tisdag 18 juli 2017

Liten statistikuppdatering

Vasa svenska församling är den tredje största i Borgå stift efter Borgå och Esbo. Vi har ca 12 800 medlemmar och för tillfället sju präster varav två på halvtid.

Har ett behov av att summera vad jag gjort innan jag kan börja semesterslappa. Kollade igenom kalendern och kan konstatera att jag på 10 månader minus några veckor sjukledigt har hållit följande förrättningar:

14 jordfästningar (+ 14 sorgesamtal)
20 dop (+ 20 dopsamtal)
2 vigslar (+ 2 vigselövningar)

Efter semestern väntar 7 dop och 2 vigslar.
Som i ett nötskal.

Nu ska jag ta itu med slappet.

måndag 17 juli 2017

Sanningens ögonblick eller Så tyckte vi


I går efter konfirmationen delade vi ut de diplom som vi skrev åt varandra under lägrets sista timma. Alla fick diplom, också vi ledare. Jag blev alldeles rörd då jag såg vad konfirmanderna skrivit åt mig. Gladast blev jag över att de uppskattat min undervisning och att jag är rolig... Klicka på bilderna så ser ni vad jag saxat.


söndag 16 juli 2017

Neverending story

Försöker hela tiden hitta ett balanserat sätt att leva så att jag ska orka dras med min lymfödemarm. Simningen gör att jag är smärtfri några timmar efteråt. Man ska komma sig ut i det iskalla vattnet och ta tjugo tag så är det överkomligt att simma en stund. Som tur är bor vi nära stranden så jag leker med tanken att morgonsimma någon dag under semestern.

Lymfterapeut Hilkka gav mig en liten bit av okänt material som jag kan ha på olika platser under stödärmen. Tanken är att räfflorna masserar och får igång lymfvätskan då jag rör på mig. Men som ni ser på bilden så blev det rätt smärtsamt att få den massagen. Det skavde och brände mest.


Det går också att förutom stödärmen linda nedre armen som är svårast angripen. Eller att ha två stödärmar på varandra. Alla knep är tillåtna och bara jag själv kan bestämma vad som fungerar.

Det kommer stunder då jag håller på att bli tokig av trycket och värken och sliter av mig både handske och ärm för att huden ska få andas. - Bort med allt och låt mig bli frisk! 

Om det bara vore möjligt...

På tröskeln till semester

Efter några intensiva arbetsdagar står nu endast söndagens konfirmationsmässa mellan mig och min semester. Redan har flera arbetskamrater kommit utvilade tillbaka i jobb. Ledig tid gör underverk då man både vilat och upplevt något nytt. Jag har två veckor på mig att klämma in bådadera.

Efter 10 månader som präst upplever jag mig hel i min yrkesidentitet och trygg i mina arbetsuppgifter. Under veckan på skriftskollägret blev jag själv överraskad över hur bra jag trivdes med lägerlivet. Min ledarförmåga sattes på prov och jag tyckte om att både ha och ta ansvar för helheten.

I morgon ser jag fram emot att få bära den röda mässhaken. Vi firar apostladagen och temat är "I Herrens tjänst". Den röda liturgiska färgen som symboliserar Anden, blod och eld har vi bara två andra dagar under kyrkoåret: på pingstdagen och när vi firar Stefanidagen, annadag jul.

onsdag 12 juli 2017

Plötsligt händer det

Säkert är ni många där ute som tycker att era barn är olika varandra. Det är mycket som formar ens ungar. Generna ska ju ta ut sin prägel och likaså gör omgivningen och de sammanhang man vuxit upp i.

Då de tre storstora pojkarna var små skulle det vara fart hela tiden. De simmade varje dag, tyckte om allt som gick snabbt, hoppade, studsade och var högt ovanför marken.

Nu då Junior växer upp är det det absolut lugna som gäller. Ve och fasa om någonting snurrar, lämnar marken eller gungar. Så har han aldrig frivilligt klättrat heller. 

Killarna har också helt olika stil. Vi har allt från minimalister till bohemer i vårt halvdussin. För någon är kostymen det naturliga medan en annan kvamnar av slips och blandar färger, mönster och former som en konstnär med palett gör.

Men så händer något som förändrar allt. Och tänk att det aldrig skulle slå fel. En hungrig tonåring kommer hem en natt och frågar om det finns någonting att äta och i samma mening konstaterar han att det är ohälsosamt att äta på natten. What? Sen när? 

Allt som en mamma försökt lära ut under många år har plötsligt gått in. Då är det ingen skillnad om man är lugn, sprallig, slarvig eller prydlig. 

Och mamman viskar tyst: tack!

måndag 10 juli 2017

Kallelsen kom eller Kall simtur

Äntligen kom brevet jag väntat på - kallelsen till Åbo universitetscentralsjukhus och kliniken för plastik- och allmänkirurgi. Det går ända till hösten innan jag får komma dit för konsultation. Egentligen passar det mig bra, då får jag mera tid på mig att komma fram till om jag ska börja på med något eller låta bli.

Det handlar alltså om min vänstra arm och hand och lymfvätskan som inte rör sig som den ska eftersom man i samband med min bröstcanceroperation tog bort en stor mängd lymfkörtlar ur armhålan. Nu klarar jag mig tack vare stödärm och -handske som balanserar trycket. Då lymfvätskan inte rör på sig förvandlas den småningom till fett. Kan alltså bli aktuellt med en fettsugning av arm och hand. Något som lär ska vara mycket smärtsamt - efteråt.


Eftersom simning är bra för armen och simhallen har sommarstängt blev det ikväll premiär för havssimning. Och ja, det var kallt så jag trodde hjärtat stannade då jag doppade mig. Sedan simmade jag en god stund ändå medan de höga vågorna uppfriskande piskade ansiktet så att tångdoften smög in i mina tankar.

söndag 9 juli 2017

Emil och moster musicerade

Det som förra sommaren började med några trevande fingrar på mommos gamla, spruckna gitarr har under året utvecklats. 

Emil fick för ett år sedan av sina faddrar en gitarr till sin konfirmation. I morse i gudstjänsten sjöng han sina egna sånger i Korsholms kyrka.


Så ser vi hur musiken och musikaliteten går vidare till följande generation. Uttryckssätten och stilarna är nya. Men engagemanget och uttrycksförmågan känner vi "äldre" igen. Och visst är det fräscht med frimodiga ungdomar i våra kyrkor! 



lördag 8 juli 2017

Tillbaka hemma

(- Är det inte konstigt att mamma är hemma? viskar Junior till sin pappa då de tror att jag ännu sover.)
(- Jå, hör jag honom svara.)

Senare på dagen frågar Junior om det inte är någon som kallat mig mamma. I misstag alltså. Men det har ingen gjort och han är nöjd med svaret. - För du är ju ingen annans mamma.

fredag 7 juli 2017

Raka vägen från skriftskollägret

Vilken upplevelse att få viga vid vattnet!

Eftersom jag gillar hårdrock
var det kul att träffa André Linman.

- Du behöver inte vara så stel fast jag är präst, sa jag.
- Det är första gången jag tar foto med en präst, svarade han.
- Nå, det var då på tiden, tyckte jag.

- Hjälp, en hårdrockare!
- Hjäääälp, en präst!! Nu vet jag ju
var det finns en om jag behöver...

torsdag 6 juli 2017

Dop och vigsel riktigt på låtsas

I dag tog vi upp förrättningar under våra lektioner. För att lära konfirmanderna mycket men samtidigt motivera dem beslöt jag att vi skulle hålla dop och vigsel riktigt på riktigt, men på låtsas förstås.

Först skulle de boka tid genom att ringa pastorskansliet, ha samtal med prästen och sedan höll vi först ett dop med hela baletten och efter lunchen en ännu större balett då vi ordnade en vigsel med brudpar, brudnäbbar, bestmän... ja rubbet alltså. Såpbubblor, rullator med flaskor bundna efter... Till och med köket passade på att överraska oss alla storligen: de hade fixat bakelser till bröllopskaffet i den hjärtdekorerade matsalen!

Och visst var det högtidligt då jag i full prästutrustning döpte barnet Cornelia Stina Mimosa Hasselblack och sedan vigde henne och Oskar Jesse Sixten Broända 25 år senare. "De e ju som på riktigt" hörde jag en av bestmännen viska då jag stadfäste äktenskapet.

Efter dopet delade jag ut dopminne och fadderbrev som konfirmanderna fått fylla i. För vi hade ju hittat på namn till alla faddrar. Förstås. Och brudparet hade tagit ut hindersprövning och tågade in till Mendelssohns brudmarsch. Åh, vad festligt det var!!

Och naturligtvis sjöng vi alla både doppsalmer och vigselpsalm och jag överräckte en Bibel till brudparet och gratulerade dem. Och så har festen fortsatt hela dagen. Bruden har slängt sin bukett över axeln och lekarna har varit igång ett bra tag nu.

Sista kvällen på läger och jag tackar för alla härliga ungdomar jag fått lära känna!

Äntligen kom solen till Alskat



tisdag 4 juli 2017

Att ta sitt ansvar

Det finns situationer, också på ett skriftskolläger, då man som ansvarig måste fatta obekväma beslut. Det gäller att ha en sådan framförhållning så att vi möjliggör det vi kallar läger och konfirmation.

Vi har ett backup-system så att vi som är på läger kan kalla in hjälp om det behövs. Själv har jag varit beredd som backup under två av sommarens tidigare läger, alltså beredd, att utan varsel ta mig ut till lägergården och jobba.

I dag tog jag beslutet att kalla in min prästbackup. Inte så att jag inte skulle orka till slut, men jag insåg att jag, som ansvarig för undervisningen, måste möjliggöra den.

Den som är säkerhetsansvarig för lägret får inte avlägsna sig från området förrän lägret är slut på fredag kl. 15. Den säkerhetsansvariga ska också dokumentera och rapportera allt som händer.

Jag och vår säkerhetsansvariga måste ta det ansvar som krävs av oss. Någonstans inom mig har jag lätt för det här, men det tar mycket av min energi. 

Jag ber om ledning att också i morgon kunna ta rätt beslut.

Hej alla bloggläsare! Hej mamma och pappa!


Prästen behöver sömn

Utan överdrift får jag säga att det har varit en intensiv dag. Vi ledare ser smågubbar och måste få sova nu. Nattvakten har anlänt så att vi ska kunna sova några timmar. Ingen orkar jobba dygnet runt och behålla humöret och hälsan.

Jag ber om ro att få sova utan värk och nattvak.

Här hittar konfirmanderna mig.

måndag 3 juli 2017

Måndag: Skapelsen

Vi är i gång! Måndagens tema är Skapelsen. Ämnet präglar lektionerna, andakterna och övrigt program.

Tror att konfirmanderna småningom har landat och börjat hitta sina platser och de rutiner som gäller.

Vi äter mycket och ofta. Men så är det ju att vara på läger. Och jag njuter till fullo av att få gå till dukat bord (och slippa diska).

Mors vila är kanske att ta till i överkant. Det är allt annat än vilsamt med så mycket ljud runtomkring sig. Men ändå. 

Ber om ork och tillräckligt med sömn.


söndag 2 juli 2017

På plats

Har installerat mig i mitt rum på Alskat. Samtidigt har jag skrivit en lista på allt som jag glömt så att snälle Anton får komma utkörande med sakerna. 

Det är mycket lyckat att vi i vårt team i lugn och ro har fått samlas här ikväll för att landa och ställa allt i ordning. Vi har möblerat lektionssalen, kapellet och brasrummet, gått igenom allt material och helt enkelt umgåtts. Tror att det här är en bra investering så att vi i morgon står beredda att ta emot konfirmanderna. 

Njuter av tystnaden. Ska förbereda morgondagen innan jag försöker sova några timmar. Har svår värk ikväll så jag räknar med att nattvandra precis som alla andra nätter.

Ber om Guds välsignelse över vårt läger.

Grattis på bröllopsdagen!

2.7.2016

Lillasyster Pernilla och Trey
gifte sig i Pedersöre kyrka.
Mamma och pappa gjorde det
exakt 50 år tidigare.

lördag 1 juli 2017

Småningom läger utan Bamse

Så kom den då äntligen, värmen. För mig blir det svårare att vara ju varmare det blir. Jag mår som bäst bara temperaturen hålls under +20 grader. Har den senaste tiden haft besvärligare med värmevallningarna som cancermedicinen ger mig. Och nu då det dessutom är varmt blir vardagen tung.

I morgon ska jag packa ihop materialet för skriftskolveckan ute på Alskathemmet. Vårt team består av ungdomsarbetsledare med sommarungdomsledare och fem hjälpledare. Dessutom har jag en sommarteolog till min hjälp. Tycker att det är roligt att vi är två teologer som kan belysa olika saker från olika håll.

Kommer att ta med sticksömmen och virkningen eftersom jag inte kan vara med i de fysiska lekarna. Tycker ändå att det är viktigt att vara tillgänglig och öppen för de ungdomar som vill ha kontakt. Är de som mina egna barn så tycker de om då jag inte yrar runt utan sitter och handarbetar. Då vet de åtminstone var de har mig fastän de inte vill något av mig.

Men Junior stackarn är inte glad. Han fattar inte hur han ska kunna somna utan mig. Fem nätter dessutom! Och vem ska läsa Bamse för honom?
- Det ska du göra och inte pappa!

Få se då om han vakar tills jag kommer hem igen...