tisdag 12 december 2017

Måste man vara bra på allt?


Har ikväll varit med om något helt galet. Jag har hållit julandakt för hundägare. Utomhus. Tvåspråkigt. I halvmörker. Galet därför att jag tidigare sagt att de två saker jag inte klarar som präst är om någon tenterar mig på Bibeln eller om jag möter en hund som hoppar upp på mig på ett hembesök. Men jag var den enda prästen som hade möjlighet att fara och jag hade inte hjärta att bryta en 40-årig andaktstradition.

Halva dagen har gått åt till att fundera på vad jag ska säga. Jag skulle liksom rikta mig både till hundarna och dess ägare... Det blev en salig soppa som jag var allt annat än nöjd med. Men då vi sjöng Härlig är jorden och alla hundar ylade med började jag småningom fatta charmen med mitt uppdrag.

Efteråt bjöds det på glögg och pepparkakor och hundarna fick förstås hundgodis. Men nja. Det här med hundar är nog inte min grej helt enkelt. Jag var stel, rädd, obekväm och frös. 
Som en hund.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar