lördag 30 december 2017

Kanslist på heltid

Lyckades igår få en alldeles ostörd kanslidag. Det är inte ofta jag på jobbet kan vara klädd i jeans och vanlig skjorta. Dagarna bryts alltid av med göromål som "kräver " prästkragen. Jag har t.ex. aldrig ett dop- eller sorgesamtal utan krage. Inte besöker jag skolor eller åldringshem utan den heller.

Så en heldag i mitt arbetsrum betydde att jag kom ifatt med statistik, räkningar och annat som ska vara gjort före årsskiftet. Skönt. Har under hösten bara lassat mera tavara på mitt arbetsbord och tänkt att "sen"... Nu kom sen och jag strimlade papper i sådana mängder så jag var glad att jag var ensam. Hade nog irriterat mina rumsgrannar med oljudet som maskinen för.

Då klockan var fyra packade jag ihop och åkte hem. Sådär som man gör då man har arbetstid. Det är nog mycket av det här flängandet mellan olika ställen och med vitt skilda uppgifter som skapar känslan av att man aldrig hinner ifatt. Dessutom ska man alltid tänka efter var man har vilken bok eller vilket material så att inte tidtabellen spricker då det blir extra körande mellan hem och jobb.

Och tillbaka till kläderna. Måste hela tiden tänka på helheten. Annars står jag där inför ett sorgesamtal, nog i prästskjorta, men i kombination orange poncho och gummistövlar... Ni förstår varför jag har ett par finskor och en svart sjal i gömmorna på jobbet. För dagar då minnet sviker.

4 kommentarer:

  1. Det är nog en stor utmaning med allt flängande i jobbet. Så i princip borde man alltid ha allting med sig... Under min församlingspraktik sa en av prästerna att hon valde tjänstedräkt/vardagskläder efter hur hon tänkte att de anhöriga kände. Ibland är sockerbiten bra, ibland skrämmande menade hon.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Där tänker jag inte riktigt lika. Sockerbiten är också en trygghet både för mig och för dem jag träffar. Rollerna är klarare så. Och det är inte mig som Camilla de träffar utan prästen Camilla. Så för mig är kragen viktig. Istället försöker jag vara så medmänsklig jag kan så att de känner att kragen är någonting positivt som inte skrämmer.

      Radera
    2. Jag tror all måste hitta sitt eget sätt att förhålla sig till sockerbiten och jag är inte där ännu så jag hör gärna andras tankar. Din inställning är logisk och jag omfattar den.

      Radera
    3. Det är mycket att ta ställning till i ämbetet. Men det mesta tycker jag att faller sig naturligt. För mig åtminstone.

      Radera