söndag 31 januari 2016

Herrens nåd är var morgon ny

Tidigt i morse måste jag riktigt stanna bilen, 
stiga ur och fotografera med telefonen.
Underbart att kunna och orka jobba
och få jobba dessa söndagar.
Halleluja  vilken nåd! 

lördag 30 januari 2016

Får du dina kyndlar välsignade?

I morgon firar vi kyndelsmässodagen. Kyndel är ett gammalt svenskt ord för ljus. Dagen är ljusets speciella högtidsdag. Enligt en gammal medeltida sed skulle man välsigna alla de ljus som skulle komma att användas under det kommande året. Man tog därför med sina nystöpta ljus till kyrkan för att få dem välsignade.

Barnet Jesus frambärs i templet och blir välsignat av den gamle Symeon. Den heliga Anden hade lovat att Symeon före sin död skulle få se Messias. Maria och Josef förundrar sig över allt vad som sägs om deras barn.

Vi befinner oss i förfastan som är bryggan mellan trettondagstiden och den egentliga fastetiden. Eftersom kyndelsmässodagen är en festdag är den liturgiska färgen vit. Småningom kommer vi in i den riktiga fastan och då byts färgerna i kyrkan till den lila fastetidsfärgen.

Teater - på finska!

Nu vågar Kloker och jag äntligen börja se framåt och har planerat in ett gemensamt ledigt veckoslut i vår. Junior ska få vara med mosters familj då mamma och pappa far på en miniteaterresa. 

I Tammerfors kommer vi att gå på Niin kuin taivaassa (Så som i himmelen). Många är vi som sett den svenska filmen med Mikael Nykvist som den utarbetade dirigenten som startar en kör på en liten ort i Sverige. Det är i den här filmen som Helen Sjöholm sjunger Gabriellas sång. 
Info finns här: 
http://www.ttt-teatteri.fi/ohjelmisto/niin-kuin-taivaassa

En annan stark pjäs på Tamperen Työväenteatteri är Taivaslaulu. Jag har läst boken som är en laestadiankvinnas berättelse om sitt liv i rörelsen. 
Info finns här: 
http://www.ttt-teatteri.fi/ohjelmisto/taivaslaulu

I Vasa har vi sett Espanjankärpänen (Den spanska flugan). Farsen är fartfylld och rolig och innehåller många finska schlagers som varit populära genom åren. Från och med nästa vecka textas den till svenska. 
Titta här: 
http://www.vaasankaupunginteatteri.fi/ohjelmisto/ohjelmistossa/espanjankarpanen/

Om man vågar ta steget över språkgränsen 
öppnas många färgglada dörrar 
till nya upplevelser. 

fredag 29 januari 2016

Unna sig nya bröst?

Just nu diskuteras bröstoperationer i de finlandssvenska medierna. Ska man unna sig nya bröst eller inte? Får man bättre självförtroende om man förstorar/förminskar sina bröst? Kan man känna sig kvinnlig om man är plattbröstad?

Får erkänna att jag bara ögnat igenom texterna jag sett. Men ingenstans har jag hittat ordet bröstcancer. Hur hittar man cancerknölar med implantat i brösten? Någon som vet? 

Ibland tror jag att jag sitter på en helt annan planet. Jag kan inte ens argumentera i frågan om att frivilligt lägga sig under kniven och betala för att förändra sina bröst.

Jag saknar ord.

torsdag 28 januari 2016

Spridda tankar på seinon

Äntligen kan jag sätta mig ner och skriva. Dagen har varit lång men nu har vårterminen på jobbet kommit igång och den första körkvällen är hållen. 
Vi behöver altar till kyrkokören. Finns det ivriga altar i Malax som vill sjunga med oss så kom nästa torsdag till Kyrkhemmet. Vi börjar med kaffe kl. 18.30.

Apropå mina sömnproblem så ringde jag till onkologen och inom fem minuter hade jag recept på en ny sömnmedicin som jag ska prova. Jag känner ju att det är biverkningarna av cancermedicinen Tamofen som håller mig vaken. Det finns ingenting som jag själv kan göra för att styra sömnen. Jag blir helt enkelt aldrig sömnig. 

Vi har tackat ja till att på försommaren sända en radiogudstjänst från Malax. Jag fick erbjudandet att predika och det kunde jag ju bara inte tacka nej till. Då jag berättade det för Kloker undrade han förvånat: får vem som helst predika i radion??

Ibland låter det man säger så fel...

onsdag 27 januari 2016

Gud - förbarma Dig!


Det är ingen glad dag. 
Någon 
ligger plötsligt på intensiven. 
Undersökningarna visar på  cancer.

Vi frågar oss: 
tar det aldrig slut?

Nej. 
Oron  
smärtan 
ångesten 
ovissheten 
chockerar oss 
igen, igen, igen, igen, igen. 

Trött Camilla ber för Någon hon tycker mycket om...
Jag ber er alla om extra förbön för vår vän.


tisdag 26 januari 2016

Förebyggande planer för våren

Kalendern är fylld igen och vilotiden är över för den här gången. Influensan har lättat och jag ska jobba i morgon. 

Hösten var ett berg att ta sig över. Psykoterapeuten har vid det här laget sett hur jag och min kropp reagerar på vardagslivet. Hon föreslog att jag ska försöka tänka i kortare pass och vila upp innan jag känner att jag måste vila. Lite som att förebygga. Så nu när jag planerar våren i detalj har jag det i minnet och försöker tänka mera "i projekt". Hoppas och tror att det tänket kunde fungera för mig.

Dessutom går vi mot ljusare tider och inom kort droppar snön från taken. Önskar att jag hade en livslevande katt som kunde lära mig att ha latmansdagar...

Nej, nej. 
Bjud inte ut någon. 
Mittemellan är allergisk.

måndag 25 januari 2016

TV som avkoppling

Junior har skvittrat som en lärka i dag medan jag själv kraxar som en tilltäppt kråka. En vilodag till har vi innan vi borde vara i gång igen.

Har legat på soffan och tittat på tv då jag inte orkat så mycket annat. Men hjälp vad jag är trött på alla dessa matprogram, realityserier eller tävlingar där folk ska röstas ut. Och så mycket våld det finns! Och all denna reklam...

Tror att det är cancern som gjort att jag har svårt att slösa bort min tid på nonsens. Ändå kan jag tycka att det är skönt med den avkoppling tv:n ger. Men helst vill jag se dokumentärer med intressant och lärorikt innehåll. Vad präktig jag låter! Men då jag var liten tyckte jag om de barnprogram som handlade om barnens vardag i andra länder. Så intresset för dokumentärer har hållit i sig.


Kloker och jag har helt olika tv-smak. Jag går i taket om jag måste se serier där de skrattar åt skämten. Eller science fiction. Jag löser korsord, skriver eller läser istället. Fast mestadels tittar vi i skift. Det är lugnast så...

HER2 och herceptin

Har sett filmen Living proof som handlar om Dennis Slamon (f. 1948) som är professor i medicin vid University of California, Los Angeles (UCLA) i USA. 

Under 1990-talet tog Slamon och hans team fram antikroppen  trastuzumab mot den defekta genen HER2 som gör bröstcancern särskilt aggressiv. Antikroppen hämmar tillväxten av HER2-positiv bröstcancer och har vidareutvecklats till läkemedlet Herceptin som godkändes i USA år 1998 och i Europa år 2000. 

I Finland är var femte kvinna som insjuknat i bröstcancer HER2-positiv. I Europa betyder det att över 80 000 HER2-postiva bröstcancerpatienter årligen behandlas med herceptin. Medicinen har ingen effekt på HER2-negativa kvinnor (dit hör jag själv).

Antikroppsbehandlingen påverkar endast de cancerceller som har en ökad mängd av HER2-recptorer. Den påverkar inte kroppens friska celler. Vid HER2-positiv bröstcancer kombineras vanligtvis antikroppsbehandlingen med cytostatika. Behandlingen ges som dropp eller injektion var tredje vecka under ett års tid. Studier har visat att även äggstockstumörer innehåller extra mycket HER2.
Naturligtvis har herceptin också biverkningar främst i form av hjärtproblem, infektioner, problem med lungorna och blodet. 
Dennis Slamon forskar vidare. Flera av kvinnorna som testade medicinen herceptin i början av 1990-talet lever ännu. 
Filmen Living proof var mycket intressant men med mina egna erfarenheter i bagaget gick den inte särskilt djupt känslomässigt. Att ha cancer är inte så vackert som det ser ut att vara i den här filmen.

söndag 24 januari 2016

Liten uppdatering

Vi ska tro att Junior sover en lugn natt nu. Spysjukan kom överraskande och han får stanna hemma ett par dagar från förskolan för att inte smitta andra. Jag själv dras med influensa och har mest slumrat eller sovit i dag. Hoppas vara på benen till onsdag och veckans jobb.

Sjukstuga

Hoppades och trodde att vi skulle slippa 
bacillerna som slår benen under en. 
Men har i natt vakat med Junior 
och själv är jag rejält 
ur gängorna. 
Vi vilar.
Nu.


lördag 23 januari 2016

Släpp tunga bördor - nu!

Tidigare har jag skrivit om nådens hav, men jag vill göra det igen.
http://camillapredikar.blogspot.fi/2014/08/nadens-hav.html

Just i dag tänker jag på er därute som har svårt att komma överens. Kanske har ni gått så långt att ni helt brutit kontakten med varandra. Känns det bäst så?

Det finns gånger då man inte kan komma till en lösning på den schism som ligger som en mur mellan två parter. Orsakerna kan vara många. Men det finns kanske en lösning ändå. I nådens hav.

Ta kontakt med den du har någonting otalt med och föreslå att ni tillsammans sänker det ni bär på i nådens hav. Era ryggsäckar är vid det här laget säkert tunga och konflikten er emellan slukar energi som ni båda kunde ha glädje av för annat. - Det är nu bara inte så där enkelt, säger du nu.

Men är det så svårt då? Måste någon av er ha rätt? Måste någon få sista ordet? Måste det bli absolut rättvist? Släpp det! säger jag som svar. Släpp ner ryggsäcken med den tunga bördan i nådens hav. Den sjunker garanterat! Och du ska aldrig ta upp den igen! Nådens hav slukar din börda och gör dig fri. Med lätt hjärta, lätt sinne och med framtidshopp kan alla som burit på bördor gå vidare.

Livet är alldeles för kort för att vi ska låta gammalt groll förstöra våra dagar. Allt sånt här lagras både i sinnet och i kroppen och påverkar vårt välmående. Vi behöver befria oss från de kättingar som binder oss till sådant som varit och som det dessutom kan vara för sent att reda upp.

Ge nu dig själv chansen att få frid.

fredag 22 januari 2016

Sömnen den ljuva

Hade bara tänkt vila huvudet en liten stund. Vaknade 6 timmar senare! Jag vet inte om jag ska skämmas över att jag slösat bort dagen eller om jag ska vara tacksam över sömnen. Kunde jag sova så länge så kanske jag behövde göra det. Kroppen bestämde och min egen vilja blev satt åt sidan. För jag hade ju bara tänkt sluta ögonen en pytteliten stund. Egentligen.

torsdag 21 januari 2016

Skrivandets hantverk

Vad glad jag kan vara över att jag övat upp ett disciplinerat skrivande här på bloggen. Det går inte att invänta varken rätt stämning eller inspiration då man ska skriva på beställning. För mig är skrivandet ett hantverk som växer fram vartefter jag skriver. Det drar iväg åt ett visst håll och sen är det bara att vara snabb i fingrarna för att hinna med i svängarna.

Kolumnen till Kuriren gick egentligen rätt snabbt att få nerskriven. Efter någon timmes paus tittade jag igenom texten igen och ändrade tidsformer och perspektiv så att den blev mera sammanhängande. Därmed fick den också mera flyt. Nu ska jag sova på texten och göra finjusteringarna i morgon. Sen får den åka iväg som ett mejl till Kuriren.

Hur ska man veta när en text är färdig? Jag brukar känna det på mig helt enkelt. Jag vill inte att texten ska vara för genomarbetad eftersom den riskerar att tappa spänsten då den slipas för mycket. En text som jag gång på gång själv tycker om att läsa är jag nöjd med. Jag ska liksom dras till min egen text och vara smått ivrig att få den i tryck. Det brukar vara goda tecken.

I morgon ska jag börja på med en sångtext. Kloker har hittat en melodi men behöver en passlig text. Han beställde 3 verser... Jag antog utmaningen och hör redan på melodin att den ska handla om Guds skapelse och den gryende våren!

Premiärdags inom kort

Deadline för min första kolumn i Kuriren närmar sig. Temat för nummer 3 är "hälsa och fritid". Jag behöver inte skriva om det men jag kan göra det om jag vill. Och jag vill. 

Texten ska vara ca 800 ord lång eller 4400 tecken med blanksteg. Det säger mig faktiskt inte så mycket men jag har en räknare som jag kan snegla på så att jag ser då jag ska börja dra ihop trådarna.

Nu finns Kuriren även som lösnummer. Kanske någon av de 400 tidningshyllor (Lehtipistes) där lösnummer säljs finns där du bor. Priset per tidning är 4,95 euro. Nummer 1 finns ute nu, nummer två kommer 3.2 och min premiärkolumn av Människor emellan finns i årets tredje nummer  den 17 februari. 

Så. Nu ska jag återgå till skrivprogrammet och fortsätta skriva på texten som finns i mitt huvud. Önska mig lycka till!

onsdag 20 januari 2016

Överösta av normala känslor

Några skrivuppdrag sysselsätter mig och roar mig. Har funderat en hel del på vilken stil av texter som går hem. Jag tror att det är de som läsarna upplever som ärliga. Texter behöver inte ha vackra ord för att vara fina. Ta mitt förrförra inlägg som exempel. Där var diktens innehåll uttryckt på ett rätt fult sätt egentligen. Ändå kändes dikten fin eftersom den var ärlig. Åtminstone vi som upplevt de känslor som jag beskriver kan ta till oss orden.

Mars 2015
Till min stora hjälp just nu har jag Cancerföreningens psykoterapeut. Hon hjälper många med mig att få rätsida på känslor som är svåra att hantera. Alla känslor är normala efter en lång och svår sjukdomsperiod. 

Precis på samma sätt som cancerfamiljer påverkats av sjukdomstiden så påverkas de nu av återhämtningsperioden. Barnen lever upp och har blivit starkare och modigare jämfört med innan. Samtidigt är både den som varit sjuk och partnern genomtrötta, på gränsen till utbrända. Som vi vet så går inte alla fria från depression och ångest då behandlingarna är över.

Det tar på krafterna och humöret att återvända till en "normal" vardag igen. Nu om någonsin måste man som familj jobba ihop sig för att våga tro på en ljusare framtid för alla som berörts av cancern.

måndag 18 januari 2016

Håll hårt i hand, systrar

Hörni. Detta med att komma igen efter att ha haft bröstcancer. Hoppa över det här om ni börjar bli utleda på mitt sjukdomstjatande. Hur svårt kan det bli att få någon rätsida på sitt liv och sin vardag igen? 

Har ikväll träffat mina bröstsystrar som jag saknat massor! Upplever att tonen var mera dämpad än vanligt och skratten nådde inte riktigt taket som tidigare. Kanske har vi mognat. Kanske har vi bearbetat. Men främst tror jag att vi blivit medvetna om vilket värde våra liv har. Hur tacksamma vi är över att vi kan gå på egna ben och hur svårt det är med en värld runtomkring oss där människor inte delar våra gemensamma erfarenheter.

Men vi är arga! Vi är fyllda av en bottenlös ilska! Stubinerna är kortare än dynamitens. Det finns så mycket som måste ut. Trycket inifrån är stort och farligt. Man kan bli mörkrädd av mindre.

Cancern tycks aldrig ge med sig. Följderna är nya provtagningar, nya operationer, nya rädslor och tankar som är svåra att styra, att samla och att hålla ljusa. 

Och denna ofattbara trötthet... Konstant trötta. Utschasade kvinnor med män, småbarn, tonåringar, vuxna barn, gamla föräldrar. Död bland andra cancersystrar och -bröder. Begravningar, sorg och saknad efter de som inte klarade cancerkampen.

håll hårt i hand, systrar
se hur sotsvart man kan tänka
kittlas, gör så att vi skrattar på nytt
säg att våra snaggade frisyrer är snygga
och säg att man kan leva utan bröst
som en stomme av kvinna
då allt skurits bort

håll hårt i hand, systrar
ge oss anledning att äta gott igen
hjälp att bära ovissheten, den tärande
den som äter oss levande, föraktfullt

håll hårt i hand, systrar
bit inte ihop utan gråt tårar av bly
fall ihop och möt smärtan och ekot
låt ilskans färger måla golvet svart

håll hårt i hand, systrar
så ger vi inte upp
förrän den dag vi måste
för att cancern ändå gick och vann

men inte ens då släpper vi taget, systrar
vi håller hårt varandras händer
ingen kan förstå
hur viktiga systerhänder är
förrän cancern äter brösten deras
och lämnar tuggade gropar och rävöron kvar

Inget besök i skolan

Tidigare då ungarna skulle skrivas in till skolan tog man dem i hand och träffade, under stor högtidlighet, deras blivande lärare och bekantade sig med skolbyggnaden.

Borta är det spännande besöket man sedan i familjen funderade över fram till skolstarten.

Borta är den konkreta känslan av skola som sätter sig i barnets och föräldrarnas kroppar. 

Borta är mötet med framtiden, det lilla hoppet in i skolvärlden, det som göra att 6-åringen växer några centimeter på vägen hem.

Åtminstone hos oss är denna tid förbi. Nu ska de blivande förstaklassisterna skrivas in elektroniskt! Då man öppnar programmet är förhandsuppgifterna ifyllda och sen väljer man traditionell finska eller modersmålsinriktad. That´s it.

Känner mig snuvad på hela inskrivningsproceduren, på skoldoften, en liten hand i min och de stora barnaögonen som längtansfullt blickar ut över skolgården och man ser att ungen fattat: jag ska börja skolan! 

Jag är gammaldags och nostalgisk. Och jag vet om det.  

söndag 17 januari 2016

Lungcancer - nej tack!


Hur kan jag börja be?

Vilket snöoväder det var längs riksåttan på väg hem nu i natt. Snön låg i drivor på vägen och det gick inte att ha på helljusen. Ganska snabbt blir det tungt att köra då det är som om man blev snöblind. Jag brukar ha för vana att tacka Gud varje gång vi kommit helskinnade hem från någon längre biltur. "Tack gode Gud att allt gick bra" säger jag högt innan vi stiger ur bilen. Varför tackar jag inte varje gång jag kommer hem? Varför ska det behöva bli snöstorm och många kilometer innan jag kommer på att ett tack vore på sin plats? 

Det är så mycket vi människor tar för givet. Det ska ibland till en kris innan vi börjar knäppa händerna. Snön ska bombadera bilrutan innan vi sänder böner uppåt. Är vi lata bedjare? Eller vet vi bara inte hur vi ska göra? Är det pinsamt att be till Gud om man inte är van? Du är kanske alldeles ovan och blir smått ställd nu då jag skriver om bön. För det kan nämligen kännas svårt att sätta sig ner och tänka att "nu ska jag börja be till Gud". Tröskeln är hög och situationen är konstlad.

Men tänk att du talar med Gud medan du t.ex. håller på med något som går av sig självt. Medan du plockar i köket, städar eller fixar i garaget fungerar det utmärkt att tänka att du samtalar med Gud. Småningom kanske du märker att du längtar efter de där stunderna då du ostört kan möta Gud i din egen vardag. 

Ikväll tackar jag Dig för att vi tryggt kom hem från en härlig träff med goda vänner. Tack Gud och god natt! Vi hörs igen i morgon.

En bön behöver inte vara "konstigare" än så...

lördag 16 januari 2016

Limerickus sötaödus


En mullig kvinna i Vasa
tänkte på helgen med fasa.
Vad ska jag nu äta?
Det vill jag ju veta.
För tänk om vikten min börjar att rasa!

torsdag 14 januari 2016

Pratar karlar någonsin känslor?

Eftersom jag uttrycker mig med ord har jag försökt lära pojkarna att uttrycka sina känslor med ord. Men detta med att få karlar att prata känslor... Det måste vara emot hela naturens naturlighet. Tänkte ju jag skulle göra det lättare för deras framtida kvinnor men jag börjar tro att de får reda upp sånt där själva. 
Här kommer ett exempel från ikväll.

- Jag älskar dig, säger jag åt Junior på sängkanten. Minns du det?
- Jåå.
Tystnad.
(Här hoppas jag förstås att han ska säga att han i sin tur älskar mig...)
Mera tystnad.
(Kanske kan jag lirka med honom och se om han uppfattat att någon annan i huset älskar hans mamma.)
-Tror du att någon annan älskar mig? frågar jag då.
- Nånää. De e no bara jag.

Vinterhälsningar till...

Martina i Helsingfors
Marie i Malax
Helena i Nykarleby
Gunlis i Solf
Börje i Vasa
Patricia i Helsingfors
Helena i Pedersöre
Margareta i Mariehamn
Bernice i Åbo
Ossi i Korsholm
Daniel i Grankulla
Vera i Petalax
Maria i Yttermark
Peter i Kumlinge
Carola i Vasa
Berit i Kronoby
Carola i Sibbo
Niklas i Karleby
Majvor i Närpes
Jan i Jakobstad
Kristiina i Varkaus
Ann i Kvevlax


onsdag 13 januari 2016

Nära evighet

Korta stunder av vakenhet
långa av långsamhet.
Vem vet?

I orden finns oändlighet
ord av salighet.
Nån vet.

Tiden pressas ihop i stillhet
förintande dråplighet.
Han vet.

Utan längtan ingen vishet
utan råd spirar rådlöshet.
Hon vet.

Ett tungt huvud av måttlighet
önskar av natten fångad trötthet.
I evighet.

tisdag 12 januari 2016

Vänner ber för varandra

De visste båda att hans dagar var räknade. Skulle de hinna träffas igen? - Om Gud så vill, sa han. Jag skulle vilja vara kvar. Till sommaren. Men jag vet att jag kan dö när som helst.

- Är du rädd? frågade hon.
- Ja. Jag har varit lugn hittills, men nu när det närmar sig har jag ångest. Men jag ropar till Gud "Jag tror, jag tror!".
- Alla måste lämna livet ensamma.
- Jag vet. Men jag vill inte dö. Jag vill stanna kvar ännu. Men jag fogar mig.
- Tror du att du behöver vara rädd? Tror du att Gud, som har planerat hela världen i minsta detalj, skulle lämna dödsögonblicket åt slumpen?
- Nånä. Knappast.
- Jag ska be för dig, sa hon. Jag ska be att du får leva tills du fått frid. Jag önskar att du får dö lugn.
- Ja. Det önskar jag också.

De hade kommit varandra nära. Under hela hennes sjukdomstid hade han varje kväll bett för hennes hälsa. Nu var det hennes tur att be för honom. Att han fridfullt och utan rädsla skulle få gå ur tiden in i evigheten. 

Om Gud ville skulle de kanske hinna ses igen innan... 
Han stod på tröskeln.

Marginaler och pussel

Är riktigt, riktigt trött.
Har knaprat på mina marginaler alldeles för länge. Det här är skillnaden på att vara helt frisk eller att vara på tillfriskning. Det finns inga stötdämpare då man är konvalescent. Behöver gå ner i någon slags djupvila nu för att sakta börja på igen. Kalendern är rensad den närmaste tiden för att jag ska kunna fylla på marginalerna. 

Balansgången tar mycket energi. Hela livspusslet ska byggas upp på nytt med arbete, fritid, vila, kost, motion, sociala kontakter och naturligtvis familjelivet. Äktenskapet behöver vårdas med ömhet. Tonåringarna bor hemma bara en överskådlig tid innan studierna inleds kanske på annan ort. Junior ska i dagarna skrivas in till skolan. 

Jag vill orka med min familj och mitt jobb. Jag vill orka leva i min slitna och värkande kropp. Jag vill orka mentalt utan att hamna i svackor där man så lätt kan hamna om man pressar sig för hårt efter att ha genomgått cancer.

Till min natur är jag ju vetgirig. Det håller mig ovanför ytan många gånger. Vill ständigt veta mera och njuter dagligen av att småforska kring allt möjligt, både viktigt och oviktigt. Själva processen att ta reda på är så oändligt givande och njutningsfull. 

Inte är det lätt att få livspusslet att stämma. Men det är intressant, och framförallt tryggt, då jag vet att plattan jag bygger pusslet på är den kristna tron.

måndag 11 januari 2016

Cancern tog David Bowie

Artisten David Bowie är död. Han diagnosticerades med levercancer strax före jag fick min bröstcancerdiagnos. För ungerfär ett år sedan visste han att hoppet var ute.

Intill det sista skrev han. På sin dödsbädd kämpade han "som ett lejon". Frun skrev: Kampen är på riktigt, men det är Gud också.

Cancern frågar inte om man är ung eller gammal, rik eller fattig, känd eller okänd. Cancern gör som den vill.

Kyrkomusikerna samlas på Åland

I dag åker de österbottniska kantorerna till Åbo för att i morgon fortsätta till Åland och kyrkomusikdagarna. För ett år sen den här tiden kunde varken Kloker eller jag åka eftersom jag fick cellgift just då. I år åker Kloker. Jag stannar hemma med Junior eftersom jag varken har ork eller intresse att delta. Förlåt, förlåt kollegor, men det enda jag tyckte lät intressant var maten...

Då jag jämför programmet på ordinationsutbildningen för drygt en månad sedan med programmet på kyrkomusikdagarna så står det alldeles klart för mig vad jag är intresserad av. Delvis beror det nog också på att jag varit med så länge i kyrkomusikkretsarna att samma ämnen upprepas. Inom teologin är jag novis och kastar mig över allt med ett brinnande intresse.

Kloker behöver komma ut och träffa kollegor och jag behöver få iväg grottmannen så att han får luftas lite. Tillbaka får jag en nöjd och glad gubbe. Mönstret skulle nämligen aldrig svika.

söndag 10 januari 2016

Vacker arbetsplats i Malax



Glöm inte dokumentären Suviseurat

Titta på YLE5 kl. 20
Stefan Jansson har gjort en film 
om gammallaestadianernas stormöte på Söderfjärden.
http://svenska.yle.fi/artikel/2016/01/10/feminist-laestadian-sant

Kan ses TV Finland 
som är en sammanfattning av Yles inhemska program. 
Kanalen finns tillgänglig i delar av Sverige. 

Dokumentären finns dessutom 30 dagar på Arenan
Kan ses utomlands. Klicka på länken: 
http://arenan.yle.fi/1-2600953


Limerickus tappatandus

En 6-årig pojke i denna Storvik
såg i spegeln han var sig inte längre lik.
- Int vill ja ha nån glugg!
Va ska ja nu me böri tugg??
Men fen hon kom och pojken är nu glad och rik.

lördag 9 januari 2016

"Jag är döpt i Jesu namn"

Hur går vi vidare i kyrkoåret nu då julen är över? Vad kommer sen?
I morgon har vi den första söndagen efter trettondagen och temat är "dopets gåva". Både texter och psalmer handlar om dopet och vad det betyder för en kristen att vara döpt. Jesu dop är grunden för vårt eget dop, i vilket vi förenas med honom och med varandra.


Dopets nåd mig ger i tiden
stöd och fäste för min tro,
skänker hopp att efter striden
i Guds himmel finna ro.
När min blick, mitt hjärta brista
vill jag säga i det sista:
Jag är döpt i Jesu namn;
Fader, tag mig i din famn.

Psb 211:4

fredag 8 januari 2016

Stöpa ljus

Har aldrig stöpt ljus själv. Köpte ett par meter veke häromdan eftersom jag tänkte göra som syster Susan gör. Hon stöper ljus. Tjocka ljus. Har under julen sparat ljusstumpar och ikväll skulle jag vara kreativ. Det lät så mysigt då Susan berättade. Framförallt lät det enkelt med konservburkar i vattenbad och vips har man nya ljus.

Vips och vips... Junior började ivrigt som min assistent men tröttnade rätt fort eftersom det tog så länge innan han såg något resultat. Vi hade tänkt göra ett polkagrisrandigt ljus. De två första ränderna bevittnade han innan han försvann. Då fortsatte jag med att smälta de blåa självständighetsdagsstumparna. 

Sen fick jag tekniska problem. Ljuset blev som crispchoklad dvs det föll ner ganska många bitar av osmält stearin i chipsburken som jag hade som form. Nåja. De gömde jag genom att hälla på ett nytt lager. Till slut var jag så trött på allt så jag bara hällde ner vilka färger som helst som hunnit smälta.

Det var kanske inte min grej det här med att stöpa ljus. Och jag som har 190 cm veke kvar...

Maten som skyddar mot cancer

Länge har jag väntat på Kerstin Hulténs bok Maten som skyddar mot cancer. Den gavs ut år 2009 och nu är den fjärde tryckningen äntligen till salu. 

Kerstin Hultén är med. lic., legitimerad dietist, magister i folkhälsovetenskap och har forskat i ämnet epidemiologi om hur maten kan ge ett skydd mot bröstcancer.

Boken bygger på de största studierna som gjorts världen över. Här får man veta vad man kan äta för att få ett naturligt skydd, inte bara mot bröstcancer, utan även mot t.ex. prostatacancer och tjock- och ändtarmscancer. 

Idén är den att man äter så ren mat som möjligt och tillagar den enkelt. Ett femtiotal recept ingår som en grund i köket. Sen är det bara att styra stegen till de goda råvarorna och börja experimentera.

Själv håller jag på att lära mig allt om ingredienser. Genom att i detalj känna till vad som bygger upp kroppen och vad som matar cancern kan man dagligen göra medvetna val för den egna hälsan.

Den inbundna boken är utgiven på Bonnier Fakta, har 176 sidor och kostar 20,90 euro på Adlibris. Den är trevligt upplagd och har färgstarka matbilder. Rekommenderas varmt till er alla! Titta här:
https://www.adlibris.com/fi/sv/bok/maten-som-skyddar-mot-cancer-9789174240054


torsdag 7 januari 2016

Konsten att ta itu med




Om du inte har lust 
behöver du vilja 
för att få något gjort. 

Öva därför upp din vilja 
så att du har något att ta till
då du är lustlös.

Nattugglan

Hos oss är jullovet slut och i morgon är det tidig morgon igen som gäller. Det är kallt. Mätaren i bilen visade -26 grader då jag körde hem efter jobbet. Så här hade vi det ofta förr, nu är vi ovana med kölden.

Jag ovan med mig själv. Har inte alls återhämtat mig i den takt som jag brukar efter en intensiv arbetsperiod. Cancermedicinen Tamofen ger mig stora sömnproblem. Då jag äntligen somnar är sömnen som en blandning av sömn och vaket tillstånd. Jag är inte klarvaken som då man kan stiga upp och göra något annat en stund. Inte heller sover jag så att jag är helt borta. Vi är flera med medicin och samma problem och inte ens sömnmedicin kan bjuda oss sömn.

Av det här har jag lärt mig att jag måste sova då jag kan. Därför blir min dygnsrytm vad den nu blir. - Mamma, sov med mig en stund, sa Junior som nog spände sig lite för förskolestarten. Så nu har jag sovit med en gosig varm pojke ett par timmar. Det blir lite korsord innan jag försöker sova igen. 
...........................................
Vanliga biverkningar av Tamofen:
värmevallningar, viktuppgång, torra slemhinnor och sömnproblem. På sikt kan man även drabbas av hjärt- och kärlsjukdomar och osteoporos med benfrakturer som följd.

Många kvinnor drabbas även av ledsmärtor. Detta verkar vara den största anledningen till att de slutar ta Tamofen. Smärtorna kan sitta i händer, knän, höft, rygg eller axlar. Det är inte klarlagt varför dessa inflammationsliknande symptom uppstår. 

onsdag 6 januari 2016

Att säga ja till Gud eller säga nej

- Men usch vad hemskt du skriver! 

Alldeles medvetet skrev jag inlägget Mänskan spår men Gud rår
http://camillapredikar.blogspot.fi/2016/01/manskan-spar-men-gud-rar.html
Vi väntar på att Jesus ska komma tillbaka. Har man sagt sitt ja till Gud finns det ingen orsak att få ångest.

Nu ville jag ge en puff så att ni alla kan tänka efter. Var står jag? Vad tror jag på? Vad är viktigt för mig? Varför reagerar jag som jag gör? 

Jag är nöjd med mitt ja och vill växa i tron. Vad du gör, tror och tänker är din egen sak. Det är mellan Gud och dig. Min uppgift är att predika Guds ord. Du kan välja om du vill läsa eller låta bli. 

Jesus säger:
Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort och bereder plats för er? Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så skall jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att ni också skall vara där jag är.
Joh 14:1-3

Läs gärna Jesu avskedstal i Johannesevangeliet kap14-17.



tisdag 5 januari 2016

Spinn för mig, liten

Ibland blev det för mycket. Huvudet orkade inte sortera intrycken. Cancern var borta men borta var också den hon en gång var. Vad tjatig hon kände sig! Har man fått klartecken på att man är frisk är ju saken ur världen! För andra kanske, men inte för henne. Kvar fanns allt det som cancern ställt till med. Värken. Orkeslösheten. Sömnproblemen. Koncentrationssvårigheterna. Våndan. 
Cancern har många dotterbolag.

