onsdag 30 augusti 2017

Mosade tankar i natten

Efter en 14-timmars arbetsdag utan pauser är jag nu rätt urblåst i huvudet. Samtidigt har det på många sätt varit en givande dag. Och vissa dagar är helt enkelt överlånga. 

Jag tänker på hur omväxlande prästens jobb verkligen är. Hur viktigt det är att ha ett team runt sig som man kan föra en öppen, ärlig och medmänsklig dialog med.

Ofta glömmer vi bort att vi formar varandra. Vi nöts mot varandra. Det gör ont att nötas om man har taggarna utåt. Men med ömsesidig respekt, öppenhet och ärlighet kan vi forma varandra så att vi blir vackra i varandras ögon.

Ingen människa har råd att låta bagateller styra upp hela ens tillvaro. Eller att styra varandra så att den vackra blomman inom var och en av oss dör. För att den kvävs. För att den inte göds med uppmuntran. För att den glöms bort av diverse orsaker.

Hela livet handlar om att vårda våra relationer. Att försonas. Att se varandra. Att hitta balans i att ge och i att ta.

I en allt hårdare värld kan vår egen lilla insats kännas obetydlig. Men om vi alla bidrar med omsorg om varandra kan vi gemensamt bygga det klimat som vi vill finnas i och växa i. Ge så ska du få. Där ömsesidighet finns växer människan.

Så hur vill vi leva? Vill vi kväva blommorna runt oss eller uppmuntra dem att blomma i alla skapelsens färger?

Matt onsdag

Blir alldeles matt redan från morgonen då jag ser att min jobbpost innehåller över 40 nya mejl som jag borde ta ställning till och besvara. 

Det här är nog en stor stressfaktor för många. Åtminstone för mig. 
Och just idag då jag vet att jag läser mejlen först sent ikväll eller tidigt i morgon bitti. Hela dagen och kvällen är fullbokad av möten. Den enda timmen jag har ledigt måste jag hinna äta. 

En prästs onsdag. Förslagsvis.

tisdag 29 augusti 2017

Junior har koll

Måndag morgon och jag kommer ur duschen insvept i min badrock. Junior, 7 år, kommer och kramar om mig, snusar och säger: 
- Du doftar fredagkväll, mamma.

-Ska vi fara iväg nu då? undrar jag.
- Du kan ju inte komma halvklädd, säger Junior. Du är ju präst!
- Är det inte värre om jag kommer halvklädd som din mamma än som präst? frågar jag. Han funderar ett ögonblick och säger:
- Nä, det är nog värre som präst.

söndag 27 augusti 2017

Från FM-silver till Finnkampen

Bild från år 2015
Grattis, Sofie! Medaljen är ädel även om jag förstår att det hade suttit bra med högre höjder. 

Men nu väntar vi tålmodigt och följer din karriär då vi äntligen fått bekräftat att du ska få representera Finland i Finnkampen i Stockholm inkommande veckoslut.



Sofie och moster lever på hoppet

Bilden från år 2016
Det är länge sedan jag skrivit om min systers flicka Sofie som storsatsar på stavhopp. Sofie och jag kom överens om att ligga lågt med informationen den här säsongen som inleddes med en fot som inte var i skick.

För några veckor sedan deltog Sofie i Finska Mästerskapen för seniorer och kom på en åttonde plats. Idag kl. 14.05 inleds 17-åringarnas stav-FM i Idensalmi. Nu har hon medaljchans och jag ska följa tävlingen där resultaten sänds live.


2016
Stav är en oerhört känslig gren. Allt ska stämma för att man ska ta sig över ribban. Den här sommaren har varit besvärlig pga kylan. 

Sofie har tränat mycket styrka men ett nytt rekord (nu 371) låter vänta på sig fastän hon känner att det finns i kroppen. Ett mentalt uppsving skulle det vara att småningom komma över 4 meter.

Vi sänder många lycka till-hälsningar till Idensalmi och hoppas att kylan inte är så besvärlig under dagens tävling.

Go for it, Sofie!

kl. 15.08 Sofie har hoppat 320
kl. 15.20 Sofie klarar 330
kl. 15.23 Sofie taktikerar och står över 335
kl. 15.44 Hon skräms! Klarar 340 på tredje försöket och har säkrat bronset
kl. 15.46 Klarar 355 på första försöket. Yes!
kl. 15.50 River första försöket på 365
kl. 15.54 Sofie river också de två andra försöken och tävlingen är för hennes del avslutad. Återstår att se hur de andra flickorna klarar sig.
kl. 16.13 FM i stav för D17 är avslutad.

Medaljerna fördelades så här:

Guld 415 Saga Andersson, Esbo IF
Silver 355 Sofie Westerlund, IF Drott
Brons 330 Maria Östman, Vasa IS


lördag 26 augusti 2017

Anledningar att hoppa högt

1. Varje morgon tackar jag för att jag har fått en egen parkeringsplats på innergården vid jobbet i stan. Det finns bara platser till en bråkdel av alla anställda i huset och systemet är cirkulerande. Alla som kör runt kvarteren i jakt på en ruta för bilen kan förstå vilken tids- och frustationsbesparing jag talar om.

2. Simningen har gett mig energi av mått. Tänkte då jag kom körande till jobbet härommorgonen att jag snart spricker av all ny energi som jag fått. 

3. Har haft en låång kanslidag för att kunna vara ledig fyra dagar utan att göra arbete hemma. Och jag har haft lätt att koncentrera mig. Kan inte minnas när jag senast kunnat få så mycket administrativt arbete gjort under en arbetsdag. Är det verkligen sant att mitt huvud är mitt?

torsdag 24 augusti 2017

Dalande kvicksilver


Tillsammans är vi gladare

Vi har en hel del förändringar på gång i fråga om prästernas arbetsfördelning, så just nu är det mycket kansliarbete som vi sysselsätter oss med. 

I morse kom präst-Hanna insmygande så försiktigt med blommor. Trodde hon skulle uppvakta någon 90-åring (prästerna uppvaktar nämligen församlingens 90 år fyllda). Men nej, blommorna från hennes trädgård var till mig som tack för gårdagens administrativa hjälp. Och vad glad jag blev! Goa, Hanna!

Styrkan i vårt teamarbete är att hjälpas åt, vara lyhörda och samtidigt ha en rak kommunikation. Just nu är prästjobbet otroligt stimulerande och jag ser fram emot hösten som t.f. kaplan i centrumdistriktet. 

onsdag 23 augusti 2017

På nya prästposter i Vasa svenska församling

Domkapitlet har haft möte och tagit beslut som gäller prästtjänster i Vasa svenska församling. 

Kaplan Mikael Forslund tillträder som kyrkoherde 1.9. Det betyder att t.f. kyrkoherde Malin Lindblom återgår till sin kaplanstjänst i Sundom kapellförsamling 1.9. Mitt eget vikariat som t.f. kaplan i Sundom kapellförsamling är därmed över.

Eftersom det behövs mera tid för att se över sparkraven i församlingen lediganslås just nu inte kaplanstjänsten som Mikael Forslund har. Domkapitlet förordnar mig att bli t.f.kaplan för tiden 1.9.2017-31.8.2018.

Samtidigt förlängde de församlingspastor Hanna Jerns förordnande t.o.m. 31.8.2018.

Under hösten är vi en präst "för lite" men vi gör vårt bästa för att hinna med allt och hjälps åt att hålla skutan på rätt kurs.

Titta här:
http://www.vasasvenskaforsamling.fi/home/nyheter/mikael-forslund-tilltrader-som-kyrkoherde-1-september

Domkapitlets notis:
http://www.borgastift.fi/sitenews/view/-/nid/254/ngid/3/

tisdag 22 augusti 2017

Strålande resultat - jawohl!

Kommer just från lymfterapeut-Hilkka som mätte min arm för första gången sedan jag började simma i mitten av juli.

Armen har minskat 2-3 cm i omkrets beroende på var man mäter. Handleden är 0,5 cm smalare och handflatan 1 cm mindre.

Tänk vad mycket jag kunnat påverka själv! Centimetrarna är sammanlagt en hel del tyngd som jag slipper dras med. Hoppas fortfarande att jag ska få se sådana resultat som gör att jag kan acceptera min arm som en del av mig. 

Av allt jag gått igenom av cancerkonsekvenser finns det ingenting som jag haft så svårt att hantera och acceptera som att armen förvandlats till någonting jag inte känner igen och som äcklar mig.

Men i dag är jag på bra humör och har en vilodag från simningen. Man ska inte göra några stordåd efter lymfterapin.

Tankar hos en lycklig pingvin

Mitt liv har för mig själv plötsligt blivit så otroligt mycket intressantare att leva. Och allt detta tack vare att jag dagligen simmar i havet. Antagligen kommer jag att bli så tjatig i ämnet så att ni tröttnar. Det är bara att hoppa över pingvinämnet.

Men detta har alltså hänt:

- jag är piggare 
- har mera energi
- är stresståligare
- kan lämna jobbtankarna i havet
- får regelbundet min egen tid
- träffar människor jag aldrig annars skulle ha träffat
- lär mig hur karlar tänker... (diskussioner i bastun)
- övar min finska
- lär mig ta kontakt med vem som helst
- lär mig prata om vad som helst
- sover bättre
- har bättre hud
- tarmen fungerar bättre
- har mindre värk i skelettet
- mindre värk i musklerna
- mindre värk i lymfödemarmen
- armen känns smidigare
- jag rör mig smidigare
- har bättre hållning
- tappar övervikt
- är gladare
- positivare
- lugnare
- träffar syster Susan oftare

Behöver jag fortsätta? Får jag ett canceråterfall vet jag att jag gjort vad jag kunnat för att själv påverka hälsan. Det driver mig att möta havet som småningom kyls ner och gör simtagen tuffare.

måndag 21 augusti 2017

Att mjuka upp kyrkbänken

Ställer mig tidigt till jobbet. Kansliarbetet kallar i budgettider och jag behöver få siffrorna på rätt inom mina ansvarsområden. 

Den 10 oktober 2016 började jag jobba som präst och har därför inte varit året runt ännu. Men jag gör mitt bästa även om jag klåpar lite nu som då. Oftast handlar det om att ingen tänkt på att upplysa mig och jag har inte haft en aning om att jag borde fråga. Jag vet helt enkelt inte när jag gör bort mig. Inte på förhand i alla fall...

I kyrkan ser jag ofta vilsna människor under dop, jordfästning, vigsel och konfirmation. Kyrksspråket och den kyrkliga symboliken är främmande. Just därför försöker jag vara tydlig så att alla som deltar ska känna att de är bekväma i en för dem obekväm och lite "skrämmande" miljö.

Det ska vara naturligt att komma till kyrkan. Jag ser det som en av mina viktigaste uppgifter att för varje människa som jag möter i mitt arbete, hitta den bästa balansen och förutsättningarna för möten i bönens hus.

söndag 20 augusti 2017

En annorlunda söndagsmorgon

Med anledning av attacken i Åbo hålls en tyst minut runtom i landet kl. 10 och högmässorna inleds också med en tyst minut oberoende av klockslag. Två kvinnor dog av sina knivskador och 8 personer skadades.

Tryggheten i vårt land har skakats om rejält och människorna bär på många varför. Kyrkan ska finnas till i krissituationer. Man kan tända ljus i ljusgloben, be tyst för sig själv. 

Jag har bytt ut ett par av dagens texter till texter från en annan årgång. Har också läst igenom alla psalmtexter och förundrats över hur bra de passar fastän jag valde dem före dådet.

Men min predikan förblir oanvänd den här söndagen. Jag har bytt evangelietexten till en alternativ text för samma söndag. Beroende på stämningen är jag beredd att forma predikan som en dialog mellan åhörarna och mig. Men vi får se vad stunden kräver.

Nattvardsbordet står dukat och alla är välkomna att dela den kristna gemenskapen och den trygghet som finns vid alla våra nattvardsbord.

Vi behöver ta hand om varandra då tillvaron rämnar.

lördag 19 augusti 2017

Emil sprang halvmaraton


För ett år sedan sprang Emil sitt första halvmaratonlopp - Meteroitmaraton i Solf. Då var han sjunde. Också i år kom han i mål som sjunde. Nu i klassen H21. Och mamma hejade och hurrade!


fredag 18 augusti 2017

Var är du - egentligen?

Ofta hamnar jag i diskussioner där man förfasas över att vi så långt börjat leva "på nätet". Under skriftskollägret berättade en av konfirmanderna att hen alltid vet exakt var alla kompisar finns, vad de gör och genom att chatta, sms:a eller använda någon annan kanal kan de alla vara tillsammans hela tiden, virtuellt.

Jag har funderat mycket på hur nätet kommer att påverka människorna och hur vår sociala framtid kommer att se ut. För att gå tillbaka till konfirmanden så blev det besvärligt då jag ställde krav på att hen skulle vara närvarande i nuet, i rummet, i skriftskolan. 

- Kan du inte säga till dina kompisar att du är på läger den här veckan? De vet ju var du är och vad du håller på med och själv skulle du behöva "vara" här hos oss. 
Blicken jag fick plussade 50 år till min ålder och jag riktigt kände hur konservativ och oförstående jag var. 

- Hade du ingen egen telefon då du var liten? frågar Junior.
- Nä. Vi hade en som man snurrade på och med en sladd som såg ut som en lång grisknorr och som satt fast i väggen, förklarar jag. Hela familjen hade samma. Telefon.

- Var har du varit hela dan??? frågar någon orolig. Varför har du inte svarat?!!

Telefonerna har naturligtvis gjort livet lättare. Man behöver inte längre stå vid Sokos-hörnet på en avtalad tid och vänta på den man ska träffa. För förr stod folk och väntade på varandra i hörnen. Nu kör vi bil och textar samtidigt.

För att citera min syster Susan:
- Hur galet kan det bli?

torsdag 17 augusti 2017

En syster på kroken

- Det är skönt, skönt, skönt, ropade jag åt syster Susan då jag kom mig ner i vattnet.
- Det är int skönt, int skönt, int skönt, fick jag till svar.

Men visst räknade jag med att hon skulle fängslas av hela pingvinpaketet: egen tid, mysig samvaro, havsdoften, stranden, vattnet, bastun (och mitt sällskap...).

- Du ska se att vattnet börjar dra, förklarade jag. Du måste hit igen, igen, igen.

Och nu ropar stranden, havet och kanadagässen på oss. Och vi kommer antagligen i fortsättningen att köra omkring med simdräkter på tork i våra bilar.

- Hur galet kan det bli? undrade Susan.
- Rätt galet. Och skönt på samma gång. 

Och höga pingvinskratt blandas numera med fiskmåsaskrän.

onsdag 16 augusti 2017

Pingvinsystrar


Syster Susan blev medsläpad till pingvinhuset på en provsimning. I det skedet då hon nådde vattnet var jag rätt billig i hennes ögon och jag övervägde att simma undan henne. Men det tog sig. Redan andra gången vi kom ner i vattnet kom hon ihåg att andas och efter tredje gången talade hon redan om att skaffa sig simskor.

Farbröderna på bryggan sa att man klarar vad som helst då man klarat vatten på +10 grader. Så det var ju varmt idag då termometern visade +16,2. Hela vintern är temperaturen +0,5 grader. Det är en halv grad det alltså.

- Jag skulle aldrig, aldrig ha gjort det här självmant. Men jag tror att jag gör det för din skull, filosofierade Susan.
- Men jag klarar mig själv så du behöver inte komma för min skull, bara för din egen, kontrade jag. Kommert du med i morgon också?

Och Susan kommer. För vems skull återstår att se...

tisdag 15 augusti 2017

Äntligen på bättringsvägen

Nåja. Jag börjar bli till folk igen. Värken i käken blev näst intill outhärdlig eftersom värkmedicinerna inte bet på den. Aldrig har jag längtat så mycket efter min tandläkare som de senaste dagarna. Igår försökte jag distrahera mig med att baka bröd och semlor och ta en tur till blåbärsskogen. 

Det var svårt att ställa någon diagnos men något måste ju göras. Smärtan visade sig komma från en tand vars rot låg mycket nära en stor nerv. Behandlingen av roten är påbörjad och livet har börjat le igen. 

Har 10 dagars arbetspass framför mig med mycket krävade arbetsuppgifter där all min mentala styrka kommer att behövas. Är så glad att jag hittat till pingvinhuset där jag kan släppa alla tankar på prästjobbet och få ny energi. Kvällens simtur var extra skön efter några dagars paus. Och tänk att jag nästan slutat nattvandra sedan jag börjat simma så gott som dagligen. 

Pingviner sover gott.

måndag 14 augusti 2017

Skoldags för sommarlovsdrömmare

Man ser dem knappt, men de finns där, skolbarnen i trafiken.
De kan vara drömmande och ser er inte,
så se ni upp, så hjälps vi åt
så att inga olyckor sker!

lördag 12 augusti 2017

På halvfart

Har haft tunga arbetsdagar. Dessutom har jag sån värk i halva käken så att jag har svårt att koncentrera mig. Satt hela gårkvällen på akuten. Sköterskan undrade om jag inte kan komma till tandläkarjouren på lördag kl. 10-12 istället. Förklarade att jag är präst och har jordfästning. Hon tyckte att jag fortfarande skulle komma till jouren fast på söndag kl. 10-12 istället. Jag förklarade att präster jobbar på söndagar också.
- Får en präst aldrig vara sjuk? undrade hon då.
- Helst inte på veckoslutet, svarade jag.

För det är ju så att vi proppar oss fulla med värkmedicin för att klara av en förrättning. Man sviker inte sina församlingsbor så länge man står på benen. Vi har överlag hög arbetsmoral i kyrkan.

Fick klarhet i att det inte är en infektion men eventuellt en nervskada. Om jag ville ha nervmedicin? Nä. Knaprar nu istället värkmedicin med varningstrianglar och väntar på att få träffa min tandläkare på tisdag morgon.

onsdag 9 augusti 2017

Medicinsk kompressionsärm och -handske för lymfödem


Igår fick jag min nya handske. Tyget är smidigare och den har inga fingrar så att den är lättare att bara vika upp då jag behöver jobba i köket eller tvätta händerna. Det här är en standardmodell. Jag söker efter den modell och det tyg som passar mig bäst. Just nu domnar min tumme och jag kan inte riktigt skriva på datorn.

En handske ska bytas ut efter 3-6 månader eftersom den slits och tappar trycket. Fortfarande är det för mig mycket svårt att få betalningsförbindelse för att kunna beställa ny stödärm och handske. Men häromdagen fick jag äntligen grönt ljus. Måttbeställt är alltid dyrare än standard. Kommer att själv betala standardmodeller för att ha möjlighet att så snabbt som möjligt hitta rätt märke och form.

Handsken jag har på mig på bilden är av märket Jobst Bella Strong, storlek 3 och tryck 2 (20-30 mmHg**).

Kanske ska jag prova någon mönstrad produkt från LympheDIVAs shop framöver. Här hittade jag ett mönster som skulle passa "min stil": 
http://lymphedivas.com/aztec-arm-sleeve/

Är ni intresserade och läser engelska kan ni på hemsidan också ta del av den gripande historien bakom produkterna.
http://lymphedivas.com/

lördag 5 augusti 2017

Oasen

Regntunga skyar hängde över mig då jag simmade igår kväll. Stämningen är skön i pingvinhuset. Alla hälsar på varandra, vill man prata finns det möjlighet till det, vill man vara tyst och meditera är det ingen som stör ens tankar. Kroppen mår så bra av simningen, själen mår så bra av oasen jag hittat. Eftersom jag ju inte simmar prästklädd är jag identitetlös, något som jag emellanåt behöver få vara.

Nästan alla talar finska. Fast igår badade jag bastu med två ryssar som förde ett lågmält samtal. Kände hur trött jag blev av språkrytmen, började bara sitta och gäspa innan jag hoppade i vattnet igen. 

Huset är gammalt och slitet, kvinnor och män delar samma bastu (baddräkt på) och det finns inga duschar. Den personliga hygienen sköter man hemma. Ett nybygge påbörjas snart och enligt ritningarna jag sett kommer konceptet inte att ändras.

fredag 4 augusti 2017

Rivstart att vårda

Gårdagen var jobbintensiv med fyra förrättningssamtal inom alla kategorier. Jag funderade i något skede vilken den största utmaningen är en sådan här dag. Kanske att förbli den starka, den som för samtalen framåt så att rytmen bibehålls. Vilken är då rytmen? Följer man ett standardschema kan det vara att människornas behov förbigås så att kutymen går segrande ur situationen. Samtidigt är mallen och rytmen en trygghet att återkomma till så att man hålls på vägen.

En präst behöver vara oerhört lyhörd så att man inte blir en elefant i ett vattenglas och bara klampar på utan att märka vad stegen förorsakar. Det handlar många gånger om pyttesmå impulser för att människorna ska känna sig bekväma, uppleva att prästen verkligen finns där för dem i nuet och delar deras väg. Och detta oberoende av om det handlar om det stora undret att just ha blivit föräldrar, just ska ingå äktenskap eller just ska ta avsked av en kär anhörig.

Att på samma dag som präst kastas mellan alla dessa känslotillstånd kräver mental styrka mera än någon egentligen riktigt kan föreställa sig. Visst kan man vara den där elefanten som båsar på och snålar med värmen. Förstå mig rätt då jag menar att prästen behöver hitta balansgången mellan att engagera sig men ändå förbli den starka. Det bli helt enkelt inte bra om prästen vacklar då alla andra sveps med av känslosvallen.

Detta tar enormt mycket energi och är, tycker jag, prästens allra största utmaning. Därför är det så viktigt att verkligen ta hand om sig själv för att förbli den trygga, varma och sensitiva personen som församlingsborna behöver få möta.

Det var skönt med pingvinsimning bland optimistjollar, surfare och andra pingviner samtidigt som kvällssolen värmde ansiktet och sopade rent i huvudet. Varje dag behöver prästhuvudet ha plats för nya fascinerande människomöten.

onsdag 2 augusti 2017

Camilla Pingvin

Nu är det gjort - jag har blivit en av över tusen pingviner i Vasa. Jag kan ju inte låta bli att testa detta med simning ute i havet året runt. Har inte kommit längre än att jag har fått min nyckel. Men ni ska få hänga med och veta hur det går att fortsättningsvis simma fastän det blir kallare och kallare.

- Mamma. Du har blivit en pingvinmamma nu, säger Junior, 7 år och syftar på vinterbadarnas förening, studerar min häftiga nyckel och fortsätter: Hur ska du riktigt tåla allt det där kalla? (Typ, har du tänkt igenom det här riktigt på allvar...) 

Här kan ni läsa om pingvinerna i Vasa:
https://vasaspingviner.wordpress.com/


Dunderladdad

I Bamses värld
(Sverige)
Där satt den, semestern. Det är länge sedan jag känt mig så utvilad som nu. Riktigt dunderladdad faktiskt. Under de två semesterveckorna hann jag vila, sova, resa och bara vara. Nu känns det bra att börja jobba igen!

Nästan varje dag har jag simmat i havet. Resultaten har inte låtit vänta på sig. Min hand har börjat se ut som en hand igen och armen känns inte lika tung. Också huvudet känns fräschare av simningen. Nu överväger jag riktigt på allvar att börja vinterbada. Hälsovinningen är så pass stor så att jag kunde tänka mig att satsa på frysandet.

Har också lämnat bort nästan allt socker och vetemjöl. Mår mycket bättre även om sötsuget fortfarande vinner över mig nu och då. Men i kombination med bättre kondition kanske jag kan se fram emot en friskare höst.