måndag 15 januari 2018

Utskrivningen närmar sig

I fredags föreslog läkaren som gick rond att jag skrivs ut på måndag. Det är liksom alldeles strax det.

Det finns mycket i sjukhusvärlden som jag inte förstår. Till exempel detta med att skicka hem folk så snabbt. Nu har jag ju fått vara länge. Ni som läste vintern 2015 vet att jag mitt i cytostatikabehandlingen måste gallopereras och skrevs mot min vilja ut följande dag fastän jag inte ens kunnat stå på benen. Jag bär ännu med mig min förtvivlan och minnet av hur mamma och pappa hämtade mig och sedan hur mamma skötte om mig som då jag var liten.

Den här gången är det lång väg hem, fem timmar att sitta i bil. Har fortfarande två dräner och nu också ett nervskadat ben som känns som om jag brännskadat det. En avklippt nerv som sytts ihop igen är orsaken.

Om jag ångrar mig? Nej. Jag måste ta den här chansen för att orka leva med min arm. Men som biverkningarnas drottning tycks jag få mycket på handeln.

Vareviga gång.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar