lördag 31 oktober 2015

Bön om beskydd

Beskydda mig under nattens timmar
de långa då sömnen dunstat bort.

Beskydda mig då tankarna dansar
i en långdans som inte har någon ände.

Beskydda mig också i morgon
och sen och sen och sen.

Beskydda mig och ge mig förtröstan
så kan jag somna i Din frid.

Amen.

Alla helgons dag

I varje litet uns av tid
fanns du i min tillvaro.
Dig som jag måste ge upp
för att du behövde gå.

I gömda rum finns våra upplevelser
bakom låsta dörrar finns vårt vi.
Ibland kan jag inte drista mig
utan öppnar dörren 
– på glänt.

Då jag tittar in upptäcker jag oss,
våra omfamningar och ordens glöd.
Livet var hett då det levdes
nu är det ljumt 
 du fattas mig!

Tårar blandas med minnen av din själ,
din blick i min 
 så öm, så blid.
Jag vill ropa: Kom tillbaka! Varför lämnades jag kvar?
Men du kan inte svara. Jag tror 
– du är död.


fredag 30 oktober 2015

Tröstens koral


Varsamt jag lägger handen på din arm
det finns inga ord som kan ge tröst,
bortom tårfyllda ögon ser jag udden av din charm
jag hör en livsvilja, en längtan i din röst.

Den du älskat är borta, finns inte mer
den starka som fanns vid din sida,
till brädden är din kärlek inom dig, jag det ser
och anar de kval du måste lida.

Det blir som det är tänkt, vi kan inte livet styra
vi kan inte ha var stund under kontroll.
Dagarna tillsammans, minnena de dyra
 spelar något längre någon roll?

Gud söker dig i ögonblick då livet gör ont värre
han finns i stilla tårar på din kind.
"Jag är din far, mitt älskade barn, jag är din vän och Herre
jag finns i blomman som sig böjer i min vind."

"Jag finns i varje steg du tar av ändlös, tyngdfull smärta
jag håller vad jag lovat, jag är dig nära.
Liksom Maria bar mitt barn inunder ödmjukt hjärta
bär jag dig nu, bär jag din sorg, min kära."

Naturliga rör

Har funderat på det här med det svenska språket. Eller egentligen handlar det om finlandssvenskan och hur den hör ihop med ens identitet. 

Visste ni att hoppeligen är en finlandism och att standardsvenskan "vill" att vi använder förhoppningsvis istället? Om ni läst Hufvudstadsbladet så vet ni att ordet kom på tredje plats i en omröstning gällande den trevligaste finlandismen. Vann gjorde nakupelle (naken) för att det är så gulligt och syftar främst på ett barn och den oskyldiga nakenheten.

Genom mitt aktiva skrivande har jag märkt att det är finlandssvenskan som jag vill använda. Den står mig närmast och kommer spontant. Sen är jag ju som ni vet förtjust i att hitta på egna ord och ordkombinationer. Kanske har jag läst för mycket Tove Jansson, men sämre påverkan kan man väl ha?

Då språket och uttrycket harmonierar med personen som skriver har innehållet större chans att beröra. 


Precis på samma sätt är det då man ska predika. Det går inte att hymla. Den mask som man i så fall tar på sig är hindret för att predikans innehåll ska nå lyssnaren. Språket är det redskap som ska fungera som en förlängning på de tankar som är sända av Gud. Ju krokigare språkröret är desto mera fastnar på vägen ut ur det.

Nej, det är raka rör som gäller. Hoppeligen!

torsdag 29 oktober 2015

Lilla stunden

Vi har läst ur Muminpappans memoarer, bett Gud som haver och småpratat en stund. Vi kallar den "lilla stunden" den där som avslutar Juniors dag. Den ser ut på lite olika sätt beroende på hur trötta vi är. Men vi brukar fundera, hitta på sånger, räkna huvudräkning, rimma, kittlas eller bara ligga tysta nära varandra.

Vår stund.
Guldstunden.

Muminpappan minns

     När Fedrikson avlöste mig vid rodret i gryningen nämnde jag i förbigående Joxarens förvånande och fullkomliga brist på intresse för omgivningen.
     Hm, sade Fredrikson. Kanske han tvärtom bryr sig om allting? Lite lugnt och lagom. Vi bryr oss om en enda sak. Du vill bli. Jag vill göra. Mitt brorsbarn vill ha. Men Joxaren bara lever.
     Äsch, leva! Det kan ju vem som helst, sade jag.
     Hm, sade Fredrikson.

Avsnittet finns på s. 78 i
Muminpappans memoarer
av Tove Jansson

onsdag 28 oktober 2015

Legg-Calvé-Perthes sjukdom

År 2006 önskade jag att jag haft den uppmuntran som jag här delar med mig av till er som genom att googla på sjukdomen hittat hit.

Då Mittemellan som 6-åring skulle börja förskolan insjuknade han i den för oss helt okända sjukdomen Legg-Calvé-Perthes. Ett år senare var en operation oundviklig. I Tammerfors kapades hans ben av och sattes ihop i en annan vinkel. För att göra en lång historia kort så kan man bli helt frisk fastän man som 7-åring först suttit i rullstol och sedan lärt sig gå igen. Det enda han inte kan göra är att sitta med benen i kors dvs i skräddarställning.

Här kan ni läsa om sjukdomen: 
https://sv.wikipedia.org/wiki/Legg-Calv%C3%A9-Perthes_sjukdom

Här kan ni titta vad Mittemellan klarar av att göra i dag. Han har under lång tid hållit på att sammanställa drygt 2 minuter med 41 olika skejttrick filmade i Vasa, Seinäjoki, Helsingfors, Tammerfors, Umeå och London. Min förstfödde står för musiken:


Primitiv rikedom

Har medvetet försökt rensa och röja i tillvaron. Jag vill minimera för att maximera. Då menar jag att jag vill ha färre saker, upplevelser och intryck för att kunna njuta på djupet av det enkla, det meningsfulla.

Enkelheten tilltalar mig allt mera. Samtidigt vill jag ha kvar kontrasterna, spänningsfälten och utmaningarna. Men på mina egna villkor och inte med makt. 

Cancerskolan 
har lärt mig leva stilrenare.

Energirikare

Rehabiliteringen har gett mycket goda resultat. Min hållning är rakare, alla förhårdnade muskler håller på att mjukas upp, jag har lättare att andas, har bättre balans och värken i kroppen är lindrigare. 

Cytohjärnan håller på att trängas undan och mitt huvud är klarare. Jag kan allt oftare tänka tankar till slut, fokuserar bättre och formulerar mig snabbare. Min ångest är inte lika stark och dyker inte upp lika ofta som förr. 

Jag börjar förstå vad jag varit med om, vem jag håller på att formas till och försöker aktivt men avslappnat bygga upp en ny framtid för mig. Jag lär mig att prioritera och nöjer mig med mindre av allt.

Nu hoppas jag få fortsätta framåt i samma stil och för alltid lämna cancern ensam vid vägrenen.

Vändpunkten

Så kom den då äntligen – förändringen till det bättre. Som ni förstår så hade jag inget att ge eftersom jag helt enkelt var slut, genomtrött. Värken i kroppen tog all min energi och jag ville bara vara ifred. Det behövdes en total rensning i kalendern för att jag skulle komma ikapp. 

Under min skrivpaus har jag nästan suttit i Guds famn riktigt på riktigt. Jag trodde ju att jag satte in semester för att djupvila. Men Gud han styr nog en vart han vill ändå. Jag hade för avsikt att läsa teologi istället för att skriva. Det har jag också gjort. Men allra mest har jag försökt ringa in Guds vilja med mitt liv. Det tar tid och energi att förstå sig på det gudomliga.

I söndags på kvällen hade jag igen en sån där rolig-rolig uppgift att ta mig an. Jag predikade och sjöng i Metodistkyrkan här i Vasa. Jag fick predikan precis som jag ville ha den, så att den kändes som att jag var Guds språkrör. Det är tryggt att ha tron i ryggraden.

I dag återgår jag till mitt jobb och mina kantorsuppgifter men återkommer med flera uppdateringar småningom.

måndag 12 oktober 2015

Semesterdags


Behöver vila ut.


Därför håller jag skrivpaus 
och återkommer 
onsdagen den 28 oktober.


Önskar er alla välsignade dagar!

söndag 11 oktober 2015

Intensiva dagar är över

De senaste dagarna har varit så intensiva så det är med stor tacksamhet jag nu kan konstatera att jag faktiskt klarade av den här veckan också!

Anna Erikssons Mässa för småfolk gick precis som den skulle. Jag är mycket nöjd med helheten och sångarnas iver och glädje. Det är ett behagligt gäng att jobba med och naturligtvis är det allra bästa att jag får jobba tillsammans med min man. Det finns en självklar trygghet i vårt samspel och vi vet exakt var vi har varandra. Det tror jag att också märks i det grepp vi har om våra projekt.

Någon frågade vem som bestämmer då vi båda är körledare. Det är faktiskt jag som bestämmer då Kloker kompar. Det är dirigenten som har ansvaret och därmed också sista ordet. Så fungerar det då vi gör musik professionellt. Skulle han dirigera så bestämmer naturligtvis han.

Fick det perfekta stället att husera på så att jag skulle orka dirigera. Här kunde jag hålla i skranket då jag behövde stöd, luta mot väggen, sitta ner då vi inte sjöng. Perfekt att dessutom komma upp lite från golvet så att jag inte behövde vifta med händerna ovanför huvudet hela tiden. En riktig dirigentpult med andra ord var vaktmästarens vrå som används då psalmnumrorna ska hängas upp på tavlan.

Har bedövat kroppen med värkmedicin, vågar inte känna efter hur jag mår förrän i morgon. Men roligt hade vi!

lördag 10 oktober 2015

Värdelösa organ

I dag har vi också firat organdonationsdagen. 

År 2014 genomfördes 355 organtransplantationer i Finland. Just nu väntar över 400 personer på ett nytt organ från hjärndöda eller avlidna personer. 

En människa som inte längre har ett eget liv kan rädda livet på sex andra personer. Varje år dör 5-10 procent av de som köar för ett nytt organ.

Mitt organdonationskort som jag bär i plånboken är faktiskt nu helt värdelöst. Den som haft cancer godkänns inte som donator.

Dagens hälsning

I dag på Aleksis Kivi-dagen och den finska litteraturens dag vill jag hälsa till:

Hedvig i Helsingfors
Gunvor S i Malax
Tina i Nykarleby
Siv i Solf
Åsa i Vasa
Alexandra i Geta
Birgitta i Pargas

En flaggdag för alla våra böcker!

fredag 9 oktober 2015

Uppskruvad

Som frisk behövde jag ungefär två timmars nedvarvning sen jag kommit hem från en körövning som jag dragit. Men nu... Det är ju inte klokt hur någonting som fungerat inte längre fungerar. 

I går kväll hade vi en intensiv övning med tre körer inför söndagens Mässa för småfolk. Hemma kunde jag inte landa, inte gå ner i varv. Min kropp var så totalt uppskruvad så att jag inte ens klarade av att ligga ner. Huvudet gick på högtryck och tankarna virvlade runt i ett rasande tempo. Jag klarade helt enkelt inte av att sortera alla intryck och att låta spänningen i kroppen rinna av mig.

Sista gången jag tittade på klockan var den 4.50 och jag var fortfarande pigg. Slumrade en stund och sen skulle jag upp igen strax efter kl. 7. 

Arbetet klarar jag av att sköta. Jag kan genomföra det jag planerat och känner mig trygg. Men insatsen...

Jag rekommenderar nog ingen att börja jobba heltid efter ett tungt cancerår. Det är så otroligt tufft att fokusera. Men alla som varit länge sjukskrivna vet att om inte annat så är den ekonomiska pressen stor. Pengarna slutar i något skede att komma in.

Min första jobbperiod är snart slut och jag kommer från och med måndag att ha två veckor semester. Då ska jag reflektera och vila. Under drygt två månader i jobb har jag ändå gjort stora framsteg tack vare en förnuftig upptrappning av arbetsuppgifterna och arbetsmängden.

Och så är det ju så roligt att jobba i kyrkan!

Dagen är Rosa bandets


Är Super Mario super?

Den mjuka Super Mario-filten 
fanns i ett födelsedagspaket.
Känner en slags hatkärlek gentemot den här figuren. Under det senaste året har han dominerat alldeles för mycket i vårt hus. Samtidigt skulle jag aldrig ha fixat vardagen utan Super Mario. Junior har kunnat sysselsätta sig genom att spela dessa mariospel och jag har kunnat vila. 

Nu tycker jag att vi äntligen hittat en balans som jag kan acceptera 
 att Mario bara är en av flera sysselsättningar. 

Grannspråken


Finlandssvenska uttryck och rikssvenska motsvarigheter

falla av kärran/tappa tråden
lägga bakom örat /lägga på minnet
falla emellan/komma i kläm
stå i beråd att /stå i begrepp att
ha i bespar/ha i behåll
ta i land /lägga till
i varje händelse/i varje fall
i medlet av/i mitten av
få kring öronen/få på pälsen
med händer och tänder/med näbbar och klor
bli med mun öppen/stå och gapa av förvåning
mellan verserna /mellan varven
på basen av /utgående från
bli på hälft/halvfärdig
vara på kommande/vara på väg
ta på näsan/ta illa upp
sitta på med/åka med
till påseende/framlagd för genomläsning
till först/först och främst
till näst/härnäst
sätta till pappers/skriva ner
ta till tal/föra på tal
hamna under en bil/bli överkörd av en bil
dö under en bil/bli överkörd och dö

(ur Så här ska det låta av Mikael Reuter)

torsdag 8 oktober 2015

efter kvinna efter kvinna efter kvinna efter kvinna efter kvinna efter



Rosa bandet 2015


Rosa bandet är här för trettonde gången. Det kostar 3 euro och genom att köpa det stöder ni cancerföreningarnas arbete för och med bröstcancerdrabbade.

Årets band har designats på fri hand av den unga kläddesignern Katri Niskanen. Hon har valt händerna som tema med den här motiveringen:

- Jag jobbar mycket med händerna och för mig symboliserar de mycket konkret kreativitet och beröring och att hjälpa andra.

(ur Syöpä 3/15)

onsdag 7 oktober 2015

Så de understa ruttnar

Behövde under dagen hushålla med mina krafter för att i kväll orka gå på en föreläsning med den finlandssvenska språkvetaren Mikael Reuter. Vilken stor skillnad det är på finlandssvenska och rikssvenska! 

Uttrycket i rubriken är en typisk finlandism, alltså något som bara finns i finlandssvenskan. Kommer att lite vartefter dela med mig av vad jag lärt mig och de inläggen får etiketten "språkvård".

Nu är huvudet fullt av nya tankar, ja, så många så att de understa faktiskt ruttnar...

tisdag 6 oktober 2015

Dagens minut med Gud

INGEN ORO
(ur 365 minuter med Gud)


Oro är inte bara ett verb; det är en känsla. Vi tror att om vi oroar oss tillräckligt mycket kommer våra omständigheter att förändras. Vi tror att vi kan styra saker och händelser med vår oro. När vi oroar oss väljer vi att inte lita på Gud. Gud har gjort klart för oss att han är väldigt intresserad av oss och väldigt kapabel att hjälpa oss. Överlämna det du bryr dig om och dina problem till Gud. 

... och kasta alla era bekymmer på honom, 
ty han sörjer för er.

1 Petr 5:7

Mamma är hemma igen

Så snabbt kan läget ändras från det ena hållet till det andra. 

Mamma har genomgått en massa prover inklusive hjärnröntgen. Närmast till hands ligger blodtrycksfall som orsak. Vi befarade propp i hjärnan, tackar nu Gud och drar en lättnadens suck.

Vad du skräms, mamma!

Mamma hastigt dålig

Det händer lite för mycket nu. 
Min mamma är förd med ambulans till akuten. 
Jag skriver mera då jag vet mera.

måndag 5 oktober 2015

Mankell dog i cancer

Den internationellt kända svenska författaren Henning Mankell (67 år) dog tidigt i morse. Därmed har upphovsmannen till deckaren Wallander gått ur tiden. Mankell dog i cancer. Han trodde först att han hade fått nackspärr men det visade sig vara en metastas i nacken. Huvudtumören fanns på ena lungan.

För en vecka sen publicerade Göteborgs-Posten en intervju med Mankell som nog inte räknade med att han skulle ha endast dagar kvar att leva. Saxar några små stycken som jag tycker att jag känner igen från min egen situation. Artikeln är skriven av GP:s kulturchef Ingrid Norrman.
..........
Cancerpatienter ska helst undvika offentligheten för att skydda sitt immunförsvar.
Cancerpatienter måste också hushålla med krafterna eftersom en oändlig trötthet är en av biverkningarna.
– Jag kanske fungerar två timmar om dagen. Då är det de timmarna jag ska använda till att skriva, säger författaren Henning Mankell.
..........
En obotlig cancer kan gå att hålla i kontroll, men man får hela tiden passa det där med immunförsvaret.
– Det var därför jag ställde in min medverkan på bokmässan. Där fungerar man som en landningsbana för bakterier och det är det inte värt.
..........
Men det finns en annan biverkning av cancerbehandlingen som Henning Mankell har svårare att förlika sig med: tröttheten. Cellgifterna för ett krig inne i kroppen, angriper cancercellerna, men också allt annat.
– Jag har aldrig i mitt liv varit så trött som jag är nu.
Då gäller det att bjuda motstånd.
– Jag använder de timmar jag orkar till att skriva, men det är klart att jag inte gör lika mycket nu som jag gjorde förr. Det går inte.
..........
– Man måste vänja sig. Det är en ny värld att leva i. Jag glömmer bort ibland att jag har den här sjukdomen, men då påminns jag av den här tröttheten. 
..........
Det är nu två, snart tre år, sedan cancerbeskedet kom som en blixt från en klar himmel. 
– Det var som att falla ner i en brunn. Det tog tre veckor att klättra upp igen och bestämma mig för att jag är starkare än sjukdomen. Det var så jag var tvungen att hantera det.
..........
Ingen vet sin utmätta tid, men än större är osäkerheten för den som drabbas av sjukdom. Det får den hantera som alltid haft huvudet fullt med tusen olika projekt.
– En av hemligheterna med livet är att välja det man inte gör. Jag koncentrerar mig på färre saker.
..........
– Den berättande människan, det är det vi är. Och att vara en del av det, det är väl det som är mitt liv. 

Min förstfödde slipar skärpan

I provet hade de haft som uppgift att tolka några rutor från en tecknad serie. Min förstföddes modersmålslärare bad honom stanna kvar efter timmens slut. Hon hade ärende till honom.

- Jag har använt mig av den här uppgiften många gånger men aldrig fått så bra svar som ditt. Du har enormt fina och skarpa iakttagelser. Bra gjort!

Efter ett tungt cancerår i familjen kan vi nu se hur min förstfödde gör framsteg. Hans iakttagelseförmåga har utvecklats, likaså hans tolkning av kroppsspråket. Han har lättare att sätta sig in i andras situation jämfört med tidigare.


Tror att cancern i mig fördjupat honom på många plan. 
Efter en viss yrsel och olycklighet hoppas jag 
att han småningom hittar sig själv som vuxen. 
Som en yngling med skarp syn och varm medmänsklighet. 

Det är min innerliga bön att så ska ske.

söndag 4 oktober 2015

Att hjälpas åt

Efter flera timmars sömn börjar jag få krafterna tillbaka. Har en intensiv vecka framför mig med allehanda möten, läkarbesök och förrättningar. Höstens största utmaning är att orka hållas på benen i Mässa för småfolk på söndag kväll. Jag har helt klart tagit vatten över huvudet. Men jag har Kloker som stöd eftersom det är ett samarbetsprojekt mellan våra kyrkokörer och han tar över skutan om jag hoppar överbord. 

Man kan dela på sysslorna på olika sätt. Så här gör muminmamman och muminpappan då de ska med familjen till stranden för att bada:

Mumintrollets mamma störtade iväg för att packa. 
Hon samlade ihop filtar, kastruller, näver, kaffepanna, mat i långa banor, sololja, tändstickor och allt vad man äter på, i och med, hon packade ner paraply, varma kläder, magpulver, vispar, dynor, myggnät, badbyxor, bordduk samt sin väska. Hon fnattade av och an och grubblade över vad hon hade glömt och till slut sa hon: Nu är det färdigt! O, vad det ska bli skönt att vila vid havet!

Mumintrollets pappa packade ner sin pipa och sitt metspö.
Är ni äntligen klara, frågade han.


Ur Trollkarlens hatt, s. 54, av Tove Jansson

Änglarnas dag


Mikaelidagen är numera enbart änglarnas dag och inte barnens och änglarnas dag. Kanske har man kommit fram till att alla människor, oberoende av ålder, behöver få uppleva att de har skyddsänglar som håller vakt.

Allt detta med Gud och änglar är ett stort mysterium. 
Vem är det egentligen som går vid vår sida?

lördag 3 oktober 2015

Glädjens baksida


Naturligtvis tog det oerhört mycket av mina krafter att stå för så mycket program i dag. Men hur ska man kunna säga nej till sånt som är roligt-roligt?

Gemenskapen kvinnor emellan har för mig blivit allt viktigare sen jag blev sjuk. Systerskap i alla former berikar mig.

Här finns alltså en trött syster. Trött men glad!

Berörd av mötet


Mitt varmaste TACK till er alla 
som deltog i kvinnofrukosten 
i Petalax församlingshem. 
Jag bär med mig minnen för livet!



fredag 2 oktober 2015

I Valios famn

Har under några timmar förberett morgondagens kvinnofrukost. Jag har sammanställt ett bildcollage, övat sånger och plockat fram min peruk som jag ska ta med och visa. Nu ska jag ännu välja några texter ur bloggen.

Stormen Valio rusar runt knutarna. Inne har vi tänt levande ljus och varvar ner. Behöver sömn för att orka i morgon. Jag ser fram emot frukosten och hoppas att jag klarar av att göra det som jag planerat och gärna vill dela med mig av.

En körsångares väg till toppen

Elvis Presley gillade gospelmusik och andliga sånger. Den här repertoaren var den han allra helst själv ville lyssna till. Då han efter sina egna konserter ville varva ner samlade han sina vänner runt sig för att tillsammans med dem sjunga ur den andliga sångskatten.

Elvis skivbolag försökte protestera då han ville ge ut gospelskivor men fick ge sig. Kanske berodde envisheten på att han vuxit upp i ett mycket religiöst hem och sjöng i kyrkans gospelkör då han växte upp. Prästen där lär ha sagt att han hade talang och att han någon gång nog skulle få sjunga solo i kyrkan...

Livräddningen bekräftad

Äntligen kunde vi mötas igen, hon och jag! 
För drygt ett år sen hittade hon tumören i mitt bröst 
och lade omedelbart i gång rullningen 
av det år jag nu har bakom mig.


I går morse hittade hon ingenting.
Vi kramade om varandra. 
Hårt.

- Tack för att du räddade mitt liv.
- Ja-a. Jag gjorde det.

För hon visste 
att utan hennes upptäckt 
hade jag inte längre levat.

torsdag 1 oktober 2015

Frukosten närmar sig

Den som vill komma med på Kvinnofrukost på lördag kl. 9.30-12 i Petalax församlingshem ska anmäla sig senast i dag, torsdag.

Jag kommer att berätta om min väg till präst, mitt cancerår och läsa avsnitt ur bloggen. Ett urval bloggbilder och lite sång bjuder jag också på.

Välkomna med!


För anmälan, följ länken här:


Limerickus pladaskus subitus


I en trappa bakom staden Vasas kyrkoapotek,
man hörde hur tanten lade sig som möraste spjällastek:
revbenens skall
när mot marken de small.
"Och jag som gick och drömde att jag var på diskotek!"

Om och om igen

- Men vad är det, lilla vän? säger jag då Junior storgråtande kommer springande till oss mitt i natten .
- Fråg int! svarar han hulkande.

Han har inte mardrömt, han har ingen värk, han mår inte spydåligt. Men ändå är någonting förtvivlat fel. Jag får inte reda på orsaken men gissar att cancerspöket varit på nattligt besök. Igen.

Junior har sovit lugnt en stund nu och jag känner hur sömnpulvret strös runt mig. Dags att lägga sig. 
Ergonomiskt riktigt.