tisdag 23 januari 2018

Tempo, tempo

Det blev som Junior ordinerade och jag sov konstgjort inatt. Kroppen värker aningen mindre då jag fått sova. Uppskattar varje timme jag får av sömnens välgörande bot.

Min man håller på att gräva fram min bil. Det har kommit massor av snö och bilen har stått sedan jag for på sjukledigt. I morgon måste den rulla igen eftersom jag ska ta en del prover vars svar ska skickas till Åbo. Känns riktigt skönt att jag blir väl omhändertagen även om sjukhuset är långt borta.

Få se hur det funkar att köra bil med en arm som är styv, sydd och lindad och med ett ben som är bortdomnat och vars "innehåll" känns för kort. Undviker rusningstrafiken så att jag får det lugn jag behöver för att ta mig fram.

Anton hjälper mig med allt möjligt praktiskt. Också det är en stor hjälp att ta ut Junior i pulkabacken. Röda om kinderna berättade de att pulkan var snabbast, tefatet långsammare och miniskidorna ville bara ramla av. 

Glada söner - glad mamma!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar