torsdag 10 maj 2018

Återstår att stiga ur

Det är den nionde dagen i rad som jag jobbar. Ännu en dag och sedan har jag fyra dagar ledigt. Jag vill inte riktigt orka med den här arbetstakten. Men jag märker att jag tänker annorlunda nu. Då jag känner ångest över att en arbetsdag blir för lång och intensiv försöker jag planera det så att jag hinner hem en sväng för att liksom dela upp arbetsdagen i flera pass. Hemma sätter jag på skön musik och sitter och stickar en stund. Stickningen får ner pulsen på mig och jag känner att jag slappnar av. 

Ni som läste veckans Kyrkpressen vet att Vasa svenska församling måste spara alldeles hutlöst stora summor. År 2019 och 2020 ska vi spara 208 000 euro/år och 353 000 euro år 2021. Verksamhetsbudgeten för i år är 458 000 euro. Hur ska vi få det att gå ihop? Eller vi och vi. Jag stiger ur eftersom jag vetat om att skeppet håller på att sjunka. Den kaplanstjänst som jag har t.f. säger vår kyrkoherde Mikael Forslund så här om i Kyrkpressen: Just nu har vi en obesatt kaplanstjänst som vi funderar på att inte besätta.

Här knäar prästerna en efter en av en alldeles vansinnig arbetsbörda. Ändå kommer man antagligen att skära ner ytterligare bland prästtjänsterna. Och jag vill inte vara med om det. Det är en sak att brinna för Gud och en annan att bränna ut sig för Gud. 

Hur har det egentligen blivit så här uppochner?


4 kommentarer:

  1. Hej! Här en ämbetssyster som tror att du gjort ett vist val. Vi får inte göra jobbet till vår avgud. Gud har inte kallas oss att jobba ihjäl oss. Hoppas Vasa svenska församling hittar en lösning på både ekonomin och på arbetstakten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för kommentaren! Jag blir mer och mer övertygad om att jag valt rätt. Sen återstår att se hur jag trivs med arbetsuppgifterna på det nya stället. Bara jag återfår balansen i tillvaron har jag mycket att ge "för Guds skull"...

      Radera
  2. Läget i Vasa samfällighet är nog tragiskt och katastrofalt. Det är bara att beklaga de som ska försöka reda upp eländet. Du gör nog klokt i att vandra vidare och jag önskar dig alla lycka på vägen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Det är ett dilemma av rang då man måste spara så att man slutar använda en uppskattad och välbesökt kyrkobyggnad, som Dragnäsbäcks kyrka är.

      Radera