fredag 19 januari 2018

Alla dessa piller

Dagen går i vilans tecken. Medicinerna har olika färger och former. Har ett schema från sjukhuset för att inte rådda bort mig bland pillerburkarna.

En gång om dagen ska jag picka mig själv. Medicinen motverkar propp. Ni är säkert många därute som klexar er.

Känner mig rätt skraltig och skruttig. Men det är bara drygt en vecka sen operationen. Jag tar det med ro och har inga behov av att klättra längs väggarna.

6 kommentarer:

  1. Har du fått nån prognos på hur du borde känna dig efter operationen? Det är väl extra knepigt när du kom utmattad till sjukhuset kan jag tänka men jag vill alltid veta var "normalkurvan" ligger och var jag är i förhållande till den. Men så har jag också svårt att släppa kontorollen och bara flyta med strömmen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Operationen var stor. Vad det nu sen betyder... (Iso leikkaus). Jag är sjukskriven t.o.m. 18.2 vilket är längre än det var planerat från början. Men då räknade man inte med nerven som låg fel och blev till en komplikation. Jag åker till Åbo på efterundersökning om några veckor och då förlängs sjukledigheten om det behövs.

      Och det där med att släppa kontrollen lärde jag mig under cytostatikabehandlingarna. Fortfarande är det något av det vidrigaste jag upplevt. Att känna hur giftet spred sig i kroppen och dödade så mycket som borde ha fått leva.

      Radera
    2. Jag får vara glad över att inte ha behöva utsättas för något som tvingat mig att släppa kontrollen. Det är nog för sorgligt att nästan måsta dö för att få leva.
      Det är nog helt klart att det var en stor operation när man flyttar på saker i kroppen och blir det oförutsedda komplikationer råddar det förstås till extra.
      Jag fortsätter be, det behövs nog ännu. Kram!

      Radera
  2. Så jag ber för dej, kära du! Med bönens kraft kommer det här gå så bra. Styrka!

    SvaraRadera