tisdag 14 augusti 2018

Junior och kvinnfolksprat

Syster Susan har tre flickor och jag har tre pojkar. Vi bor 15 minuter från varandra och har fostrat våra barn så att de ska känna för familjerna. 

Som ett steg vidare skulle vi mammor nu vilja träffas någon kväll i veckan, sitta och sticka medan våra sladdisar leker tillsammans.

Igår kväll hade vi en sådan kväll och det var roligt att också de stora flickorna satte sig ner och berättade hur skolstarten gått. Jag minns från det jag var liten att mammor som sitter och stickar hålls på sina platser och har tid att lyssna. 

Vi kom att diskutera en del handarbete, vi kvinnfolk (5 st) och Junior, 8 år. Men det var något som han inte förstod och ville att vi skulle förtydliga, sägande:

- Kan ni säga igen. Jag kan inte förstå det. Jag är man.

Ridå.

måndag 13 augusti 2018

Hårfin konfirmation med hicka


Glädjen var stor då jag tillsammans med mina söner och min man kunde delta i söndagens konfirmation i Korsholms kyrka. Vi sjöng aktivt och ingen behövde mutas med russin under predikan. Besvärligast var att få stopp på Juniors högljudda hicka...

Min systerdotter Alma blev konfirmerad och hade den vackraste av frisyrer på sin konfirmationsdag. Susan, släktens frissa, stod för hårskapelsen.


lördag 11 augusti 2018

Drar ihop sig till vardag


Trist att avloppsvatten som läckt ut i stora mängder förorenat badvattnet i Vasa. Nu är det badförbud överallt. Speciellt de som har öppna sår ska vara på sin vakt. Det är livsfarligt om man får badsårsbakterier! Och jag som verkligen hade tänkt utnyttja havsvattnet för min simning nu i augusti. Som tur är öppnade simhallen igen den här veckan.

Skolorna börjar på måndag här i Vasa. Junior blir tredjeklassist och ska börja läsa engelska. Dagens barn är så otroligt duktiga på engelska. Bra uttal har de dessutom. Finska har Junior läst sen ettan.

Min man kom hem med en låda rensade blåbär som han köpt på torget. Aldrig någonsin har vi köpt blåbär men nog var det skönt att bara fylla fryslådorna och så var det klart. Jag tycker om att plocka bär men blåbär tar på ryggen och jag har en viss respekt för ormarna. Speciellt nu då vi haft värmebölja länge. På buskarna mognar krusbären som vi plockar rätt i mun eller sätter på gröten.

Börjar känna av ett visst pirrande med tanke på att jag har nya arbetsuppgifter framför mig. Försöker hålla ledigt så länge som möjligt. Den här veckan har jag suttit som klistrad vid EM-sändningarna i friidrott. Det är jag som är bänkidrottaren i familjen. Övriga kunde inte bry sig mindre...

fredag 10 augusti 2018

Sönernas kväll på Konstens natt

Konstens natt i Vasa kunde inte ha fått ett bättre väder. Massor av människor hade hittat till centrum i den varma sensommarkvällen.

Som gatumusikant underhöll Emil med sina låtar och en stund senare var det Antons tur att rappa sina bitar inne i skivbutiken.

Sen syntes det i gatubilden att spjutfinalen i EM lockade bänksportarna hem till tv-rutorna...

torsdag 9 augusti 2018

Inga farligheter just nu

Har tillbringat hela förmiddagen på sjukhusets röntgenavdelning. Först blev det att klämmas in i mammografiapparaten och sedan kollades jag med ultra. Ingenting speciellt hittades i brösten men vätska i samband med det nyaste operationsärret i armhålan. I nuläget är det så pass lite att man inte gör någonting åt det.

Knölen i ljumsken visade sig vara serom som helt enkelt är sårvätska som samlas under huden efter en operation. Min knöl bestod inte längre av vätska utan hade blivit fast form. Goda nyheter är att knölen inte sitter fast i muskeln som ligger under. Nu får kirurgerna i Vasa och Åbo fundera om något ska göras åt saken eller inte.


Det är alltid en spänning med undersökningar. För plötsligt finns det ändå någonting där. För någon. Någon dag. För mig gick det bra idag. På väg ut från sjukhuset träffade jag en bekant som fått dåliga nyheter. Det är verkligen ingen självklarhet att få vara frisk!


tisdag 7 augusti 2018

All sorts tanka

Har en period nu då jag har riktigt svårt att sova. Jag äter fjärde året cancermedicinen Tamofen och ett par av biverkningarna är led- och muskelvärk. Skuldran är skadad av strålningen och någonting har börjat växa i trakten av ljumsken därifrån den transplanterade biten togs till armhålan.

Kontrollen på sjukhuset i Åbo resulterade i att jag ska på ultra här i Vasa i veckan för att kolla upp knölen på 3 cm. Det kan vara vätska som kapslats in, ärrvävnad eller en ansamling av fett. Det besvärliga är att jag nu bara har sjuka sidor att sova på.

Jag har också inbokat mammografi/ultra och en kontroll på gynpoli. Så det är en massa kollande inom augusti. Förhoppningsvis är allt som det ska. Det är jobbigt att vänta på provsvar. Någonting från den aktiva cancertiden bubblar upp inom en och man börjar tänka i lite halvskumma banor igen.

Under semestern har jag stickat mycket och låtit tankarna flöda fritt. Det tar tid innan man kan släppa alla måsten och verkligen låta tankarna söka sina egna vägar. För man vill ju helst kontrollera dem.

Tänker också längtans tankar. Hur jag ser fram emot att bli farmor eftersom min förstfödde Anton ska bli pappa. 
Farmor. 
Fammo. 
Känner mig plötsligt så gammal och skraltig. 

En av anledningarna till att jag ville bryta jobbstressen var den att jag vill ha tid för min växande familj. För mig är det viktigt att kunna vara en närvarande fammo för... Ja, för vem? Jag vet vad det blir och vad hen ska heta. Men vi väntar med det lite ännu. 

måndag 6 augusti 2018

Utan att viga eller spela bröllopsmarsch

I helgen hade vi den stora glädjen att få vara på bröllop. Det är inte så ofta nuförtiden som det är aktuellt och skulle vi bli bjudna så är antingen båda eller en av oss garanterat fast med egna vigslar på jobbet.

Men nu råkade det sig så att vi båda hade semester och blev bjudna eftersom min man är farbror till bruden. Ni känner henne som Eva Brunell, nyhetsankaret i TV-rutan på morgnarna. Eller ja, nu har de ju dragit in de svenska morgonnyheterna så jag vet inte var hon blir placerad i höst.

Eva och vår Junior har alltså samma fammo och båda är de yngsta barnen i familjerna. Snart får vi väl börja gifta bort våra äldre pojkar så att vi får gå på bröllop igen!

Mycket sällan är vi på vigsel som privatpersoner.

tisdag 31 juli 2018

Harmonisk semesterresa

Vi är hemma igen efter vår semesterresa i de tusen sjöarnas land. Har länge velat uppleva det finländska stuglivet vid någon insjö. Nu hade vi möjlighet att simma, bada bastu och bara vara. Och jo, jag hann också plocka mittiprick mogna hallon som jag tog med mig hem i kylväskan.


lördag 21 juli 2018

Flitiga Lisa sover som Törnrosa

Sofie har fått sockor med Finlands flagga på.
Tänkte hon behövde ha något varmt på fötterna
alla kalla och regniga sommardagar
som hon tillbringar på sportplaner land och rike runt.
Garn: Novita Nalle
Under min första semestervecka har jag fått vara utan både ärmen och handsken. Det här för att jag ska vara på sjukhuset i Åbo på måndagen och de vill veta hur armen reagerat då den varit utan det vanliga stödet. 

Först var jag glad, glad, glad men redan första dagen undrade jag hur jag ska orka en hel vecka utan ärmen och handsken. Armen värker nu och har svullnat. 

Har färdigställt och påbörjat nya sticksömmar. 

Lymfvätskan rör bättre på sig då armen är igång.
Här har jag börjat på med en pippitröja åt en liten en.
Garn: soft cotton från Järbo garn (svenskt).

- Sover du ännu, mamma? frågade Junior då han och hans pappa kom hem från den traditionsenliga traktorutställningen i Malax.

Tänk, vad skönt det kan vara att sova då man kan och har möjlighet. Inga traktorer i världen hade fått mig ur sängen imorse...

Anton hälsar från Portugal






torsdag 19 juli 2018

Sofie Westerlund knep finalplats i FM!

Kalevan Kisat (Finska mästerskapen i friidrott) i Jyväskylä har idag inletts med diverse uttagningar. Vi följde med liveresultaten och ropade högt då vi fick veta att Sofie gick till damernas stavfinal som hålls imorgon fredag kl. 16.50.

Saxat från Vasabladet:
"Jag vill få det att fungera i finalen – för då vet jag att jag flyger högt."

SOFIE WESTERLUND

På sin blogg skriver Sofie själv om tankarna inför FM:
https://nouw.com/sofiewesterlund/efterlangtade-rutiner-och-tankar-infor-h-34225953

Uppdatering: Sofie slutade på en elfte plats i finalen. Medaljerna fick Wilma Murto, Minna Nikkanen och Saga Andersson.


onsdag 18 juli 2018

Slutet gott i ihållande värme


Efter ännu en ändring i programmet genomfördes konserten då termometern på läktaren visade 32 grader. Programmet spelades delvis nere i kyrkan så att Mauriz kunde kompa på flygeln. En lång och svettig dag är över. En dag som har varit lite för spännande för oss alla.

Plan B

Det stod mellan att spela ett program som hade varit en enda pina både för musikerna och för publiken eller att inhibera och återkomma i höst. Efter en del förhandlingar fram och tillbaka blev det en kompromiss så att Mauriz och Martina ger en konsert ikväll kl. 19.30 i Trefaldighetskyrkan men har ändrat programmet. Mauriz printade ut noter från nätet och Martina råkade ha noter med pianoackompanjemang i väskan.

Mauriz fusklapp så att han minns
vad han ska spela.
För att Martina ska få ta det lugnt en stund har Mauriz pappa (min man alltså) hoppat in som bladvändare och registratör åt Mauriz. Nu är de i kyrkan och ska hastigt radera alla förinställda registreringar och plocka ihop nya. Tejprullen tog de också med så att de kan tejpa ihop de utprintade kopiorna. 

Se alltså den här konserten som en trailer inför höstens "riktiga" konsert som kommer att få ett datum också.


Usel stämning inför konsert

Då Martina och Mauriz övade inför kvällens konsert tidigare i sommar var dragspelet och orgeln exakt stämda dvs 442 Hz. 

Ingen rår egentligen för det men nog är det harmt - igår kväll var det 30 grader på läktaren och orgeln hade stigit till 448 Hz. Det är mycket! Nu falskar det alldeles fruktansvärt och de undrar hur de ska lösa programmet. Vilka stycken måste lämnas bort? Mauriz har inga extra orgelnoter med så att de kan byta ut något mot ett orgelstycke. Jag föreslog att han improviserar eftersom han är bra på orgelimprovisation.

Just nu är de igen i kyrkan och hoppas att luftkonditioneringen (som automatiskt slås av till natten) hinner sänka temperaturen. Inte undra på att stämningen inför konserten inte känns något vidare. Speciellt som Martina i Vasabladet sagt att för konserten krävs en orgel som passar för dragspel och att en sådan finns i Trefaldighetskyrkan...

Återstår att se vad de hittar på. 
För nu är goda råd verkligt dyra.

måndag 16 juli 2018

Semester!

Sov länge. Bara för sakens skull. Är det den första semesterdagen så är det. Och roligast är att jag fått veta att min själavårdskurs blev godkänd med kommentaren: En utomordentligt välgjord och intressant rapport.

Sen tog allt det roliga slut för nu är det röjning som gäller. De senaste veckorna har jag bara hunnit byta väskor, packa om, plocka om, tvätta prästskjortor och vädra dräkter. De flesta saker är inte på sina ställen och dammet yr då man rör i någonting. Samtidigt är det skönt att ha tid att storstäda. 


Mauriz och Martina kommer att ha konsert inom ramen för Aftonmusiken i Trefaldighetskyrkan på onsdag kväll kl. 19.30. Det blir en intressant konsert så sök er dit ni som är intresserade. Mauriz spelar orgel och Martina dragspel. Jag vet mera om programmet i morgon då de kommer för att öva.

Leksaksbilarna är framplockade. Fartfyllda dagar är på kommande.

lördag 14 juli 2018

Simmar mot semestern

Har sänt iväg själavårdsrapporten som jag jobbat med den senaste tiden. Till slut satte jag mig bara ner och skrev frenetiskt för att bli av med den. Ibland får man riktigt samla ihop all sin kraft för att få saker och ting ur händerna. Nu känns det bra. Så bra att jag redan börjat läsa på nästa kurs som handlar om kyrkans tro, bekännelse och ekumenik. Också den här kursen ska jag göra på egen hand.


Tre kvällar i rad har vi varit och simmat i havet. Vi har prövat tre av Vasas nio simstränder. Tanken är att vi ska ha testat allihopa för att avgöra vilken som är bäst. Det är en viss skillnad att nu ha ett ensambarn då vi tidigare hade fem huvuden att hålla reda på medan de hoppade, dök och sprättade vatten på varandra. Då agerade vi mest badvakter. Nu njuter vi av att själva ha möjlighet att simma i solskenet. 

Två arbetsdagar återstår innan jag får semester. Det kommer att bli en annorlunda höst, än en gång. Men jag känner mig redo att åta mig nya arbetsuppgifter. Allra först ska jag ändå vila upp mig ordentligt. Det kan behövas...

torsdag 12 juli 2018

En inte röd bil står på gården

Häromdagen bytte jag bil. Min lilla kyrksvarta som jag haft fyra år hade börjat se sina bästa dagar då dörrarnas nederkanter såg ut som tuggat knäckebröd. Min man bilmontören befarade att vi skulle få lägga ut en hel del för att få den genom besiktningen eftersom det redan förra gången andats ratande.

Då det gäller köp av min egen bil frågar min man hurudan bil jag vill ha. Det är jag själv som ska bestämma. Tycker att det är världens kärleksförklaring att mina åsikter om bilar väger tungt i sammanhanget eftersom mitt intresse är ringa och i det närmaste ligger i om en bil är röd eller inte röd och så ska den vara kvinnlig.



Vi hade sökt på nätet. Så söker man bilar idag. Sen går man rakt på den bil man hittat då man väl kommer till bilbutiken. Alltså handlade det nu om en inte röd bil som jag fastnat för under en sömnlös nattsurfing. Den var inte vad jag ville ha. Den var vad jag behövde ha och den jag hade råd med. Och den var inte kvinnlig.

- Nå, vad tyckte du? frågade den överexalterade bilförsäljaren då vi kom tillbaka från provturen.
- Den var gubbig, svarade jag.
- Gubbig???
- Ja. Den var inte kvinnlig. Men det betyder inte att den var dålig. Den kändes trygg och säker. (Precis som gubbar gör, tänkte jag tyst...)
- Ja, jag har då sålt bilar över 30 år och aldrig förr har jag hört någon klaga på att...

Där stängde Camilla öronen och började tänka själv. Skulle vi schappa bara för att försäljaren var jobbig eller skulle vi satsa på detta kloka val av bytesbil? Vi stannade.

Efteråt funderade jag på varför jag blivit så irriterad på försäljaren. Insåg att det berodde på att jag svarat som jag tyckte på hans fråga, inte som han ville att jag skulle svara. Varför frågade han om han inte ville veta?

Är det så här vi för det mesta fungerar? Talar vi med varandra utan att verkligen lyssna? Utan att verkligen vara intresserade av vad den man diskuterar med säger och menar? Tror inte att bilförsäljaren hade varit någon bra själavårdare.

- Nå, hur känns det nu då du fått prova på?
- Inte riktigt bekvämt, faktiskt. Känns som en manlig lösning.
- Inte bekvämt??? Ja, jag har då själavårdat över 30 år och aldrig förr har jag hört någon klaga på att...

Då hade jag inte stannat.


onsdag 11 juli 2018

Leva passionerat och stångas hårt

Genom livet har jag haft lätt för att känna mig utanför och oförstådd. Många gånger har det varit frustrerande, ja rent av hjärtskärande, att inse att jag inte dög. Trots alla satsningar, trots allt slit, trots passionen.

Ingen tycktes fatta min längtan efter att vid Sibelius-Akademin komma med i Laulumusiikin studio (en sångsolistisk kurs innehållande t.ex. operastudier). Jag satsade allt på inträdesprovet. Jag längtade så oerhört efter att få vara en i gänget, få sjunga på högsta nivå, få tillhöra eliten i landet. Då vi alla samlades för att få höra namnen ropas upp på de invalda var spänningen olidlig. Ingen ropade upp mitt namn och jag fick gå ut. Jag hade misslyckats.

Fortfarande såhär halva livet senare kan jag känna hur bröstet snördes ihop och hur jag stortjöt. Länge. Fattade ingen vad jag hade kunnat bidra med? Om jag bara ändå fått en chans. Men jag räckte inte till. Andra var bättre. 

Några år senare var jag på en provsjungning på operan i Helsinfors. Sökte en roll i en sommaropera och tyckte att jag hade passat perfekt. Men också den gången blev någon annan vald. Och jag stortjöt.

Upprepade gånger, ja otaliga, har jag inte räckt till. Fastän jag övat, offrat, slitit, segat, satsat. Och jag har gråtit pölar, sjöar, oceaner. Inte ännu idag kan jag skratta åt eländet. För besvikelserna sitter djupt inuti själen.

Men livet lär. Besvikelser hör till den jobbiga biten. Om man blir starkare? Kanske. Åtminstone blir man van att gång på gång resa sig igen. Och för varje gång går det lite lättare. Den som satsar passionerat lär sig att en del av passionen alltid kommer att förvandlas till den största av besvikelser. Den som lever passionerat stångas också kraftigt mot hårdheterna därute.

Om jag hellre levt försiktigare för att undvika smällarna? Nånä. Det är en del av livets charm att leva intensivt och smällas hårt. Solregn kan vara väldigt uppfräschande. På sikt!

tisdag 10 juli 2018

Halvvägs till farmor


Du lilla, så väntad, så älskad du är,
där du växer och mognar för världen.
Om du visste hur många som re´n har dig kär,
hur omhuldad du är på livsfärden.

Vi kan inte önska få träffa dig än,
fast vi längtar och ivrar vem du blir.
Otåligheten river om än du kommer se´n,
inom oss ser vi dig sagolik, vacker, skir.

Du lilla, vår lilla, vi knäpper händer många,
och ber om Guds beskydd på väg mot livet.
Så värdefull är väntan under dagar långa, långa,
för vi lär oss, att inget ta för givet.

En gåva är du dock, en oemotståndlig dröm
om kärlek, värme, vällust, lek och skratt.
Du lilla, min lilla, ser du farmors blick så öm,
längtande efter dig i sagans sommarnatt?


lördag 7 juli 2018

Sofie Westerlund hoppade nytt stavrekord - 388


Det blev guld i SFI-mästerskapen (finlandssvenskarnas egen nationella tävling). Sofie som stampat på 382 hoppade först rekord på 383 och därefter 388. Tre försök på 393 lyckades inte den här gången men vi följer med spänning hur säsongen utvecklas. Amanda Parkkinen fotade hoppbilderna.

Här berättar Sofie själv på sin blogg om dagens tävling:
https://nouw.com/sofiewesterlund/-2xpb-och-sfi-mastarinna-34157160



GRATTIS, Sofie! 
Vi unnar dig verkligen den här framgången och är så glada! 
Och rekordglass har också vi ätit... Hälsar Camilla



torsdag 5 juli 2018

Böcker på hög och bollar i luften

Bokhögen visar vad som tar min tid just nu. Jag håller på att skriva en rapport inom pastoralkursen själavård och har fem diskussioner och nio böcker som ska ligga som grund för hur jag ser på själavård, vad jag lärt mig. Ja, man ska helt enkelt reflektera (ett ord jag lärde mig i den akademiska världen).

Det är högintressant. Men det är också högsommar och intresset ligger just nu mera på att bara få vara. En och en halv vecka till semestern!

Har varit ute och undervisat ett par dagar på det fjärde Alskatlägret. Konfirmanderna var pigga på att diskutera och jag fick äntligen spela pingis med en konfirmand som utmanade mig. Efteråt sa han: Camilla, det här var riktigt roligt!

En pingisboll kan för någon bli en inkörsport till kristen tro. Som präst gäller det att ha många bollar i luften...

söndag 1 juli 2018

Sista predikan fångade



Funderade länge på hur jag kan fånga gudstjänstbesökarnas intresse vid en konfirmationsmässa. Medan jag stickat har jag låtit idéerna komma och gå och till slut fastnade jag för idén med ett fisknät eftersom det idag var apostladagen med temat "I Herrens tjänst".

Undrade i mitt stilla sinne om det var att tänja på gränserna att börja fånga människor i nätet. Hade bara hunnit tänka tanken så hittade jag ett bibelord på mitt arbetsbord med en hälsning från en vän:










Då var det bara att fullfölja planen och börja virka, viss om att Gud skulle finnas med som den röda tråden i nätet. Som kristna är vi kallade att sprida Guds ord, att vara människofiskare.

Bland andra blev Emil under predikan fångad i nätet och som hans mamma tyckte jag mycket om att få dela kyrksöndagen med honom!

torsdag 28 juni 2018

Flit och vila

På grund av min sjukskrivning missade jag den andra närstudieperioden av kursen Arbetslaget och förvaltning som är en studiehelhet på 5 studiepoäng. Förra veckan lämnade jag in min komplettering  och nu känner jag mig därför extra glad över intyget som kom på posten idag. Ett till steg framåt är taget!

Har haft min enda lediga dag på 13 dagar. Det blir lite skralt med ledighet då vi bara är två präster i tjänst. Men jag tycker att jag orkat över all förväntan med mitt arbete. Försöker faktiskt vila tillräckligt och sköta om min hälsa. Efter dagens simning somnade jag gott till musik och ikväll har jag suttit och stickat. Tyvärr är det svårt att slå bort tankarna på jobbet då det just nu är så intensivt. 

Vi har mycket på gång och då många som vet svaren på alla mina frågor är på semester får jag ta till eget huvud och improvisera vid behov. För hur ska jag på rak arm veta vem som fixar och hur allt ska fixas gällande allt möjligt på olika ställen i församlingen? Vi gör som vi brukar tänker jag, bara jag hittar vadvibrukar.

Annars bestämmer jag själv och så får någon annan nästa sommar försöka hitta vadvibrukade med Camilla...

onsdag 27 juni 2018

Sjukt bra präst, alltså

De tio buden finns i
5 Mos 5:6-21
Dagen har gått i skriftskolans tecken då jag varit ut till Alskat 3 och undervisat om budorden. Det var riktigt roligt att få dyka ner i någon annans läger och på egentligen ingen tid alls bli bekant med ungdomarna.

Någonting måste jag göra rätt då jag i sommar får bra kontakt och upplever att tonåringarna verkligen hör på mig. Jag har fått responsen av dem att jag är bra på att berätta. Och det är ju det jag allra helst gör, predikar. För visst är lektionerna i skriftskolan "predikningar" om än inte i den mening som man först föreställer sig.

Det muntliga uttrycket och retoriken är mitt intresse och min starkaste sida och därför använder jag mig helst av den metod som jag behärskar bäst. Man får inte alls samma kontakt med en grupp då man presenterar det man ska säga genom att visa en powerpoint (text och bilder på väggen). Dialogen mellan berättaren och åhörarna kan man finjustera i det oändliga då man behärskar retoriktekniken dvs konsten att uttrycka sig så att man är trovärdig och övertygande. Observera att övertyga och övertala inte är samma sak.

En ungdom tyckte att jag är en sjukt bra präst... Tack, tack säger jag och är riktigt sjukt glad för den komplimangen!

tisdag 26 juni 2018

Då köparen är den rätta

Det är länge sedan som jag gick på loppis. Syster Susan lockade med mig ikväll och det var riktigt skönt att som omväxling göra någonting annat än att jobba.

Junior och Lillan lekte kurragömma medan vi "stora" fokuserade på att fynda. Jag blev alldeles snurrig av det digra utbudet av allehanda fynd och rena rama "krääsän".

Susan hade hittat den här lila funderingen men tänkt att "när ska man nu använda den?" Lite senare råkade jag gå förbi den och insåg genast att med sin fastetidsfärg är detta den perfekta dräkten i kyrkan! Jag tänkte genast på en recitationsafton i advent eller i fastetid.

Måste bara prova den och den var perfekt då båda armarna rymdes in. Det stod på prislappen att den var designsydd. Och priset? 10 euro.

Nu ska jag skölja upp den lila och stryka den. Sen får ni eventuellt se den på mig. Om inte förr så i kyrkan...

måndag 25 juni 2018

Flodhästar och övergivna dejourer

Har alltid tyckt om att jobba på somrarna. Det är någonting speciellt med känslan av övergivenhet... 

Det var alldeles lugnt i församlingarnas hus idag. De flesta har semester och personalköket är stängt. Under två veckor är jag backup för skriftskollägren på Alskat. Det betyder att jag tar över om någonting skulle hända den ansvariga prästen. Jag deltar i båda lägren några dagar då jag hjälper till med undervisningen.

Eftersom jag är den enda prästen i stan har jag också olika jourer under de här dagarna. Inom en timme ska jag vara på plats om jag behövs. Det här binder mig förstås men jag är införstådd och gillar läget. 

Har några kapitel kvar av Tommy Hellstens bok Flodhästen i vardagsrummet. Boken finns med i själavårdslitteraturlistan och jag råkade ha den i bokhyllan efter att ha köpt den i samband med en av Hellstens föreläsningar. Men nu, många år efteråt, läser jag den med en helt annan livserfarenhet och jag har fått många aha-upplevelser. Hur mycket påverkar egentligen barndomen oss? 

Så här står det på bakpärmen: 

Flodhästen i vardagsrummet belyser vad som händer med barn som växer upp i skuggan av alkoholism, arbetsnarkomani, trångsynt religiositet, incest, våld eller andra former av utsatthet. Vad gör barnet med dessa upplevelser som ingen vill tala om? Hur blir man som vuxen om man ständigt tvingats till anpassning?

Och varför boken heter Flodhästen i vardagsrummet? Därför att familjer som lever med någon av de nämnda företeelserna upplever att de har en flodhäst som tar upp hela vardagsrummet. Dessutom måste flodhästens existens förnekas.
Så sånt. 

söndag 24 juni 2018

En liten fläkt av vemod

Idag i kyrkan kände jag av ett visst vemod med tanke på att jag snart stiger ur jobbet. Nästa söndag har jag mina två sista predikoturer.

Men ännu ska jag under tre veckor hinna med jordfästningar, dop och vigslar. Under ett par veckor är jag också t.f. kyrkoherde här i Vasa och får öva mig inför höstens kyrkoherdeuppgifter i Replot.

Känner en stor längtan efter tid för egen andlig djupdykning. Läser just nu sista passet i själavårdskursen för pastoralexamen och förstår hur mycket mina egna livserfarenheter spelar in då det handlar om att lyssna, stöda och hjälpa. Jag inser varför jag gått igenom all denna smärta, både den fysiska och den mentala. Jag behöver redskap som präst. Man kan inte läsa sig till allt som man behöver kunna. Det jag själv har upplevt väger tungt då det gäller att förstå medmänniskan.

Jag förvånas själv över att jag ser så trött ut på dagens bild. Förstår att jag behöver varva jobbet med rekreation och vila. För att kunna förvalta mina gåvor och uppgifter på ett rätt och trovärdigt sätt.


lördag 23 juni 2018

Sannas matkasse - så har det gått

Rödbets- och sparrissallad på en bädd av babyspenat
och med ett täcke av ekologisk fetaost.
Serverades med gräddfil och korngryn.



Sen mars har vi haft Sannas matkasse som levereras till dörren på måndagar. Råvarorna och recepten är planerade till tre rätter för två personer. 

Nästan allt är ekologiskt, fullkorn eller annars nyttigt. Svinnet är minimalt eftersom man av samma råvara kan göra flera av veckans rätter t.ex. kan en fetaostbit delas i halvor och ingå i två rätter. 

Varje vecka är en rätt vegetarisk, en med fisk och en med kött av varierat slag. Mängden mat räcker oftast längre än till två. Gårdagens vegetariska rätt (som vi nog skarvarde i med en rökt laxbit på 300 g) räckte till fem stora portioner och det finns fortfarande pärlgryn av korn och babyspenat kvar.

Vi hade två veckors paus i samband med läger/jobb och först då märkte vi hur otroligt välbalanserat vi äter med Sannas matkasse. Jag blev riktigt upp och ner av mat med kort fyllnadstid. Och då mellanmålen enbart består av produkter innehållande stora sockermängder och man då hoppar över dem blir det för långt mellan måltiderna.

Många har frågat om våra matkostnader inte blir större med Sannas mat. Men nej, det är tvärtom. Eftersom kostnaden är 50 euro per vecka (leverans ingår) blir det en månadskostnad på 200 euro. Naturligtvis skarvar vi i med "egen" mat också men det kan vara ganska skönt att äta köttsoppa, ärtsoppa och annat lätt och billigt som omväxling till Sannas mat. Och jag märker att impulsköpen är nästintill obefintliga.

Hos oss stannar Sanna åtminstone tills vi tycker att vi själva har energi att ta oss an en balanserad kost på egen hand. Nu är Sanna precis det stöd vi behöver för välmåendet i vår familj.

fredag 22 juni 2018

Den sällsamma nattpärlans hemlighet


Det är 10 grader ute, regn och rusk. Här inne har jag just avslutat mitt röra-på-mig-mitt-i-natten-pass på pilatesbollen. Tunga regndroppar slår mot takfönstren i köket. 

Egentligen är den vakna nattstunden en liten pärla av stunder som jag verkligen njuter av att ha. Omständigheterna är sådana att jag måste upp och röra på mig, varför inte njuta av den påtvingade rutinen? 

Sällan stör jag mig på vädret. Det är nu vad det är. Jag hittar alltid på att göra och mysigt är det att krypa ner under en mjuk filt, lösa korsord eller bara prata. Umgås.

Har två dagar ledigt men en fullspäckad vecka väntar runt hörnet. "Var barmhärtiga" är söndagens tema som får tvinna runt i huvudet så att en predikan mognat fram till högmässan. Det är svårt att slå bort tankarna på jobbet då det ändå behöver förberedas i tankarna dagarna före. 

Men just nu är nattpärlan min. Kravlös, varm och smått helig.

tisdag 19 juni 2018

Fördjupat ledarskap med touch av sömn

Hjälp vad jag varit trött sedan jag kom hem från skriftskollägret i fredags. Jag har somnat precis hela tiden. Till och med då jag pratat har jag känt hur det blivit svårt att röra på munnen och sekunden efteråt har jag somnat på soffan. 

Och vilken stress det varit att med den tröttheten orka läsa två böcker om ledarskap (en på finska...) för att få material till inlämningsuppgifterna för en pastoralkurs. Deadline var idag och jag kunde för en stund sedan äntligen sända iväg uppgifterna och pusta ut. Nog är det mycket arbete med den där examen alltid.

Luften har lite gått ur mig efter ett totalfokus på studierna. Junior har varit stressad då jag behövt läsa hela dagarna. Först var jag på läger och sedan är jag hemma men inte närvarande. Men imorgon blir det en Junior-mamma-dag. Också jag längtar.


torsdag 14 juni 2018

Nästan på riktigt

Idag har vi talat om förrättningar dvs dop, vigsel och jordfästning. Nu vet konfirmanderna hur de ska gå tillväga då det förr eller senare blir aktuellt.

Konfirmanderna fick olika uppgifter inför vigseln som vi skulle hålla riktigt på låtsas. Gustaf och Gunnel hette vårt brudpar som jag "vigde" och vi hade allt från brudklänning, musik och brudbukett till bakelser och skramlade burkar som skramlade efter "bilen".

På det här sättet kommer konfirmanderna att minnas vad de lärt sig och vad roligt vi alla haft under dagen. Nu återstår sista lägerkvällen med spex och pizza.