måndag 4 december 2017

Prästungens protest

Måste berätta om Juniors kyrksöndag. Prästen förklarade att människorna välkomnade Jesus då han red in i Jerusalem genom att bre ut sina mantlar på marken så att de blev som en matta.

- Mamma! viskar Junior och slår armbågen i sidan på mig. Hur ska de veta vems som är vems efteråt?
- Kanske har de broderat in sina initialer i fållen, försöker jag. 
Kort paus.
- Mamma! viskar han igen. Om de heter samma då?

Ja, vad säger man? Åtminstone så lyssnade Junior fastän halva högmässan gick åt till att förklara hur länge det är kvar. Sur som en citron var han över att måsta komma med. Plötsligt kändes det ingenstans att hålla reda på nästan 60 konfirmander som hade gemensam kyrksöndag då ens egen unge lade sig på tvären.

- Nu är det så, Junior, att hos oss går vi i kyrkan på första advent.  
- Var är Anton? Var är Emil? Ser du någon annan här i min ålder? väste Junior och blev en lealös fundering som flöt ut över kyrkbänken. Och jag blev ställd.

Kanske borde jag inte dra med honom. Men hur ska han få en egen kyrkvana om han inte vänjer sig? Idag svängde humöret med mantlarna under åsnans fötter. För det var faktiskt en högmässa med många intressanta ingredienser också för en 8-åring som släpats dit av sin mamma. 

Då vi tillsammans hand i hand gick från kyrkan efter att han fått hjälpa till att samla ihop psalmböcker och agendor var det en Junior som på strålande humör undrade varför man i trosbekännelsen ber "Guds ende son". Vi är alla Guds barn, har du ju sagt. Och jag förklarade. Liksom jag fick förklara "döma levande och döda".

Och jag ser mig själv som barn gå hand i hand från kyrkan med min egen pappa. Frågorna fanns också då. Och han svarade. Och jag lärde mig. Vande mig. Och kanske var jag inte heller den gladaste kyrkobesökare som 8-åring. Men inne i Guds hus vände humöret och den känslan av tillhörighet som jag kände då vi gick hem upplevde jag också idag.

Och jag kommer att fortsätta ta med Junior till kyrkan. För att få en vana behöver man öva. - Mamma, vad betyder kungörelser?

Frågorna väcks. Fastän man spjärnat emot och förklarat att man inte tycker om sina nya kyrkbyxor...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar