lördag 20 januari 2018

Delmålsbelöning

Även om jag vaknar titt som tätt på nätterna så kan jag somna om tack vare min nya sömnmedicin. Det betyder att jag äntligen kan få den vila som kropp och själ behöver för att jag ska bli till människa igen.

Har bytt omslag på såren och allt ser ut att läkas som det ska. Långa ärr är ju ingen vacker syn i sig men det har ingen betydelse i helheten.

Vikten gick något upp efter operationen pga vätska i kroppen. Nu har vågen börjat visa neråt igen. Det ser jag också som ett gott tecken.

Har funderat mycket på vem jag är utan prästkragen. Kläderna jag bär på jobbet är oftast svarta eller vita. Men hur vill jag som privatperson klä mig?

Hur ung eller gammal är man som 50-åring? Som dessutom är halvvägs i en viktprocess: 10 kilo bort, 10 kilo kvar. Hur stor kommer min arm att vara? Vilka ärmar ryms den in i?

Tyvärr är jag så löjligt ointresserad av kläder. Men nu i sjuksängen har jag haft tid att kolla vad som är inne på klädfronten. Har passat på att beställa lite nytt åt mig. Lovade mig själv att belöna mig med nya kläder då jag är halvvägs.

Igår fick jag hem den första klädpåsen. Men min kropp är i sånt skick att den inte provar kläder för nöjes skull och den lindade armen ryms inte in någonstans just nu.

Äh. Man borde vara gjord av tålamod.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar