torsdag 28 december 2017

Vad hade Jesus sagt?

Försöker faktiskt skriva men orden sitter långt inne. Många av dem har jag svårt att minnas. Ord som ska fylla korsordsrutorna. Jag vet hur de ska kännas att uttala. Jag vet deras karaktär och längd. Men jag hittar dem inte. Envist löser jag korsorden för att hålla igång mitt huvud, för att inte släppa efter för dimman som vill sprida sig.

Det är tungt att koncentrera sig då allt håller på att falla ihop. Jag minns inte var jag lagt ifrån mig saker, minns inte vad jag sagt, kommit överens om, minns inte om jag skrivit upp eller bara drömt.

Kommer mig inte för att besvara mejl. De mest akuta tar jag mig an, de övriga låtsas jag att jag inte sett. Någon kommer att påminna mig om dem. Förr eller senare.

- Hade Jesus velat att du bränner ut dig? frågade en god bekant för ett tag sedan.

Nä, Jesus suckar nog nu. Och påminner mig som flygvärdinnan om att först hjälpa mig själv för att kunna hjälpa andra. Får du inget syre kan du inget göra.

- Kan man jobba så mycket att man börjar må illa? frågar Junior då jag försöker förklara vad utmattning är.

Jag har blåst av hela söndagsskolan som skulle inledas i januari. Strax innan församlingens infoblad skulle i tryck rök den och nästan alla söndagars aulakaffe.

Jag måste inte ordna söndagsskola. Men den ingår i min vision att få liv i kyrkan. Det hör till mina arbetsuppgifter att organisera frivilligarbetet. Jag förväntas agera men samtidigt får jag inte jobba för mycket med sånt man kan lämna bort. Som en söndagsskola...

Jag får inte ihop det här. Man ska och man ska inte. Samtidigt. Så vad ska man som präst egentligen? 

Följa kallet? 
Falla på kallet? 
Fällas av kallet?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar