torsdag 28 juni 2018

Flit och vila

På grund av min sjukskrivning missade jag den andra närstudieperioden av kursen Arbetslaget och förvaltning som är en studiehelhet på 5 studiepoäng. Förra veckan lämnade jag in min komplettering  och nu känner jag mig därför extra glad över intyget som kom på posten idag. Ett till steg framåt är taget!

Har haft min enda lediga dag på 13 dagar. Det blir lite skralt med ledighet då vi bara är två präster i tjänst. Men jag tycker att jag orkat över all förväntan med mitt arbete. Försöker faktiskt vila tillräckligt och sköta om min hälsa. Efter dagens simning somnade jag gott till musik och ikväll har jag suttit och stickat. Tyvärr är det svårt att slå bort tankarna på jobbet då det just nu är så intensivt. 

Vi har mycket på gång och då många som vet svaren på alla mina frågor är på semester får jag ta till eget huvud och improvisera vid behov. För hur ska jag på rak arm veta vem som fixar och hur allt ska fixas gällande allt möjligt på olika ställen i församlingen? Vi gör som vi brukar tänker jag, bara jag hittar vadvibrukar.

Annars bestämmer jag själv och så får någon annan nästa sommar försöka hitta vadvibrukade med Camilla...

onsdag 27 juni 2018

Sjukt bra präst, alltså

De tio buden finns i
5 Mos 5:6-21
Dagen har gått i skriftskolans tecken då jag varit ut till Alskat 3 och undervisat om budorden. Det var riktigt roligt att få dyka ner i någon annans läger och på egentligen ingen tid alls bli bekant med ungdomarna.

Någonting måste jag göra rätt då jag i sommar får bra kontakt och upplever att tonåringarna verkligen hör på mig. Jag har fått responsen av dem att jag är bra på att berätta. Och det är ju det jag allra helst gör, predikar. För visst är lektionerna i skriftskolan "predikningar" om än inte i den mening som man först föreställer sig.

Det muntliga uttrycket och retoriken är mitt intresse och min starkaste sida och därför använder jag mig helst av den metod som jag behärskar bäst. Man får inte alls samma kontakt med en grupp då man presenterar det man ska säga genom att visa en powerpoint (text och bilder på väggen). Dialogen mellan berättaren och åhörarna kan man finjustera i det oändliga då man behärskar retoriktekniken dvs konsten att uttrycka sig så att man är trovärdig och övertygande. Observera att övertyga och övertala inte är samma sak.

En ungdom tyckte att jag är en sjukt bra präst... Tack, tack säger jag och är riktigt sjukt glad för den komplimangen!

tisdag 26 juni 2018

Då köparen är den rätta

Det är länge sedan som jag gick på loppis. Syster Susan lockade med mig ikväll och det var riktigt skönt att som omväxling göra någonting annat än att jobba.

Junior och Lillan lekte kurragömma medan vi "stora" fokuserade på att fynda. Jag blev alldeles snurrig av det digra utbudet av allehanda fynd och rena rama "krääsän".

Susan hade hittat den här lila funderingen men tänkt att "när ska man nu använda den?" Lite senare råkade jag gå förbi den och insåg genast att med sin fastetidsfärg är detta den perfekta dräkten i kyrkan! Jag tänkte genast på en recitationsafton i advent eller i fastetid.

Måste bara prova den och den var perfekt då båda armarna rymdes in. Det stod på prislappen att den var designsydd. Och priset? 10 euro.

Nu ska jag skölja upp den lila och stryka den. Sen får ni eventuellt se den på mig. Om inte förr så i kyrkan...

måndag 25 juni 2018

Flodhästar och övergivna dejourer

Har alltid tyckt om att jobba på somrarna. Det är någonting speciellt med känslan av övergivenhet... 

Det var alldeles lugnt i församlingarnas hus idag. De flesta har semester och personalköket är stängt. Under två veckor är jag backup för skriftskollägren på Alskat. Det betyder att jag tar över om någonting skulle hända den ansvariga prästen. Jag deltar i båda lägren några dagar då jag hjälper till med undervisningen.

Eftersom jag är den enda prästen i stan har jag också olika jourer under de här dagarna. Inom en timme ska jag vara på plats om jag behövs. Det här binder mig förstås men jag är införstådd och gillar läget. 

Har några kapitel kvar av Tommy Hellstens bok Flodhästen i vardagsrummet. Boken finns med i själavårdslitteraturlistan och jag råkade ha den i bokhyllan efter att ha köpt den i samband med en av Hellstens föreläsningar. Men nu, många år efteråt, läser jag den med en helt annan livserfarenhet och jag har fått många aha-upplevelser. Hur mycket påverkar egentligen barndomen oss? 

Så här står det på bakpärmen: 

Flodhästen i vardagsrummet belyser vad som händer med barn som växer upp i skuggan av alkoholism, arbetsnarkomani, trångsynt religiositet, incest, våld eller andra former av utsatthet. Vad gör barnet med dessa upplevelser som ingen vill tala om? Hur blir man som vuxen om man ständigt tvingats till anpassning?

Och varför boken heter Flodhästen i vardagsrummet? Därför att familjer som lever med någon av de nämnda företeelserna upplever att de har en flodhäst som tar upp hela vardagsrummet. Dessutom måste flodhästens existens förnekas.
Så sånt. 

söndag 24 juni 2018

En liten fläkt av vemod

Idag i kyrkan kände jag av ett visst vemod med tanke på att jag snart stiger ur jobbet. Nästa söndag har jag mina två sista predikoturer.

Men ännu ska jag under tre veckor hinna med jordfästningar, dop och vigslar. Under ett par veckor är jag också t.f. kyrkoherde här i Vasa och får öva mig inför höstens kyrkoherdeuppgifter i Replot.

Känner en stor längtan efter tid för egen andlig djupdykning. Läser just nu sista passet i själavårdskursen för pastoralexamen och förstår hur mycket mina egna livserfarenheter spelar in då det handlar om att lyssna, stöda och hjälpa. Jag inser varför jag gått igenom all denna smärta, både den fysiska och den mentala. Jag behöver redskap som präst. Man kan inte läsa sig till allt som man behöver kunna. Det jag själv har upplevt väger tungt då det gäller att förstå medmänniskan.

Jag förvånas själv över att jag ser så trött ut på dagens bild. Förstår att jag behöver varva jobbet med rekreation och vila. För att kunna förvalta mina gåvor och uppgifter på ett rätt och trovärdigt sätt.


lördag 23 juni 2018

Sannas matkasse - så har det gått

Rödbets- och sparrissallad på en bädd av babyspenat
och med ett täcke av ekologisk fetaost.
Serverades med gräddfil och korngryn.



Sen mars har vi haft Sannas matkasse som levereras till dörren på måndagar. Råvarorna och recepten är planerade till tre rätter för två personer. 

Nästan allt är ekologiskt, fullkorn eller annars nyttigt. Svinnet är minimalt eftersom man av samma råvara kan göra flera av veckans rätter t.ex. kan en fetaostbit delas i halvor och ingå i två rätter. 

Varje vecka är en rätt vegetarisk, en med fisk och en med kött av varierat slag. Mängden mat räcker oftast längre än till två. Gårdagens vegetariska rätt (som vi nog skarvarde i med en rökt laxbit på 300 g) räckte till fem stora portioner och det finns fortfarande pärlgryn av korn och babyspenat kvar.

Vi hade två veckors paus i samband med läger/jobb och först då märkte vi hur otroligt välbalanserat vi äter med Sannas matkasse. Jag blev riktigt upp och ner av mat med kort fyllnadstid. Och då mellanmålen enbart består av produkter innehållande stora sockermängder och man då hoppar över dem blir det för långt mellan måltiderna.

Många har frågat om våra matkostnader inte blir större med Sannas mat. Men nej, det är tvärtom. Eftersom kostnaden är 50 euro per vecka (leverans ingår) blir det en månadskostnad på 200 euro. Naturligtvis skarvar vi i med "egen" mat också men det kan vara ganska skönt att äta köttsoppa, ärtsoppa och annat lätt och billigt som omväxling till Sannas mat. Och jag märker att impulsköpen är nästintill obefintliga.

Hos oss stannar Sanna åtminstone tills vi tycker att vi själva har energi att ta oss an en balanserad kost på egen hand. Nu är Sanna precis det stöd vi behöver för välmåendet i vår familj.

fredag 22 juni 2018

Den sällsamma nattpärlans hemlighet


Det är 10 grader ute, regn och rusk. Här inne har jag just avslutat mitt röra-på-mig-mitt-i-natten-pass på pilatesbollen. Tunga regndroppar slår mot takfönstren i köket. 

Egentligen är den vakna nattstunden en liten pärla av stunder som jag verkligen njuter av att ha. Omständigheterna är sådana att jag måste upp och röra på mig, varför inte njuta av den påtvingade rutinen? 

Sällan stör jag mig på vädret. Det är nu vad det är. Jag hittar alltid på att göra och mysigt är det att krypa ner under en mjuk filt, lösa korsord eller bara prata. Umgås.

Har två dagar ledigt men en fullspäckad vecka väntar runt hörnet. "Var barmhärtiga" är söndagens tema som får tvinna runt i huvudet så att en predikan mognat fram till högmässan. Det är svårt att slå bort tankarna på jobbet då det ändå behöver förberedas i tankarna dagarna före. 

Men just nu är nattpärlan min. Kravlös, varm och smått helig.

tisdag 19 juni 2018

Fördjupat ledarskap med touch av sömn

Hjälp vad jag varit trött sedan jag kom hem från skriftskollägret i fredags. Jag har somnat precis hela tiden. Till och med då jag pratat har jag känt hur det blivit svårt att röra på munnen och sekunden efteråt har jag somnat på soffan. 

Och vilken stress det varit att med den tröttheten orka läsa två böcker om ledarskap (en på finska...) för att få material till inlämningsuppgifterna för en pastoralkurs. Deadline var idag och jag kunde för en stund sedan äntligen sända iväg uppgifterna och pusta ut. Nog är det mycket arbete med den där examen alltid.

Luften har lite gått ur mig efter ett totalfokus på studierna. Junior har varit stressad då jag behövt läsa hela dagarna. Först var jag på läger och sedan är jag hemma men inte närvarande. Men imorgon blir det en Junior-mamma-dag. Också jag längtar.


torsdag 14 juni 2018

Nästan på riktigt

Idag har vi talat om förrättningar dvs dop, vigsel och jordfästning. Nu vet konfirmanderna hur de ska gå tillväga då det förr eller senare blir aktuellt.

Konfirmanderna fick olika uppgifter inför vigseln som vi skulle hålla riktigt på låtsas. Gustaf och Gunnel hette vårt brudpar som jag "vigde" och vi hade allt från brudklänning, musik och brudbukett till bakelser och skramlade burkar som skramlade efter "bilen".

På det här sättet kommer konfirmanderna att minnas vad de lärt sig och vad roligt vi alla haft under dagen. Nu återstår sista lägerkvällen med spex och pizza.



tisdag 12 juni 2018

Assistenten och prästen

Något av det allra bästa med lägerveckan är att jag har möjlighet att träffa Emil varje dag. Här förklarar jag för alla hur viktigt det är för en mamma att få sitta nära sin son...

Skriftskola på Alskat lägergård

Lägret har kommit igång och jag har på känn att veckan kommer att bli riktigt bra. Gruppen är stor, 29 konfirmander, men tack vare ett duktigt ledarteam fungerar allt som det ska.



söndag 10 juni 2018

Söndagens predikan dramatiseras

Evangelium Luk. 9:57-62
När Jesus och lärjungarna kom vandrande på vägen sade en man till honom: ”Jag skall följa dig vart du än går.” Jesus svarade: ”Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har inget ställe där han kan vila sitt huvud.” Till en annan sade han: ”Följ mig!” Men mannen svarade: ”Herre, låt mig först gå och begrava min far.” Då sade Jesus: ”Låt de döda begrava sina döda, men gå själv och förkunna Guds rike.” En annan man sade: ”Jag skall följa dig, herre, men låt mig först ta farväl av dem där hemma.” Jesus svarade: ”Den som ser sig om när han har satt sin hand till plogen, han passar inte för Guds rike.”

Den som ser sig om efter plogen
börjar det gå snett för.
Gå rakt framåt,
följ korset!


En tidig söndagsmorgon

Har varit uppe en stund och rört på mig. Det är andra natten som jag använt min nya nattstödärm/handske och känner av ett lätt illamående av det nya trycket. Dagärmen/handsken klarar jag bättre av.

Rosorna börjar bli ljusröda vilket tyder på att antibiotikan fungerar som den ska. Men medicinen tröttar samtidigt som annat håller mig vaken. Det blir en slags konfrontation och den holistiska balansen är för stunden rubbad.

Ikväll blir det att åka ut på skriftskollägret som pågår till fredag eftermiddag. Vi har fyra Alskatläger i sommar och jag har nummer två. Dag-, Sundom- och Centrumskriftskolan plus läger 1 är avklarade. Tänker på att vi ifjol hade dubbelt flera konfirmander pga sänkningen av konfirmandåldern. I år känns det ändå som mera jobb då vi präster håller lektioner på varandras läger eftersom vi inte har sommarteologer. Dessutom är alltid en präst backup dvs ska rycka in vid behov. Man kan ha alla sorters jourer.

Fem veckor återstår innan jag får semester.

torsdag 7 juni 2018

Rosor, röda rosor

De senaste dagarna har jag känt mig hängig. Igår morse upptäckte jag en röd fläck som under dagen spred sig snabbt utmed huden. Jag började förstå att det kunde vara ros som blossat upp. Faran för blodförgiftning finns om man inte får vård så fort som möjligt. 

Det är ros. Utslagen och provsvaren talade för sig själva. Läkaren övervägde att ta in mig för att ge antibiotika intravenöst men eftersom jag inte hade hög feber tyckte läkaren att vi ändå först skulle prova med antibiotika i tablettform. Jag kunde därför få sova hemma och istället komma tillbaka tidigt på morgonen.

Tidigt i morse upprepades det långa köandet på akuten. Dagens provsvar visar att antibiotikan biter på och det räcker med en kontroll i början av veckan.

Ingen bjöd ut sjukskrivning och jag frågade inte heller efter någon. Ibland är det helt enkelt smidigare att jobba än att få en vikarie insatt i redan detaljplanerade arbetsuppgifter.

tisdag 5 juni 2018

Vård i livets slutskede

Det är andra dagen som jag satsar på läsning inom pastoralkursen själavård. Det där med att läsa i trädgårdsgungan gick om intet då kyliga och hårda vindar sveper över Österbotten.

Boken jag läser heter Saattohoito (ung. Vård i livets slutskede). Som läsare får man ta del av olika berättelser och vinklingar av denna viktiga men också svåra vård. 


Läste just i dagens Vasablad att man fått ett trettiotal frivilliga att hörsamma sjukhusjälavårdens upprop att under hösten utbildas till "medmänniska" för dem som annars skulle dö ensamma. En man var intresserad, resten var främst lite äldre kvinnor (ännu hinner man ta kontakt med sjukhusprästerna...). 

För att kunna vara ett stöd för en människa som lever sin sista tid kan man inte själv ha någon egen kris på gång. Den egna balansen behövs för att man ska kunna vara närvarande i nuet, klara av att hantera sin egen ångest och ta in den döendes signaler.

Som präst kommer jag främst i kontakt med människor som berättar för mig om sina anhörigas sista dagar och timmar. Jag tar liksom hand om dem som stått vid sina käras dödsbäddar under en längre eller kortare tid. Vid varje dödsfall inser jag hur rik den jobbiga tiden ändå varit. Fast hur trötta dessa anhöriga är så känner de oftast en stor tacksamhet för att de fick vänja sig vid och bearbeta avskedet. Ändå är det svårt då döden är ett faktum. 

Det känns meningsfullt att som präst ha möjligheten att fortbilda sig som själavårdare. Jag får också upp ögonen för hur viktigt det är att vårda mig själv så att jag verkligen har förmågan att lyssna, att kunna ställa just de rätta frågorna för att få de sörjande att öppna sig.

Några anhöriga sa efter ett sorgesamtal att de gruvat sig för att träffa mig eftersom de tyckte att de inte hade någonting att berätta. "Men du bara nystade ur oss allt." Ibland behöver också vi som lyssnar få bekräftelse på att vi lyssnar med hela vår själ, just så att vi kan öppna dörren till de själar som behöver få omsorg och ett medmänskligt bemötande.

söndag 3 juni 2018

Sommar, sol och skriftskola

Det har varit skolavslutningarnas veckoslut och en viss yrsel på vägarna. Nu följer sommarlov för vissa, sommarjobb för andra och skriftskola för många. I Vasa inleds i morgon både dagskriftskolan och det första lägret på Alskat lägergård. Jag jobbar ännu en vecka i stan innan det är min tur att nästa söndag åka ut på det andra Alskatlägret.

Samtidigt som skriftskolundervisningen behöver sin egen tid av förberedelse så har jag en hel del arbete med mina pastoralkurser. Den inbokade utfärden med den övriga familjen måste jag hoppa av för att kunna läsa ostört ett par dagar. Hoppas på så sätt komma ifatt lite. Sedan blir det 10 dagars arbetspass.


Men det är sommar! Syrenerna som aldrig brukar blomma hos oss den här tiden har slagit ut. Gräset växer i racerfart och blommorna i stenpartiet blommar i tur och ordning. Och det går ju faktiskt att läsa på pastoralen i trädgårdsgungan...