda Ande i vårt innersta.
     Ära vare Gud i kyrkan!
     Ära vare Gud i Messias, i Jesus!
     Ära genom alla släktled!
     Ära genom alla tider! Sannerligen! 

Tack Fader!

Är inte Gud fantastisk? Så fort han märker att tilliten finns så börjar han agera. 

I mitt fall har det varit alldeles tyst från Domkapitlet sen våren. Nu var personen som sköter jobbärenden första dagen på plats efter sin semester. Han ville ringa och kolla läget, hur jag mår och om de kan räkna med mig om det frigörs ett prästjobb i mina trakter.

Nu kan jag med full förtröstan börja jobba och småningom komma in i kyrklunken igen. Gud vet nog vad han gör! Det är bara att hänga med!

Gud handlar snabbt ibland

I natt skrev jag om att lita på Gud fastän man inte förstår sig på honom. För en stund sedan blev jag uppringd från Domkapitlet. Nej, det finns inget konkret men de ville veta om jag är arbetsför och fortfarande står beredd att prästvigas.

Lägg ditt liv i Herrens hand.
Lita på honom, 
han kommer att handla.
Ps 37:5

söndag 26 juli 2015

Utan att förstå - lita ändå

Ofta frågar vi vad Gud egentligen menar då det sker så mycket ont i världen. Vi söker svar och förklaringar och har svårt att se hur Gud kan vara god då han tillåter så mycket ondska och lidande.

Så fort som vi börjar kräva Gud på svar är vi illa ute. I samma sekund öppnar vi nämligen dörren för Satan och ur en relation med honom kommer det inte mycket gott.
Lägg ditt liv i Herrens hand.
Lita på honom, 
han kommer att handla.
Ps 37:5

Gud är Gud. Det finns ingen eller ingenting motsvarande. Problemet är att vårt intellekt inte räcker till för att förstå oss på honom. Vi är hänvisade till att tro, att lita på att han alltid ser till det som är bäst för oss, enligt honom

Nog har jag många gånger funderat varför jag inte fick bli prästvigd utan istället skulle få cancer. Jag var ju beredd att gå Guds ärenden, dög jag inte? Jag har kommit fram till att jag ville men att Gud hade en annan plan för mig. Om jag resten av mitt liv ska älta varför saker och ting blev som de blev kommer jag aldrig att kunna känna frid. Men genom att verkligen tro att Gud vet vad han håller på med kan jag utvecklas och gå vidare. Svaren på frågorna finns gömda i den totala tilliten. 



Förändrad

Det finns så mycket som för mig mist sitt värde och sin charm. Shopping. Saker. Äventyr. Nyheter. Skvaller.

Min tid vill jag inte sätta på att söka prylar att köpa. Har man stora hål i sitt hjärta så är shopping ett sätt att få en tillfällig kick, dämpa ångesten och täppa till hålen. Men det dröjer inte länge innan ett nytt hål dyker upp alldeles intill det gamla.

Det behövs inte längre så häftiga upplevelser för att få tillfredsställelse inombords. Det finns inga äventyrsbanor som är så intressanta och som ger sån njutning som den jag gör då jag tillsammans med Gud reser inom mig själv. Här kan vi tala äventyr!

Inga nyheter i världen är så viktiga som det som händer människor man älskar. Det kommer alltid att finnas de som dras till nyheter på nätet, i närmiljön eller längre bort medan nyheter i det egna hemmet bortprioriteras. Vi behöver lyssna på varandra!

Skvaller kunde vara en heltidssysselsättning om man riktigt skulle ge sig hän och falla i fröjd. Man fokuserar betydligt mera på hur andra har det än på hur man själv mår tillsammans med de sina. Skvaller har en tendens att ta över, ta tid och ta energi. Man börjar leva vid sidan av sitt eget liv istället för att verkligen leva i harmoni med sig själv.

Det finns så mycket som tidigare var viktigt och som nu helt saknar betydelse. Jag orkar inte se på hur folk slösar bort sina liv på struntsaker, ytligheter och tjafs. Jag har börjat säga nej till sånt som drar mig ifrån min egen stabilitet. Jag vill inte att balansen rubbas, att onödigheter äter min energi. Livet har för mig blivit så pass skört att jag vill leva rikare och riktigare än förr.

Hon fotar mig!


Fotar hon mig?


Äventyrsparken i Åbo


För den intresserade, läs här:

 http://seikkailupuisto.turku.fi/svenska/


http://seikkailupuisto.turku.fi/svenska/

Sköna dagar

Under de dagar då jag låg i dvala höll jag humöret uppe genom att tänka på sommaren och resan vi planerade att göra. Nu har vi varit på en alldeles avkopplande och verkligt "nödvändig" tredagarsresa till södra Finland.

Jag tillbringade flera timmar i skogen. Det var inte så lätt med balansen men jag satte mig ner och plockade alla bär som jag såg runtomkring mig. Det var så otroligt skönt att kunna och orka vara ute i naturen.

På bergknallarna kunde jag i lugn och ro prata med Gud. Får jag leva flera somrar? Har svårt att tro att jag är annat än tillfälligt frisk. Har förstått att det är ganska vanligt att man efter cancerbehandlingen har många funderingar. Hur ska jag kunna lita på att cancern är borta? Det går inte. Det finns inga garantier.

Just nu är det viktigt för mig att fånga nuet. Smultronen i skogen var nuet, Junior plaskande på stranden, den goda maten, den intressanta boken. Nuet är dyrbart och Gud svarar mig:
- Du kommer att hitta nya smultronställen. Njut av dem tillsammans med dem som du älskar.

fredag 24 juli 2015

Maximal avkoppling för oss alla


Gud är god-feeling

Har funderat hur jag i år ska fylla frysen med bär då jag har 35 bärbuskar mindre att ta av. Talade med Gud om mina bekymmer för ett tag sedan och bad att han skulle visa mig nya vägar att gå, lära mig att öppna mitt sinne istället för att fokusera på allt det som gått förlorat i och med försäljningen av stugan.

- Tänk om jag skulle ha haft stövlarna med så kunde jag ha gått till skogs för att se efter bär, sa jag åt Kloker på förmiddagen.
- Du har dem med. Jag satte dem i bilen.
- Va, gjorde du?!?
- Tänkte du kunde behöva dem, sa han och gick till bilen efter dem åt mig.

Junior och jag traskade med varsin pappersmugg upp i skogen och... Alltså. Det fanns smultron i tusental!
- Spring efter pappa och säg att han tar någonting större att plocka i. Gud har gett oss smultron!

Som jag njutit av bärplockandet. Jag har prisat Gud som aldrig förr.
- Jag har aldrig sett så här mycket smultron i hela mitt liv!
- Mamma, jag vet. Det är det enda du säger här i skogen.
- Jamen, så finns Gud i vartenda ett också!

Emil i Katthult/Snappertuna

Med tillstånd, Raseborgs sommarteater

onsdag 22 juli 2015

Övning i tålamod


Skönheten finns överallt



Tvåsitsig tystnad

Mitt i natten satt de tysta bredvid varandra i den gamla trädgårdsgungan ämnad för två. Den annars så trafikerade vägen låg öde och regnet vätte asfalten. 

Det blev kyligare. Hon lade den mjuka filten över dem båda och lutade sitt huvud mot hans axel. Allt emellanåt hjälptes de åt att ge den knärrande gungan lite fart där de barfota satt och vilade fötterna på trasmatten som brukade ligga på köksgolvet i stugan.

Regnet smattrade mot soltaket. Det var ett rogivande, rytmiskt smatter som gick väl ihop med gungans gung.

Natten var skum men tystnaden dem emellan angenäm. En sån där tystnad som man vilar i, som lockar till djupa, avslappnande andetag.

Livet är, just nu, perfekt, tänkte hon, bröt tystnaden och sa:
- Livet är, just nu, perfekt.
Han svarade genom att ge gungan extra fart.

Intill varandra gungade de 
kärnan av nuet.

Mötet med Jenny med y

Har varit på sommarteater. Har riktigt kunnat koppla av. Alltså riktigt, riktigt på riktigt. Åååå, vad skönt för huvudet att få roas en stund. 

Apropå att ha huvudet på skaft eller inte. I eftermiddags ropade en liten tant med rullator på mig då jag var ute på gården. Hon visste inte var hon var, vart hon skulle eller varifrån hon kom. 
- Inte ser jag något heller, jag hör dåligt och är hjärtsjuk. 

Den glada och pratsjuka tanten var 93-åriga Jenny som var på väg till bekanta. Minnet hade svikit henne hur man skulle gå dit och så hamnade hon på vår gård. Medan hon satt en stund och drog andan fick jag höra om hur hon som barn kommit från Karelen, att hon skriver Jenny med y fastän hon är finsk och att hon inte tycker om att vara ensam. Så fiskade hon ur handväskan upp ett fotografi i en tjock brun ram föreställande henne själv och Samuli Edelmann (känd finsk skådespelare/sångare). Nu råkar han vara en av mina favoriter också så vi fortsatte ivrigt att prata. 

Efter ett tag kom hon ihåg vart hon var på väg och Kloker kollade att det var en bra bit dit. Han packade in hennes rullator i bilen medan tanten tveksamt satte sig bredvid honom i framsätet. 
- Kommer inte du också med? frågade hon.
- Vet ni, jag har en femåring som leker på gården så jag måste stanna hemma. Men min man är van med både rullator och en pratglad fru så det går nog bra.

Har tänkt på den här småråddiga tanten som rullade in på vår gård. Hur jag verkligen upplevde att jag förstod henne. Huvudet svek henne, kroppen svek henne. Jenny fick mig att inse hur mycket jag saknat jobbet och alla de åldringar som jag möter. Nu kommer jag dessutom att förstå mig bättre på dem sen jag själv vet vad det innebär att gå med rullator och undra vart jag är på väg.

tisdag 21 juli 2015

Junior fixar lacket

Detta med nagellack har antagligen räddat mina naglar med tanke på cellgiftets framfart med min kropp. Hittills har jag fått behålla dem alla. Visserligen är de mörka och buckliga, men ändå.

I julas önskade jag nagellack i julklapp av mina tonårspojkar. Min förstfödde kunde inte tänka sig att stå i en kassakö med ett nagellack i handen.
 - Du kan ju förklara att det är åt din mamma om det känns dumt och någon undrar, försökte jag. Förgäves. 

Mittemellan sa att det inte var "hans grej" att köpa flicksaker. Slutdiskuterat.

I dag skulle Kloker och Junior i väg och köpa grillkol. Jag viskade åt Junior att han ska köpa nagellack åt mig. 
- Men, hur vet jag vad jag ska ta? viskade han tillbaka. 
- Du får själv välja färg. 

En stund senare kom han lyckligt springande med en liten flaska gömd i handen.
- Det fanns massor att välja mellan! Jag tog den här, sa han stolt och öppnade handen. Vilken underbar färg han valde!

Det ska helt enkelt börjas i tid om det ska börjas alls.

måndag 20 juli 2015

Släpar huvudet efter mig

Fick ett mejl av en kvinna som till följd av cytostatikan måste tänka två gånger hur man får varmt och kallt vatten ur kranen. Hon fann tröst i att jag fortfarande har svårt att minnas var strömbrytarna finns. Och jag i min tur ser det som befriande att någon annan också vågar tala om att det inte kopplar rätt i huvudet alla gånger.

Nu då jag försökt vara mera hemifrån märker jag hur annorlunda jag fungerar jämfört med innan jag fick cytostatikan. Det är inte bara minnet som sviker mig. Också många impulser är så svaga att de ställer till med nya problem.

Jag kan inte längre känna av hunger. På vår resa kunde Susan och jag konstatera att det här behöver vi vara medvetna om för att få dagarna med små barn att fungera. Medan hon är van att äta på bestämda tider så äter jag då jag minns att jag borde äta. Lillan blir trött och grinig då hon inte får mat som vanligt medan Junior är van med flextider och klarar av att tänja. Vi var lite konfunderade innan vi förstod att Susan tyckte att jag var slapp med att hålla tider och jag tyckte att hon stressade och ville äta mest hela tiden. När jag åt smakade maten bra men jag kände inget behov av att få i mig den.

Sömnen är ett annat stort problem. Jag är trött mest hela tiden men känner mig aldrig sömnig. Då andra börjar gäspa och ställer sig i säng är jag i full gång flera timmar ännu. Om jag går och sover som "vanligt" folk så ligger jag vaken på morgonnatten. Nu kan jag istället sova djupt hela förmiddagen om det är möjligt. Kanske borde jag ta medicinen vid en annan tidpunkt på dygnet.

Det ska bli intressant att se hur jag kommer att fungera på jobbet. Hur mycket kommer jag att börja rådda?

I går satt jag och såg på min svåger och sa: 
"Han där på verandan... Vad är det han heter nu igen?"


Lillebror och Maria


Kusiner, barnbarn, syskonbarn


Systrar, döttrar, mostrar, fastrar


Avkoppling i naturen


Det är otroligt avkopplande att vara ute i naturen med kameran i handen. I dag kunde jag också plocka några deciliter blåbär medan ni ser hur långt lingonen kommit i sin mognad.












söndag 19 juli 2015

Arvegods



Tack Gud för vår storfamilj!


Lågt flygande

Har varit fruktansvärt irriterad ett par dagar nu. Känner att det är medicinen som härjar med mig och det tar mycket energi att försöka tygla humöret. Samtidigt är detta som händer så enkelt och självklart. Naturligtvis ska också humöret få sin dos av biverkningar. Vi talar snabb och onaturlig omställning av hormonbalansen. Sånt tar på.

De andra tycks också påverkas. Junior totalvägrar somna ensam och Kloker orkar inte höra på då jag övar blockflöjt (piipase, kallar han det). I vanliga fall skulle Junior somna snällt i sin säng och Kloker skulle kompa mig på piano, för jag har vackra stycken av Bach som jag spelar.

Hela familjen tycks ha fått i sig Tamofen och reagerar som den gör. Med hopp om att allt planar ut småningom.