söndag 5 november 2017

Konsten att memorera ett tal

Jag tänker mig ett stort, stiligt hus i två våningar. Jag öppnar grinden och går upp mot huvuddörren. Inne i huset finns många rum. I varje rum har jag på förhand placerat olika teman. 

I den nedre våningen finns sånt som förankrar predikan till människor av idag. I den övre våningen finns allt det heliga, Guds ord, vad Jesus gjort och sagt. Allra sist slår jag upp dörrarna mot balkongen där solen lyser starkt och välkomnande. Så slutar predikan när den är på topp och med en slagkraft så att man som åhörare längtar efter mera och vill komma tillbaka till kyrkan en annan gång.

En vecka före jag ska hålla en predikan läser jag predikotexten. Sedan får den mogna under några dagar. Jag tänker på den nu och då, kollar upp historiska fakta, slår upp svåra ord, läser andras predikningar. Funderar på vad jag själv vill säga, vilka delar av mina tankar som håller måttet och vad som är bättre att lämna bort.

Rum för rum möblerar jag. Jag går alltid först till köket som finns genast till vänster då man kommer in i huset. Beroende på hur åhörarna reagerar väljer jag vilka andra rum jag går in i och i vilken ordning. Jag kan också välja rum från övre våningen, komma ner till första igen, åter upp osv. Valen bygger på hur jag upplever att budskapet går hem, hur dialogen åhörare och predikant emellan utvecklas.

I vissa rum dröjer jag längre och håller kanske ett långsamt tempo. I andra rum finns bara enstaka ord som jag kan färga genom att ändra tonläge (t.ex. två utrop av "varför??" under predikan på Allhelgonadagen). I något rum höjer jag tempot. Hela predikan stegrar sig och strax därefter står vi framför dubbeldörrarna till balkongen. Jag är redo att öppna för ljuset. Ibland dröjer jag ett tag på balkongen men oftast är skedet den sista punkten och ett amen.

Som ni märker så är risken att komma av sig rätt liten eftersom jag hela tiden har koll på var jag rör mig i huset och vilka ämnen som finns i vilka rum. Så jag improviserar egentligen inte alls fastän jag inte har någonting nerskrivet. Men jag är noga förberedd eftersom det är ohållbart att börja svamla och upprepa sig. Jag upprepar vissa saker för att pränta in budskapet. Men det är ett medvetet val i jämförelse med att man börjar såsa till allt.

På samma sätt har jag sedan jag blev präst hållit mina förrättningstal. De är ju betydligt mindre och med färre rum och lättare att ta sig igenom i jämförelse med en predikan som ska byggas upp från grunden. I ett jordfästningstal finns rum för de anhöriga och ett rum med den avlidnas livshistoria. Så finns tröstens rum, hoppets rum och evighetens. Och sist kommer vi ut på balkongen också här.

Det var i det stora hela mina nycklar till att memorera ett tal. Bara att pröva ni som vill utvecklas som talare oberoende av vad det handlar om för ämnen.

2 kommentarer:

  1. Wow! Det är enkelt när man kan det. Så är det ju med allting. Jag har nog någon gång hört talas om metoden men glömt bort det.
    Har du någon gång i början skisserat huset på papper? Jag tänker att rita upp det och skriva in nyckelord i varje rum?
    Någon gång måste jag pröva på det här sättet att tala! Hur skrämmande det än kan te sig till att börja med. Det kräver säkert en hel del förberedelse i början men när man är van med sitt hus går det säkert lättare att placera in sina tankar i rummen och sedan också komma ihåg dem när man håller sitt tal eller sin predikan.
    Tack för att du delar med dig av din metod!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har bara en gång skissat huset. Det var när jag på tid skulle förbereda ett tal i lämplighetstestet som gjordes medan jag studerade teologi. Jag har också nyckelord nedskrivna då det gäller förrättningarna. I rummet med den avlidnas livshistoria vill jag inte göra bort mig då jag har flera jordfästningar på gång samtidigt. Har jag tre åldringar från samma ort, som vuxit upp under liknande förhållanden och dött på liknande sätt kan jag börja blanda ihop deras liv. Och det får inte ske.

      Radera