söndag 12 november 2017

Är det värt det?

Lördagen satt i ett från morgon till kväll med lymfterapi i ottan, jordfästning, minnesstund, dop och uppvaktning. Junior ringde vid 20.30-tiden: - Men var är du? Du sa att du kommer vid sextiden.

Jag ljuger ofta. Om man ser till när jag lovar att vara hemma. Någonstans är det nog helt galet att jobbet ska ta så här mycket tid. Mitt rum här hemma ser ut som ett slagfält. Kyrkkläder blandas med träningskläder, dopljus med föredragningslistor och protokoll.

Borde inte ta hem något arbete. Men dygnets timmar räcker inte till. Natten är uppdelad så att jag somnar tidigt. Är uppe 2-4 timmar mitt i natten eftersom kroppen värker och sover sedan några timmar till innan alarmet ringer. 

De där nattimmarna går ofta åt till att besvara mejl, förbereda arbetsuppgifter, läsa protokoll, planera för att bevara någon slags framförhållning så att jag ska hinna med.

Vad är det här för ett liv? Är det värt allt det här? Och ändå räcker jag inte till. Upplever jag.

Bilen får jag inte in i garaget eftersom jag borde avsluta röjningen där. Pastoraluppgifterna hänger över mig, operationen och de hårda buden med vikten tar energi, kylskåpet gapar tomt, mediciner borde hämtas ut...

Och ändå borde man hela tiden åta sig mera, mera, mera. Och det är inte bara jag som har det så här. Många vuxna i dagens samhälle känner av samma press. Man slits i bitar!

- Du vill ju aldrig, mamma, säger Junior besviket då jag ännu en gång dödstrött kommer hem och genast borde engagera mig i honom och hans värld.

En vecka måste jag orka ännu innan vi tre här hemma går in i vår semesterbubbla. Och dit får ingen annan komma med. Jag skyddar min lilla familj med allt jag har och jag behöver själv beskydd. 

Nu längtar jag egentligen bara efter att få sätta mig ner och sticka en disktrasa medan Junior spelar Imse vimse spindel i alla tänkbara tonarter. 

- Spela för mig, har jag sagt åt alla spelande barn här hemma. Övandet går mig inte på nerverna, det ger mig lugn och ro och jag får följa med hur de alla utvecklas. 

Andas.
Andas.
Andas.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar