söndag 28 januari 2018

Inför aftonsångens skira tveksamhet

Gång på gång påminns vi om att livet hänger på en skör tråd. Och ofta är det inte förrän då som vi stannar upp och värderar, prioriterar.

Det är där, på gränsen mellan liv och död, som man ser klart. I ett fångat ögonblick av kärlek och värme förstår man varför man lever, förstår man varför man måste dö. I den krampaktiga gråten, eller i den tafatta omfamningen, ligger så många osagda ord. Ändå är allting redan sagt. Det finns inget annat som har betydelse, i gränslandet mellan liv och död, än kärleken.

I kärleken människor emellan finns Gud. Han andas med i varje andetag. Han fyller lungor med sin Ande och sin barmhärtighet. Under de sista timmarna går han vid sidan. Om det krävs så lyfter han och bär. Vi får lita på löftet om ljuset och en mötande förklaring på alla våra frågor. Alla varför blir besvarade då tiden tar slut och övergår i evighet.

Måttet på tårarna kan ingen veta. Inte heller all den kärlek som ryms i ett hjärta som slagit för de sina. Stunden av död fylls av hopp och tacksamhet.

Tack, Gud, för kärlekens hemlighet.

4 kommentarer:

  1. Så vackert och så sant skrivet ,Camilla .Önskar alla fick uppleva den kärlek och den frid som endast en kan ge ./Greta

    SvaraRadera
  2. Håller med Greta. Så vackert och så sant.

    SvaraRadera