måndag 22 januari 2018

... och djupa dalar

Igår var jag på jättedåligt humör. Riktigt uruselt. Jag hade nämligen fått för mig, att jag nog, om så bara på ett hörn, kunde vara med om kyrkoherdeinstallationen i Trefaldighetskyrkan. Vår biskop Björn var på plats och det är alltid roligt att vara där han är.

Men hur tänkte jag egentligen? Antagligen inte alls. Jag skulle bara ta mig dit, utan ork och med nedsatt immunförsvar. Att teleportera, skulle Junior ha kallat det. 

Då jag insåg att jag drömt rosenrött så det förslog, föll jag rakt ner i den där förhatliga brunnen på vars kladdiga botten jag varit många gånger tidigare. Jag var nästan otröstlig. Och då jag är otröstlig börjar jag städa. Om än jag var försiktig och tog lång tid på mig så skulle jag verkligen inte ha behövt dammsuga. Värken efteråt var av galen sort.

Så jag lydde Junior, tog tidigt sömnmedicin och önskade bara få somna bort från min hemska, äckliga, trasiga kropp. Och visst fick jag sova: 16 timmar!

Idag prutar jag inte på värkmedicin. Blir bra att få komma till lymfterapeuten på onsdag så att hon får kolla hur det är med eventuell vätskeansamling under armen. Såret ser bra ut. Eller nu ljuger jag, det ser för bedrövligt ut, men som sår, ser det ut att läkas fint.

Skulle kunna sitta här och gråta en skvätt för att jag tycker så arma synd om mig själv. Vägen från livet bredvid till livet mitt i är just nu längre än lång. Det är ju det där tålamodet som jag har för lite av.

Hur ska man få mera av den sorten?

4 kommentarer:

  1. Camilla min vän ! Du får tycka synd om dej ,du får känna hur orättvist livet kan te sej och du får gråta en skvätt .Var det inte så att Jesus själv också grät och gärna hade sluppit undan den sista pinan ? Men tro mej .Det vänder när det känns som allra mörkast och den här bittra erfarenheten har du nytta av när du senare möter medmänniskor i samma situation .Men visst är det en erfarenhet ingen borde få gå igenom. Tröstekram Greta

    SvaraRadera
  2. Men gråt en skvätt! Det var min spontana tanke. Det är klart att du är besviken och arg och ledsen och då kan det vara riktigt skönt att få vara lite ynklig och gråta ut. Tids nog vänder det, det har du sett förr men att ha tålamod och snällt vänta in det är inte lätt. Inte alls. Kram vännen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kram, Janette! Jag vet att det vänder men då jag är så otålig och vill vara frisk bums! Ynklig, var ordet...

      Radera