onsdag 13 april 2016

Inspirera varandra!

Fick i dag veta att en läsare inspirerats av min städning så att hon också börjat rensa i skåpen. Det gjorde mig riktigt glad! Många är de som inspirerat mig till både det ena och det andra och kan jag i min tur sätta igång någonting... Bra.

För över 20 år sedan sa en bekant till mig att hon inte förstod varför hon måste spara silverskedarna som hon fått av sin farmor. Kvinnan var medelålders och farmodern död.
- Inte behöver jag skedarna för att minnas henne, förklarade hon för mig.
Och jag förstod ingenting utan tyckte att människan skulle skämmas för att göra sig av med så värdefullt arvegods.

I dag förstår jag. Inte i någon av mina ägodelar finns de människor jag vill minnas. De finns i mina minnen av upplevelser vi delat. För att minnas dem behöver jag inga saker. Kanske minns jag inte så exakt hur det egentligen var, men måste det vara exakt? Kan jag inte få slappna av och minnas sånt jag vill minnas, på mitt eget sätt?

Vad händer då vi ger bort, säljer eller kastar sånt som vi alltid haft? Vi blir otrygga och fylls av ett besvärligt gnagande inombords. Då vi tillåter oss att släppa taget händer det fantastiska som jag tidigare skrivit om: vi renas. Vi tvättas på insidan och får med förnyade sinnen njuta av nuet, fria från den barlast vi dragits med under år, årtionden eller en hel livstid...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar