torsdag 10 september 2015

Reparationerna hopar sig

Bit för bit faller tanten sönder. Har igen bitit sönder en tand och Junior förklarade att jag nu måste börja tugga med framtänderna som kaninerna gör eftersom det inte går att tugga ordentligt på någon sida (för tillfället).

Det står alltså mellan att dra täcket över huvudet och tycka synd om sig själv eller att resa sig upp och komma igen. En liiten stund ska jag ömma för mig själv och sen kör jag till Onken och tar itu med flera skavanker!

2 kommentarer:

  1. Jag tror nog att man måste tillåta sig att sjunka djupt ner i eländet emellanåt. Annars orkar man inte kravla sig upp igen. Så tillåt dig också att vara nere en stund.

    SvaraRadera
    Svar
    1. En tidigare cancersjuk som är steget före mig använde ett bra ord: barmhärtig. "Du behöver vara barmhärtig mot dig själv." Vi har just i dag med osteopaten funderat över det här att speciellt kvinnor pressar sig. Genom att inte ställa för stora krav på sig själv så har hela människan större möjligheter att tillfriskna. Pressandet resulterar alltid i bakslag som det är tungt att komma igen efter.

      Radera