lördag 6 januari 2018

Junior - mammas lilla gullunge

Både Junior och jag har stort behov av att få vara nära varandra. Han kommer nu och då och vill sätta sig i famnen eller lägger armen runt mig. Han tankar. Och det gör jag också då jag ofta kramar om honom.

Det har varit jobbiga dagar då vi fått akta oss för anginabacillerna. Men Junior har vuxit upp med en mamma som har dålig motståndskraft och går självmant och tvättar händerna. Han känner till allvaret sen canceråret och fungerar därefter.

Därför har han utan knorr accepterat att jag inte kunnat lägga mig i hans säng och läsa natisagan. Istället har jag suttit i fåtöljen och haft högläsning medan han ritat vid skrivbordet. Och sen har vi haft "lilla stunden" rygg mot rygg i sängen och snurrat ihop benen i varandras. Igår var det äntligen smittoriskfritt. Ordningen var återställd. 

Dessutom har han lärt sig att svälja hela tabletter! Jag har varit ivrig påhejare och varje gång det lyckats har jag tjoat högt.
- Du behöver inte skrika, mamma.
- Tycker du att det är pinsamt?
- Nåjåå.

I morse skulle han igen ta sin tablett.
- Ta själv nu bara. Du kan ju!
- Men jag vill att du kommer med till köket.
- Varför det?
- Nå, för du ska ju skrika då jag lyckas...

- Ska du faktiskt vara borta en hel vecka, mamma?
- Mm.
- En vecka är lång.
- Jag vet. Och dessutom kommer jag efteråt att vara sjuk lite överallt så du får vara försiktig med mig då jag kommer hem.

Jag hör inte sucken men jag känner den. Vem ska man krama då ens mamma är borta? Pappa? Nej, har Junior förklarat: han är inte lika mjuk...

6 kommentarer:

  1. Åhhh lilla gullegubben han ee bara fö goo 😍
    En stor styrkekram till dig nu så hoppas ja vi kan träffas snaart..böri ha såå dryykt ❣

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kraaam! Vi borde pröva spansk mat nästa gång på Alhambra i stan. Så gott!

      Radera
  2. Ja nu e de nog alldeles för längesen vi träffats igen.... Stor Kram o Lycka Till Camilla! Vi är med dej! Vi satsar på spanskt nästa gång!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, syster! Jag har varit slapp att höra av mig men du läste att lillkillen sväljer sin medicin - hel! Men först efter att vi delat, mosat, trugat, mutat och kört hela baletten. Till slut föreslog jag att han skulle försöka ta den hel i alla fall. Bara liksom på skoj. Och så kom han på knixen. Bums. Jag tänkte annars genast på Alhambra att stället och maten skulle passa oss bröstsystrar. Man äter länge, det är gott och man blir mätt. Då hinner man prata mycket också!

      Radera
  3. Joo väntar & läängtar... men den som väntar på nå gott ❣ väntar aldrig förgeves.... vi hörs sen då du kan äta & prata 😂

    SvaraRadera