onsdag 6 december 2017

Många strängar på lyran

Just nu är det mycket på gång. Jag planerar vårens verksamhet och har en hel del förrättningar, samtal och julfester. Samtidigt bli det svårare att gå ner i vikt. Butikerna svämmar över av chokladlådor och god mat. Nu ska det frossas, har andra bestämt. Men varje morgon lyser digitalvågen upp mörkret med sanningens siffror. 

En ny sjukhusperiod tar nu också vid. I morgon ska jag ta prover och mammografi. I morgon är det också sista dagen jag ska använda stödärmen före en paus på en vecka. Jag ska nämligen vara på sjukhuset i Åbo ett par dagar nästa vecka och gå igenom en massa undersökningar. Där ska också min arm mätas för att se hur den reagerat på att vara utan stödärm.

Fyra veckor före operationen och 2-3 veckor efter kommer jag att ha paus med min cancermedicin Tamofen eftersom den kan orsaka proppar i samband med operationen. Jag ser fram emot att få den här pausen eftersom biverkningarna av den formar mina dagar och präglar mitt utseende, min ork och mitt humör. 

Håller dessutom på att läsa själavårdskursen som hör till pastoralexamen. Det är mycket intressant men jag känner att jag inte har den ork och tid som skulle behövas just nu. Mina tankar är för splittrade och jag har svårt att koncentrera mig på läsningen.

Sover dåligt på nätterna och känner mig stressad och trängd av tidsbrist. Tänker ofta på vår sköna semestervecka och försöker hämta kraft, sitta ner en stund och nollställa mig. Men visst är jag orolig att jag går i väggen jobbmässigt. Någonting är helt galet då man inte kan släppa tankarna på jobbet. Överhuvudtaget. 

Men alla dessa underbara människor som jag möter varje vecka håller mig på benen. Och själva prästyrket stressar mig inte det minsta. Jag är trygg i själavården, människomötena och i kyrkan. 

Det är rumban runtomkring. Vissa dagar känner jag mig mera som en springflicka. Och aldrig i mitt liv har jag ansvarat för så många kaffeserveringar som sen jag blev präst.

2 kommentarer:

  1. Jag kanner igen det dar med att vara stressad och ha tidsbrist. Jag forsoker tanka att det finns en tid for allting i livet, jag maste inte gora allt under samma stadie i livet. Jag laste boken "Present over Perfect" av Shauna Niequist forra aret. Boken handlar om hur Shauna var nara att ga in i vaggen och da bestamde hon sig for att gora om hela sitt liv. Boken "Present over Perfect" har hjalpt mig mycket, idag kanner jag mig inte alls stressad och jag har lart mig att vilan maste planeras in i mitt dagliga liv. Ta hand om dig! Tack for en fin blogg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Jag kollade upp att boken kommer ut på svenska i januari som "Var Dag Nog : En inbjudan till oss som längtar efter att hinna leva". Vi är säkert många som borde läsa den. Tack för tipset!

      Radera