tisdag 12 april 2016

Ett bröst, två bröst, inga bröst

Har hela dagen haft min bröstsyster i tankarna. Under en lång operation har kirurgerna i Åbo skapat ett nytt bröst av hennes mage! Operationen är stor och komplicerad och det viktigaste är att blodflödet kommer i gång i det nya bröstet, annars finns det risk att hon förlorar det.

Alla som gått igenom bröstcancer måste själva fundera hur de vill fortsätta efter avslutad behandling. Det är knepigt att leva med ett bröst. Dels är det den mentala biten man kämpar med och dels är det obalans i kroppen som gör att man lätt får värk eftersom kroppen belastas snett.

Somliga vill låta operera bort det andra bröstet också och har därmed kunnat acceptera ett liv utan egna bröst. De kan få ro i sin kvinnlighet och sexalitet fastän de är platta. De har det "mellan öronen" i stället.

Kirurgerna är duktiga och vad man än väljer så är jag övertygad om att man är i goda händer. Men beslutet att låta operera sina bröst, oberoende av vad man gör, är en process som måste få ta tid. Och beslutet ska vara ens eget. Det är absolut det viktigaste att komma ihåg!

4 kommentarer:

  1. Tack Camilla för att du tog upp det här ämnet, det har sysselsatt mina tankar en tid.
    Det är knepigt att bara ha ett bröst. Ju mer jag "vänjer" mig, desto mer irriterad blir jag. Ska det vara så svårt? Att hitta en protes som matchar det andra bröstet? Att hitta en bekväm bh? Eller två? Ibland undrar jag om det här igen är en sån här kvinnogrej- vänj dej bara... Jag tycker inte att jag får gehör för de här frågorna hos bröstskötaren. Tjänstvillighet saknas inte, men de har så lite att erbjuda.
    Jag har ingen aning om hur jag ska tänka den dagen bröstkorrigering ska diskuteras. Jag ser bara dåliga alternativ. Trots det är jag glad att cancern gick att operera. Tacksam för all vård. Men ibland vill jag gnälla en smula.
    Hoppas andra vill diskutera och kommentera. Jag menar, det blir inte så bra diskussion runt kaffebordet på jobbet om det här. Och hoppas allt går bra med opererade vännen! Hälsningar från Harriet

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är glad att du reagerar och avreagerar. Nu har jag själv den turen att ha båda brösten kvar dvs det opererade är förstås mindre. Ändå har jag ännu svårt att acceptera min nya kropp. Inte så mycket obalansen i brösten men hur jag sjunkit ihop. Har alltid varit mån om min hållning och nu tar någonting emot i nacken då jag försöker stå rak. Vänja sig? Det är svårt.

      Tanja skriver öppet om sin operation på sin blogg. Den som är intresserad kan kopiera den här adressen: http://narlivetstannar.blogspot.fi/

      Bland mina bröstsystrar finns alla varianter av val. Därför har jag fått insyn och kunnat ventilera de här tankarna på ett naturligt sätt. Kan också konstatera att alla är individer och prioriterar olika. Någon skulle aldrig lägga sig frivillit på operationsbordet igen medan en annan bara längtar efter ett nytt bröst.

      Det vi kunnat konstatera är att det är betydligt lättare att få en bröstkorrigering än att få det andra, friska bröstet bortopererat. Vi har fått den uppfattningen att kirurgerna inte vill operera bort ett frisk bröst men kan nog göra en synnerligen komplicerad och riskfylld konstruktion.

      Frågan jag tog upp är svår, känslig och mycket beroende av hur kvinnan accepterar sin situation. Tror också att kvinnans ålder är av betydelse...

      Radera
  2. Jag måste säga att onsdagens inlägg gör mig lite klokare. Jag visste ingenting om hur en rekonstruktion går till. Nu vet jag mer än jag vill. Harriet

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är inga småsaker direkt. Man ska nog känna en längtan som övergår både riskerna och smärtan. Alternativ finns. Man kan också skapa ett nytt bröst av ryggmuskeln. För Tanja var magen ett bättre alternativ. Allt förstås i samråd med läkarna i Åbo.

      Radera