onsdag 7 mars 2018

Att bryta skärmberoende

Vi vuxna är mycket medvetna om vår sons skärmberoende som eskalerat under tiden jag varit sjuk. Det känns skamfyllt att ha låtit honom tillbringa så mycket tid i spelens världar. Vi har helt enkelt inte orkat ta tag i beroendet på allvar. Förrän nu. 

Vad gör man då man inte spelar?? Kan förstå Juniors chock och förvirring. Ja, vad hittar man på att sysselsätta sig med då man ska försöka få igång sig? Det tog ett tag innan den första chocken lagt sig men vi är på väg i rätt riktning. Häromdagen åkte vi bil utan att Junior tog upp sin telefon ur fickan. Låter som en liten sak men utifrån hans utgångsläge är det ett stort steg.

Akvariet behöver sin skötsel. Vi funderar på allt möjligt och jag märker att han vet en hel del om djur som jag inte visste att han visste. Nu får jag inblick i allt möjligt som han lärt sig i skolan och som kommer på tal då vi har ro att prata. Och det ena ger det andra och plötsligt har vi en riktigt bra diskussion på gång.

Gymmet med den stora studsbollen är toppen! I väntan på att få lägga upp studsmattan därute kan vi kasta mjuka bollar, träna och umgås bland hantlar, hopprep och alla dessa nu framtagna träningsundergörande prylarna. 

I gymmet har vi också möjlighet att lyssna på musik. Nu spelar jag upp alla möjliga CD-skivor och Junior rör sig i rytm på pilatesbollen samtidigt som han dirigerar symfonier. (Finns det i generna kanske...)

Brädspelen har vi kommit lite av oss med men Junior kan schack som moffa lärt honom. Vi brukar också spela Yatzy, Kinaschack, Uno, Memory (favorit med europeiska flaggor) och spelkort. 

Så är det läsningen. Redan innan Junior fyllt tre år kunde han alla bokstäver i alfabetet. Ändå knäckte han inte läskoden förrän i slutet av höstterminen på ettan. Nu är han på tvåan och har kommit ifatt sig med läsandet. Men det är en utmaning att få en 8-årig pojke att självmant läsa. Skolan hade ett 4-veckors läsprojekt före sportlovet ifjol. Då skulle eleverna läsa 15 minuter hemma varje dag. Föräldrarna uppmanades uppmuntra barnen och inspirera dem. En uppgift som jag ju gärna åtog mig,

Då de fyra veckorna var över fortsatte vi med de där läspassen. Visst blev det vilda protester "att man frivilligt ska läsa!". Men jag var envis och nu är vi uppe i 30-minuterspass. För att öka motivationen har vi en stor glasskål som Junior får sätta kulor i då han läst färdigt. En liten för 15 minuter, en stor för 30 och en rund träkloss för 60 min. Han fyller skålen och då den är full ska vi räkna timmarna. Genom att han läser en halvtimme i sträck hinner han fastna i läsningen och intresset har ökat. Häromdagen undrade han när vi nästa gång ska fara till biblioteket. Hej och hå...

Också pianospelningen har blivit intressantare. Häromdagen ville han visa att han kunde pianoläxan utantill samtidigt som han blundade. Junior spelar nu med båda händerna och det har börjat låta som riktig musik, speciellt då mamma eller pappa spelar med så att det blir fylligt fyrhändigt. Junior har ett alldeles fantastiskt rytmsinne men kan ha svårt att hållas på pianopallen eftersom hans armar och ben liksom flyter ut åt alla håll. Fortfarande. 

Man kan faktiskt redan som nybörjare i pianospel lära sig att ackompanjera. Jag brukar sjunga med och då vet Junior att han inte kan sluta om han spelar fel och så hoppar han till rätt ställe (jfr psalmsång/spel). Grunderna i fuskandets konst är något av det bästa man kan ha. Då det gäller pianoackompanjemang alltså.

Och så ritar Junior, simmar och vår gravida fisk har fått flytta till babybassängen i väntan på att hon ska yngla av sig. Och på måndag får vi vår första matkasse. Det händer en hel del utanför spelens värld. Vi är på gång att upptäcka verkligheten utifrån en 8-årig skärmberoende pojkes synvinkel.

Fortsättning följer. 

2 kommentarer:

  1. Helt tydligt har familjen brutit sitt skärmberoende. Härligt! Fast, jag som ännu är skärmberoende saknar nog Camillas predikningar...

    SvaraRadera
  2. Vad bra! För jag skriver nog fortfarande, åtminstone i huvudet...

    SvaraRadera