måndag 18 april 2016

Sann frid för mammor

Regntunga skyar och våt mark. Typiskt vårväder. Men inombords känns det bra. Gårkvällen avslutades med en stilla mässa i min "bykyrka" dvs Dragnäsbäcks kyrka. Här döptes vår Junior och sedan dess har jag ett speciellt band till kyrkorummet. 

Kyrkan är en liten kvarterskyrka. De målade fönstren stänger ute den oro av trafik som man hör genom väggarna. Men det handlar om att hitta den sanna friden just i allt kaos, i all oro, i det där som är för mycket.

I en sång jag sjunger med mina grupper lyder texten: Och allt som blir för mycket, lägg det i min hand... Jag fullkomligen älskar den där strofen. Mycket klarar vi människor av på egen hand. Men vad gör vi av det där som blir för mycket? Det där som är svårt, som tynger, som pressar oss.

Bilden av fågeln som vilar i sitt bo medan forsen brusar nedanför trädet visar hur det är möjligt att hitta den sanna friden. I varje stund av kaos finns lugnet då vi möter Gud och samlar ny kraft.

I dag lägger jag mig med fågelmamman i boet och betraktar allt som rusar runtomkring oss. I Guds hand är vi trygga. Vi två mammor av olika sort. Men skapade av Gud. Båda två.

2 kommentarer:

  1. Visst håller han oss i sin hand!
    http://ateljen.mamalin.com/#home

    SvaraRadera
    Svar
    1. Såg på din blogg din vackra vävnad med fåret som ligger tryggt i handen. Bilden av handen är trygg, trygg.

      Radera