Hon ville dra upp benen under sig i fåtöljen och försjunka i en kärleksroman. En sån där som man redan från början vet hur den slutar. (Den slutar bra eftersom den är från kiosken.) Men hon orkade inte med ytligheter. Inte heller med djupa, analyserande texter. Egentligen orkade hon inte läsa alls. Men hon ville.

Nu och då talades de vid, hon och väninnan. Det var som att prata med sin spegelbild. En själslig reflektion. Sida vid sida hade de fått cellgift. Sida vid sida flåsat upp mot laboratoriet i sakta mak, de var ju så baktunga. - Vänta, mina lungor hinner inte med! De skrattade fastän de kände sig som 100+.

Kan man längta tillbaka? Till tiden då alla förstod? Eller trodde att de förstod. Man får vara trött då man är skallig. Det är betydligt svårare att vara trött då man har hår, funderade hon nu i natten. Det blev många nattfunderarnätter. Hon borde sova. Det var så mycket hon borde. Hon ville somna och sova länge. Sova bort tröttheten i alla former. - Stick! Schas! Bort med dig! Men tröttheten kurade ihop sig som en katt på magen. Då den började spinna kände hon hur hon slappnade av. "Julkatten" var en liten unge, en liten stendöd svart mjukiskatt. Men den spann för henne. Det visste hon med säkerhet.

måndag 4 januari 2016

Dags för körkort

- Jag har drömt om körkort länge,
sa min förstfödde i dag.
Här på Stundars år 2003.
Husets fjärde pojke ska ta körkort. Då jag var ung fick man sitt permanenta kort och en 80-lapp i bakfönstret kort efter 18-årsdagen. Tror inte att det är fullt lika självklart bland unga i dag att ta körkort så att man får köra genast efter födelsedan. 

Från och med årsskiftet kan man nu få ett körkort som gäller 15 år förutsatt att man gör övningsskedet inom 3 månader därefter och fördjupningsskedet inom 2 år.

För att få ett helt vanligt körkort får man vara beredd att betala ca 2000 euro. Då kommer övningsskedets avgift på 210 euro och fördjupningsskedets på 430 euro till.

Då jag för 30 år sen tog körkort med min pappa blev den totala summan ca 1000 mark (170 euro). Man kan ju inte jämföra då och nu men nog svider dagens körkort i börsen.

söndag 3 januari 2016

Malaxbor - titta hit!

Apropå vårt konstiga väder... Trettondagens kvällsgudstjänst hålls i Församlingshemmet i Övermalax. Det blir helt enkelt för kallt i Knösgården där det var tänkt att vi skulle samlas. 



Nu får ni låta budet gå att vi istället träffas 
onsdag 6.1. kl. 18 i FH
Det är sista chansen denna jul 
att sjunga julsånger!
Kyrkkaffe.
Välkomna!

Mänskan spår men Gud rår

Det är mycket nu med detta konstiga väder som vi har. Vad är riktigt på gång? Om vi utgår från vad vi kan läsa i Bibeln så är det inga underligheter. Det är just så här man har förutspått att kommer att ske. Det som den globala uppvärmningen ställt till med liknar Bibelns beskrivning om tidstecken i skapelsen som sker och som dramatiskt påverkar människor strax innan Jesus ska komma tillbaka. 

Mark 13:8
Folk skall resa sig mot folk och rike mot rike. Det blir jordskalv på den ena platsen efter den andra och det blir hungersnöd. Detta är början på födslovärkarna.

Ett tidigt sätt att förutspå väder finns i Luk 12:54 när Jesus håller tal till folket:
När ni ser ett moln stiga upp i väster, säger ni genast att det blir regn, och det blir det också. Och när ni märker att vinden blir sydlig, säger ni att det blir hett, och det blir det.

Bibeln talar en hel del om onaturliga väderförändringar.

Extrem hetta Upp 16:8
Den fjärde tömde sin skål över solen, och den fick makt att bränna människorna med eld.

Hagelstormar i Upp 16:21
Stora hagel, tunga som talenter, föll ner från himlen över människorna, och de hädade Gud för hagelplågan, eftersom den var mycket svår. 

Torka i Upp 11:6
De har makt att stänga himlen, så att det inte regnar under de dagar de profeterar. De har makt att förvandla vattnen till blod och att slå jorden med alla slags plågor så ofta de vill. 

Ingen vind i Upp 7:1
Sedan såg jag fyra änglar stå vid jordens fyra hörn och hålla tillbaka jordens fyra vindar, så att ingen vind skulle blåsa över jorden eller över havet eller mot något träd. 

Om vi väljer att se på allt som händer i världen utifrån Bibelns profetior behöver vi varken bli överraskade eller gripas av ångest. Många tecken i världen tyder på att Jesus snart kommer tillbaka. Vädret är ett av dessa tecken. 

Men vad snart betyder i längd vet endast Gud själv.

Mark 13:32
Dagen och timmen känner ingen, inte ens änglarna i himlen, inte ens Sonen, ingen utom Fadern.