tisdag 20 februari 2018

Gåsarnas dans

Har träffat mina bröstsystrar ikväll. Äntligen får jag väl skriva. Då rytmen inte är densamma börjar vi längta efter varandra alldeles förfärligt.

Det där behovet av att bli förstådd utan att förklara, att få vara ledsen utan att försöka skina upp, att kunna säga att man är trött utan att gå in på orsakerna... Vänskap kan se ut på många olika sätt. Vår vänskap är utgången ur bröstcancer och därför kanske lite konstig. Men ändå så självklar.

Vi borde räkna hur många operationer vi tillsammans gått igenom sedan de första av oss började träffas hösten 2014. Hur många är läkarbesöken? Dagarna vi väntat på besked? Pillerburkarna vi plockat? Hur skulle vi mäta tröttheten?

Våra liv ser ut som en lång räcka av bergochdalbana. Just nu tycks vi ha träffats i dalen. Men mellan bergen kan också skratten klinga och eka alldeles otroligt skönt. Befriande! Tillsammans är vi starka urkvinnor. Och skulle vi slå ihop vår kämparglöd, vår livsglädje, våra gåsliknande kroppar där tjafs och bagateller rinner av hur lätt som helst...

Ja, ni fattar att vi äntligen hittat namnet: GåsarnaBröstsystrarna som hjälps åt att leva rikare!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar