söndag 17 december 2017

Ingen Tamofen-semester

Staty i Åbo
Har haft ledigt veckoslut och det har behövts. Känner fortfarande av den hårda huvudvärken som jag fick efter Åbo-resan. 

Har för Juniors skull försökt bjuda till och vi har pyntat och klätt granen. Men inte är det samma sak att vi två smågräver i jullådorna. Alldeles nyss var det liv och lust då alla pojkarna rev och slet bland julsakerna. Nu skulle jag vilja ha dem här igen. Och ändå inte. De är stora nu och har sina egna liv. Livet har sin gång.

Känner mig plötsligt så gammal. Riktigt lastgammal. Sitter och tycker rätt synd om mig själv faktiskt. För jag trodde att jag skulle leva upp då jag tog min sista Tamofen-tablett 12.12. Förra sommaren då jag fick göra ett uppehåll gick det några timmar och biverkningarna bara rann av mig. Nu känns allt precis som vanligt. Och det är nedslående att konstatera att jag är i dåligt skick eftersom jag är fullständigt mosad av den intensiva jobbhösten.

Längtar efter egen tid men en ny arbetsvecka stundar. Har inte öppnat min jobbpost sedan torsdag sent. Och jag vill inte öppna den heller! 

För nu är Camilla alldeles för trött.

6 kommentarer:

  1. Styrkekramar ���� //Anne

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Anne! Det reder nog upp sig ska du se. Jag har läst min post och den var inte så stor bit som jag befarade. Tror att julen minskar på innehållet i inkorgen...

      Radera
  2. Oj oj nej. Känner så med dig och vill ge dig minst en vecka ledigt! Ber extra för dig nu.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Janette! Tänkte på dig då jag gick förbi akademikvarteren. Någon gång ska vi träffas på riktigt!

      Radera
    2. Ja, det ska vi! Det ser jag fram emot.

      Radera