onsdag 30 mars 2016

Sööta ööde

I dag kom den, tröttheten efter påsken. Sov bara 3 timmar förra natten och kroppen var seg som bara den då jag skulle upp. Jag återhämtar mig inte som före jag blev sjuk. Ändå höll jag mina lediga dagar och avstod från både konserter och att ställa till med någon speciell påskmat.

På seneftermiddagen hade jag en träff med cancerföreningens psykoterapeut. Jag är verkligen uppåt eftersom jag gör stora framsteg på det mentala planet. Vårt samarbete ger kännbara och konkreta resultat. Röjningen som jag håller på med hemma är en direkt följd där jag tar itu med sånt som slukar energi. Ångesten efter cancern är något som jag verkligen vill bli av med!

Men vad en session kan ta av ens krafter. Då jag kom ut på gatan hade jag ingen aning om var jag parkerat bilen. Jag började gå gata upp och gata ner, men den fanns ingenstans. Det enda jag mindes var ett staket... Nu var jag gråtfärdig. Skulle jag ringa Kloker? Nej. Jag kunde inte erkänna att jag slarvat bort den. Bilen.

Skärp dig, Camilla! sa jag strängt till mig själv. Nu får det bli som i LasseMajas detektivböcker: Ok. Nu kör vi, vad har vi? Jag spände tankarna och tänkte på vad jag hade. 
Vilken färg är bilen? 
Svar: silver. 
Men... Det är ju onsdag och jag kör min egen svarta på onsdagar! Nu blev det bråttom. Staket, staket, svart bil. Jag måste ha gått förbi den flera gånger. 

Intill ett staket jag varvat åtminstone tre gånger hittade jag min bil. Där hade den (med största sannolikhet) stått hela tiden medan jag sökt Klokers... 

tisdag 29 mars 2016

Dagens röjningsfynd


Lördagen den 18 mars 1978 (Camilla 10 år skriver uppsats)

Mamma och pappa skulle fara till Åbo och sjunga messias. Bussen skulle fara kl. 8 på morgonen. Tommy skulle också fara med. Ann, vår granne, skulle komma och vara hos oss så länge. De skulle komma hem klockan två på natten. Innan de kom iväg var vi alldeles utmattade. Nu  äntligen skulle vi få göra vad vi ville. 

Först åt vi gröt och diskade. Sedan såg vi lite på tv. Efter programmet gick vi till butiken. Då vi kom hem igen åt vi lite ärtsoppa och Susanne fick gå och sova en stund. Hon somnade strax. Ann började göra lite trolldeg så vi hade något att göra. Efter en stund började vi göra saker av det. Susanne kom opp efter ett par timmar. Då vi var klara med det hade vi några tävlingar.

Så blev det kväll och det var dags att gå i säng. Jag skulle sova bakom skåpet för Tommy skulle sova i min säng. Ann skulle vara hos oss enda tills mamma, pappa och Tommy skulle komma hem. Då de kom hem hade hon somnat i stolen. Innan jag somnade tänkte jag att det var nog bäst då mamma och pappa var hemma.

Uppsats åk 4, vitsord 9
........................................................
Ann var grannflickan som var vår barnvakt. Trolldeg fortsatte hon att göra hela sitt yrkesliv som dagistant och skötte bland andra min förstfödde och Mittemellan då de gick på dagis. Som pensionär gör hon numera trolldeg åt barnbarnen. Kanske hon somnar i stolen av ren utmattning nu också... Varma hälsningar till dig, Ann! 

Tommy blev god vän med familjen då han var en av orgelbyggarna som byggde Grönlund-orgeln i Korsholms kyrka år 1972. Tommy dog för några år sedan.

Syster Susan skulle just fylla 3 år och behövde dagsvila. Det lät skönt att du somnade strax, Susan... Med i bilden fanns även min lillebror 7 år. 

Vänner tills döden skiljde dem åt

Tidigt på påskdagsmorgonen tog han sitt sista jordiska andetag. Strax därpå tog han sitt första i himlen hos Gud. Stilla, ångestfri och utan smärtor fick han leva sina sista dygn.

Nej, det blev inga fler somrar. Cancern tog ännu en varm, positiv och levnadsglad vän.

..................................
Tidigare inlägg: 
http://camillapredikar.blogspot.fi/2016/01/vanner-ber-for-varandra.html
http://camillapredikar.blogspot.fi/2016/03/vanner-planerar-tillsammans.html

måndag 28 mars 2016

Röja & rensa

Tror att det är ganska vanligt att man efter att ha tillfrisknat från en svår sjukdom vill rensa i röran. Jag tänker på de där garderoberna, hyllorna, skåpen, lådorna, högarna som innehåller, ja, vad innehåller de egentligen? Man drar sig för att ta itu med röjningen eftersom man vet med sig själv att man fastnar. 

Varför är vi känslomässigt så beroende av våra ägodelar? Varför har vi svårt att göra oss av med allt från kläder till arvegods? Istället för att göra slag i saken suger dessa välfyllda skrymslen energi av oss. Betydligt mera energi än vi är medvetna om. Vad är det egentligen som vi inte kan släppa taget om?

Under många dagar har jag rensat. Jag är fast besluten om att det är nu det ska ske. Jag ska gå igenom ett rum i taget tills jag undersökt varenda centimeter av vårt hus. Det får ta tid, men det ska göras. De prylar som jag inte längre blir glad av kanske gläder och passar någon annan. 

Småningom får jag de där ytorna och luftrummen som jag längtar efter. De skänker mig ro och ger mig ny energi. Jag vet det eftersom jag är klar med ett rum. Nu har jag fått ut all elektronik, alla kläder är genomplockade, nya gardiner är upphängda och det bästa: det finns rum för två fåtöljer. Plötsligt har vi fått ett ställe i huset där det finns ro att sätta sig ner och prata med varandra. 

Samtidigt som jag rensar i huset rensar jag inombords. Jag riktigt känner hur jag får lättare att vara, har mera energi och njuter av att förändras. Det handlar om att släppa taget om gårdagen för att skapa utrymme för nuet.

Slitna, sega och solkära

En gudstjänst återstår nu på eftermiddagen så har vi påskhelgen bakom oss vi som jobbar i kyrkan. Ser på Kloker hur slut han är. Han gör allting dubbelt eftersom han jobbar i två församlingar. Hans bilresor är långa och ibland är det svårt att hinna äta mellan gudstjänsterna. Kaffe i termos och några smörgåsar får blir första hjälp på färjan.

I går blev jag både överraskad och glad då det ringde på dörren och grannen och hans lillpojke stod på trappan med påskliljor i handen. De hade fått dem från kyrkan för utdelning.

- Är det inte sådana man brukar dela ut åt sjuka och gamla? frågade jag Kloker då han kom hem.
- Jåå. Du är sjuk och jag är gammal...

Klokers ord beskriver oss väldigt väl. Min cancer har påverkat oss och följderna av den gör det fortsättningsvis dagligen. Sjukdomen kunde mycket väl ha slagit in en kil i vårt äktenskap. Men just nu lever vi faktiskt våra allra bästa dagar tillsammans. 
För tillsammans är vi av slitstarkt virke även om det inte är i perfekt skick.

söndag 27 mars 2016

Natten då kyrkan brann ner


I morse då jag körde till Malax kyrka och såg att den verkligen stod kvar kände jag djup tacksamhet. Vi tar vår kyrkbyggnad för given. I natt brann Ylivieska träkyrka från år 1786 ner till grunden. 

Följ länken och se en filmsnutt hur tornet faller. Tänk dig att det är din egen kyrka och förstå vidden av det som hänt...
http://www.iltasanomat.fi/kotimaa/art-2000001146516.html

Ja, må Han leva! hälsar Junior man kan säga - om man vill...

lördag 26 mars 2016

Glad påsk och annat smått och gott

Vad gör man inte för att eventuellt få lite påskgodis! Kloker tyckte att jag har naturlig fallenhet för att vara påskhäxa. - Du behöver bara vara dig själv... 

Och visst gick jag! Tillsammans med syster Susan som gick runt med påskhareöron som hon knåpat ihop av planscher för Bachs h-mollmässa. Dessutom hade vi en livslevande kanin som vi släpade runt på. Kanske behöver jag skriva att vi hade några barn med också...


fredag 25 mars 2016

Långfredag

Alla de ord som beskriver din död
har använts otaliga gånger.
I psalmer, i dikter kan jag finna stöd, 
i bachska passionsdramasånger.

Uppspikad på korset du ropar till Far
och undrar om han glömt dig bort.
Folket det säger: "Vill du ej va kvar 
stig ner då, du som är sån sort!"

Men du där på korset är Gud i en kropp,
en mänska på jorden bland alla.
Din död är en gåva till oss – är ett hopp
som hindrar oss andra att falla.

Jag sitter vid foten av korset och ser
hur andningen din saktar in,
jag torkar de tårar jag fällt och jag ber
om kraft för att tjäna, som din.

Ditt liv är nu utblåst, din kropp hänger trött,
du andas ej mer  det är över.
Jesus på korset, mitt tack jag dig mött,
din gåva är allt jag behöver.

Junior med mamma på jobb

Långfredagen har lugnat ner sig. Nu kan vi bara vara och samla krafter för slutet av påskhelgen. I vanliga fall brukar jag jobba 13-14 dagar i sträck under påsktiden och sen ta igen de lediga dagarna efteråt. Med tanke på hur slut jag var efter julhelgens jobb beslöt jag att hålla ledigt som vanligt dvs måndag och tisdag. Tack vare den "investeringen" tror jag att jag klarar påsken i år.

Junior har varit med mig i kyrkan eftersom det går spysjuka på dagis. Vi vågade inte äventyra hälsan för någon av oss. Det ser ut som om vi klarar oss den här gången.

I onsdags då Junior och jag kom in genom kyrkdörren sa han:
- Jag kan vara ganska trött i kväll. Jag har haft en lång dagisdag.

Torsdagens nattvardsgång klarade Junior bra och i dag satt han snällt på en stol bakom ryggen på mig på orgelläktaren. Inte en gång har han sagt att han hellre skulle vara på dagis (sorry alla "tanter"). För en 6-åring är kyrkobyggnaden med alla konstiga föremål och ritualer en spännande värld som öppnar sig. Junior lär sig nya ord, som stola, oblat och litania. Han får släcka de levande ljusen och i dag hjälpte han mig att registrera vid orgeln. 

För att inte påsken ska vara enbart Jesu lidandes historia så ska Junior få gå på cirkus med pappa i morgon. Min kropp orkar inte sitta så länge så jag stannar hemma. Men sen lyssnar jag gärna på cirkusberättelser då jag har min lillfamilj hemma igen.

onsdag 23 mars 2016

Småpojkar lindrar huvudvärk

Med tanke på all värk som jag dras med har jag förvånansvärt sällan huvudvärk. Men då jag får den är jag totalt klubbad i huvudet 3-4 dagar. I dag är det tredje klubbdagen och varken dubbel eller trippel dos värkmedicin biter på. Försöker blanda bort tankarna. Det kan man göra på dagisgården.

Skulle hämta Junior och såg en liten snusförnuftig pojke ropa på mig då jag kom genom grinden.
- Vad heter du? frågade han.
- Camilla. Vad heter du?
Han sade sitt namn och började en lång utläggning om vad han skulle klä ut sig till på lördag då det är påsklördag. Han hade terminologin helt på det klara, den lille.

En till knatte slöt sig till vårt sällskap och presenterade sig. Tala om artiga barn! Så såg de att en stor pojke närmade sig och förklarade för mig att det är Junior.
- Jag vet, svarade jag. Jag är hans mamma.

Alltså. Ni skulle ha sett hur pojkarna tappade hakorna! Det var som om man skulle ha pausat en film. Jag vet inte riktigt vad det var som inte stämde för dem men tror att de trodde att jag var en "tant". Kanske hade jag för mycket tid för att vara någons mamma...

Ungar är härliga! Egna och andras! Och så smulas huvudvärken sönder...

tisdag 22 mars 2016

Beskydda, bevara, besvara bön


Lidandet är tidlöst

Medan människor lider i Bryssel är Jesu lidandes historia på gång i våra kyrkor. Förra årets inlägg på modern svenska finns i högra spalten under etiketten Jesu lidandes historia. De finns också här:

The Message - Budskapet
http://camillapredikar.blogspot.fi/2015/03/the-message-budskapet.html

Beredd inför sin begravning
http://camillapredikar.blogspot.fi/2015/03/paskberattelsen-del-1.html

Förrädaren
http://camillapredikar.blogspot.fi/2015/03/jesu-lidandes-historia-del-2.html

Brödet och bägaren
http://camillapredikar.blogspot.fi/2015/03/jesu-lidandes-historia-del-3.html

Getsemane
http://camillapredikar.blogspot.fi/2015/03/jesu-lidandes-historia-del-4.html

Ett beväpnat gäng
http://camillapredikar.blogspot.fi/2015/03/jesu-lidandes-historia-del-5.html

Falska anklagelser
http://camillapredikar.blogspot.fi/2015/03/jesu-lidandes-historia-del-6.html

Förnekelse ute på gården
http://camillapredikar.blogspot.fi/2015/03/jesu-lidandes-historia-del-7.html

Trettio silvermynt
http://camillapredikar.blogspot.fi/2015/03/jesu-lidandes-historia-del-8.html

Pilatus
http://camillapredikar.blogspot.fi/2015/03/jesu-lidandes-historia-del-9.html

Korsfästelsen
http://camillapredikar.blogspot.fi/2015/03/jesu-lidandes-historia-del-10.html

Graven
http://camillapredikar.blogspot.fi/2015/03/jesu-lidandes-historia-del-11.html

Uppstånden från det döda
http://camillapredikar.blogspot.fi/2015/03/jesu-lidandes-historia-del-12.html

Uppstånden från de döda (fortsättningen)
http://camillapredikar.blogspot.fi/2015/03/jesu-lidandes-historia-del-13-sista.html

måndag 21 mars 2016

Predikantens teologiska ambitioner

En ung predikant som nyss prästvigts är ofta en ivrig predikant. De teologiska ambitionerna är höga och varje predikan anses behöva innehålla allt som hen innehar av teologiska kunskaper. Då predikan innehåller för mycket stoff kommer den att spreta åt alla håll och resultatet blir att åhöraren tappar intresset eftersom det blir för tröttsamt att fokuserat lyssna till innehållet. 

Det finns numera en form av ordtrötthet hos åhörarna. Orden i predikan måste därför vara väl valda, framföras på ett intresseväckande sätt och vara sammansatta så att den röda tråden går att följa. Det är omöjligt att ta upp hela frälsningshistorien i varje predikan även om det kan vara frestande. Endast några viktiga tankar får utrymme. Därmed är budskapet lätt att minnas.

Det är viktigt att inte ge allt i början av predikan, som man kan se som en bergsbestigning. Det ger lön för mödan om man som predikant hållit tillbaka de teologiska ambitionerna till en början och låtit stigningen vara aningen mödosam, precis som bergsbestigning är. Handlingen kommer istället att utvecklas till final efter att åhörarens intresse väckts längs resan. Uppe på bergets topp kan vandraren ta del av utsikten. Här slutar predikan eftersom den ska sluta på toppen, på sin höjdpunkt.

Den teologiska ambitionen kan ses som en form av viskningar och rop. Gud viskar genom allt skapat och öppnar åhörarens sinne för sitt rop. En för ivrig predikant ger inte viskningarna den tid de skulle behöva utan skyndar till ropen. Det kan även gå tvärtom så att viskningarna får för mycket tid och att predikanten aldrig hinner komma fram till Guds rop innan predikan är slut. Det krävs avvägning för att predikan ska väcka intresse och kunna tas emot av åhöraren. 

Det verkar vara allt vanligare att predikanter inte har modet att behandla svåra ämnen som lag och evangelium. En orsak kan vara att de saknar teologiskt självförtroende och att det därmed brister i den teologiska ambitionen. Men om det teoretiska avsnittet inte har något praktiskt avsnitt som motvikt blir predikans fram­ställning snedvriden och oinspirerande för åhöraren som sällan är fackteolog. Balan­sen mellan lära och liv är en av grundbultarna för de teologiska ambitionerna.
..............
Källor:
Eldebo, Runar
2005 Det homiletiska rummet. Mötet mellan predikant och lyssnare. Örebro: Libris.

Lindberg, Klas
2010 Konsten att tala så att folk vill lyssna. Praktisk retorikhandledning. Skellefteå: Artos.

Lönnebo, Martin
1977 Homiletik. En introduktion i kyrkans förkunnelse. Stockholm: Verbum/ Lund: Håkan Ohlsson.

PHOTOsäsongen inledd

Äntligen börjar jag känna lust att fota igen! Att under vintern fotografera inomhus med blixt är för mig totalt ointressant. Det gör jag bara för att dokumentera. 

Visst finns det vackra ljusa vinterdagar med snö, is och en sovande natur. Men då igen är jag fruktansvärt bekväm och vill inte frysa då jag ska byta objektiv eller bli genomsnöig för att jag lägger mig ner för att få rätt vinkel i förhållande till ljuset och objektet.

Nej. Det ska vara grönt och skönt då jag tar kameran i hand för att riktigt njuta av vad jag håller på med. Fast vårljuset är vackert också i svanen på fönsterbrädet.

söndag 20 mars 2016

Palmbladssöndag x 2


- Mamma, du sjunger så att nästan alla hör, viskar Junior då vi sitter på högmässa i stadskyrkan. Det är vår andra gudstjänst för dagen eftersom vi på morgonen var i Malax. Nu sitter vi i kyrkan för att Mittemellan har kyrksöndag och hela skriftskolgruppen har fått uppgifter. Under förbönen tänder vår konfirmand ljus i ljusgloben.

- Jag måste få tacka dig, säger en kvinna efter kyrkkaffet. Tack vare att du sjöng så "hårt" kunde vi sjunga med i de okända psalmerna.

Det vill bli så... Det är ju konstigt att sitta och pipa med 20% av röstresurserna bara för att jag inte jobbar. Äh, jag bjuder på det, brukar jag tänka. Fast ibland piper jag nog, av hänsyn till pojkarna. Det är på vårfesterna i skolan.

Men den här vår Junior... Så fort klockorna ringer förvandlas han till en spagettipojke. Han fullkomligen rasar ihop och torkar golvet med sina kyrkkläder. Så långt det är möjligt undviker jag extra sysselsättning. Så i dag tackade vi nej till "kyrkkassen" som bjöds ut. Vi har haft den en gång förr och det blev bara rörigt med papper, pennor och diverse material. Jag vill att han ska lära sig att delta.

Nu fick han slå upp psalmer, söka röda stjärnor i agendan som visar när man ska stiga upp och så visade jag med fingret på varje ord vi sjöng eller läste. Efteråt tyckte tanterna bakom oss att han varit snäll. Tydligen var det ok för dem att han ålade runt på bänken. Man får kanske göra det då man är 6 år och rider in med Jesus två gånger på samma dag. För Junior är minst lika envis som åsnan då han är på strejkhumör...

lördag 19 mars 2016

Beredda

Äntligen klart! Jag har inte glömt bort er  vi har städat. Storstorstädat! Eftersom nästa vecka är allt annat än stilla för kyrkfolk så valde vi att under ett par dagar hjälpas åt för att få hemmet i skick till påsk. Oj, vad vi har putsat. Och så gott det doftar. Nu tar vi helg.

Har levt på kraften av förra söndagens gudstjänst hela veckan. Det var härligt att se så många komma till kyrkan. Jag träffade en kvinna i veckan som sa att det kändes som ett sug. Kyrkan kallade. Tänk om vi kunde hitta en likadan gemenskap varje söndag. Vilken ork vi skulle ha under veckan som följer.


I morgon är det palmsöndag då Jesus rider in i Jerusalem. Hos oss i Malax har vi familjegudstjänst i kyrkan kl. 10 och dagklubbsbarnen kommer att tåga in viftande med palmblad. Så går vi in i stilla veckan ännu en gång.

Vi ses i kyrkan! 


onsdag 16 mars 2016

Until cancer do us part

Minns ni dokumentären Tills cancern skiljer oss åt som handlar om Peter Snickars sista år som cancersjuk? Nu har den fått första pris som bästa utländska film i en filmfestival i Hollywood. Läs här:
http://online.vasabladet.fi/Artikel/Visa/95643
 
Alla filmpris (på engelska):
http://www.hiida.com/feb-2016-winners.html

....................
Tidigare inlägg:
http://camillapredikar.blogspot.fi/2015/11/karleksbeviset.html
http://camillapredikar.blogspot.fi/2015/11/livet-bestar-av-bade-skratt-och-tarar.html
http://camillapredikar.blogspot.fi/2015/11/olika-asikter.html

tisdag 15 mars 2016

Predikantens egen tro

Predikanten är språkröret mellan bibeltexten och åhöraren, vilket gör att predikan inte är ett vanligt tal. Den andliga dimensionen ger predikan dess sär­prägel och utmanar predikanten som genom en medvetenhet om det totala beroendet av Gud kan komma att beröra åhöraren på djupet. Man kan säga att predikanten är bärare av Guds röst. Denna röst ska inte förväxlas med predikantens egen. Predikanten kan uppfatta att något utöver hens egen förmåga sker då hen låter Guds röst få utrymme. Denna intuitiva förnimmelse av att Gud är närvarande kan påverka predikanten både känslomässigt och intellektuellt.

I bönen sker det möte där predikanten lär känna Gud. Förutom bönen är bibelstudiet, meditationen och reflektionen viktiga medel i studien av Guds röst. Även lyssnandet är av vikt. Ur predikantens gudsrelation föds den kraft som kommer att uppfattas som den tro­värdighet som kan beröra och inspirera åhöraren. Predikantens utgångsläge är komplicerat i själva predikosituationen. Hens egen and­liga hälsa, självbild och livssituation är faktorer som direkt påverkar predikan och hens förutsättningar att lyckas som Guds språkrör.

Bönens har betydelse för predikantens känne­dom om Gud. Denna kännedom resulterar i att predikanten utstrålar äkta andlig­het. Den andliga predikoförberedelsen är det viktigaste mo­men­­tet i förberedelsen. Då predikanten först berörts av texten kommer också åhöraren att kunna beröras.

Det är inte möjligt att som predikant vara trovärdig och ärlig om den egna andligheten inte vårdas. En stressig och splittrad tillvaro försvårar det egna troslivet. Det behövs ro för att kunna fokusera på predikoförberedelsen. Då stressen kommer med i förberedelsen kommer resultatet att påverkas. Den dagliga meditatio­nen och samtalet med Gud gynnar predikan som därmed har bättre chanser att beröra lyssnaren än den som förberetts av en jäktad predikant. Hens eget gudsförhållande påverkar hur predikan tas emot av åhöraren. Det går inte i längden att gömma sig bakom tomma ord och vara oärlig. Åhöraren kan iaktta predikanten, vars eget trosliv skiner igenom predi­kan.
..........
Källor:
Eldebo, Runar
2005 Det homiletiska rummet. Mötet mellan predikant och lyssnare. Örebro: Libris.

Lindberg, Klas
2010 Konsten att tala så att folk vill lyssna. Praktisk retorikhandledning. Skellefteå: Artos.

Lönnebo, Martin
1977 Homiletik. En introduktion i kyrkans förkunnelse. Stockholm: Verbum/ Lund: Håkan Ohlsson.

Koltrastens år

Koltraststandin
Rubriken är titeln på den första bok som jag sträckläst på mycket, mycket länge. Ramlade över den då jag bläddrade bland Adlibris reaböcker. Johan Viktorsson är småbarnspappan som under ett Vasalopp börjar misstänka att allt inte är som det ska vara med honom. Där och då börjar en cancerresa som han ännu inte sett slutet på.

Boken är lätt att läsa, lätt att förstå och vacker i sin hemskhet. Rekommenderar den varmt för alla som vill försöka förstå vad det är som händer då cancern tränger sig in i en kropp, i en familj. Koltrastens år finns för 5 euro här:
http://www.adlibris.com/fi/sv/bok/koltrastens-ar-en-cancersjuk-smabarnspappas-kamp-9789197851794

måndag 14 mars 2016

Hela familjen hjälps åt

Pustar ut efter det raska slutet
på promenaden.
Den här vintern är rullatorn utbytt mot stavar. Då jag funderade med osteopat-Leena, som ju också är min personliga tränare, så kom vi fram till att jag inte ska ta mera sömnmedicin. Biverkningarna för mig som är överkänslig gör att jag är dåsig följande dag. 

Leena gav mig följande träningsprogram: 30-20-10. Jag får räkna det hur som helst bara jag håller den formen. Det betyder att jag kan gå långsamt 30 sekunder, måttligt 20 och raskt 10. Jag kan också räkna det i minuter eller lyktstolpar...

Kloker, Junior och jag går på promenad enligt det här mönstret alla dagar utom då vi jobbar kväll. Leena förutspådde att jag kommer att sova bättre, orka mera och så kommer det småningom att synas på vågen eftersom vi lyckats mycket bra med att lägga om kosten.

Men det krävs att hela familjen är engagerad. Vi måste dra ut varandra, hjälpas åt med matinköp och matlagning. Och visst känns det bra att jag i dag för första gången på många månader kände lust och ork att baka. Det blev 30 semlor, två stora bröd och en Öja-kaka med betydligt mindre socker än receptet anger. 

Och sömnen? Utan medicin kan jag nu sova 6-7 timmar. Visst vaknar jag några gånger men ändå känns det helt fantastiskt!

Predikan som dialog

Texten ser krut-torr ut, men ge den en chans! Eftersom jag har fördjupat mig i predikokonsten vill jag gärna dela med  mig av allt det intressanta som jag lärt mig. Även om jag igår inte höll en manusfri predikan så upplevde jag att dialogen fungerade. Men så har jag lagt mycket tid på det grundläggande arbetet som ni kan läsa om i texten nedan.
.................

En sändning utan mottagare är ingen kommunikation. Åhöraren står för den återkoppling som behövs för att kommunikationen ska kunna kallas dialog. Den respons som åhöraren ger före, under och efter gudstjänsten är oumbärlig för predikan. I kommunikationen finns trostolkningen som den förenande länken mellan predikanten och åhöraren.

Då predikanten är medveten om att predikan är en dialog är det lättare att tilltala. När kommunikationen fungerar blir resultatet en dialog där båda parterna både ger och tar emot signaler. Innan förberedelsen inleds är det därför av största vikt att ställa frågan vem som kommer att lyssna. Är det möjligt att förutse i vilken ålder åhörarna är, i vilken miljö de lever, vilka livserfarenheter de har och hur pass vana kyrkobesökare de är? 

I predikosituationen pågår ständigt en kommunikation mellan sändaren och mottagaren. Predikanten behöver släppa fokus på sig själv och ta in åhöraren i sitt medvetande för att signaler innehållande sympatier, antipatier och allehanda andra känslor ska kunna röra sig dynamiskt mellan parterna. Jesus är ett exempel på denna inkluderande dialog. Jesus var medveten om att hans predikan behövde förankras i lyssnarnas egen värld och grunda sig på deras egna erfarenheter för att den skulle ha genomslagskraft.

Predikanten behöver rannsaka sig själv om det finns problem att få till stånd en dialog. En god lyssnare kan bli en god talare. En situationsmedveten predikant förstår att lyssnandet är en av nycklarna till en dialog. Själavårdande samtal kan öppna dörrar till förståelsen av hur andra människor upplever livet, samhället, kyrkan och den egna tron. Då predikanten ger sig tid till att lyssna aktivt och ta del av människors vardag upplever åhöraren att predikanten delar hens tillvaro. Detta resulterar i att predikanten lättare kan välja utgångspunkter och formuleringar i förberedelsen av predikan.

Det är viktigt att känna sina åhörare. Det betyder ändå inte att predikanten skulle behöva utvidga sin bekant­skapskrets till att omfatta hela församlingen. Ett belysande exempel kunde vara då en ung och oerfaren präst håller andakt på ett åldringshem. Eftersom hen är ung kan hen inte på basen av egen erfarenhet föreställa sig en åldrings livssituation. Genom att samtala med åldringarna kan hen inhämta kunskap om deras livsvillkor.  I förening med sin själv­känne­­dom och litteraturkunskap kan hen uttrycka sig så att hen inte längre ses som en främling av åldringarna. En ungdom kan inte dela upplevd erfarenhet, men kan muntra upp åldringarna genom att exempelvis referera till den tid då de själva var unga. På detta sätt kan de känna igen sig, inställningen till den unga predikanten blir positiv och kommunikationen fungerar.

Det är skillnad mellan en manusfri predikan och en som läses innantill. Den upplästa predikan uppfattas lätt som enbart ett informationsflöde där åhöraren inte ges någon plats i kommunikationen. En muntlig framställning som är manusfri kan resultera i att åhöraren upplever sig aktiv i en kommunikativ händelse. Predi­kan kan därmed ses som en överenskommelse mellan sändare och mottagare där en förhandling pågår här och nu. Varje predikan är unik eftersom samma tillfälle aldrig återkommer. Predikanten behöver hålla dialogen levande. För att nå detta mål behöver hen ha gott om mental energi. Det gäller att ta tillfället i akt så att mötet mellan predikant och åhörare blir fruktsamt.

Den ypperligaste predikanten med genuin genom­slagskraft var Jesus, som blev en människa som åhöraren kunde kommuni­cera med. Den dialogen var optimal. Jesus var en förebild som visade storheten i människans väsen. Han inte bara talade Guds ord utan han var Guds ord. Jesus visade omsorg om åhöraren och han förstod vikten av att lyssna. Han bildade sig en uppfattning om människorna innan han talade till dem.

Åhöraren förändras inifrån då budskapet når fram i form av dialog. Sackaios möte med Jesus är exempel på hur någon kan uppleva denna förändring då han blir sedd. Kyrkobesökaren vill bli sedd och bekräftad. Förväntningarna kan vara höga på att predikan ska bli ett möte med den kristna tron utifrån den egna livstolkningen. Åhöraren vill uppleva att predikan berör just mig just nu. Predikanten ska förkunna inför många olika ansikten som bär drag av skiftande livserfarenhet. Dialogen är något eftersträvans­värt eftersom den hör samman med människans natur. Predikanten står i nyckel­position eftersom hen uträttar sitt verk i dialogens arbetsfält. Då en givande dialog uppstår kan den fungera så att både sändaren och mottagaren kan förändras inifrån.


söndag 13 mars 2016

Sköna söndag

Vilken underbar kyrksöndag det blev! 
I monitorn i sakristian såg vi hur folk fullkomligen vällde in! Men så var vi 138 gudstjänstbesökare som fick dela Marias glädje över barnet. 

Maria sa JA till sitt kall. Vi var många som i kyrkan sa JA. I vår vardag kan vi lysa av den kärlek som Gud planterat i var och en av oss. 

Tillsammans får vi nu fortsätta vara glada över Guds stora kärlek och nåd. För dagens gudstjänst var inte annat än en enda stor nåd och ett kall som det är lätt att tacka JA till!

lördag 12 mars 2016

Maria

Ängeln kom med bud. 
Den unga flickan var Guds utvalda. 
Hon skulle förändra vår historia. 
Hon skulle ge sitt barn 
namnet Jesus.

I morgon är det Marie bebådelsedag. 
Vi firar gudstjänst i Malax kyrka kl. 10. 
Min predikan är skriven. 

Vi ses i kyrkan!

torsdag 10 mars 2016

Vänner planerar tillsammans

- Jag vill att du sjunger den sången på jordfästningen. 
- Den blir bra. Precis din stil. Får jag sjunga den utan ackompanjemang?
- Blir det bäst så?
- Mm. Jag tycket det.

De satt tysta en stund. Klockorna på väggarna tickade i otakt.

- Har du ångest?
- Faktiskt inte. Sen jag beslöt att lägga allt i Guds hand har jag haft ro. 
- Har du ont? 
- Nä. Inte som du. Morfinet gör susen. Det är nu bara lite slött att inte längre kunna äta.

En skön tystnad smög sig på dem. Hon satt kvar en stund.

- Jag måste åka till jobbet nu. Kanske hinner vi ses ännu, eller vad tror du?
- Kanske. Ännu kan vi inte spika datum för begravningen. Du slarvar väl inte bort lappen?
- Brukar jag?
- Nå nä.

Han såg på henne med trötta ögon. Ännu fanns det liv i dem. Hon stoppade psalmlappen mellan bladen i kalendern. Hur säger man hej då åt någon vars begravning man just detaljplanerat?

..........................
Tidigare inlägg:
http://camillapredikar.blogspot.fi/2016/01/vanner-ber-for-varandra.html

onsdag 9 mars 2016

Cancertrötthet

Cancer innebär alltid ett existentiellt hot. Ungefär en tredjedel av bröstcancerpatienterna lider av posttraumatisk stress flera år efteråt. Att få cancer är nämligen alltid ett trauma. Vanliga orsaker till att man inte kan arbeta heltid efter genomgången behandling är lymfödem, depression, ångest, cancertrötthet, minnes- och koncentrationsstörningar.

Det som kallas cancertrötthet är en trötthet som är helt förlamande. Det hjälper inte att du sover. Enligt Yvonne Brandberg, psykolog och professor i vårdvetenskap i Sverige, behöver var fjärde cancerpatient professionellt psykologiskt stöd.

– Tryggheten – det händer inte mig – går sönder när man får cancerbeskedet. Den tryggheten får man aldrig tillbaka, men man kan lära sig att leva med det. 

Har funderat mycket på om det är den här cancertröttheten som jag nu bär på. Tack vare Cancerföreningens psykoterapeut har jag lyckats få ett hål på ångestbubblan och sakta men säkert känner jag att mina tankar blir lättare att tänka. Under canceråret gick all ork till att överleva rent fysiskt. Nu har den mentala biten kommit ifatt mig och den måste bearbetas för att jag ska kunna bli hel igen.

Det är just och just att jag orkar jobba heltid. Kanske beror det på att jag ser så mycket död i mitt arbete. Och varje gång vi jordfäster någon som dött i cancer känns det som om jag skulle sugas ner i ett svart hål. Det tar ett par dagar innan jag är på fötter igen. Och så denna skuld. Varför dog hen och varför klarade jag mig?

Jag har haft riktigt tunga månader efter julen. Det tar tid att lämna cancern bakom sig. Vet inte ens om det är möjligt. Men jag hör fåglarna kvittra och ser fram emot att välkomna allt som snart sticker upp i trädgården. 

måndag 7 mars 2016

Börje Särs ger ut trubadurskiva

Den 14 april håller vasatrubaduren Börje Särs en konsert i samband med utgivningen av skivan Innan. Tillfället hålls i Folkhälsans nya utrymmen på Rådhusgatan i Vasa. Så här skriver Börje själv på skivomslaget:

Har du visor min vän, sjung dem nu. För nu är tiden då visor skall sjungas och den som skall sjunga är du.

Att spela gitarr och sjunga har alltid varit ett sätt för mig att koppla av och meditera. När jag för några år sedan insjuknade i cancer fick den här sången, som jag har sjungit och uppträtt med i 40 år, en ny dimension. I och med min sjukdom har jag fått ny inspiration att förverkliga en länge närd dröm att banda in en del av min repertoar. Under inspelningen av sångerna tillsammans med min goda vän Martin Holm blev det småningom klart att jag också vill ge ut en skiva. Projektet har för mig blivit ett sätt att bearbeta sorgen. På skivan finns meditativa sånger om livet, från vaggan till graven. En dos av livets viktigaste ingredienser: tro, hopp och kärlek. Min förhoppning är att sångerna får bli till tröst och glädje också för andra.

Vill du leva ditt liv, gör det nu. För nu är tiden då ditt liv skall levas och den som skall leva är du.

Skivan innehåller 15 sånger av olika textförfattare och musikskapare. Här blandas kända sånger, som Kärleksvals, med sådana jag aldrig hört förut t.ex. Han rör vid dig med Börje Särs egen melodi. Texterna bär på djup och lätthet, allvaret blandas med ordlek. Börje har gjort ett gediget arbete med att bygga upp en helhet som berör än mera ju flera gånger man läser och hör texterna. Här finns vardagen, sjukdomen, hoppet, tron, kärleken och acceptansen. Vi får bara en minut liv i taget oberoende om vi är sjuka eller friska. 

Börje Särs sjunger och ackompanjerar sig själv på gitarr. Stämsången sjungs av Martin Holm som också spelar bas och alla övriga instrument. Börjes gitarrspel har jag alltid tyckt om. Han har precis den där rätta touchen som lyfter musiken och bär den linjerat. Sångrösten är okonstlad, på gränsen till introvert, men i helheten fungerar den på den här skivan vars texter glänser betydligt mera än musiken.

Bland sångerna vill jag främst lyfta fram Bengt Ahlfors sång Skall vi göra en mänska i kväll? Texten får mig att dra på mun och dragspelet dekorerar låten färgrikt. Tomas Boströms Innanför och Tillåtelsens kapell är sånger med 
sköna melodier. 

Nyfiken är jag på hur Börje Särs tänker avrunda hela skivan. Han väljer att i nästsista sången Jag ligger på en äng nynna till dragspel, plocka in fågelkvitter och en underbart sjungande 5-åring, Tilda Holm, som med en förvånansvärt tät barnröst lyfter sången till änglasång. Sista spåret är Tomas Boströms Där du går. Texten för vandraren vidare mot evigheten med en bön om nåd inför det som ingen levande någonsin sett. Tanken slår mig att det skulle vara ursnyggt om han lämnade bort gitarren OCH det gör han, Börje, i samma sekund. Han avslutar med a cappella sång och då är mina ögon inte längre torra. Pricken på i sätter han så oerhört smakfullt så att de intoneringsmissar jag hört saknar all betydelse just i det magiska ögonblicket. Smakfullt till max!

Kommer mera information om konserten och ställen där Börje Särs skiva Innan säljs då vi närmar oss mitten av april. Skivan ska jag lyssna på i terassgungan under soliga sommarkvällar...

Att leva med Tamofen

Hur mår jag nu efter 9 månader med cancermedicinen Tamofen (Tamoxifen)? 

Svettvallningarna har lättat under den här tiden. Först tog jag tabletten på morgonen vilket betydde att jag svettades som mest under min vakna tid. I något skede på hösten beslöt jag att ta tabletten på kvällen istället. Det fungerar bättre för mig. Anmärkningsvärt är att jag har svårare vallningar då jag ätit socker.

Tamofen ger mig ett illamående som kan jämföras med ett lätt sådant som man har då man är gravid. Inte mycket att göra åt saken mera än att gilla läget.

Medicinen ger mig också sömnproblem. Många är de nätter då jag sitter någon timme på den stora pilatesbollen för att kroppen ska slappna av. Då gör jag också mitt träningsprogram. Efteråt har jag inte lika ont och brukar kunna somna om någon timme. Har testat två olika sömnmediciner. Jag sover 3 timmar med dem båda. Den ena kan jag resten av natten slumra med, medan den andra gör mig klarvaken. Måste testa flera sorter för att hitta rätt medicin för mig.

Alla slemhinnor är torra. De ska oljas in för att inte blöda. Är ändå tacksam för att muntorrheten är överkomlig även om munnen är mycket känslig.

Det är jobbigt med stelheten i lederna. Ibland måste jag riktigt tänka "att nu ska jag stiga upp" för att jag ska få kroppen att lyda. Får nämligen för ett ögonblick känslan av att vara helt förlamad. 

Allra svårast är det att acceptera värken som sitter i från cytostatikan och som förvärrats med Tamofen. Den finns hela tiden i hela kroppen men mest i armar, ben, händer och fötter. Ibland är den riktigt intensiv och jag känner hur smärtvågorna väller in. Fötterna är sjuka och fotsulorna trasiga vilket gör att varje steg jag tar känns som att gå på glödande kol. Det har jag ju inte prövat på men jag har bra fantasi.

Den psykiska biten behöver ett eget inlägg.

Här skrev jag för ett halvt år sen om Tamofen:
http://camillapredikar.blogspot.fi/2015/08/tamofen-och-dess-biverkningar.html 

Här kan ni läsa om biverkningarna av Taxotere och FEC (cytostatika): 
http://camillapredikar.blogspot.fi/2015/01/taxotere-och-fec.html

Inlägg efter en 6 veckors paus med Tamofen. Biverkningar efter 3 tabletter:
http://camillapredikar.blogspot.fi/2016/07/tamofen-biverkar-snabbt.html