måndag 19 mars 2018

Hälsorapport

Full vinter hos oss.
Många har frågat hur jag mår. Bättre och bättre kan jag gott skriva. Men det går långsamt. Den här tiden har fått mig att förstå att jag behöver låta mig bli friska, inte tvinga mig till det. Hälsan behöver sin tid och sitt utrymme.

Min arm har smalnat betydligt vilket gör att jag kan röra den bättre. Också skuldran orkar bättre eftersom armen inte tynger ner den på samma sätt som tidigare. Jag har inte fått tillbaka den förlorade känseln under armen dvs den som redan gradvis var borta redan efter canceroperationen 2014. Men jag har kunnat börja träna upp rörligheten i den tack vare det korrigerande ingreppet som gjordes.

Jag känner fortfarande av stället i ljumsken varifrån biten togs för transplantationen av lymfkörtlar till armhålan. Eftersom en nerv, som vanligtvis ska ligga under, låg mitt i biten, blev den avklippt och sedan ihopsydd igen då biten tagits bort. Resultat: bortfall av känsel i låret ända ner till knäet. Det kan bli bättre på sikt, men det kan också lämna så här. Tala om min vanliga otur. Det som skrämde mig allra mest var ju att få skador på ett ben som redan drabbats av skelettvärk.

Men... Jag skulle när som helst göra om den här operationen! Det är något som jag verkligen behöver lyfta fram. Jag mår så mycket bättre med tanke på min arm. Ännu är det för tidigt att dra några slutsatser eftersom det tar flera år innan verkningarna nått full effekt. Tills dess håller de noga reda på mig i Åbo. Mina värden är nu normala, alla utom ett levervärde. Det är vanligt har jag förstått att just det värdet är förhöjt men det ska följas med mycket noggrannt. Därför går jag med jämna mellanrum till labben och tar nya prover som sedan avläses i Åbo av min läkare där.

Som en kuriositet i det hela har jag kunnat köpa en vinterjacka jag länge velat ha. Före operationen fick jag inte in armen i storlek 48. Nu köpte jag storlek 44. Redan en sån sak höjer humöret och jag behöver inte varje vaken stund grunna på hur jag ska ordna för mig för att orka med min arm som jag mest haft i släptåg de senaste åren. Nu håller den på att bli en del av mig igen och inte något som cancern gav mig på handeln.

3 kommentarer:

  1. Finfina nyheter det här, trots allt.

    SvaraRadera
  2. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera