tisdag 31 maj 2016

Sommarlov!











Junior har i dag avslutat både dagis och förskolan. I alldeles strålande väder delades förskoleintygen ut tillsammans med en ljus ros. Och naturligtvis måste vi fira med jordgubbsglass – vid frihetsstatyn på torget! 

Vid din sida


måndag 30 maj 2016

Högintressant arbetsvecka

En förmiddagstimme räckte till för att få ihop ett första utkast till söndagens predikan. Texten är evangelisten Lukas återgivning av en liknelse som Jesus berättade  den om festen då de som var inbjudna inte hade tid att komma.

I förarbetet läste jag på väldigt mycket om vad liknelser är och hur de är uppbyggda, var de finns i Bibeln och hur man kan dela in dem. Dessutom har jag gjort djupdykning i kyrkoåret. Visst kan jag egentligen sånt här men att sätta det till pappers och i radion påstå något kan få de säkraste knän att skälva lite grann. Man kan inte bara anta vissa saker, man måste veta.

Precis som jag visste så var själva ihopställandet roligt och njutningsfullt. Nu behöver texten vila någon dag så att jag får lite distans och sen ska jag titta igenom den för att kolla att de som lyssnar verkligen hänger med i mina tankespår. Jag behöver också se över språket och så ska den iväg till Tomi som är liturg. Han behöver veta vad jag tänker säga så att han kan få en balans mellan sin inledning och min predikan. Teamwork på distans alltså.

I slutet av veckan har jag tid att öva på predikan. Tempo, tonfall, pauser  allt ska sitta retoriskt rätt. Extra utmanande är det att jobba enbart med rösten. En tv-sändning hade faktiskt  retoriskt sett  gett mig flera möjligheter till uttryck.

Det här är bara "prästbiten". Psalmerna med förspel ska övas och solosångerna likaså. Dessutom behöver jag stämma orgeln så sent som möjligt före söndag. Bäst skulle det vara att knacka igenom piporna tidigt på söndag morgon men vet inte om jag har nerver att spara det så sent...

Tomi uttryckte radiogudstjänsten rätt talande då han kungjorde den i kyrkan i går: Camilla predikar och spelar och jag... jag ser mest på... 

Följ mig


söndag 29 maj 2016

Sommarlov i sikte


Mammas och pappas flicka

Utanför kyrkan stod i morse en charterbuss. Vi fick besök av en grupp från Jakobstad som var på utfärd. Eftersom jag har mina rötter där så kände så gott som alla någon som var släkt med mig.

- Men vad du liknar pappa! sa den första.
- Men vad du liknar mamma! sa den andra.

Det var intressant att få veta vad människor kan se även om de inte känner mig. 

lördag 28 maj 2016

(Som) På Strömsö

Bor inte långt borta från kända tv-huset Strömsö. Då jag var barn hade vi musikläger här. Klicka på bilden nedan så finns det en chans att se texten på anslagstavlan.




 Här kan man titta på sända tv-program: 

Snuviga, tysta tankar

Det är verkligt sällan som jag har ett helt tyst hus för mig själv. Nu hände det och hela dagen har gått åt till att förbereda radiopredikan. Ännu har jag inte skrivit en enda rad utan jobbat med allt förarbete för att förstå mig på predikotexten. Man kan sätta hur mycket (eller hur lite...) tid som helst på att förbereda en predikan. Ännu är jag så pass ovan att jag inte har grundarbetet i ryggen. Men jag har det! Och jag tycker om själva hantverket med att få dra samman idéerna. Den för mig lättaste biten återstår och går snabbt att genomföra då förberedelserna är välgjorda.

En förarglig förkylning håller på att bita sig fast. Har inte varit "sjuk" på hela vintern eftersom jag aktat mig noga för alla basiluskor. Men här på sistone har jag slöat till. Har träffat mycket folk och bara trott att allt går bra. Men med sänkt immunförsvar måste man nog sköta sig. Hela, hela tiden.

Man borde både det ena och det andra. Ibland samlas dessa borden och blir så många så att det är enklast att strunta i dem alla. Åtminstone för en liten stund.

fredag 27 maj 2016

Ny konst på väggen


Mittemellan ringde från skolan och undrade om jag kunde komma och hämta en tavla som han nu skulle få ta hem. Jag har fått se den som halvfärdig och ville absolut ha den på väggen eftersom jag tycker om giraffer.

Precis som alltid har Mittemellan gjort den här stora målningen fantasifull och öppen för olika tolkningar. För växer träden egentligen upp ur ryggen på giraffen eller står de bakom den? Och vart är den på väg? Vad symboliserar pyramiden? Eller... är giraffen alls på väg någonstans? Kanske det som växer på ryggen hindrar den. Om någonting alls växer där. Men den står faktiskt stilla. Eller ser vi den sekunden före den tar ett steg framåt? Bakåt?
Ingen som vet, ingen som vet...

torsdag 26 maj 2016

Röker du?

Musikern Riki Sorsa, 63, dog i lungcancer den 10 maj. Tio år tidigare hade han överlevt strupcancer. 

Riki ville göra någonting för Cancerföreningen som nu fyller 80 år. Han kom på idén att banda in en kort video med sig själv som exempel. Han berättar hur han som ung började röka för att höra till gänget. Det hann bli 30 år rökning. Han slutade först då han fick strupcancer. 
- Slutade jag för sent? undrar han i den korta snutt som är bandad två månader efter den första.

Har du en minut, titta här: 
https://www.youtube.com/watch?v=13l9KuHZR2g

onsdag 25 maj 2016

Radiogudstjänsten förbereds

Har kommit bra på väg med radiogudstjänsten som vi kommer att hålla i Malax kyrka söndagen den 5 juni. Det är en process som ska ha sin tid och bäst är det att börja i så god tid så att pusselbitarna lägger sig av sig själva vartefter arbetet framskrider. 

Predikan är ännu oskriven även om jag under några veckor funderat på temat Kallelsen till Guds rikeHar inte riktigt kommit underfund med hur jag vill ha den så jag tror att tankarna behöver mogna någon dag ännu. 

Vanligtvis brukar man skramla ihop körsångare och instrumentalister och lägga till en massa ingredienser då man ska sända radio- och tv-gudstjänster. Men det går inte alls ihop med det koncept som fungerar för mig: små medel  stor effekt. Tillsammans med vår kyrkoherde Tomi vill jag hålla en gudstjänst som i sin sparsamhet förhoppningsvis går djupt. Lite extra musik blir det i två solosånger som går ihop med texterna. Men jag sjunger utan ackompanjemang, något man inte ofta hör i radion.

Vi behöver naturligtvis stark psalmsång. Därför tycker jag att ni som har möjlighet ska passa på att komma på utfärd till Malax 5.6 och så far ni sen hem och lyssnar på Radio Vega för att höra om ni känner igen er egen sångröst... 

Välkomna!

tisdag 24 maj 2016

Tänkvärd sanning

För en tid sedan fick vi veta att Roxette ställer in sin turne på inrådan av Marie Fredrikssons läkare. Eftersom Marie fick en tumör i hjärnan år 2002 så har det nu spekulerats i om cancern återvänt.

- Nej, hon har inte fått cancer, säger Per Gessle, den andra halvan av Roxette. Marie är nästan blind på ena ögat, hennes begränsade rörlighet i ena benet gör att hon inte längre kan gå eller stå på scen, hon har inte energi att resa och har svårt att fokusera. Allt detta på grunda av sviterna efter cancerbehandlingarna.

måndag 23 maj 2016

Goda nyheter

Har varit på undersökning till gynekolog i dag och det finns skäl att fira. Inga tumörer hittades varken i brösten eller på äggstockarna. Hela familjen har dragit en lättnadens suck. Speciellt Anton är uppåt. Han ligger ofta vaken och funderar då vi väntar på nya besked.

Gynekolog Tarja var den som hittade tumören i september 2014 så jag känner stort förtroende för henne. Vi diskuterade min medicin och hon sa att Tamofen (Tamoxifen) är en av de mildaste som finns. Andra kan ge betydligt svårare biverkningar, fast kanske av annat slag.

Häromdagen fick jag höra om en kvinna som fick så svåra ledsmärtor av Tamofen så att hon till slut hamnade i rullstol. Så här ser vi att man inte kan jämföra sig med någon annan. Alla är vi individer och reagerar individuellt på dessa cancermediciner.

I dag kändes det faktiskt som att det varit värt att äta medicin snart ett år. Just nu är jag ju fortfarande bröstcancerfri!

Kantorsbarn hänger mest med

Gårdagens utfärd kom att bli riktigt lyckad. Vackert väder, god mat och glada sångare gjorde att Mässa för småfolk blev terminens höjdpunkt. 

Kloker och jag har vuxit upp med pappor som kantorer och vi har båda fått vara med på det mesta av läger och resor. Det är roligt att Junior blivit så stor så att han nu kan vara med oss. 

Som barn på körresa tyckte jag om att det alltid fanns tanter och farbröder som intresserade sig för mig, min skolgång, hur jag tänkte och vad jag tyckte. Jag vande mig tidigt vid att prata med vuxna och se över generationsgränserna. 

Kanske är det något av detta öppna sinne som jag vill ge vidare åt Junior. Nu hänger han med och är rätt så nöjd bara han får plocka med sig en massa småsten hem i min väska och ha kramiskissi med som sällskap. 

I Övermark kyrka

Ny dag. Kloker lägger golv i förrådet, något han måste skjuta upp tills efter konserten eftersom det ger honom sjuka och stela fingrar. Själv ska jag dra andan innan jag på allvar tar itu med den kommande radiogudstjänsten. Gott så.

lördag 21 maj 2016

Junior synar och längtar

- Vad är du för en man som säger så? undrar Junior och tittar på Kloker.

Att vara förälder är att vara förebild. Samtidigt ska vi lära våra barn att vara kritiska och inte naivt svälja allt. Balansgången är hårfin.

Kloker är mycket viktig för Junior. Pappas tankar, prioriteringar, förehavanden och livsstil synar Junior just nu in i minsta detalj. Pappa är idol. Men om man inte tycker att pappa har rätt? Ska man lyda ändå, fast man är 6 år och nästan skolpojke?

En pojke som är yngst i en syskonskara på sex pojkar har många förebilder. Junior längtar efter sina bröder och senast i går skulle han ha velat ha hem åtminstone en av de där som är stora och har egna hem. 
- Varför kommer de så sällan?

Ingen kan ersätta någon annan. Ingen mamma kan ersätta en pappa. Ingen bror kan ersätta en annan bror. 
Det vet och känner man då man är 6 år. Och nästan skolpojke.

fredag 20 maj 2016

Höstplaneringen nästan klar

Vi närmar oss det fjärde och sista sista framförandet av Mässa för småfolk. Åtminstone med mig som dirigent. Jag känner mig redo att lägga taktpinnen på hyllan för gott och anta nya yrkesmässiga utmaningar. Allt har sin tid och nu är det tid för mig att sluta som kördirigent.

Kvar finns sångerskan i mig. Förhoppningsvis räcker krafterna till sjungandet. Å andra sidan är jag som sångerska min egen och kan själv bestämma vad jag vill sjunga och när. Som präst kommer jag inte att sjunga solo vid förrättningar. I de sammanhangen tystnar sången.

Hösten i församlingen har jag redan planerat så att programmet ska kunna genomföras oberoende av om det är jag eller någon annan som sköter kantorstjänsten. Rätt långt är programmet givet eftersom det nya psalmbokstillägget ska tas i bruk och behöver övas in i olika grupper. Också diskussions/sånggruppen Tro i vardagen fortsätter under hösten.

Efter midsommar kommer jag att ha semester och i augusti hoppas jag att saker och ting klarnar beträffande om det bli prästvigning 9.10 eller inte. Jag har ju varit i den här situationen x antal gånger tidigare och vet att ingenting är klart förrän det är klart. Också den här gången lägger jag allt i Guds hand.

torsdag 19 maj 2016

... och vilken morgon det är...

Mosad är ordet. Det skulle vara skönt att få behålla euforin från i går kväll. Och delvis finns den kvar som ett bananskal att glida in på i dagen som är på kommande. Det är nu bara så roligt att få vara inne i lyckobubblor nu och då. Där kunde man få stanna en stund till tycker jag.

Nu ska jag istället ta mig an dagens arbetsuppgifter som kanske också blir till lyckobubblor. Det blir en skolandakt, ett utvecklingssamtal och en åldringshemsandakt. Sedan fyra timmar paus för mat, vila och förberedelse för kvällen. Vi har samövning inför söndagens Mässa för småfolk och hemkomsten blir sen.

Hann se Junior en halv timme i går på eftermiddagen. Han sov då jag kom hem efter konserten. Nu sover han fortfarande. Sent ikväll ses vi i vaket tillstånd båda. Vissa dagar är intensiva jobbdagar. På lördag kan Junior istället vara hemma från dagis eftersom jag inte råkar ha några förrättningar. Och han har ju sin pappa!

Måste sluta. Hör att gullungen skruvar på sig. Det är som då man ser små beibisar och bara önskar att de skulle vakna fastän de är ljuvliga att se på då de sover...

onsdag 18 maj 2016

Vilken kväll det blev!

Övning i Kyrkhemmet före konserten fr.v. Börje Särs, Martin Holm och Gudrun Särs.
Varmt tack till er för konserten!

















Det som började med att Börje Särs och jag som hastigast sprang på varandra i labbkön på sjukhuset resulterade ikväll i en viskonsert för Österbottens cancerförening. 

Kaffekassan visade sig innehålla 524,70 euro som oavkortat tillfaller kampanjen STOP CANCER. Tack för donationen!

Kvällen var alldeles underbar, berörande och glad! 
Jag är tagen av all värme och "jag lever bara en minut i sänder..."

tisdag 17 maj 2016

Lunka på, luncha på

Egentligen är jag rätt försiktig av mig och mår bäst då lunken är densamma. Tycker därför inte alls om överraskningar. Men ibland får jag för mig att det okända skulle göra mig gott och så blir jag med ens lite modig. Som i dag.

Vi skulle träffas och äta lunch, en av mina bloggläsare och jag. Hon "kände" mig genom bloggen medan jag bara visste det om henne som hon skrivit om i sina mejl. Hade heller ingen aning om hur hon såg ut. Tiden gick fort och vi tyckte att vi bara kommit igång med samtalet innan det var tid att bryta upp.

Fastän jag är oerhört intresserad av människor och relationer så hör det intresset främst ihop med min yrkesidentitet. Som privatperson är jag något av en ensamvarg som trivs bäst för mig själv. Det ska vara den där bekväma lunken utan överraskningar...

Men visst är jag glad över att också lunkar kan innehålla stopp med god lunch i gott sällskap. Så tusen tack för lunchträffen, min kära läsare!

Oron i en ask

Sen ett tag har jag på lappar skrivit ner vad jag oroar mig över. För att riktigt se vari min oro ligger. Då jag tittar på lapparna som samlats handlar varenda en om en oro att inte orka. Att inte orka med jobbet, att inte orka engagera mig i min familj, att inte orka gå, att inte orka tänka tankarna till slut.

Jag trodde att jag skulle vara allra mest rädd för att dö eller för att cancern skulle komma tillbaka. Men jag känner faktiskt allra mest oro över att inte orka med morgondagen, med veckans program. Varje dag måste jag planera väl för att jag inte ska halka efter. Mitt liv har tidigare varit som ett elastiskt band – bara att tänja vid behov. Men nu känner jag mig som hundra plus och bandet går av vid minsta lilla knyck.

Fortfarande får jag söka ord. De finns så nära men jag får inte tag på dem. Jag kan uppleva hur de känns de där orden jag söker. Jag känner av dem men jag kan inte uttala dem eftersom de saknar bokstäver.

Fortfarande kan jag inte heller läsa någon längre stund. Jag skulle vilja sätta mig ner med en bok men jag kan inte samla tankarna. Det känns som om mitt läsande vore en spretig blombukett. Hur jag än försöker samla ihop blommorna för att få dem i en vas så lyckas jag inte.

Ibland funderar jag på hur stark cytostatikan måste ha varit eftersom den gett mig men för livet. Men hur starka måste inte cancercellerna då vara som behöver så starkt gift?

Spridda tankar av en okoncentrerad Camilla.

måndag 16 maj 2016

Viskonsert i Malax på onsdag

Barnen stannar hemma
denna gång.
På onsdag kväll kl. 19 håller skivaktuella trubaduren Börje Särs en viskonsert tillsammans med Martin Holm i Kyrkhemmet i Malax. Gudrun Särs medverkar med recitation.

Skivan kostar 20 euro.
Inträdet är fritt och efter konserten är det möjligt att köpa Börjes skiva Innan.




Eftersom Österbottens cancerförenings kampanj STOP CANCER är i gång kommer verksamhetsledare Markku Suoranta att efter konserten informera om föreningens arbete bland cancersjuka och deras familjer.

Församlingen bjuder alla på kaffe men vi ser gärna att ni stöder STOP CANCER-kampanjen och sätter ett bidrag i cancerföreningens sparbössor som finns framme.

Kom alltså och njut av berörande visor och stöd samtidigt Österbottens cancerförening.

Välkomna till Malax!
Hälsar Camilla

Anton och moffa

År 2003

STOP CANCER-kampanjen i Österbotten

Vi samlar mod, sisu och empati.
Nu är det dags för mig att jobba för Cancerföreningens kampanj STOP CANCER. Så här står det på kortet här intill:

"Genom att donera stöder du
krishjälpen  som ger både patienter och anhöriga möjligheten att prata öppet om sina tankar. 

stödtjänsterna  som erbjuder kamratstöd och sakkunnig rådgivning. Dessutom arbetar vi för att främja hälsan och upptäcka cancern så tidigt som möjligt.  

den palliativa hemvården  resurser och kunnande för vård i livets slutskede. Vi ger österbottniska patienter möjligheten att bo hemma så länge som möjligt och de anhöriga krafter att fortsätta framåt.

Insamlingen STOP CANCER riktar sig till Österbotten. Vår lokala insamling hjälper österbottniska cancerpatienter och anhöriga. Genom att delta stöder du dem som i ditt närområde kämpar för ett bättre liv, trots cancer."

Kära läsare. Målet är att samla in 10.000 euro. Just nu står saldot på 530 euro... Nu kan ni göra skillnad. Utan Cancerföreningens stöd skulle jag varken kunna arbeta eller hållas ovanför vattenytan mentalt. Hjälp mig att hjälpa så att också andra cancersjuka och deras familjer kan få stöd då stöd behövs. Österbottens Cancerförenings arbete behövs och värdesätts oändligt av oss som behöver hjälp!

Här kan ni donera på nätet: 
https://www.lahjoituslipas.fi/stopcancer/kustosterbotten/lahjoita/

Dela gärna detta inlägg bland vänner och bekanta.

söndag 15 maj 2016

Då andra predikar

Arbetsdagen har varit intensiv och pausfri. Vi har hunnit med finsk konfirmation, svensk högmässa med allt extra denna pingstdag (TACK alla sångare), uppvaktning vid krigargravarna med anledning av De stupades dag och slutligen 50-årskonfirmandernas träff.

På läktaren har jag en liten skrivbordsvrå där jag har en "läktarbok". I den skriver jag vilka psalmer vi sjungit, musiken som framförts och vem som medverkat. Det händer nu och då att någon önskar samma musik som spelats vid en tidigare förrättning. I läktarboken finns allt dokumenterat.

Efter skrivandet passar jag sedan på att lägga ner huvudet en stund för att samla kraft. Detta sker förstås under prästens predikan  min enda paus i gudstjänsten. Det är ju tur att jag har en egen vrå... Det ser inget vidare ut att en blivande präst slumrar under en blivande kollegas predikan.

Men Tomi, jag hörde nog på! 
Man kan höra fast man har fast ögonen... 

lördag 14 maj 2016

Frans, Frans och Frans

Farfar hette Frans. Som ett arv från gångna släktled heter också Anton Frans, men i andra namn. 

Nu tänker jag varken på farfar eller på min förstfödde. Jag tänker på Frans. Han som just sjungit Sveriges bidrag i Eurovision Song Contest.

Jamen, vad är det som denne 17-åring har som får ett tanthjärta att smälta som en nyårslycka? Han har det. Vissa behöver bara uppenbara sig så knockar deras karisma en totalt.

Om jag hade en katt skulle den väl nog få heta Frans nu. 
Efter Frans som går igenom TV-rutor


fredag 13 maj 2016

Blondinbellas överraskning









Hela födelsedagen har gått i firandets tecken. Vi väckte en 18-årig blondin! I smyg hade Anton färgat håret med guldlockfärg i går kväll. Vad vi skrattade åt hans sätt att visa oss att han nu bestämmer själv. Hade han färgat håret vitt hade han sett exakt ut som sin moffa på huvudet.

Underbara lilla-stora Anton vår!

Antons myndighetsdag

Varmaste lyckönskningar 
på din 18-årsdag 
Anton

Nu har du själv fått välja 
att synas på bloggen 
med namn och bild. 
Jag välkomnar dig min förstfödde 
att kliva ut i offentligheten!


Jag hoppas att jag har kunnat ge dig 
både rötter och vingar under de här 18 åren.


Du är min son. 
Jag är din mamma. 
Vår kärlek till varandra 
är stark och vacker!


Guds välsignelse över din framtid
älskade Anton.

torsdag 12 maj 2016

Sitt!

Eftersom jag har svårt att stiga upp från en stol så har jag tagit armarna till hjälp för att komma upp. Detta har resulterat i att hela överkroppen är felbelastad och delvis inflammerad.

Min osteopat-Leena har hjälpt mig och jag har fått lära mig ett nytt sätt att stiga upp och sätta mig ner. Det känns som att famla i luften men vartefter jag blir starkare i benen går det bättre. 
Konrad

Då man sitter på en stol ska man dra benen bakåt så att vinkeln blir mindre än en rät vinkel. Sen försöker man fokusera på att få tyngden på hälarna, böja sig framåt lite och helt enkelt stiga upp. Samma men tvärtom och sitt ner igen.

Nu har jag lättare att komma ur bilen och sparar på överkroppen som ju delvis fortfarande är styv och skadad på vänster sida av strålningen.

Därmed har jag kommit fram till att det inte är omöjligt att lära gamla hundar sitta.

onsdag 11 maj 2016

Mellan två stadier

Junior och jag funderar på att det bara är 20 dagisdagar kvar.

- Tänk, säger jag, att nu är du dagispojke och i höst är du skolpojke.

- Och på sommaren är jag mammas pojke!! säger han med schwung och skrattar så att han nästan kiknar.



Klanderfritt genomfört

Vårt nya värmesystem är installerat och de tre unga och raska arbetarna har åkt iväg. I går tisdag jobbade de kl. 9-22 och i dag onsdag kl. 8-16. En natt var vi utan varmt vatten och värme. 
Nu upptas endast ett hörn
av förrådet istället för
nästan hela golvytan.

Vi valde vattenburen luftvärme eftersom den är förmånligare att installera i jämförelse med jordvärme. Fjärrvärme hade inte heller varit ett lika bra alternativ. Vi behövde inget bygglov och värmesystemet har höjt husets värde. Nu återstår det för oss att fixa ett golv och fräscha upp väggarna innan vi kan ta ett betydligt större förråd i bruk. 

Lämpöpartio heter firman i Karleby som vi anlitade och värmesystemet har 6 års garanti. Till servicenumret kan man ringa dygnet runt. 

Här kan ni som är intresserade av olika värmealternativ titta in på Lämpöpartios hemsida:
http://www.lampopartio.fi/


tisdag 10 maj 2016

Lönnens längtan


Ut med gammalt in med nytt

Den gamla cisternen ligger i bitar på gårdsplanen och den nya "grejen", stor som ett kylskåp, är på plats. 

Arbetarna åkte just i väg och Kloker och min förstfödde har nattarbete med att få ut återstående bergull och bråte. 
Blir iskall dusch efteråt 
eftersom vi inte har något varmvatten. 




Inget faschinerande årtal i sammanhanget

Mittemellan tycker att jag är så förutsägbar då jag fotar naturen. Han tycker att jag kunde knäppa bilder på maskiner och sånt.

Ok. Nu får ni se vår gamla cistern som håller på att tömmas på 4000 liter vatten. Den är stor som ett halvt rum och ska ut genom en dörrpost som inte ens är 60 cm bred.

Då man handskas med Arabia-porslin är stämpeln viktig där det framgår hur gammalt porslinet är. Jag hittade årtalet på boilern och det är inget att ståta med. Tvärtom. Den sattes på ställe år 1970 och sen byggde man väggar runtomkring...

Ett rent under att den hållit tills nu, kan man lugnt påstå. Och hjälp vad dötrist att fotografera...

måndag 9 maj 2016

Årstidsväxling


Camilla och Kloker hoppas


Plötsligt händer allt på samma gång

Redan innan jag blev sjuk planerade vi att byta vårt värmesystem. Nu har vi orkat ta tag i det på nytt och på gården står det som ska bli vattenburen luftvärme. Det fungerar på samma sätt som jordvärme men man använder sig av luft istället.

Samtidigt har det lossnat på trädfronten och han som ska fälla några träd hos oss och våra grannar har varit och granskat jobbet. Stora tallar skräpar otroligt, det faller kottar i huvudet på oss och då det stormar dimper stora grenar ner. Dessutom tar tallarna all näring ur jorden och skymmer solen.

Så nu har vi en salig röra både ute och inne. Men vi tror att det blir bra bara allt blir gjort. Det är alltid lättare att ta itu med saker än att tänka på att man nog någon gång ska ta itu med dem...

söndag 8 maj 2016

Livslevande och förnöjd



Dagens kommentar av Junior:

- Blev ditt hår sådär krulligt 
när ingen såg på?

Grattis på morsdagen!

- Det är så besvärligt att rita fingrar så du fick
gröna påsavantar istället,
förklarade Junior.

lördag 7 maj 2016

Inför morsdag

- Varför får man inte själv
välja sin mamma?
En dag för mamma, för mammor och fler,
som för andra sig tänjer, tar hand om och ger
under tidiga morgnar och sent någon natt,
hon går bara på  blir en mamma aldrig matt? 

Nån mamma är splittny, en annan är död,
vissa är frånvarande, andra ger stöd,
mammor är mödrar av olika sort,
endel lägger ut sig, nån vill ha komfort.

Vissa kan prata medan andra tiger still,
nåns mamma kanske lyssnar, säger "hm" och tänker till,
morsan kan vara ungdomlig, tantig – originell,
hon kan vara sträng eller slapp eller superdupersnäll. 

En mamma, en mormor, en farmor  fast av plast,
man blir inte mamma sådär i all hast,
men hittar du en kvinna med en aura som av ljus,
så kan du veta detta: hon är klädd i mödrablus.

16 år och sambo med cancern


fredag 6 maj 2016

Då symboliken avslöjar

Mittemellan har samlat sina teckningar i ett häfte. Nyligen var han på inträdesprov till gymnasiets bildkonstlinje. Man skulle ta med egna alster för att visa upp dem. Han fick höra att hans teckningar är intressanta. 

Här på bloggen har ni blivit bekanta med finurligheterna i teckningarna. Den senaste kan ses som ett collage innehållande flera historier eller budskap. 

Jag kan se hur Mittemellan bearbetat mammas cancer. Hur det långa håret blir marken där gravgården står. Kommer mamma att dö? Kyrktornet med trons kors, timglaset som påminner oss om att tiden rinner ut. Rötterna/händerna som famlar efter nya ställen att rota sig. Kärleken finns på en egen "ö" som grund för livet. Fåglarna är fria tankar. Organen som förstörts, medicinen som stänger ett skadat öga (blåögdheten) och biverkningarna som fortsättningsvis strålar ut som svarta dallringar.

Jag tycker att den här teckningen är full av svar och ser hur kärleken, den kristna tron, den fria själen i fåglarnas färd och cancerns konsekvenser ramar in livet som rinner vidare i timglaset. 

Knappast är Mittemellan helt medveten om vad han tecknat. 
För mig är bilden glasklar.