fredag 26 januari 2018

Hur ont är ont?

Satt i morse i samma väntrum som i september 2014. Då föll min blick på tidningen Syöpä (Cancer) och jag hade helst velat rusa ut. (Läs här:) 
https://camillapredikar.blogspot.fi/2014/09/jag-vill-inte.html

- Vi har träffats förr, sa kirurgen.
- Ja, det har vi, svarade jag.

Det kändes tryggt att få träffa just den kirurg som opererade bort tumören.

Jag är nu alltså besiktigad, omplåstrad och remissad till lymfterapi. Vi diskuterade allt från morfin till smärtklinik och jag kände hur jag bara ville gå till min trygga lymfterapeut som vet att hon kan hjälpa mig med både armen och benet.

Det blir ännu konsultation kirurgerna emellan. Ett är helt säkert - ingenting blir som det varit och jag får acceptera att jag igen behöver vänja mig vid mitt jag, vid min kropp och vid mina tankar.

So, help me God.

4 kommentarer:

  1. Oj nej. Kunde det inte bara få gå smidigt och lätt för en gångs skull? Herre förbarma dig!

    SvaraRadera