lördag 13 januari 2018

Nattvandring med vandring

Skönt att kunna stiga upp själv och röra på sig. Jag bär på två dränpåsar men annars är alla andra "sladdar" nu borttagna. De valde att övergå till antibiotika i tablettform för att skona höger arm.

Det är så att lymfödemarmen pickar man aldrig i eftersom provsvar från den inte skulle vara tillförlitliga. Då får den friska armen ta alla nålar, stick och kanyler. Och nu börjar den tycka att det räcker. Helt enkelt.

Nattsköterskorna har just tittat under armen. Det finns ett litet, litet hål säger de, så att de kan se hur den transplanterade biten mår. De tynger på den och ser att allt pulserar som det ska och att den har rätt färg. 

Själv förstår jag mig inte riktigt på allt som sker. Men jag låter mig själv flyta med. Fast då en för mig ny sköterska ville sätta in en kanyl för antibiotika protesterade jag och bad henne kolla mina papper en gång till. Hon kom tillbaka och for iväg med ställning och allt. 

Mitt huvud klarar nervmedicinen bättre nu. Dosen är låg, hjälper knappt och ska höjas. Äsch vad det känns trist att halva benet domnat bort och att det bränner till i det så fort jag rör mig. Då jag hostade kändes det ända till knäet. 

Armen är lindad. Vet inte ännu hur den kommer att börja se ut. Men första intrycket är att den är lite mindre och att det inte packar på lika mycket som förr. Den lymfvätska som ombildats till fett kan tas bort om typ ett år, sa kirurgen.

Jag frågade varför man tar biten från motsatt sida, som för mig, att den togs från höger sida och flyttades till vänster armhåla. Gissa om jag blev överraskad av svaret: de två kirurgerna ryms inte att jobba bredvid varandra utan arbetar bättre på varsin sida.

Det är mycket man inte har en aning om.

2 kommentarer:

  1. Tur att du var alert med kanylen, fast det inte ska behöva vara så. Kämpa på Camilla!!!

    SvaraRadera