lördag 24 mars 2018

Tre kockar kockar tre måltider

Vi har alla olika talanger som vi utvecklar i olika grad. Be mig hålla ett tal var som helst, när som helst, för vem som helst. Inga problem. Be mig koka en kanna kaffe. Big problem. Att ha ansvar för minsta lilla kaffeservering gör mig spänd i flera dagar. Jag och ett kök går liksom inte ihop. Det har vi aldrig gjort.

- Alla kunde koka spagetti, sa lärarinnan i huslig ekonomi då vi gick igenom provet på sjuan. - Alla utom en. (Jag hade skrivit att man sätter i spagettin samtidigt som vattnet.)

Så har dessa händelser följt som en lång rad pinsamhetspärlor genom åren. Men jag kan faktiskt baka bröd. Det är min grej och där kan jag också baka utan recept eftersom jag testat så mycket själv.


Kanske förstår ni att jag vill komma till Sannas matkasse. Kanske försöker jag motivera varför vi behöver denna lyx i vår vardag. För visst är det lyx att någon kör hem ingredienserna till ens dörr, har tänkt ut recept som går igenom vilken kostcirkelkontroll som helst och plockat ner allt i en kasse.

Sannas matkasse kommer på måndag kväll och innehåller ingredienser och recept för tre måltider. Vi vet på förhand vad som ska komma men ändå är det lite julklappstämning då vi plockar upp varorna. - Vad är en paksoi? frågar Junior. Kloker och jag tittar undrande på varandra. - Se vad som blir kvar då du prickat av allt annat, föreslår jag. Paksoi?

Jag ska genast skriva att jag aldrig hade trott att det skulle göra oss så gott att hemma, i vårt eget kök, kunna delta i en matskola. För det är just det som det är för oss. Och aldrig hade jag trott att min man, som den stora skeptikern då det gäller nya smaker, skulle visa sig vara så intresserad att han aktivt deltar i hela proceduren.

- Inga av de här ingredienserna tycker jag om, förklarade han en dag. Men tillsammans smakar de riktigt bra! 

Och allt har smakat bra. Annorlunda. Fast Junior har nog haft ett knackkorvspaket som räddning. Han har smakat på allt men vi förstår också att han behöver tid att vänja sig. Har man vuxit upp på makaroner och bacon kan man behöva ställa om sig.

Och det bästa av allt. Samvaron i vårt smala, smala kök. Man hamnar att stanna upp och kramas ibland. För att det är så befriande roligt att upptäcka köket och varandra från nya vinklar!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar